skall tänka och tycka i den här saken är vad Bibeln säger om det här, eller hur? ... Det finns några bibelställen som jag har funnit vara till stor hjälp när det gäller att förstå det här ämnet. Får jag visa dig dem? (Använd sedan lämpliga delar av det material som behandlats på föregående sidor.)”

”Varför håller inte ni sabbaten?”

Kan du svara: ”Vilket svar jag skall ge beror på vilken sabbat du tänker på. Visste du att Bibeln talar om mer än en sabbat? ... Gud gav judarna sabbatslagar. Men visste du att Bibeln talar om ett annat slags sabbat som de kristna skall hålla?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Vi håller inte en viss dag i veckan som sabbat, eftersom Bibeln säger att det budet ’skulle bli borttaget’. (2 Kor. 3:7—11; se vad som sägs om detta på sidorna 323 och 324.)” 2) ”Men det finns en sabbat som vi håller ständigt. (Hebr. 4:4—11; se sidorna 325 och 326.)”

Satan, Djävulen

Definition: Den andeskapelse som är den främste motståndaren till Jehova Gud och alla dem som tillber den sanne Guden. Han fick namnet Satan på grund av att han blev en motståndare till Jehova. Satan är också känd som Djävulen, eftersom han är den främste baktalaren av Gud. Satan beskrivs som den ursprunglige ormen, uppenbarligen på grund av att han i Eden använde en orm för att bedra Eva, och av denna anledning kom ”orm” att få betydelsen ”bedragare”. I Uppenbarelseboken används en uppslukande drake som symbol för Satan.

Hur kan vi veta att en sådan andeskapelse verkligen existerar?

Bibeln är den främsta beviskällan. Där omtalas han gång på gång vid namn (Satan 52 gånger, Djävulen 33 gånger). Bibeln innehåller också ögonvittnesskildringar om Satans existens. Vem var ögonvittnet? Jesus Kristus, som levde i himlen innan han kom till jorden, talade upprepade gånger om denna onda andeskapelse och nämnde honom då vid namn. — Luk. 22:31; 10:18; Matt. 25:41.

Det Bibeln säger om Satan, Djävulen, låter förnuftigt. Ondskan i världen är så omfattande och obeskrivlig att den omöjligen kan förklaras bero på de enskilda människornas onda handlingar. Bibelns förklaring av Satans ursprung och hans verksamhet klargör varför människor, trots att flertalet av dem vill leva i frid, har plågats av hat, våld och krig i tusentals år och också varför detta har gått så långt att hela mänskligheten nu hotas av tillintetgörelse.

Om Djävulen i själva verket inte fanns, skulle det inte vara till någon varaktig nytta att godta det som Bibeln säger om honom, men många som tidigare har sysslat med det ockulta eller som har tillhört grupper som utövat spiritism säger att de, när de höll på med sådant, kände sig i hög grad oroade då de hörde ”röster” från det osynliga, blev ”besatta” av övermänskliga varelser och liknande. Det var först när de lärde känna vad Bibeln säger om Satan och hans demoner, tillämpade Bibelns råd att sky spiritistiska sedvänjor och sökte Jehovas hjälp i bön som de fick verklig befrielse. — Se sidorna 357—361, under rubriken ”Spiritism”.

Att man tror att Satan existerar betyder inte att man godtar tanken att han har horn, en pilformad svans och en treudd och att han ”grillar” människor i en helveteseld. Bibeln ger ingen sådan beskrivning av Satan. Detta är produkten av de tankar som rörde sig i sinnet hos medeltida konstnärer som påverkades av framställningar av den grekiske mytologiske guden Pan och av boken Inferno, skriven av den italienske poeten Dante Alighieri. Bibeln lär inte om något brinnande helvete, utan säger i stället klart och tydligt att ”de döda ... inte [är] medvetna om någonting alls”. — Pred. 9:5.

Är Satan kanske bara det onda inom människan?

I Job 1:6—12 och Job 2:1—7 berättas det om ett par samtal mellan Jehova Gud och Satan. Om Satan var det onda i en person, måste det onda i detta fall ha varit i Jehova. Men det stämmer inte alls med det som Bibeln säger om Jehova, att han är den ”i vilken ingen orättfärdighet finns”. (Ps. 92:15; Upp. 4:8) Det är värt att lägga märke till att uttrycket has·Sa·tạn (hebreiska ordet för ”Satan” eller ”motståndare” med bestämd artikel före, dvs. motståndaren) används i den hebreiska texten i skildringen i Jobs bok, vilket visar att den som åsyftas där är den som på ett framträdande sätt är Guds motståndare. — Se också Sakarja 3:1, 2, fotnot i NW, studieutgåvan.

I Lukas 4:1—13 talas det om att Djävulen försökte fresta Jesus att lyda honom. I skildringen berättas det vad Djävulen sade och vad Jesus svarade. Blev Jesus där frestad av det onda inom sig själv? En sådan uppfattning stämmer inte med Bibelns beskrivning av Jesus som varande syndfri. (Hebr. 7:26; 1 Petr. 2:22) Även om det grekiska ordet di·ạ·bo·los används i Johannes 6:70 för att beskriva en dålig egenskap som hade utvecklats hos Judas Iskariot, används uttrycket ho di·ạ·bo·los (Djävulen) i Lukas 4:3 som beteckning på en bestämd person.

Att ge Djävulen skulden, är det bara ett knep som används i ett försök att fly undan ansvaret för de onda förhållandena?

Somliga människor ger Djävulen skulden för det som de själva gör. Bibeln, däremot, visar att människor ofta bär en stor del av skulden för det onda som de får lida, antingen från andra människors sida eller som ett resultat av sitt eget uppförande. (Pred. 8:9; Gal. 6:7) Men samtidigt lämnar Bibeln oss inte i okunnighet om att denne övermänsklige fiende existerar och vilka sluga metoder han använder, denne fiende som har dragit så mycket sorg över människor. Den visar hur vi kan slippa stå under hans herravälde.

Varifrån kom Satan?

Alla Jehovas verk är fullkomliga; han är inte upphovet till orättfärdigheten; han skapade således ingen ond. (5 Mos. 32:4; Ps. 5:4) Den som blev Satan var från början en fullkomlig andlig son av Gud. Jesus sade att Djävulen ”inte [stod] fast i sanningen” och visade därmed att denne en gång var ”i sanningen”. (Joh. 8:44) Men denne andlige son var utrustad med fri vilja, alldeles som alla andra av Guds förnuftsbegåvade skapelser. Han missbrukade sin valfrihet, gav näring åt alltför höga tankar om sig själv i sitt hjärta, började få begär till den tillbedjan som endast tillkommer Gud och förledde så Adam och Eva att lyssna till honom i stället för att lyda Gud. Genom att handla så gjorde han sig alltså själv till Satan, som betyder ”motståndare” eller ”fiende”. — Jak. 1:14, 15; se också sidorna 362 och 363, under rubriken ”Synd”.