Uttal

INTE alla kristna har haft möjlighet till många års skolutbildning. Till och med apostlarna Petrus och Johannes beskrevs som ”olärda och helt vanliga människor”. (Apg. 4:13) Men för att dina framställningar om Bibelns sanning inte skall förringas är det viktigt att du undviker att uttala ord fel.

Vad du bör tänka på. Det finns inga uttalsregler som gäller för alla språk. Många språk skrivs med bokstäver från ett alfabet. Förutom det latinska alfabetet finns det exempelvis arabiska, grekiska, hebreiska och kyrilliska alfabet. Kinesisk text består av tecken som kan vara uppbyggda av ett antal mindre enheter. Dessa tecken står vanligtvis för ett ord eller en del av ett ord. Japanskan och koreanskan har lånat tecken från kinesiskan, men dessa tecken kan stå för helt andra ljud och även ha en annan innebörd än i kinesiskan.

Rätt uttal i alfabetiska språk kräver att man använder rätt språkljud för varje bokstav eller bokstavskombination. I till exempel grekiskan, spanskan och zuluspråket är uttalsreglerna relativt konsekventa, vilket gör det lätt att uttala orden rätt. Men vissa utländska lånord kan kräva att man uttalar dem på liknande sätt som på ursprungsspråket. Det gör att vissa bokstäver eller bokstavsgrupper kan uttalas på mer än ett sätt, eller i vissa fall inte uttalas alls. Sådana undantag i fråga om uttalet får man lägga på minnet och vänja sig vid. Korrekt uttal i kinesiskan kräver att man lär sig tusentals tecken utantill. I somliga språk ändrar man ett ords innebörd genom att ändra tonhöjd. Om man inte tar hänsyn till sådana egenheter i ett språk, skulle man kunna förmedla felaktiga tankar.

När orden i ett språk utgörs av stavelser, är det viktigt att man lägger huvudbetoningen på rätt stavelse. I många språk med relativt konsekventa uttalsregler brukar man förse ord som betonas på ett avvikande sätt med accenttecken för att underlätta uttalet. Men i språk som inte har så konsekventa uttalsregler blir det svårare. Då krävs det att man lägger det rätta uttalet på minnet.

I vissa språk är det viktigt att känna till de så kallade diakritiska tecknen. Det är bland annat tecken som placeras över eller under vissa bokstäver i alfabetet, till exempel è, é, ô, ñ, ō, ç. Dessa tecken kan vara utsatta i texten. När de inte är det, får läsaren själv föreställa sig dem och uttala orden rätt alltefter sammanhanget. Det kräver noggrann förberedelse, i synnerhet om man fått i uppgift att högläsa inför åhörare.

Det finns en hel del fallgropar som man måste undvika när det gäller uttal. Att uttala ord överdrivet noggrant kan låta tillgjort eller snobbigt. Samma sak kan sägas om ett föråldrat uttal. Sådana egenheter drar bara uppmärksamheten till talaren. Men man får inte heller gå till den andra ytterligheten och uttala orden slarvigt. En del av det här har redan behandlats i lektionen ”Artikulation”.

Vissa ord i ett språk kan uttalas olika i olika länder – till och med i olika landsdelar. Den som har lärt sig ett främmande språk kanske talar det med stark brytning. Ordböcker anger ibland att ett ord kan uttalas på mer än ett sätt. De som har haft begränsade möjligheter till skolutbildning eller som talar ett annat språk än sitt modersmål har stor nytta av att noga lyssna till dem som talar landets språk väl och sedan försöka ta efter deras uttal. Som Jehovas vittnen önskar vi tala på ett sätt som är värdigt det budskap vi predikar och som gör det lätt för människor i vår landsdel att förstå.

I dagligt tal är det vanligtvis bäst att du använder ord som du känner till. Uttalet är i regel inte något problem i vanliga samtal. Men i samband med högläsning kan du stöta på ord som du inte är van vid. Och vi Jehovas vittnen läser ofta högt för andra. När vi förkunnar för människor läser vi ur Bibeln. En del bröder får i uppgift att läsa paragraferna vid Vakttornsstudiet och församlingsbokstudiet. Det är viktigt att vi läser rätt och inte förringar budskapet genom att uttala ord fel.

Tycker du att en del namn i Bibeln är svåra att uttala? I Nya världens översättning har vissa namn försetts med en punkt under vokalen i den stavelse som skall betonas, till exempel Filẹmon, Habạckuk. Om betoningen skall läggas på en diftong, anges det med en punkt under och mellan vokalerna, till exempel Betsaida. De här punkterna bör man lägga noga märke till när man läser och låta dem styra ens uttal. Bibliska ordböcker kan också vara till hjälp, även om förslagen till uttal kan variera.

Hur du kan förbättra uttalet. Många är inte medvetna om att de har problem med uttalet. Om skoltillsyningsmannen påpekar något i fråga om ditt uttal som du bör arbeta med, var då tacksam för hans omtanke. När du har blivit uppmärksammad på problemet, vad kan du då göra åt det?

När du får i uppgift att läsa högt, bör du först ta dig tid att slå upp de ord som du är obekant med i en ordbok och ta reda på hur de skall uttalas. Om du inte förstår de uttalsangivelser eller fonetiska tecken som ordboken använder, kan du säkert hitta förklaringar i början av boken, eller också kan du be någon förklara dem för dig. En ordbok kan visa dels var man skall lägga den starkaste betoningen i ord med mer än en stavelse och dels var man skall lägga den svagare betoningen i längre ord. Den kan visa vilka språkljud som skall användas för vokalerna och konsonanterna i ett visst ord. I somliga fall kan ett ord uttalas på mer än ett sätt, beroende på i vilket sammanhang det förekommer. Uttala ordet högt flera gånger innan du slår igen ordboken.

Något annat du kan göra för att förbättra uttalet är att läsa högt för någon som vet hur orden skall uttalas och be honom rätta dig när du läser fel.

Ett tredje sätt att förbättra uttalet är att lyssna noga till duktiga talare. Använd kassettbanden till Nya världens översättning och tidskrifterna Vakttornet och Vakna! När du lyssnar bör du lägga märke till ord som uttalas annorlunda än du brukar göra. Skriv ner dem och öva in det rätta uttalet. Med tiden blir du av med störande, felaktiga uttal, och ditt tal blir mycket bättre.