OM EN föredragshållare inte talar tillräckligt högt, kanske några av åhörarna slumrar till. Om en förkunnare talar för tyst i tjänsten, kanske han inte kan behålla den besöktes uppmärksamhet. Och om åhörarnas kommentarer vid mötena inte hörs tydligt, får de närvarande inte den uppmuntran de behöver. (Hebr. 10:24, 25) Om en talare å andra sidan höjer rösten vid fel tillfälle, kan åhörarna känna sig besvärade – rentav irriterade. (Ords. 27:14)

Tänk på åhörarna. Vem talar du till? Till en enda person? Till en familj? Till en liten grupp som har samlats för att gå ut i tjänsten? Till hela församlingen? Till en stor skara vid en sammankomst? Det är uppenbart att det som är lämplig röststyrka i en situation kanske inte är det i en annan.

Vid olika tillfällen har Guds tjänare talat till stora folkskaror. Vid invigningen av templet i Jerusalem på Salomos tid fanns det ingen högtalarutrustning. Salomo stod därför på en plattform och välsignade folket ”med hög röst”. (1 Kung. 8:55; 2 Krön. 6:13) Flera hundra år senare, efter det att den heliga anden hade utgjutits vid pingsten år 33 v.t., samlades en stor skara – några var intresserade, andra var hånfulla – runt den lilla gruppen kristna i Jerusalem. Petrus gav prov på praktisk vishet, när han ”trädde fram ... och höjde sin röst”. (Apg. 2:14) Ett kraftfullt vittnesbörd blev avgivet.

Hur kan du avgöra om din röststyrka är lämplig i en viss situation? Åhörarnas reaktion är en bra måttstock. Om du märker att några av åhörarna måste anstränga sig för att höra, bör du försöka tala högre.

Oavsett om du talar till en enskild person eller till en grupp, är det förståndigt att du tänker på vilka åhörare du har. Om någon hör dåligt, kanske du måste höja rösten. Men om du skriker, irriterar du dem som hör bra, men som helt enkelt reagerar lite långsammare på grund av hög ålder. Att skrika kan till och med betraktas som ohövligt. I vissa kulturer uppfattas hög röststyrka som ett tecken på att en person är arg eller otålig.

Störande ljud. När du tar del i tjänsten på fältet, är det självklart att omständigheterna påverkar hur stor röststyrka du måste ha för att kunna avge ett vittnesbörd. Du kanske måste konkurrera med trafikbuller, bråkiga barn, skällande hundar, musik med hög volym eller en skrällande TV. I områden där människor bor nära inpå varandra kan det å andra sidan göra den besökte generad om man talar så högt att det drar till sig grannarnas uppmärksamhet.

Bröder som håller tal i församlingen eller vid sammankomster måste också anpassa sig efter en mängd olika situationer. Att tala till en publik utomhus är helt annorlunda än att hålla tal i en lokal som har god akustik. I Latinamerika höll två missionärer tal ute på gården hos en intresserad person samtidigt som folk sköt upp fyrverkeripjäser på ett torg i närheten och en tupp gol envist strax intill!

Mitt under ett tal kan någonting hända som kräver att man antingen gör en paus tills det störande ljudet försvinner eller att man höjer rösten. Om man till exempel håller ett möte i en byggnad med plåttak, kan en plötslig störtskur göra det nästan omöjligt för åhörarna att höra talaren. Ett gråtande barn eller störande ljud på grund av att några kommer för sent utgör definitivt en utmaning. Lär dig att motverka sådant som distraherar, så att åhörarna kan få full nytta av de upplysningar du ger.

Om man har tillgång till högtalarutrustning är den till stor hjälp, men ibland kan det ändå krävas att talaren ökar röststyrkan. På vissa håll är det vanligt att det blir strömavbrott, och då måste talarna fortsätta utan hjälp av mikrofon.

Tänk på stoffet. Själva karaktären på det stoff du behandlar har också betydelse för vilken röststyrka som behövs. Om ämnet kräver god röststyrka, försvaga då inte framställningen genom att tala för lågt. När du till exempel läser fördömande ord i Bibeln, bör röststyrkan vara större än när du läser råd om att visa kärlek. Anpassa röststyrkan efter stoffet, men se till att du inte gör det på ett sätt som drar uppmärksamheten till dig själv.

Tänk på ditt mål. Om du vill sporra åhörarna till handling, kanske du måste använda lite större röststyrka. Om du vill få dem att ändra tänkesätt, stöt då inte bort dem genom att tala för högt. Om du försöker ge tröst, är en mild röst vanligtvis bättre.

Effektiv användning av större röststyrka. När man försöker fånga uppmärksamheten hos någon som är upptagen, hjälper det ofta att öka röststyrkan. Föräldrar vet det och höjer därför rösten när de skall kalla in sina barn som är ute och leker. En ordförande kan också behöva öka röststyrkan för att få åhörarna vid ett församlingsmöte eller en sammankomst att komma till ro. Förkunnare som är ute i tjänsten kanske ropar en hälsning, när de är på väg fram till någon som är utomhus och arbetar.

Även sedan du fångat någons uppmärksamhet är det viktigt att du fortsätter att tala tillräckligt högt. En mycket dämpad röst kan ge intrycket att man är dåligt förberedd eller saknar övertygelse.

