Människor som söker trygghet

”Slutet på 1900-talet innebar inte slutet på den blodsutgjutelse och förföljelse som tvingar människor att fly för sina liv. Tiotals miljoner människor har börjat det nya årtusendet i flyktingläger och andra tillfälliga härbärgen av rädsla för att bli dödade om de skulle försöka återvända hem.” – Bill Frelick, USA:s flyktingkommitté.

JACOB hade en dröm. Han drömde om ett ställe där människor kunde leva i fred, en plats där hans familjs getter inte skulle dödas av bomber och där han kunde få gå i skola.

Människor i staden där han bodde berättade för honom att det fanns en sådan plats, men att den låg långt bort. Hans pappa sade att det var för farligt att resa dit, eftersom några hade dött av hunger och törst längs vägen. Men när en grannkvinna vars man hade blivit dödad gav sig av tillsammans med sina två barn, bestämde Jacob sig för att han skulle göra resan på egen hand.

Han tog varken mat eller kläder med sig, och han bara sprang och sprang första dagen. Vägen till säkerhet var kantad av lik. Nästa dag träffade han en kvinna från sin hemstad. Hon sade att han kunde få följa med hennes grupp. De gick i många dagar och passerade folktomma byar. Vid ett tillfälle var de tvungna att gå över ett minfält, och en man i gruppen blev dödad. Maten de åt bestod bara av blad.

Efter tio dagar började människor dö av hunger och utmattning. Kort därefter blev gruppen anfallen av stridsflygplan. Till slut kunde Jacob ta sig över gränsen och komma till ett flyktingläger. Han går nu i skolan, och ljudet av flygplan skrämmer honom inte längre. Nu ser han bara flygplan som kommer med mat, inte bomber. Men han saknar sin familj och skulle vilja komma hem igen.

Det finns miljoner som har varit med om sådant som Jacob fick uppleva. Många av dem har gått igenom traumatiska upplevelser i samband med krig och lidit av hunger och törst. De vet inte vad ett normalt familjeliv är, och många kommer aldrig att återvända hem. De är de fattigaste av alla fattiga i världen.

FN:s flyktingkommissariat delar in dessa utfattiga flyktingar i två kategorier – flyktingar och internflyktingar. En flykting definieras som någon som flyr från sitt hemland på grund av berättigad fruktan för förföljelse eller våld. Även internflyktingar har tvingats lämna sina hem på grund av krig eller andra allvarliga faror, men de stannar kvar i sitt hemland.a

Ingen vet säkert hur många flyktingar och internflyktingar som med nöd och näppe hankar sig fram i provisoriska läger eller hur många som hjälplöst flackar omkring från plats till plats för att få trygghet. Enligt några källor kan det totala antalet flyktingar världen över vara omkring 40 miljoner, och hälften av dem är barn. Var kommer alla flyktingar ifrån?

Ett nutida problem

Flyktingproblemet antog nya dimensioner efter första världskrigets slut. I krigets spår rasade hela imperier samman, och etniska minoriteter blev förföljda. Som ett resultat av det sökte miljontals européer asyl i andra länder. Andra världskriget, som var ännu mer förödande än det första, tvingade många fler miljoner människor att fly. Efter 1945 har krigen varit mer begränsade, men de är fortfarande lika traumatiska för dem som hamnar i korselden.

”Krig har i alla tider tvingat människor att fly, men det var först under 1900-talet som internationella konflikter drabbade hela befolkningar”, skriver Gil Loescher i sin bok Beyond Charity—International Cooperation and the Global Refugee Crisis, som utkom 1993. ”Att man inte längre skilde mellan stridande och civila resulterade i en oerhörd mängd flyktingar som desperat försökte komma undan det godtyckliga våldet.”

Dessutom är många av dagens konflikter inbördeskrig som skördar många offer, inte bara vapenföra män, utan också kvinnor och barn. Underblåsta av djupt rotade etniska och religiösa motsättningar verkar en del av de här konflikterna aldrig ta slut. I ett afrikanskt land, där inbördeskriget har pågått i 18 år, finns det fyra miljoner internflyktingar, och ytterligare hundratusentals har flytt utomlands.

