Ords. 18:1: ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.”

Jak. 4:13—15: ”Så hör nu, ni som säger: ’I dag eller i morgon vill vi fara till den och den staden och tillbringa ett år där, och vi skall driva handel och göra vinster’, ni som inte vet vad ert liv kommer att vara i morgon. Ty ni är ett dis som syns för en liten stund och sedan försvinner. I stället borde ni säga: ’Om Jehova vill, skall vi leva och också göra det här eller det där.’”

Under vems herravälde kommer en människa, om hennes önskan att vara oberoende får henne att efterlikna världen utanför den kristna församlingen? Och hur ser Gud på detta?

1 Joh. 2:15; 5:19: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom.” ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.”

Jak. 4:4: ”Därför, vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.”

Ondska

Definition: Det som är mycket dåligt i moraliskt avseende. Det betecknar ofta sådant som är skadligt, illvilligt eller destruktivt.

Varför finns det så mycket ondska?

Det är inte Guds fel. Han gav mänskligheten en fullkomlig start, men människor har valt att ignorera Guds krav och själva avgöra vad som är gott och vad som är ont. (5 Mos. 32:4, 5; Pred. 7:29; 1 Mos. 3:5, 6) Genom att handla så har de kommit under onda övermänskliga makters inflytande. — Ef. 6:11, 12.

1 Joh. 5:19: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.”

Upp. 12:7—12: ”Krig bröt ut i himlen: ... draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himlen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom. ... ’Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.’” (Detta ökade ve över jorden har blivit verklighet sedan Satan slungades ut ur himlen efter Guds kungarikes födelse. Se Upp. 12 vers 10.)

2 Tim. 3:1—5: ”Det skall du veta, att i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft.” (Detta är den frukt som århundraden av avfällighet från den sanna tillbedjan har frambringat. Dessa förhållanden har utvecklats på grund av att människor som sagt sig vara religiösa har ignorerat vad Guds ord verkligen säger. De har visat sig falska när det gäller den kraft till det goda som sann gudaktig hängivenhet kan ha i en människas liv.)

Varför tillåter Gud ondskan?

Ibland kan vi tycka att det bästa skulle vara att helt enkelt undanröja alla som är onda. Vi längtar efter ett slut på ondskan, och ändå har vi bara erfarit den under relativt få år jämfört med hur länge ondskan har existerat. Hur måste inte Jehova Gud känna det? I årtusenden har människor klandrat honom, ja, förbannat honom, för de onda förhållanden som de har fått uthärda. Likväl är han inte orsak till dessa förhållanden, utan det är Satan och onda människor som är det. Jehova har makt att tillintetgöra de onda. Det måste sannerligen finnas goda skäl till att han har avhållit