2) Att man inser och uppskattar principen om ledarskap. Detta lägger en tung ansvarsbörda på den äkta mannen. (1 Kor. 11:3; Ef. 5:25—33; Kol. 3:19) Det kräver också en uppriktig ansträngning från hustruns sida. — Ef. 5:22—24, 33; Kol. 3:18; 1 Petr. 3:1—6.

3) Att man inskränker sina sexuella intressen till enbart sin äktenskapspartner. (Ords. 5:15—21; Hebr. 13:4) Om man i kärlek bryr sig om sin äktenskapspartners behov, kan man skydda honom eller henne mot frestelsen att begå en orätt handling. — 1 Kor. 7:2—5.

4) Att man talar vänligt och hänsynsfullt till varandra; undviker vredesutbrott, tjat och hårda, kritiska anmärkningar. — Ef. 4:31, 32; Ords. 15:1; 20:3; 21:9; 31:26, 28.

5) Att man flitigt och pålitligt tar hand om familjens bostad och kläder och dessutom lagar näringsrika måltider. — Tit. 2:4, 5; Ords. 31:10—31.

6) Att man ödmjukt tillämpar Bibelns råd oavsett om man anser att ens äktenskapspartner gör allt han eller hon bör göra eller inte. — Rom. 14:12; 1 Petr. 3:1, 2.

7) Att man ger akt på sig själv och utvecklar och lägger i dagen andliga egenskaper. — 1 Petr. 3:3—6; Kol. 3:12—14; Gal. 5:22, 23.

8) Att man ger barnen, om det finns några, den kärlek, fostran och tuktan som de behöver. — Tit. 2:4; Ef. 6:4; Ords. 13:24; 29:15.

Ödet

Definition: En oundviklig och ofta ogynnsam utgång. Fatalism eller ödestro är en övertygelse om att alla händelser är bestämda enligt Guds vilja eller enligt en makt som är större än människan, att alla händelser måste ske som de gör, eftersom de har förutbestämts. En oskriftenlig lära.

Är vars och ens dödsdag förutbestämd?

Denna tro var vanlig bland grekerna och romarna. Enligt den hedniska grekiska mytologin fanns det tre ödesgudinnor: en som spann livstråden, en som bestämde dess längd och en som klippte av den.

Predikaren 3:1, 2 talar om ”en tid att dö”. Men Predikaren 7:17 visar att denna ”tid” inte är ett förutbestämt, fastslaget ögonblick för den enskilde individen och ger därför rådet: ”Var inte alltför ondskefull, bli inte heller dåraktig. Varför skulle du dö när det inte är din tid?” I Ordspråken 10:27 heter det: ”De ondskefullas år, de kommer att förkortas”, och i Psalm 55:23 tilläggs det: ”Vad beträffar män som bär på blodskuld och som är svekfulla, kommer de inte att uppleva hälften av sina dagar.” Vad betyder då orden i Predikaren 3:1, 2? Där behandlas bara livets och dödens ständiga kretslopp i den här ofullkomliga tingens ordning. Människor föds vid en tidpunkt och dör vid en annan — i allmänhet blir de inte mer än 70 eller 80 år gamla, men ibland blir livet kortare och ibland längre. — Ps. 90:10; se också Predikaren 9:11.

Om vars och ens dödsögonblick och sätt att dö redan var fastställt vid födelsen eller tidigare, skulle ingen behöva undvika farliga situationer eller bry sig om sin hälsa, och försiktighetsåtgärder skulle inte förändra några dödssiffror. Men tror du att det är lika säkert att uppehålla sig på ett slagfält som i hemmet långt ifrån krigszonen när det är krig? Bryr du dig om din hälsa, eller går du till läkaren med dina barn? Varför dör rökare i genomsnitt tre till fyra år tidigare än icke-rökare? Varför sker det färre dödsolyckor när alla som åker bil använder bilbälten och förarna lyder trafiklagarna? Det är tydligt att det är till nytta att vidta försiktighetsåtgärder.

Är allt som sker ”Guds vilja”?

2 Petr. 3:9: ”Jehova ... är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (Alla ger dock inte gensvar på hans tålamod. Det är tydligt att det inte är ”Guds vilja” som sker, då någon underlåter att ändra sinne. Jämför Uppenbarelseboken 9:20, 21.)

Jer. 7:23—26: ”Detta ord uttalade jag verkligen som en befallning till dem [Israel], i det jag sade: ’Lyd min röst, och jag skall bli er Gud, och ni själva kommer att bli mitt folk; och ni skall vandra på hela den väg som jag befaller er, för att det må gå er väl.’ Men de lyssnade inte, ... och jag fortsatte att sända till er alla mina tjänare profeterna, i det jag dagligen stod upp tidigt och sände dem. Men de lyssnade inte till mig, och de böjde inte sitt öra, utan de fortsatte att göra sin nacke