Personligt intresse

NÄR vi talar med andra om Bibelns sanningar, måste vi göra mer än att bara upplysa sinnet. Vi måste vädja till hjärtat. Det kan vi bland annat göra genom att visa dem uppriktigt personligt intresse, något som kan komma till uttryck på många olika sätt.

Ta hänsyn till andras synpunkter. Aposteln Paulus tog hänsyn till sina åhörares bakgrund och tänkesätt. Han sade: ”För judarna [har jag] blivit som en jude för att kunna vinna judar; för dem som är under lag har jag blivit som en under lag, fastän jag själv inte är under lag, för att kunna vinna dem som är under lag. För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag, fastän jag inte är utan lag gentemot Gud, utan är under lag gentemot Kristus, för att kunna vinna dem som är utan lag. För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga. För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna rädda några. Men allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” (1 Kor. 9:20–23) Hur kan vi bli ”allt” för ”alla slags människor” i dag?

Om du får tillfälle att iaktta dem du skall tala med – även om det bara är helt kort – innan ni börjar samtala, kan det ge en fingervisning om deras intressen och livssituation. Kan du avgöra vad de har för yrke? Tyder något på att de tillhör en viss religion? Är det något som visar hur deras familjesituation är? Kan du mot bakgrund av det du iakttar anpassa framställningen och göra den mer tilltalande?

För att kunna göra din framställning mer tilltalande måste du tänka igenom vad du skall säga innan du går ut i tjänsten. På en del platser bor det invandrare. Om det finns invandrare på ditt distrikt, har du då kommit på något bra att säga när du förkunnar för dem? Eftersom det är Guds vilja att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”, bör du ha som mål att lägga fram budskapet om Guds kungarike på ett tilltalande sätt för alla du träffar. (1 Tim. 2:4)

Lyssna uppmärksamt. Även om Jehova är allvetande, lyssnar han på andra. Profeten Mikaja fick i en syn se hur Jehova uppmanade änglarna att säga sin mening om hur en viss situation skulle hanteras. Gud lät sedan en av änglarna göra som denne hade föreslagit. (1 Kung. 22:19–22) När Abraham var bekymrad över den dom som skulle verkställas över Sodom, var Jehova barmhärtig och lät honom säga vad han tyckte. (1 Mos. 18:23–33) Hur kan vi i vår tjänst efterlikna Jehova och vara villiga att lyssna?

Försök få andra att säga vad de tycker och tänker. Ställ en lämplig fråga, och ge dem tid att svara. Lyssna noga till det de säger. När du lyssnar uppmärksamt, blir de uppmuntrade att säga sin mening. Om svaren visar vad de är intresserade av, kan du taktfullt ställa ytterligare frågor. Försök bli närmare bekant med dem, utan att samtalet fördenskull blir ett korsförhör. Säg något uppskattande om deras tankar och åsikter, om du kan göra det uppriktigt. Och även om du inte håller med dem, kan du på ett vänligt sätt visa att du sätter värde på att de talar om vad de tycker. (Kol. 4:6)

Men vi måste vara försiktiga, så att vårt personliga intresse för dem inte överskrider gränsen för vad som är passande. Vi har ingen rätt att blanda oss i människors privata angelägenheter. (1 Petr. 4:15) Vi måste också vara försiktiga, så att personer av det motsatta könet inte missförstår den vänlighet och det intresse vi visar. Uppfattningen om vad som är tillbörligt när det gäller att visa personligt intresse varierar från land till land, ja, till och med från person till person, och därför är det viktigt att vi har gott omdöme. (Luk. 6:31)

Det är lättare att vara en god lyssnare om man är förberedd. När vi vet vad vi skall säga, slappnar vi av och kan lyssna på andra på ett naturligt sätt. Det gör att de känner sig obesvärade och kanske gärna vill samtala med oss.

Vi visar andra ära genom att lyssna på dem. (Rom. 12:10) Det vittnar om att vi bryr oss om vad de tänker och tycker. Det kan också få dem att lyssna mer uppmärksamt till det vi har att säga. Det är därför av goda skäl Guds ord uppmanar oss att vara ”snara till att höra, sena till att tala”. (Jak. 1:19)

Hjälp de intresserade att göra framsteg. Omtanke om dem som visar intresse gör att vi fortsätter att tänka på dem och går tillbaka till dem för att visa dem något i Bibeln som just de kan ha nytta av. När du förbereder nästa besök, kan du tänka igenom vad du har fått veta om dem vid tidigare besök. Leta fram upplysningar om ett ämne som de är intresserade av. Betona det praktiska värdet av stoffet och hjälp dem att se hur de kan ha nytta av det de får lära sig. (Jes. 48:17)