Tyvärr finns det bara en sak som krigströtta civilpersoner kan göra för att komma undan våldet, och det är att lämna sitt hem. ”Flyktingar lämnar sitt hemland och söker sig till andra länder för att de är tvungna, inte för att de vill eller söker personliga fördelar”, förklaras det i boken The State of the World’s Refugees 1997-98. Men nu för tiden är det inte så lätt att komma in i ett annat land.

Under 1990-talet minskade det totala antalet flyktingar i världen från omkring 17 miljoner till 14 miljoner. Men det här är bara en skenbar och missvisande förbättring. Under samma tid var antalet internflyktingar uppskattningsvis mellan 25 miljoner och 30 miljoner. Vad är det som händer?

Det har av olika orsaker blivit allt svårare att få officiellt erkännande som flykting. Det kan bero på att många länder inte vill ta emot flyktingar, antingen för att de inte kan hantera en stor tillströmning eller för att de är rädda för att en stor mängd flyktingar kan medföra ekonomisk och politisk instabilitet. Och i vissa fall kanske de skrämda och utmattade flyktingarna varken har kraft, mat eller pengar att göra den långa och svåra resan till gränsen. Deras enda möjlighet är i så fall att flytta till ett lugnare område i det egna landet.

Den växande strömmen av ekonomiska flyktingar

Förutom alla dessa flyktingar finns det miljontals andra utfattiga människor som försöker förbättra sin lott i livet på det enda sätt de känner till – genom att flytta till ett land där levnadsförhållandena är mycket bättre.

Den 17 februari 2001 gick ett rostigt gammalt lastfartyg på grund vid den franska kusten. Ombord fanns omkring tusen män, kvinnor och barn som hade varit till sjöss i närmare en vecka utan mat. De hade betalat 2 000 dollar per person för den farliga resan utan att ens veta vilket land de var på väg till. Kaptenen och besättningen försvann strax efter det att fartyget hade satts på grund. Men lyckligtvis kunde de förskräckta passagerarna räddas, och de franska myndigheterna lovade att behandla deras asylansökningar. Varje år är det många miljoner människor som försöker sig på sådana här resor.

De flesta av de ekonomiska flyktingarna är beredda på besvärligheter och svårigheter. På något sätt skrapar de ihop pengar till resan, eftersom de i sitt hemland måste stå ut med fattigdom, våld, diskriminering eller förtryckande regimer – och ibland en kombination av allt detta – och det gör att livet känns hopplöst.

Många går under i sina försök att få ett bättre liv. Under det senaste årtiondet var det ungefär 3 500 som drunknade eller försvann, när de försökte ta sig från Afrika till Spanien över Gibraltar sund. År 2000 kvävdes 58 kineser till döds när de gömde sig i en lastbil som skulle föra dem från Belgien till England. Varje år dör oräkneliga människor av törst i Sahara när deras överlastade, skrotfärdiga lastbilar går sönder mitt i öknen.

Trots farorna ökar antalet ekonomiska flyktingar i världen obevekligt. Omkring 500 000 människor smugglas in i Europa varje år, och ytterligare 300 000 in i USA. År 1993 beräknade FN:s befolkningsfond att det totala antalet ekonomiska flyktingar i världen var 100 miljoner, av vilka mer än en tredjedel har bosatt sig i Europa och USA. Det råder inget tvivel om att det antalet har ökat avsevärt sedan dess.

Många av de här migranterna får aldrig uppleva den trygghet de söker. Och det är inte många flyktingar som kommer till ett säkert och permanent boende. Alltför ofta byter de bara en uppsättning problem mot en annan. Följande artikel kommer att gå närmare in på några av de här problemen och deras bakomliggande orsaker.

[Fotnot]

Sökandet efter ett hem

”Ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem.” – John Howard Payne.

FÖRST kom kriget, ett krig som aldrig ville ta slut. Sedan kom torkan, en torka som aldrig ville gå över. I torkans spår kom svälten. Människor hade inget val – de var tvungna att lämna sina hem på jakt efter mat, vatten och arbete.

De kom i tusental till gränsstationen. Men på senare år hade en miljon flyktingar redan passerat gränsen, och grannlandet ville inte ta emot fler. Gränspoliser med batonger såg till att ingen släpptes förbi.

