Man grundar sitt hopp och sin fruktan på det som människor kan göra

En själisk, oandlig människa betraktar det som hon kan se och ta på som det enda hon verkligen räknar med. Hennes hopp och hennes fruktan kretsar kring de löften och hot som andra människor kommer med. Hon vänder sig till mänskliga ledare för att få hjälp och känner sig desillusionerad när de misslyckas. (Ps. 146:3, 4; Jes. 8:12, 13) För henne finns det ingenting annat än det här livet. Dödshot förslavar henne lätt. (Se som kontrast Matteus 10:28; Hebréerna 2:14, 15.) Däremot påverkar en ny kraft sinnet hos dem som lär känna Jehova, dem som fyller sitt sinne och hjärta med hans löften och lär sig att vända sig till honom för att få hjälp varje gång de är i nöd. — Ef. 4:23, 24; Ps. 46:1; 68:19.

Man ger människor och föremål den tillbedjan och ära som tillkommer Gud

”Denna tingens ordnings gud”, Satan, Djävulen, uppmuntrar till alla slags seder och bruk som vilseleder människans gudagivna benägenhet att tillbe någon eller något. (2 Kor. 4:4) Somliga härskare har behandlats som gudar. (Apg. 12:21—23) Miljoner människor faller ner inför avgudar. Miljoner andra avgudar skådespelare och framträdande idrottsmän. Ofta hålls fester där man firar enskilda människor och visar dem otillbörlig ära. Denna anda är så vanlig att de som i sanning älskar Jehova och vill ägna honom odelad hängivenhet måste vara vakna för dess inflytande varje dag.

Åminnelsen (Herrens kvällsmåltid)

Definition: En måltid som hålls till minne av Jesu Kristi död; följaktligen en åminnelse av hans död, som haft mer långtgående verkningar än någon annan människas död. Denna händelse är den enda som Herren Jesus Kristus har befallt sina lärjungar att fira minnet av. Den är också känd som Herrens nattvard eller Herrens kvällsmåltid. — 1 Kor. 11:20.

Vilken innebörd har Åminnelsen?

Jesus sade till sina trogna apostlar: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Luk. 22:19) När aposteln Paulus skrev till medlemmar av den av anden pånyttfödda kristna församlingen tillade han: ”Så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare, fortsätter ni att förkunna Herrens död, tills han kommer.” (1 Kor. 11:26) Åminnelsen riktar således särskild uppmärksamhet på betydelsen av Jesu Kristi död i samband med förverkligandet av Jehovas uppsåt. Den framhäver innebörden i Jesu offerdöd särskilt i förhållande till det nya förbundet och till det sätt varpå hans död påverkar dem som skall bli hans medarvingar till det himmelska kungariket. — Joh. 14:2, 3; Hebr. 9:15.

Åminnelsen är också en påminnelse om att Jesu död och det sätt han dog på, i överensstämmelse med Guds uppsåt enligt vad som uttrycks i 1 Moseboken 3:15 och texter därefter, tjänade till att ta Jehovas namn i försvar. Genom att Jesus bevarade sin ostrafflighet inför Jehova ända till sin död bevisade han att Adams synd inte berodde på att Skaparen hade gjort något fel då han skapade människan, utan att det är möjligt för människor att bevara fullkomlig gudaktig hängivenhet även under svåra påfrestningar, och Jesus rättfärdigade därigenom Jehova Gud som Skapare och universell suverän. Jehovas uppsåt var förutom detta att Jesu död skulle utgöra det fullkomliga mänskliga offer som behövdes för att återlösa Adams avkomlingar och därmed göra det möjligt för miljarder människor som utövar tro att leva för evigt på en paradisisk jord i uppfyllelse av Jehovas ursprungliga uppsåt och som ett uttryck för hans stora kärlek till mänskligheten. — Joh. 3:16; 1 Mos. 1:28.

Vilken fruktansvärd börda som vilade på Jesus den sista natten han levde på jorden som människa! Han visste vad hans himmelske Fader hade för uppsåt med honom, men han visste också att han måste bevisa sig trogen under provsättning. Vilken vanära det skulle ha inneburit för hans Fader och vilken förlust det skulle ha varit för mänskligheten, om han hade misslyckats! Med tanke på allt som skulle åstadkommas genom Jesu död var det i högsta grad lämpligt att han gav anvisning om att högtidlighålla minnet av den.

Vilken innebörd har brödet och vinet som används vid Åminnelsen?

Beträffande det osyrade brödet, som Jesus gav sina apostlar då han instiftade Åminnelsen, sade han: ”Detta betyder min kropp.” (Mark. 14:22) Detta bröd symboliserade hans syndfria kropp av kött. Den skulle han offra för att ge människor möjlighet att få ett framtida liv, och vid detta tillfälle riktas