samband med att det sägs att människor skulle bli ”försedda med sigill ur varje stam”. [Jämför 4 Moseboken 1:4—16.] Det som sägs här måste således gälla Guds andliga Israel, dem som enligt Uppenbarelseboken 14:1—3 skall vara tillsammans med Kristus i hans himmelska kungarike.)

Hebr. 12:22: ”Ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar.” (Det är således till det ”himmelska Jerusalem” och inte till det jordiska Jerusalem som de sanna kristna vänder sig för att få se uppfyllelsen av Guds löften.)

Korset

Definition: Det redskap på vilket Jesus Kristus avrättades kallas kors av de flesta inom kristenheten. Ordet kors härleds från det latinska ordet crux.

Varför framställer Vakttornets publikationer Jesus hängande på en påle med händerna över huvudet i stället för hängande på det traditionella korset?

Det grekiska ord som återgetts med ”kors” i många moderna bibelöversättningar (”tortyrpåle” i NV) är stau·rọs. I den klassiska grekiskan betydde detta ord blott och bart en upprättstående påle eller stolpe. Längre fram kom det också att användas om en avrättningspåle med en tvärslå. I The Imperial Bible-Dictionary erkänns detta med orden: ”Det grekiska ordet för kors, [stau·rọs], betecknade egentligen en påle, en upprättstående stolpe eller en planka, på vilken vad som helst kunde hängas eller som kunde användas vid inhägnande av ett jordstycke. ... Även bland romarna tycks crux (varifrån vårt kors kan härledas) ursprungligen ha varit en upprättstående påle.” — Redigerad av P. Fairbairn (London, 1874), band I, sid. 376.

Användes en sådan påle vid Guds Sons avrättning? Det är värt att lägga märke till att Bibeln också använder ordet xỵ·lon om det redskap som användes. I A Greek-English Lexicon, av Liddell och Scott, anges detta ord betyda: ”Trä hugget och klart att använda, ved, timmer etc., ... ett stycke trä, stock, bjälke, stolpe, ... påk, klubba, ... påle som brottslingar hängdes upp på, ... om levande trä, träd.” Och sedan tilläggs det ”i NT, om korset”, och så anförs Apostlagärningarna 5:30 och Apg. 10:39 som exempel. (Oxford, 1968, sid. 1191, 1192) Men i 1981 har ordet xỵ·lon i dessa verser översatts med ”träpåle” och i 1917, Hd, Åk, Be med ”trä”. (Jämför detta ordval med orden i Galaterna 3:13; 5 Moseboken 21:22, 23.)

I J. D. Parsons’ bok The Non-Christian Cross (London, 1896) heter det: ”Det finns inte en enda mening i någon av de många skrifter, som utgör Nya testamentet, som i den ursprungliga grekiska texten innehåller ens några indirekta bevis för att den stauros som användes i Jesu fall var något annat än en vanlig stauros; och än mindre några bevis för att den inte bestod av ett enda trästycke, utan av två stycken som var hopspikade till ett kors. ... Det är inte så lite missvisande av våra lärare att översätta ordet stauros med ’kors’, när de översätter kyrkans grekiska dokument till vårt modersmål, och att därtill understödja denna handling genom att sätta in ordet ’kors’ i våra lexikon som innebörden i ordet stauros utan att noggrant förklara att denna innebörd i vilket fall som helst inte var den primära innebörden i ordet på apostlarnas tid, att det inte fick denna primära betydelse förrän långt senare, och då, om alls, fick den bara därför att man av en eller annan anledning förutsatte, trots avsaknaden av verifierande bevismaterial, att den särskilda stauros som Jesus blev hängd på hade just den särskilda formen.” — Sid. 23, 24; se också The Companion Bible (London, 1885), Appendix nr 162.

Det finns således tungt vägande bevis för att Jesus dog på en upprättstående påle och inte på det traditionella korset.

Vilket historiskt ursprung har kristenhetens kors?

”I nästan alla delar av den gamla världen har man hittat olika föremål, som daterar sig från tider långt före den