Om någon du samtalar med berättar för dig om en situation eller ett problem som bekymrar honom, kan du se det som ett bra tillfälle att få tala med honom om de goda nyheterna. Följ Jesu exempel. Han var alltid beredd att trösta dem som hade det svårt. (Mark. 6:31–34) Det kan vara frestande att komma med en snabb lösning eller ge ytliga råd, men undvik det. Det kan ge personen i fråga intrycket att du inte är uppriktigt intresserad av honom. Var i stället medkännande. (1 Petr. 3:8) Gör sedan efterforskningar i vår litteratur, och visa något uppbyggande som kan hjälpa honom att ta itu med situationen. Kärleksfull omtanke om den du talar med avhåller dig naturligtvis från att avslöja sådant som han berättar för dig i förtroende, om du inte har goda skäl att göra det. (Ords. 25:9)

Vi bör i synnerhet visa personligt intresse för dem vi studerar Bibeln med. Tänk under bön igenom vad de intresserade behöver ta itu med, och ha det i tankarna när du sedan förbereder studiet. Fråga dig själv: Vad behöver han eller hon göra för att fortsätta att gå framåt i sanningen? Hjälp på ett kärleksfullt sätt den du studerar med att förstå vad Bibeln och publikationerna från ”den trogne och omdömesgille slaven” säger om saken. (Matt. 24:45) I vissa fall kanske det inte räcker med att bara ge en förklaring. Du kanske måste göra något tillsammans med den intresserade för att han skall förstå hur en viss biblisk princip skall tillämpas. (Joh. 13:1–15)

Det krävs balans och gott omdöme när man skall hjälpa andra att börja leva enligt Jehovas normer. Människor har olika bakgrund och förmågor, och de gör framsteg olika snabbt. Ha rimliga förväntningar på andra. (Fil. 4:5) Pressa dem inte att göra förändringar i sitt liv. Låt Guds ord och hans ande motivera dem. Jehova önskar att människor skall tjäna honom av ett villigt hjärta, inte av tvång. (Ps. 110:3) Undvik att ge uttryck åt din personliga uppfattning om beslut som andra måste fatta. Var noga med att inte fatta beslut åt dem, även om de ber dig göra det. (Gal. 6:5)

Ge praktisk hjälp. Även om Jesus först och främst var intresserad av sina åhörares andliga välfärd, var han också medveten om att de hade andra behov. (Matt. 15:32) Vi har kanske begränsade resurser, men det finns ändå många praktiska sätt som vi kan hjälpa andra på.

Vårt intresse för andra får oss att vara hänsynsfulla. Om vädret är besvärande för den du talar med, kan du föreslå att ni flyttar er till ett annat ställe eller fortsätter samtalet en annan gång. Om du kommer olämpligt, kan du säga att du kommer tillbaka vid ett annat tillfälle. Om någon av dina grannar eller en intresserad är sjuk, kanske ligger på sjukhus, visa då omtanke genom att skicka ett kort eller ett brev eller genom att göra ett besök. Om det passar, kan du laga lite mat eller visa omtanke på annat sätt.

Allteftersom de intresserade gör framsteg kan de känna en viss saknad och ensamhet, eftersom de inte längre umgås så mycket med sina tidigare vänner. Gör dig till vän med dem. Ta dig tid att tala med dem efter bibelstudiet och vid andra tillfällen. Uppmuntra dem att skaffa sig ett gott umgänge. (Ords. 13:20) Hjälp dem att komma till församlingens möten. Sitt tillsammans med dem. Om de har barn, kan du hjälpa till att ta hand om barnen, så att alla kan få större utbyte av programmet.

Visa intresse från hjärtat. Att visa andra personligt intresse är inte en taktik vi lär oss, utan det måste komma från hjärtat. Hur intresserade vi är av andra märks på många sätt. Det visar sig i hur vi lyssnar och vad vi säger. Det kommer till uttryck i den vänlighet och omtanke vi visar andra. Också när vi inte säger eller gör något, framgår vårt intresse av vår hållning och vårt ansiktsuttryck. Om vi verkligen bryr oss om andra, kommer de utan tvivel att märka det.

Det viktigaste skälet till att vi visar andra uppriktigt intresse är att vi därigenom efterliknar den kärlek och barmhärtighet som vår himmelske Fader visar. Det gör att de som lyssnar dras till Jehova och till det budskap som han har gett oss i uppdrag att sprida. När du förkunnar de goda nyheterna, bör du därför se till så att du inte ”med personligt intresse håller ett öga bara på [dina] ... egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. (Fil. 2:4)