sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött”?’” (Eftersom Jesus trodde att Första Mosebokens berättelse var verklighetstrogen, bör då inte vi tro det också?)

Om någon säger—

”Det var Guds vilja eller plan att Adam skulle synda”

Kan du svara: ”Många har sagt så. Men om jag gjorde något som du ville att jag skulle göra, skulle du då fördöma mig för det? ... Om det var Guds vilja att Adam skulle synda, varför blev då Adam utdriven ur Eden som en syndare? (1 Mos. 3:17—19, 23, 24)”

Eller också kan du säga: ”Det är en intressant tanke, och svaret har faktiskt att göra med vilket slags person Gud är. Skulle det vara rätt eller kärleksfullt att fördöma någon för att han har gjort något som man själv planerat att han skulle göra?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Jehova är en kärlekens Gud. (1 Joh. 4:8) Alla hans vägar är rätta. (Ps. 37:28; 5 Mos. 32:4) Det var inte Guds vilja att Adam skulle synda; han varnade Adam för att göra det. (1 Mos. 2:17)” 2) ”Gud gav Adam frihet att välja hur han skulle handla, en frihet som också vi har fått. Fullkomligheten uteslöt inte möjligheten att utöva den fria viljan och vara olydig. Adam valde att göra uppror mot Gud, trots att han hade blivit varnad för att det skulle leda till döden.” (Se också sidorna 435 och 436.)

Ande

Definition: Det hebreiska ordet rụ·ach och det grekiska ordet pnẹu·ma, som ofta översätts med ordet ”ande”, har ett antal betydelser. Alla dessa hänsyftar på något som är osynligt för människoögat och som vittnar om en kraft som är i rörelse. De hebreiska och grekiska orden används med hänsyftning på 1) vind, 2) den verksamma livskraft som finns i jordiska varelser, 3) den drivkraft som kommer från en människas symboliska hjärta och får henne att säga och göra saker på ett visst sätt, 4) inspirerade uttalanden som härrör från en osynlig källa, 5) andevarelser och 6) Guds verksamma kraft eller heliga ande. Flera av dessa användningar skall behandlas här i samband med frågor som kan uppstå i tjänsten på fältet.

Vad är den heliga anden?

En jämförelse av skriftställen som omnämner den heliga anden visar att människor, som det sägs, ”uppfylldes” av den, att de kan bli ”döpta” med den och att de kan bli ”smorda” med den. (Luk. 1:41; Matt. 3:11; Apg. 10:38) Inget av dessa uttryck skulle vara lämpligt, om den heliga anden var en person.

Jesus talar också om den heliga anden som en ”hjälpare” (grekiska: pa·rạ·kle·tos), och han sade att denne hjälpare skulle ”lära”, ”vittna”, ”tala” och ”höra”. (Joh. 14:16, 17, 26; 15:26; 16:13) Det är inte ovanligt i Bibeln att något personifieras. Visheten, till exempel, sägs ha ”barn”. (Luk. 7:35) Synden och döden omtalas som kungar. (Rom. 5:14, 21) I några skriftställen sägs det att anden ”talade”, medan det i andra klargörs att detta skedde genom änglar eller människor. (Apg. 4:24, 25; 28:25; Matt. 10:19, 20; jämför Apostlagärningarna 20:23 med Apg. 21:10, 11.) I Första Johannes 5:6—8 sägs det att anden ”vittnar”, men inte bara den, utan också ”vattnet och blodet”. Inget av de uttryck som man finner i dessa skriftställen bevisar således i sig självt att den heliga anden är en person.

Den rätta identifieringen av den heliga anden måste stämma med alla skriftställen som omnämner denna ande. Ur denna synvinkel är det logiskt att dra den slutsatsen att den heliga anden är Guds verksamma kraft. Den är inte en person, utan en mäktig kraft som Gud låter gå ut från sig själv för att få sin heliga vilja verkställd. — Ps. 104:30; 2 Petr. 1:21; Apg. 4:31.

Se också sidorna 372 och 373, under rubriken ”Treenighet”.

Vad vittnar om att någon verkligen har den heliga anden eller ”den helige Ande” (1917)?

Luk. 4:18, 31—35: ”[Jesus läste från profeten Jesajas skriftrulle:] ’Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter.’ ... Och han gick ner till Kapernaum, en stad i Galileen. Och han undervisade dem på sabbaten; och de häpnade över hans sätt att undervisa,