Om man höjer rösten när man ger en uppmaning, kan man få människor att handla. (Apg. 14:9, 10) Man kan också avvärja en katastrof genom att ropa. I Filippi skulle en fångvaktare ta livet av sig, eftersom han trodde att fångarna hade rymt. ”Paulus ropade med hög röst och sade: ’Gör dig inget ont, för vi är alla här!’” Därigenom förhindrades ett självmord. Paulus och Silas vittnade sedan för fångvaktaren och hans hushåll, och alla omfattade sanningen. (Apg. 16:27–33)

Hur du kan förbättra röststyrkan. Somliga kan behöva göra extra ansträngningar för att lära sig använda lämplig röststyrka. Några kanske talar för lågt därför att de har svag röst. Men med lite ansträngning kan de göra förbättringar, även om de fortfarande har mjuk röst. Var uppmärksam på andningen och hållningen. Öva dig att sitta och stå med rak rygg. Dra axlarna bakåt och andas djupt. Se till att du fyller nedre delen av lungorna. Det är den luften som, om den regleras rätt, hjälper dig att kontrollera röststyrkan.

För andra är problemet att de talar för högt. De kan ha utvecklat den ovanan på grund av att de har arbetat utomhus eller i en bullrig omgivning. Men det kan också bero på att de kommer från en miljö där alla skriker och hela tiden avbryter varandra. Därför menar de att det enda sättet att få ett ord med i laget är att tala högre än alla andra. Efter hand som de gör framsteg och lär sig att följa Bibelns råd att klä sig i ”medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod”, kommer de att anpassa röststyrkan när de samtalar med andra. (Kol. 3:12)

God förberedelse, erfarenhet som kommer av att du går i tjänsten regelbundet och bön till Jehova kommer att hjälpa dig att tala med lämplig röststyrka. Oavsett om du talar från podiet eller enskilt med någon i tjänsten, bör du försöka tänka på hur det kan vara till hjälp för andra att de hör vad du säger. (Ords. 18:21)

NÄR du betonar efter innehållet, hjälper du åhörarna att förstå vad du säger. Men när du varierar röststyrkan, tempot och tonläget på rätt sätt, blir talet mycket njutbarare att lyssna till. Mer än så, det kan visa åhörarna hur du känner för det du säger. Den inställning du har till stoffet kan påverka hur de känner för det. Detta gäller antingen du talar från podiet eller till en enskild person i tjänsten på fältet.

Den mänskliga rösten är ett fantastiskt instrument som har stora variationsmöjligheter. Om den används rätt, kan den ge liv åt ett tal, röra hjärtat, väcka känslor och sporra till handling. Men detta uppnår du inte genom att bara markera i anteckningarna var du skall anpassa röststyrkan, ändra tempot eller variera tonläget. Modulation vid sådana markeringar kommer att låta onaturligt. I stället för att ge framförandet liv och färg kan det få åhörarna att känna sig besvärade. Att tala med god modulation är något som kommer från hjärtat.

Om talaren har god modulation, drar han inte otillbörlig uppmärksamhet till sig själv. I stället hjälper han åhörarna att förstå den verkliga innebörden i det som sägs.

Anpassa röststyrkan. Ett sätt att variera rösten är att ändra röststyrkan. Men du bör inte rutinmässigt öka eller minska röststyrkan med monoton regelbundenhet. Det skulle förvränga meningen i det du säger. Om du höjer rösten för ofta, blir det obehagligt att lyssna till dig.

Röststyrkan bör vara anpassad efter stoffet. Om du läser en allvarlig uppmaning, till exempel den i Uppenbarelseboken 14:6, 7 eller Uppenbarelseboken 18:4, eller om du läser ett uttalande som vittnar om stark övertygelse, till exempel orden i 2 Moseboken 14:13, 14, är det lämpligt att öka röststyrkan. Också när du läser ett starkt fördömande i Bibeln, till exempel det som står i Jeremia 25:27–38, kan du framhäva vissa uttryck i texten genom att variera röststyrkan.

Tänk också på vad som är ditt mål. Vill du sporra åhörarna till handling? Vill du framhålla huvudpunkterna i framställningen? Större röststyrka kan hjälpa dig att nå dessa mål om du använder gott omdöme. Men i vissa fall skulle du kunna förfela syftet, om du bara höjer rösten. Hur då? Det du säger kanske kräver värme och känsla och inte ökad röststyrka. Vi kommer att behandla detta i lektion 11.

Att man minskar röststyrkan, när det är lämpligt, kan skapa förväntan. Men det kräver vanligtvis att man talar med större intensitet direkt efter. Minskad röststyrka i kombination med ökad intensitet kan användas för att förmedla ängslan eller fruktan. Du kan också minska röststyrkan för att visa att det som sägs är av underordnad betydelse jämfört med det du sagt strax före eller kommer att säga strax efter. Men om du talar lågt hela tiden, kan det ge intrycket att du är osäker eller saknar övertygelse eller egentligen inte är så intresserad av ämnet. Det är uppenbart att mycket låg röst bör användas med försiktighet.

Ändra tempo. I dagligt tal kommer orden spontant när vi uttrycker våra tankar. När vi är entusiastiska, har vi en tendens att tala fort. När vi vill att andra skall komma ihåg exakt vad vi säger, talar vi långsammare.

Men nya talare varierar sällan tempot. Varför inte det? De förbereder formuleringen av meningarna alltför noga. De kanske har vartenda ord nerskrivet. Och även om de inte talar från ett manus, kanske de har lärt sig orden utantill. Följden blir att hela talet hålls i samma tempo. Den svagheten kan man övervinna, om man lär sig tala med hjälp av en disposition.

Undvik att öka tempot så abrupt att det påminner om en katt som rör sig i maklig takt, men plötsligt rusar i väg när den får syn på en hund. Och tala aldrig så fort att artikulationen blir lidande.

När du skall variera tempot, bör du inte helt enkelt öka och sänka det med jämna mellanrum. Ett sådant framförande förbättrar knappast talet. Tempoväxlingarna bör anpassas efter vad du säger, vilka