En immigrationstjänsteman på platsen förklarade i korthet varför man hade stoppat flyktingströmmen. ”De betalar inte skatt. De förstör vägarna. De hugger ner träden. De tar allt vatten. Nej, vi vill inte ha fler.”a

Sådana här tragiska scener hör numera till vardagen. Rotlösa människor upptäcker att det hela tiden blir svårare att finna ett hem. ”I takt med att antalet människor som söker skydd ökar, blir länderna allt ovilligare att ge detta skydd”, kunde man läsa i en rapport från Amnesty International.

De som lyckas ta sig till ett flyktingläger kan känna en viss trygghet, men det är inget riktigt hem de kommer till. Förhållandena i lägren kan vara långt ifrån idealiska.

Livet i flyktinglägren

”Där [hemma] kanske du dödas av en kula, men här [i flyktinglägret] dör dina barn av svält”, klagade en afrikansk flykting. Precis som den här förtvivlade pappan konstaterade råder det ständig brist på mat och vatten i många läger, och hygienen och möjligheterna till skydd är dåliga. Orsakerna är uppenbara. Utvecklingsländer som översvämmas av flyktingar i tusental kanske redan har svårt att ge mat åt sina egna invånare. De kan inte göra så mycket för alla dem som plötsligt står vid gränsen och vill komma in. Och de rikare länderna, som har egna problem att brottas med, kan också vara ovilliga att hjälpa alla dessa flyktingar som finns i andra länder.

När över två miljoner människor fick fly från ett afrikanskt land 1994, kom de till hastigt byggda flyktingläger som saknade vatten och sanitär utrustning. Detta gjorde att en koleraepidemi bröt ut, och tusentals människor dog innan man till slut fick den under kontroll. Som om inte det var nog nästlade sig beväpnade soldater in bland de civila flyktingarna och tog kontrollen över hjälpsändningarna. Det här problemet var inte unikt. ”Närvaron av väpnade styrkor bland flyktingarna har inneburit större risker för civilpersoner. Det har gjort dem mer utsatta för hot, trakasserier och tvångsrekrytering”, sägs det i en rapport från FN.

Även lokalbefolkningen kan drabbas när det kommer en stor ström av hungriga flyktingar. Några tjänstemän från trakten kring de stora sjöarna i Afrika klagade och sade att flyktingarna ”har gjort slut på matförråden, ödelagt åkrarna, dödat boskapen, förstört naturreservaten, orsakat hungersnöd och spritt epidemier. ... [De] drar nytta av hjälpsändningar med livsmedel, medan vi inte får någonting.”

Men det svåraste problemet är kanske att många provisoriska flyktingläger till slut blir permanenta bosättningar. I ett land i Mellanöstern är ungefär 200 000 flyktingar hopträngda i ett läger som från början byggdes för att rymma en fjärdedel av det antalet. ”Vi har ingenstans att ta vägen”, säger en av dem bittert. De här flyktingarna, som har lidit länge, är belagda med restriktioner på arbetsmarknaden, och så många som 95 procent av dem räknas som arbetslösa eller undersysselsatta. ”Jag vet i ärlighetens namn inte hur de får det att gå ihop”, medgav en tjänsteman som arbetar med flyktingar i det landet.

Men även om förhållandena verkar vara dåliga för dem som bor i flyktingläger, kan de vara ännu sämre för många internflyktingar som inte kan lämna sitt hemland.

Internflyktingarnas misär

Enligt FN:s flyktingkommissarie har ”vidden av det här problemet, det lidande som orsakar det och dess inverkan på internationell fred och säkerhet med rätta gjort internflyktingar till en viktig internationell angelägenhet”. Av flera orsaker är dessa hemlösa människor vanligtvis mer utsatta och sårbara än andra flyktingar.

Ingen internationell organisation tar sig an internflyktingarna, och deras hopplösa situation får inte mycket uppmärksamhet i medierna. Regeringen i deras land har för det mesta kört fast i militära konflikter av ett eller annat slag och kan vara ovillig eller oförmögen att skydda dem som flyr. Det är vanligt att familjer skingras under flykten från de farliga områdena. Ofta måste de fly till fots, och en del internflyktingar överlever inte vandringen till en säkrare plats.

