väcks en fråga om bibelställets ordalydelse: I Da sägs det ”regera över jorden”. I Gi heter det ”härska över jorden”. Men i 1917 heter det ”regera på jorden” och i 1981 ”vara kungar på jorden”. För kommentarer angående den grekiska grammatiken, se sidan 169, under rubriken ”Himmel”.] 2) ”Hur kommer livet att gestalta sig under en sådan regering? (Upp. 21:2—4)”

Eller också kan du säga (om du en gång varit katolik): ”Jag tog under många år del i att fira högtidsdagar till ära för helgon och bad regelbundet till dem. Men sedan läste jag någonting i Bibeln som fick mig att fundera lite närmare på vad jag sysslade med. Låt mig få visa dig vad jag fann. (Se sidorna 151 och 152.)”

Helvetet

Definition: Ordet ”helvete” förekommer i många bibelöversättningar. Andra översättningar använder på motsvarande ställen sådana ord som ”graven”, ”dödsriket” osv. I ytterligare andra översättningar av Bibeln har grundspråkens ord, som ibland översatts med ”helvete”, bara translittererats, dvs. överförts bokstav för bokstav till vårt alfabet utan att orden har översatts. Vilka ord gäller detta? Det gäller det hebreiska ordet she’ọhl och dess grekiska motsvarighet hại·des [läs: hạ·des], som åsyftar den döda mänsklighetens gemensamma grav, inte en enskild individs gravplats; och även det grekiska ordet gẹ·en·na, som används som symbol för evig tillintetgörelse. Både i kristenheten och i många icke-kristna religioner lär man emellertid att helvetet är en plats bebodd av demoner, där de onda straffas efter döden (och somliga tror att detta straff är förbundet med pina).

Visar Bibeln om de döda kan känna smärta?

Pred. 9:5, 10: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls. ... Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol,* den plats dit du går.” (Om de inte är medvetna om någonting, kan de uppenbarligen inte känna någon smärta.) (*Scheól, Åk; grafwen, Me; grafvene, ÄÖ; dödsriket, 1982.)

Ps. 146:4: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.”* (*Anslag, Me, Åk, ÄÖ, 1982; planer, My.)

Visar Bibeln att själen lever vidare när kroppen dör?

Hes. 18:4: ”Den själ* som syndar — det är den som kommer att dö.” (*Själ, Me, My, Åk, ÄÖ; Den, 1917, 1982.)

”Begreppet ’själ’ i betydelsen en rent andlig, immateriell realitet, som är skild från ’kroppen’, ... förekommer inte i Bibeln.” — La Parole de Dieu (Paris, 1960), skriven av Georges Auzou, professor i bibelkunskap vid seminariet i Rouen i Frankrike, sid. 128.

”Fastän det hebreiska ordet nefesh [i de hebreiska skrifterna] ofta översätts med ’själ’, skulle det vara oriktigt att läsa in en grekisk innebörd i det. Nefesh ... uppfattas aldrig som något som är i verksamhet skilt från kroppen. I Nya testamentet översätts det grekiska ordet psyche ofta med ’själ’, men återigen bör det inte genast uppfattas ha den innebörd som ordet hade för de grekiska filosoferna. Det betyder i allmänhet ’liv’ eller ’vitalitet’ eller ibland ’personen själv’.” — The Encyclopedia Americana (1977), band 25, sid. 236.

Vilket slags människor kommer till Bibelns helvete?

Säger Bibeln att de onda kommer till helvetet?

Ps. 9:1817 (1982): ”De ogudaktiga viker tillbaka, ned i dödsriket [helvetet, ÄÖ],* alla hedningar, de som glömmer Gud.” (*Dödsriket, 1917, Me; Sheol, Ps. 9:17 i NV; Scheól, Åk.)

Säger Bibeln också att rättrådiga människor kommer till helvetet?

Job 14:13 (1982): ”[Job bad:] Ack att du ville gömma mig i dödsriket [helvete, ÄÖ],* gömma mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig.” (Gud själv sade att Job var ”en klanderfri och rättrådig man, som fruktar Gud och viker av från det onda.” — Job 1:8.) (*Dödsriket, 1917, Me; Sheol, NV; Scheól, Åk.)

