Apg. 24:15: ”Det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Vilka av ”de orättfärdiga” som skall uppväckas är något som Gud själv avgör.)

Job 34:12: ”Sannerligen, Gud själv handlar inte ondskefullt, och den Allsmäktige själv vränger inte rätten.”

Dop

Definition: Ordet ”döpa” kommer från det grekiska ordet ba·ptị·zein som betyder ”sänka ner, doppa”. (Liddell och Scott: A Greek-English Lexicon) Det kristna vattendopet är en yttre symbol för att den som blir döpt har överlämnat sig fullständigt och oförbehållsamt genom Jesus Kristus för att göra Jehova Guds vilja. I Bibeln omnämns också andra dop, exempelvis Johannes’ dop, dop med helig ande och dop med eld.

Håller sig de som verkligen tror på Guds ord tillbaka från att bli döpta?

Matt. 28:19, 20: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.”

Apg. 2:41: ”De som av hjärtat omfattade hans ord [blev] döpta.”

Apg. 8:12: ”När de trodde Filippus, som förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike och om Jesu Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor.”

Apg. 8:36, 38: ”När de nu färdades vägen fram, kom de till ett visst vatten, och [den etiopiske] eunucken sade: ’Titta! Ett vatten; vad hindrar mig från att bli döpt?’ Därmed befallde han att vagnen skulle stanna, och ... [Filippus] döpte honom.”

Det kristna vattendopet — sker det genom begjutning eller genom fullständig nedsänkning?

Mark. 1:9, 10: ”Jesus ... blev döpt [nedsänkt, ED, Ro] i [floden] Jordan av Johannes. Och just som han steg upp ur vattnet såg han himlarna bli skilda åt.”

Apg. 8:38: ”De steg båda ner i vattnet, både Filippus och eunucken; och han döpte [sänkte ned, ED, Ro] honom.”

Tillämpades barndop bland de kristna under det första århundradet?

Matt. 28:19: ”Gå därför och gör lärjungar ... , döp dem.”

Apg. 8:12: ”När de trodde Filippus, ... lät de döpa sig, både män och kvinnor.”

Men längre fram skrev Origenes (185—254 v.t.): ”Det är i enlighet med kyrkans bruk att förrätta även barndop.” (Selections From the Commentaries and Homilies of Origen, Madras, Indien; 1929, sid. 211) Den sedvänjan godkändes vid det tredje kyrkomötet i Karthago (253 v.t.).

Religionshistorikern August Neander skrev: ”Tron och dopet förbands alltid med varandra; och därför är det i högsta grad sannolikt ... att spädbarnsdopet såsom en sedvänja var okänt under denna period [under det första århundradet]. ... Att man först på 200-talet började anse denna sedvänja vara apostolisk tradition talar snarare emot än för ett erkännande av apostoliskt ursprung.” — Geschichte der Pflanzung und Leitung der christlichen Kirche durch die Apostel (Hamburg, 1847), sid. 278.

Leder det kristna vattendopet till förlåtelse för synder?

1 Joh. 1:7: ”Om vi vandrar i ljuset, såsom han själv är i ljuset, då ... [renar] Jesu, hans Sons, blod ... oss från all synd.” (Det är således inte dopvattnet, utan Jesu blod som renar oss från synd.)

Matt. 3:11: ”Jag [Johannes döparen] ... döper er med vatten på grund av er sinnesändring; men den som kommer efter mig [Jesus Kristus] är starkare än jag, ja jag är inte god nog att ta av hans sandaler.” (Av Matt. 3 verserna 5 och 6, liksom också av Apostlagärningarna 13:24, framgår det att Johannes riktade sig till judarna och inte till alla människor. Varför det? Därför att judarna hade syndat mot lagförbundet och därför att han skulle förbereda dem för Kristus.)

Apg. 2:38: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse.” (Var det dopet i sig självt som gav dem förlåtelse? Tänk efter: Dessa ord sades till judar som var medansvariga för Kristi död. [Se Apg. 2 verserna 22, 23.] Deras dop skulle ge bevis för någonting. Vad då? Att de nu hade satt tro till Jesus som Messias, Kristus. Det var först då som de kunde få sina synder förlåtna. [Apg. 4:12; 5:30, 31])

Apg. 22:16: ”Stig upp, bli döpt och tvätta bort dina synder genom att anropa hans namn.” (Se också Apostlagärningarna 10:43.)

Vem blir döpt med helig ande?

1 Kor. 1:2; 12:13, 27: ”Till er som har blivit helgade i gemenskap med Kristus Jesus, kallade att vara heliga.” ”Genom en enda ande blev vi ju i sanning alla döpta in i en enda kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig vi är slavar eller fria, och alla fick vi en enda ande att dricka. Nu är ni Kristi kropp.” (Som Daniel 7:13, 14, 27 visar får dessa ”heliga” del i Guds kungarike tillsammans med Människosonen, Jesus Kristus.)

Joh. 3:5: ”Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds kungarike.” (En människa ”föds av ... ande” då hon döps med denna ande. Lukas 12:32 visar att det bara är en ”liten hjord” som har detta privilegium. Se också Uppenbarelseboken 14:1—3.)

Talar alla som är döpta med helig ande i tungor, eller har de alla gåvan att kunna helbrägdagöra?

1 Kor. 12:13, 29, 30: ”Genom en enda ande blev vi ju i sanning alla döpta in i en enda kropp. ... Inte är väl alla apostlar? ... Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att läka? Inte talar väl alla tungomål?”

Se också rubrikerna ”Helbrägdagörelse” och ”Tungomålstalande”.

Dop för de döda — vad betyder det?

1 Kor. 15:29 (Hd): ”Det finns ju sådana som låter döpa sig för de döda. Vad kan de uträtta med det? Om de döda i verkligheten inte står upp, varför låter man då döpa sig för dem?”

Den grekiska prepositionen hy·pẹr, som här har översatts med ”för”, betyder också ”över”, ”för [någons] skull”, ”i stället