som syndar — det är den som kommer att dö.” (Se också Hes. 18 vers 20.)

Ps. 146:3, 4: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte till en jordemänniskas son. ... Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.”

Vetenskapsmän och kirurger har inte funnit några tecken på att det finns någon medveten, levande del av människan som lever vidare då kroppen dör.

Se också sidorna 92—94, under rubriken ”Död”.

Vill du att dina barn och barnbarn skall visa dig respekt och kärlek medan du lever, eller föredrar du att de utför ritualer vid din grav efter din död?

Ef. 6:2, 3: ”’Ära din far och din mor’, vilket är det första budet med ett löfte: ’För att det må gå dig väl och du må vara kvar en lång tid på jorden.’” (Barn som är övade i Bibelns principer visar en sådan ära som gläder deras föräldrars hjärta, och de gör det medan föräldrarna lever.)

Ords. 23:22: ”Lyssna till din far som gav upphov till din födelse, och förakta inte din mor bara därför att hon har blivit gammal.”

1 Tim. 5:4: ”Om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet i sitt eget hushåll och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.”

När andemedier påstår sig framföra budskap från de döda, varifrån kommer då dessa budskap i själva verket?

Jes. 8:19: ”Om de säger till er: ’Vänd er till de spiritistiska medierna eller till dem som har en förutsägelsens ande, vilka piper och gör uttalanden med låg röst’ — är det inte till sin Gud som ett folk bör vända sig? Bör man vända sig till de döda till förmån för de levande?” (Skulle Gud varna oss för en sådan sedvänja, om den verkligen kunde sammanföra oss med våra kära som har dött?)

Apg. 16:16: ”Då vi var på väg till bönestället, mötte oss en viss tjänsteflicka som hade en ande, en spådomsdemon. Hon brukade skaffa sina herrar riklig förtjänst genom att utöva spådomskonst.”

Se också sidorna 357 och 358, under rubriken ”Spiritism”.

Till vem bör vi rikta vår tillbedjan?

Luk. 4:8: ”Till svar sade Jesus till honom: ’Det är skrivet: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.”’”

Joh. 4:23, 24: ”Den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbe honom. Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbe med ande och sanning.”

Vilket hopp finns det för att familjemedlemmar, också de som har dött, skall återförenas i framtiden?

Joh. 5:28, 29: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.”

Gud

Definition: Det högsta Väsendet, vars särskiljande namn är Jehova. I det hebreiska språket används benämningar på ”Gud” som förmedlar tanken på styrka, men också på majestät, värdighet och överlägsenhet. I kontrast till den sanne Guden finns det falska gudar. Somliga av dem har upphöjt sig själva till gudar; andra har gjorts till föremål för tillbedjan av dem som tjänar dem.

Finns det sunda skäl till att tro på Gud?

Ps. 19:1: ”Himlarna förkunnar Guds härlighet; och om hans händers verk berättar utsträckningen.”