Apg. 24:15: ”Det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Vilka av ”de orättfärdiga” som skall uppväckas är något som Gud själv avgör.)

Job 34:12: ”Sannerligen, Gud själv handlar inte ondskefullt, och den Allsmäktige själv vränger inte rätten.”

Dop

Definition: Ordet ”döpa” kommer från det grekiska ordet ba·ptị·zein som betyder ”sänka ner, doppa”. (Liddell och Scott: A Greek-English Lexicon) Det kristna vattendopet är en yttre symbol för att den som blir döpt har överlämnat sig fullständigt och oförbehållsamt genom Jesus Kristus för att göra Jehova Guds vilja. I Bibeln omnämns också andra dop, exempelvis Johannes’ dop, dop med helig ande och dop med eld.

Håller sig de som verkligen tror på Guds ord tillbaka från att bli döpta?

Matt. 28:19, 20: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.”

Apg. 2:41: ”De som av hjärtat omfattade hans ord [blev] döpta.”

Apg. 8:12: ”När de trodde Filippus, som förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike och om Jesu Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor.”

Apg. 8:36, 38: ”När de nu färdades vägen fram, kom de till ett visst vatten, och [den etiopiske] eunucken sade: ’Titta! Ett vatten; vad hindrar mig från att bli döpt?’ Därmed befallde han att vagnen skulle stanna, och ... [Filippus] döpte honom.”

Det kristna vattendopet — sker det genom begjutning eller genom fullständig nedsänkning?

Mark. 1:9, 10: ”Jesus ... blev döpt [nedsänkt, ED, Ro] i [floden] Jordan av Johannes. Och just som han steg upp ur vattnet såg han himlarna bli skilda åt.”

Apg. 8:38: ”De steg båda ner i vattnet, både Filippus och eunucken; och han döpte [sänkte ned, ED, Ro] honom.”

Tillämpades barndop bland de kristna under det första århundradet?

Matt. 28:19: ”Gå därför och gör lärjungar ... , döp dem.”

Apg. 8:12: ”När de trodde Filippus, ... lät de döpa sig, både män och kvinnor.”

Men längre fram skrev Origenes (185—254 v.t.): ”Det är i enlighet med kyrkans bruk att förrätta även barndop.” (Selections From the Commentaries and Homilies of Origen, Madras, Indien; 1929, sid. 211) Den sedvänjan godkändes vid det tredje kyrkomötet i Karthago (253 v.t.).

Religionshistorikern August Neander skrev: ”Tron och dopet förbands alltid med varandra; och därför är det i högsta grad sannolikt ... att spädbarnsdopet såsom en sedvänja var okänt under denna period [under det första århundradet]. ... Att man först på 200-talet började anse denna sedvänja vara apostolisk tradition talar snarare emot än för ett erkännande av apostoliskt ursprung.” — Geschichte der Pflanzung und Leitung der christlichen Kirche durch die Apostel (Hamburg, 1847), sid. 278.

Leder det kristna vattendopet till förlåtelse för synder?

1 Joh. 1:7: ”Om vi vandrar i ljuset, såsom han själv är i ljuset, då ... [renar] Jesu, hans Sons, blod ... oss från all synd.” (Det är således inte dopvattnet, utan Jesu blod som renar oss från synd.)

Matt. 3:11: ”Jag [Johannes döparen] ... döper er med vatten på grund av er sinnesändring; men den som kommer efter mig [Jesus Kristus] är starkare än jag, ja jag är inte god nog att ta av hans sandaler.” (Av Matt. 3 verserna 5 och 6, liksom också av Apostlagärningarna 13:24, framgår det att Johannes riktade sig till judarna och inte till alla människor. Varför det? Därför att judarna hade syndat mot lagförbundet och därför att han skulle förbereda dem för Kristus.)

Apg. 2:38: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse.” (Var det