Många hemlösa människor söker sig till städer, där de lever under eländiga förhållanden i slumkvarter eller övergivna byggnader. Andra samlas i provisoriska läger som ibland utsätts för väpnade attacker. För det mesta är dödligheten bland internflyktingarna högre än hos någon annan kategori i landet.

Tyvärr kan även välmenta ansträngningar att hjälpa internflyktingarna få oönskade konsekvenser. I boken The State of the World’s Refugees 2000 sägs det: ”Under 1990-talet räddade humanitära organisationer med verksamhet i krigshärjade länder tusentals liv och gjorde mycket för att lindra mänskligt lidande. Men en av de viktigaste lärdomarna från dessa tio år är att humanitär hjälp lätt kan manipuleras av de stridande parterna. Den oavsiktliga konsekvensen kan bli att de myndigheter som är ansvariga för brott mot de mänskliga rättigheterna stärker sin ställning. Dessutom kan hjälpsändningar från humanitära organisationer ge ekonomisk stimulans och därigenom understödja och förlänga krigen.”

På jakt efter ett bättre liv

Förutom alla flyktingar och internflyktingar finns det också allt fler ekonomiska flyktingar. Det finns flera orsaker till det. Klyftan mellan rika och fattiga länder i världen fortsätter att växa, och TV-programmen visar dagligen upp den överdådiga livsstilen i vissa länder för några av de fattigaste människorna på jorden. Det har blivit enklare att resa till olika platser på jorden, och gränser blir allt lättare att ta sig över. Inbördeskrig och etnisk och religiös diskriminering ger också en stark motivation att flytta till rikare länder.

Men samtidigt som det går bra för en del migranter – särskilt de som redan har släktingar i industriländerna – är det andra som får sitt liv förstört. De som råkar i klorna på människosmugglare lever mycket farligt. (Se rutorna.) En familj bör noga tänka över farorna innan man flyttar av ekonomiska orsaker.

År 1996 kantrade ett gammalt fartyg i Medelhavet, och 280 personer drunknade. De som förolyckades kom från Indien, Pakistan och Sri Lanka. De hade betalat mellan 6 000 och 8 000 dollar per person för resan till Europa. Innan fartyget förliste hade de redan fått utstå veckor av hunger, törst och misshandel. Deras resa till välstånd och lycka visade sig bli en mardröm som slutade med en tragedi.

Så gott som alla flyktingar, internflyktingar och illegala invandrare kan berätta om en liknande mardrömsresa. Av vilken orsak de än har tvingats bort från sina hem – om det är krig, förföljelse eller fattigdom – väcker deras lidande frågor som: Kommer det här problemet någonsin att bli löst? Eller kommer strömmen av flyktingar bara att fortsätta att växa?

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 8]

De illegala invandrarnas svåra situation

Förutom flyktingar och internflyktingar finns det mellan 15 miljoner och 30 miljoner ”illegala invandrare” i världen. De flesta av dessa är människor som hoppas kunna komma undan fattigdom – och kanske också fördomar och förföljelse – genom att flytta till rikare länder.

Eftersom möjligheterna för legal invandring har minskat på senare år, har det uppstått en illegal handel med människor. Faktum är att den här människohandeln har blivit en lönsam affär för internationella kriminella organisationer. En del forskare menar att den ger en vinst på 12 miljarder dollar varje år utan några större risker för de ansvariga. Pino Arlacchi, undergeneralsekreterare i FN, kallade denna handel ”den snabbast växande kriminella marknaden i världen”.

De illegala invandrarna har i stort sett inget skydd av lagen, och deras pass tas ifrån dem av de kriminella organisationerna. Många invandrare hamnar inom fiskerinäringen eller jordbruket. Andra får arbeta som hembiträden eller på arbetsplatser med dålig miljö och låga löner. En del blir prostituerade. Om de upptäcks av myndigheterna, blir de troligen hemskickade helt barskrapade. Om de protesterar mot de usla arbetsförhållandena, kan de bli slagna, sexuellt utnyttjade eller få sin familj hotad.