Apg. 2:25—27 (1981): ”David säger om honom [Jesus Kristus]: ... Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket [helvete, ÄÖ]* eller låta din helige möta förgängelsen.” (Det faktum att Gud inte skulle ”lämna” Jesus i helvetet antyder att Jesus var i helvetet eller Hades, åtminstone en tid, inte sant?) (*Dödsriket, 1917, Hd, Me; Hades, Da, NV, Åk.)

Kan någon någonsin komma ut ur Bibelns helvete?

Upp. 20:13, 14 (1981): ”Havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket [helvetet, ÄÖ]* gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön.” (De döda kommer således att befrias från helvetet. Lägg också märke till att helvetet inte är den brinnande sjön, utan att helvetet skall kastas i den brinnande sjön.) (*Dödsriket, 1917, Hd, Me; Hades, Da, NV, Åk.)

Varför råder det sådan förvirring när det gäller vad Bibeln säger om helvetet?

”Det har uppstått stor förvirring och mycket missförstånd på grund av att de tidiga bibelöversättarna har återgett hebreiskans Sheol och grekiskans Hades och Gehenna med ordet helvete. Den enkla translitterering av dessa ord som översättarna gjort i reviderade upplagor av Bibeln har inte räckt till för att märkbart reda ut denna förvirring och missuppfattning.” — The Encyclopedia Americana (1942), band XIV, sid. 81.

Vissa översättare har låtit sina personliga trosuppfattningar färga deras arbete i stället för att vara konsekventa i sin översättning av grundspråkens ord. Till exempel: I 1982 har ordet she’ọhl konsekvent återgetts med ”dödsriket”, och i 1981 har hại·des [läs: hạ·des] återgetts med ”dödsriket” och gẹ·en·na med ”helvetet”. (I 1917 återges gẹ·en·na med Gehenna.) Men i Me återges she’ọhl med ”afgrunden”, ”de dödas rike”, ”dödsboningen”, ”dödsriket”, ”grafwen” eller ”helwetet”, hại·des [läs: hạ·des] med ”dödsriket”, ”helwetet” eller ”underjorden” och gẹ·en·na med ”helwetet”. Alla tre orden återges alltså ibland med ordet ”helvete”. Den exakta innebörden i grundspråkens ord har på så sätt fördunklats.

Finns det något evigt straff för de onda?

Matt. 25:46 (1981): ”Dessa skall gå bort till evigt straff [bortkapande, Int; grekiska: kọ·la·sin] men de rättfärdiga till evigt liv.” (I The Emphatic Diaglott sägs det ”avskärande” i stället för ”straff”. I en fotnot sägs det: ”Kolasin ... kommer av kolazoo, som betyder: 1. Avskära; som när man kapar av grenar på träd, beskär. 2. Hålla tillbaka, kuva. ... 3. Tukta, straffa. Att avskära någon från livet eller samhället eller att enbart hålla tillbaka någon betraktas som ett straff; — på grund härav har denna tredje bildliga användning av ordet uppstått. Den första betydelsen har antagits, eftersom den stämmer bättre överens med den andra delen av meningen och därmed bevarar kraften och skönheten i antitesen. De rättfärdiga går till liv, de onda till avskärande från livet, dvs. till död. Se 2 Thess. 1.9.”)

2 Thess. 1:9 (1981): ”Deras straff blir evigt fördärv,* fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet.” (*Evig förtappelse, Hd; eviga straff i fördärfvet, Be.)

Jud. v. 7 (1981): ”Tänk också på Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som på samma sätt som änglarna bedrev otukt och onaturligt umgänge: de straffades med evig eld och är ett varnande exempel.” (Den eld som förstörde Sodom och Gomorra slocknade för flera tusen år sedan. Men verkningarna av den elden har varit bestående. Städerna har aldrig byggts upp igen. Guds dom riktades emellertid inte bara mot dessa städer, utan också mot deras onda invånare. Vad som hände dem utgör ett varnande exempel. I Lukas 17:29 säger Jesus att de ”tillintetgjordes”, och i Judas, vers 7, visas det att denna tillintetgörelse är evig.)

Vad ligger det för innebörd i den eviga pina som omnämns i Uppenbarelseboken?

Upp. 14:9—11; 20:10 (1981): ”Den som tillber odjuret och dess bild och tar emot dess märke på sin panna eller sin hand, han skall få dricka Guds vredes vin, som hällts upp oblandat i Guds vredes bägare, och han skall pinas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och