väcks en fråga om bibelställets ordalydelse: I Da sägs det ”regera över jorden”. I Gi heter det ”härska över jorden”. Men i 1917 heter det ”regera på jorden” och i 1981 ”vara kungar på jorden”. För kommentarer angående den grekiska grammatiken, se sidan 169, under rubriken ”Himmel”.] 2) ”Hur kommer livet att gestalta sig under en sådan regering? (Upp. 21:2—4)”

Eller också kan du säga (om du en gång varit katolik): ”Jag tog under många år del i att fira högtidsdagar till ära för helgon och bad regelbundet till dem. Men sedan läste jag någonting i Bibeln som fick mig att fundera lite närmare på vad jag sysslade med. Låt mig få visa dig vad jag fann. (Se sidorna 151 och 152.)”

Helvetet

Definition: Ordet ”helvete” förekommer i många bibelöversättningar. Andra översättningar använder på motsvarande ställen sådana ord som ”graven”, ”dödsriket” osv. I ytterligare andra översättningar av Bibeln har grundspråkens ord, som ibland översatts med ”helvete”, bara translittererats, dvs. överförts bokstav för bokstav till vårt alfabet utan att orden har översatts. Vilka ord gäller detta? Det gäller det hebreiska ordet she’ọhl och dess grekiska motsvarighet hại·des [läs: hạ·des], som åsyftar den döda mänsklighetens gemensamma grav, inte en enskild individs gravplats; och även det grekiska ordet gẹ·en·na, som används som symbol för evig tillintetgörelse. Både i kristenheten och i många icke-kristna religioner lär man emellertid att helvetet är en plats bebodd av demoner, där de onda straffas efter döden (och somliga tror att detta straff är förbundet med pina).

Visar Bibeln om de döda kan känna smärta?

Pred. 9:5, 10: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls. ... Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol,* den plats dit du går.” (Om de inte är medvetna om någonting, kan de uppenbarligen inte känna någon smärta.) (*Scheól, Åk; grafwen, Me; grafvene, ÄÖ; dödsriket, 1982.)

Ps. 146:4: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.”* (*Anslag, Me, Åk, ÄÖ, 1982; planer, My.)

Visar Bibeln att själen lever vidare när kroppen dör?

Hes. 18:4: ”Den själ* som syndar — det är den som kommer att dö.” (*Själ, Me, My, Åk, ÄÖ; Den, 1917, 1982.)

”Begreppet ’själ’ i betydelsen en rent andlig, immateriell realitet, som är skild från ’kroppen’, ... förekommer inte i Bibeln.” — La Parole de Dieu (Paris, 1960), skriven av Georges Auzou, professor i bibelkunskap vid seminariet i Rouen i Frankrike, sid. 128.

”Fastän det hebreiska ordet nefesh [i de hebreiska skrifterna] ofta översätts med ’själ’, skulle det vara oriktigt att läsa in en grekisk innebörd i det. Nefesh ... uppfattas aldrig som något som är i verksamhet skilt från kroppen. I Nya testamentet översätts det grekiska ordet psyche ofta med ’själ’, men återigen bör det inte genast uppfattas ha den innebörd som ordet hade för de grekiska filosoferna. Det betyder i allmänhet ’liv’ eller ’vitalitet’ eller ibland ’personen själv’.” — The Encyclopedia Americana (1977), band 25, sid. 236.

Vilket slags människor kommer till Bibelns helvete?

Säger Bibeln att de onda kommer till helvetet?

Ps. 9:1817 (1982): ”De ogudaktiga viker tillbaka, ned i dödsriket [helvetet, ÄÖ],* alla hedningar, de som glömmer Gud.” (*Dödsriket, 1917, Me; Sheol, Ps. 9:17 i NV; Scheól, Åk.)

Säger Bibeln också att rättrådiga människor kommer till helvetet?

Job 14:13 (1982): ”[Job bad:] Ack att du ville gömma mig i dödsriket [helvete, ÄÖ],* gömma mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig.” (Gud själv sade att Job var ”en klanderfri och rättrådig