De kriminella ligorna lockar ofta potentiella migranter med löften om välbetalda arbeten. Det kan få till följd att en fattig familj intecknar allt de äger för att kunna skicka en familjemedlem till Europa eller USA. Om migranten inte kan betala kostnaderna, förväntas han eller hon arbeta av sin skuld, som kan uppgå till 40 000 dollar. Det ”nya livet” visar sig vara slavarbete.

[Bild på sidan 8]

Illegala invandrare i Spanien

[Ruta/Bild på sidan 9]

Krossade illusioner

Siris familj bodde i bergen i Sydostasien. Hennes föräldrar odlade ris. En dag kom en kvinna och talade med hennes föräldrar. Hon sade att hon kunde skaffa ett välbetalt arbete åt Siri inne i stan. Hennes erbjudande om 2 000 dollar – en förmögenhet för bönderna i bergen – var svårt att tacka nej till. Men Siri blev slav på en bordell. Ägarna sade åt henne att hon måste betala 8 000 dollar för att återfå sin frihet. Siri var 15 år vid det tillfället.

Det var omöjligt för Siri att betala den här skulden. Genom misshandel och sexuella övergrepp tvingade man henne att samarbeta. Hon skulle aldrig bli fri så länge hon var användbar. Den hårda verkligheten är att många sådana prostituerade till sist släpps fria bara för att återvända hem och dö i aids.

En liknande handel blomstrar i andra delar av världen. Enligt en rapport med titeln International Trafficking in Women to the United States, som publicerades 1999, säljs och köps varje år mellan 700 000 och 2 000 000 kvinnor och barn, många av dem till prostitution. En del kanske blir lurade, andra helt enkelt kidnappade, men praktiskt taget alla tvingas arbeta mot sin vilja. En tonårsflicka från östra Europa, som blev befriad från en liga som sysslade med prostitution, sade om sina kidnappare: ”Jag trodde inte att sådant här var möjligt. De här människorna är som djur.”

En del olyckliga offer har också hämtats från flyktingläger, där löften om arbete och höga löner i Europa eller USA kan vara oemotståndliga. För många kvinnor har jakten efter ett bättre liv slutat med att de tvingats bli sexslavar.

[Ruta/Bilder på sidan 10]

Beräkna kostnaden innan ni migrerar av ekonomiska orsaker

Det faktum att många kriminella ligor är inblandade i handeln med människor, och att det är svårt att immigrera legalt till industriländerna, gör att den som har ansvaret i familjen noga bör tänka över följande frågor innan ett beslut fattas.

1. Är vår ekonomiska situation verkligen så förtvivlad att en familjemedlem eller hela familjen måste flytta till ett land där lönerna är högre?

2. Hur mycket måste vi skuldsätta oss för att finansiera resan, och hur skall den skulden betalas?

3. Är det värt att familjen skingras för ekonomiska fördelar som kan visa sig vara orealistiska? Många illegala invandrare får erfara att det i stort sett är omöjligt att få ett fast arbete i industriländerna.

4. Bör man tro på allt som sägs om höga löner och social välfärd? Bibeln säger att ”den oerfarne sätter tro till varje ord, men den kloke aktar på sina steg”. (Ordspråken 14:15)

5. Vilken garanti finns det för att vi inte kommer i händerna på en kriminell organisation?

6. Om det är en sådan kriminell organisation som organiserar resan, förstår jag då att min hustru eller dotter mycket väl kan bli tvingad att arbeta som prostituerad?

7. Inser jag att om jag tar mig in i ett land illegalt, kan jag inte få fast anställning, och jag kan bli hemskickad och förlora alla pengar jag har satsat på resan?

8. Vill jag verkligen bli en illegal invandrare eller ta till oärliga metoder för att komma in i ett rikare land? (Matteus 22:21; Hebréerna 13:18)

[Diagram/Karta på sidorna 8, 9]

(För formaterad text, se publikationen)

Flyktingar och gästarbetare

Områden med många flyktingar och internflyktingar

→ Strömmar av gästarbetare

[Bildkälla]

Källor: The State of the World’s Refugees; The Global Migration Crisis; World Refugee Survey 1999.

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidan 7]

En flykting i väntan på förflyttning

[Bildkälla]

UN PHOTO 186226/M. Grafman

En värld där det finns plats för alla

”Eftersom flyktingar är ett globalt problem, måste ansträngningarna att hitta en lösning också vara globala.” – Gil Loescher, professor i internationella relationer.

DET unga paret gav sig av i skydd av mörkret. Mannen var bekymrad för sin familjs säkerhet, och de gav sig i väg i all hast trots att de hade ett litet barn. Han hade hört att landets grymme diktator planerade en hänsynslös attack mot staden. Efter en mödosam resa på mer än 15 mil tog sig familjen till slut över gränsen och var i säkerhet.

Den här enkla familjen blev senare känd över hela världen. Barnet hette Jesus, och hans föräldrar var Maria och Josef. De lämnade inte sitt land för att få det bättre ställt. De flydde därför att de befann sig i en livsfarlig situation – deras lilla barn var målet för attacken!

I likhet med många andra flyktingar kunde Josef och hans familj återvända till sitt hemland när den politiska situationen blev bättre. Men att de flydde i rätt tid räddade utan tvivel livet på deras barn. (Matteus 2:13–16) Landet de flydde till, Egypten, hade gjort sig känt för att ta emot både politiska och ekonomiska flyktingar. Hundratals år tidigare hade Jesu förfäder sökt sig till Egypten, när en hungersnöd avfolkade Kanaans land. (1 Moseboken 45:9–11)

I säkerhet men inte tillfreds

Exempel både från Bibeln och vår tid vittnar om att flykten till ett annat land kan betyda skillnaden mellan liv och död. Men att överge sitt hem är ändå en traumatisk upplevelse för alla familjer. Man har ofta i åratal lagt ner tid och pengar även på ett anspråkslöst hem. Det kan också vara arv som binder flyktingarna till sin kultur och sitt land. Dessutom kan de som flyr bara ta med sig ytterst få ägodelar. Därför hamnar flyktingar i fattigdom oavsett hur deras tidigare levnadsförhållanden såg ut.

Den första känslan av lättnad över att komma till en säker plats kan snabbt försvinna om livet i ett flyktingläger tycks vara allt framtiden har att erbjuda. Och ju längre tid man är flykting, desto mer betungande blir det, särskilt om man inte blir integrerad i samhället. Flyktingar vill, precis som alla andra, känna att de hör hemma någonstans. Ett flyktingläger är knappast en idealisk plats för en familj. Kan man hoppas att det till slut kommer en tid när alla har ett eget hem?

Är lösningen att skicka hem flyktingarna?

Under 1990-talet återvände ungefär nio miljoner flyktingar till sina hem. En del av dem var lyckliga över att få komma hem, och de var ivriga att få bygga upp sina liv igen. Men för andra var känslan enbart en trött resignation. De återvände bara för att situationen i asyllandet hade blivit outhärdlig. Problemen de upplevde under landsflykten var så akuta att de beslöt att det trots allt var bättre att återvända hem, även om det medförde otrygghet.

Även under bästa tänkbara omständigheter innebär det svårigheter för flyktingarna att återvända hem, eftersom de måste bryta upp en andra gång. I boken The State of the World’s Refugees 1997-98 sägs det att ”varje flyttning innebär att man förlorar en del av sitt levebröd, till exempel mark, arbete, hem och djur. Och varje flyttning markerar början på en svår återuppbyggnadsprocess.” I en undersökning som gällde återvändande flyktingar i centrala Afrika sades det: ”För de flyktingar som fått hjälp under landsflykten kunde återvändandet vara svårare än själva landsflykten.”

Men situationen är ännu värre för de miljoner flyktingar som blir tvingade att återvända till sina hemländer. Vilka förhållanden får de leva under? ”De som återvänder måste kanske leva i en situation där rättssäkerhet knappast existerar, där kriminalitet och våldsbrott grasserar, där demobiliserade soldater plundrar civilbefolkningen och där handeldvapen finns tillgängliga för de flesta”, sägs det i en rapport från FN. I en sådan fientlig omgivning kan de här hemlösa människorna inte ens få sina grundläggande behov av trygghet fyllda.

En värld där alla är trygga

Att skicka hem flyktingar mot deras vilja kommer aldrig att lösa flyktingproblemen, om man inte tar itu med de bakomliggande orsakerna. Sadako Ogata, som tidigare var FN:s flyktingkommissarie, sade 1999 följande: ”Händelserna under 1990-talet, i synnerhet under förra året, visar med all önskvärd tydlighet att flyktingproblemen inte kan behandlas utan att man också tänker på flyktingarnas trygghet.”

Miljoner människor i hela världen lider av akut brist på trygghet. Kofi Annan, FN:s generalsekreterare, förklarar: ”I vissa delar av världen har länder kollapsat på grund av interna och etniska konflikter, och därför finns det inget fungerande skydd för invånarna. På andra håll har människors trygghet äventyrats av regeringar som vägrar att verka för allmänhetens bästa, som förföljer sina motståndare och som straffar oskyldiga minoritetsgrupper.”

Krig, förföljelse och etniskt våld – de grundläggande orsakerna till otrygghet som Kofi Annan nämnde – uppstår oftast på grund av hat, fördomar och orättvisor. De här problemen utrotas inte så lätt. Betyder det att problemet med flyktingar kommer att bli värre?

Det skulle utan tvivel bli så om vi människor var tvungna att själva lösa problemen. Men i Bibeln lovar Gud att han skall få ”krigen att upphöra intill jordens yttersta ända”. (Psalm 46:9) Genom sin profet Jesaja beskriver han en tid när människor kommer att ”bygga hus och bo i dem; och de kommer sannerligen att plantera vingårdar och äta deras frukt. ... De kommer inte att möda sig förgäves, inte heller kommer de att föda barn till plötslig förskräckelse; ty de är den avkomma som består av Jehovas välsignade, och deras ättlingar med dem.” (Jesaja 65:21–23) Sådana förhållanden skulle göra slut på flyktingproblemet. Men är det realistiskt att tro att det kan bli så?

”Eftersom krig börjar i människors sinnen, är det i människors sinnen som freden måste byggas”, sägs det i inledningen till UNESCO:s stadgar. Vår Skapare vet mycket väl att människors tänkesätt måste ändras. Jesajas profetia förklarar varför alla en dag kommer att leva tillsammans i trygghet: ”De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.” (Jesaja 11:9)

Jehovas vittnen har redan funnit att kunskapen om Jehova kan övervinna fördomar och hat. I sitt världsomfattande förkunnararbete försöker de framhålla kristna värderingar som ingjuter kärlek i stället för hat i människor, även i krigshärjade länder. De gör också allt de rimligtvis kan för att hjälpa flyktingar.

Å andra sidan inser de att Guds förordnade kung, Jesus Kristus, har den verkliga lösningen på flyktingproblemet. Han vet mycket väl att hat och våld lätt kan förstöra människors liv. Bibeln försäkrar oss om att han skall döma de ringa med rättfärdighet. (Jesaja 11:1–5) När han styr från himlen kommer Guds vilja att ske både på jorden och i himlen. (Matteus 6:9, 10) När den dagen är här kommer ingen någonsin att behöva bli en flykting. Och alla kommer att ha ett eget hem.

[Ruta på sidan 12]

Vad behövs för att lösa flyktingproblemet?

”Att tillgodose behoven hos världens flyktingar – både flyktingar och internflyktingar – är inte så enkelt som att bara ge dem trygghet och hjälp på kort sikt. Det handlar om att ta itu med den förföljelse, det våld och de konflikter som är grunden till att människor flyr. Det handlar om att erkänna att alla människor – män, kvinnor och barn – har rätt att leva i fred, trygghet och värdighet, utan att behöva fly från sina hem.” (The State of the World’s Refugees 2000)

[Ruta/Bilder på sidan 13]

Hur skall Guds rike lösa problemet?

”Rättfärdighet och rättvisa skall finnas i hela landet. Eftersom alla kommer att göra det som är rätt, blir det fred och säkerhet för alltid. Guds folk skall inte ha några bekymmer, och deras hem skall vara fridfulla och trygga.” (Jesaja 32:16–18, Today’s English Version)