De gjorde Jehovas vilja

En hustru åt Isak

DEN äldre mannen som satt vid brunnen var utmattad. Han och hans följeslagare hade, med sina tio kameler, färdats hela vägen från trakten kring Beersheba till norra delen av Mesopotamien — en sträcka på mer än 80 mil.a Nu, när de hade nått sitt mål, stannade den här trötte resenären till för att begrunda sitt svåra uppdrag. Vem var den här mannen, och varför hade han gjort denna mödosamma resa?

Mannen var Abrahams tjänare, ”den äldste i ... [Abrahams] hushåll”. (1 Moseboken 24:2) Även om han inte nämns vid namn i berättelsen, är det antagligen Elieser, som Abraham en gång omnämnde som ”en son i mitt hushåll” och som han talade om som den som skulle ”efterträda” honom ”som arvinge”. (1 Moseboken 15:2, 3) Det var naturligtvis medan Abraham och Sara ännu var barnlösa. Nu var deras son, Isak, 40 år, och Elieser, som inte längre var Abrahams huvudarvinge, var fortfarande hans tjänare. Därför lydde han när Abraham framförde en uppfordrande begäran. Vad innebar den?

Ett uppdrag som innebär en utmaning

På Abrahams tid påverkade ett äktenskap inte bara familjen, utan också hela släkten eller det patriarkaliska samhället. Därför var det sed att föräldrarna valde äktenskapspartner åt sina barn. Men Abraham stod inför ett problem, när det gällde sökandet efter en hustru åt sin son Isak. Ett äktenskap med någon av de kanaanéer som bodde i närheten var otänkbart med tanke på det ogudaktiga liv de levde. (5 Moseboken 18:9–12) Och även om det var sed att en man gifte sig inom sin egen släkt, bodde Abrahams släktingar hundratals kilometer därifrån, i norra Mesopotamien. Han kunde inte bara låta Isak flytta dit, för Jehova hade lovat Abraham: ”Åt din säd ämnar jag ge detta land”, Kanaans land. (1 Moseboken 24:7) Abraham sade därför till Elieser: ”Gå till mitt land och till mina släktingar och ... ta en hustru åt min son, åt Isak, därifrån.” — 1 Moseboken 24:4.

Efter att ha avslutat sin långa resa vilade Elieser vid brunnen, medan han begrundade det uppdrag han fått. Han förstod att kvinnorna snart skulle komma till brunnen för att hämta det vatten som behövdes för kvällen och natten. Därför bad han innerligt till Jehova: ”Den unga kvinna som jag kommer att säga så här till: ’Var snäll och sänk din vattenkruka, så att jag kan dricka’, och som rentav kommer att säga: ’Drick, och dina kameler kommer jag också att vattna’, henne är det du skall bestämma för din tjänare, för Isak; och låt mig härigenom veta att du har visat min herre lojal kärlek.” — 1 Moseboken 24:14.

Medan han fortfarande bad, närmade sig en tilldragande ung kvinna, som hette Rebecka. ”Var snäll och ge mig en liten klunk vatten ur din kruka”, sade Elieser till henne. Rebecka gjorde det, och sedan sade hon: ”Också åt dina kameler kommer jag att hämta upp vatten, tills de har druckit färdigt.” Det var ett generöst erbjudande, eftersom en törstig kamel kan dricka omkring 100 liter vatten på bara 10 minuter! Vare sig Eliesers kameler var så törstiga eller inte, måste Rebecka ha känt till att den tjänst hon erbjöd sig att utföra skulle bli ansträngande. Ja, hon ”tömde ... snabbt sin kruka i drickshon och sprang åter, gång på gång, till brunnen för att hämta upp vatten och fortsatte att ösa upp åt alla hans kameler”. — 1 Moseboken 24:15–20.

Elieser kände att Jehova hade lett händelserna och gav Rebecka en näsring av guld och två guldarmband, som nu skulle ha varit värda omkring 10.000 kronor. När Rebecka sade att hon var sondotter till Nahor, Abrahams bror, tackade Elieser Gud i bön. ”Jehova [har] lett [mig] till min herres bröders hus”, sade han. (1 Moseboken 24:22–27) Elieser fördes till Rebeckas familj. Rebecka blev senare Isaks hustru, och hon fick privilegiet att bli stammoder till Messias, Jesus.

Lärdomar för oss

Jehova välsignade de ansträngningar under bön som Elieser gjorde för att finna en gudfruktig äktenskapspartner åt Isak. Men kom ihåg att Isaks äktenskap var direkt förbundet med Guds uppsåt att frambringa en säd genom Abraham. Därför bör den här skildringen inte få oss att dra slutsatsen att alla som ber om en äktenskapspartner mirakulöst kommer att få en. Men om vi håller fast vid Jehovas principer, kommer han att ge oss styrka att klara av de utmaningar som vi möter i livet, antingen som gifta eller som ogifta. — 1 Korinthierna 7:8, 9, 28; jämför Filipperna 4:11–13.

Elieser behövde göra stora ansträngningar för att göra saker på Jehovas sätt. Vi kan också finna att det inte alltid är lätt att rätta sig efter Jehovas normer. Det kan, till exempel, vara svårt att finna ett arbete som inte hindrar den teokratiska verksamheten, en äktenskapspartner som fruktar Gud, umgänge som är uppbyggande och underhållning som inte är nedbrytande. (Matteus 6:33; 1 Korinthierna 7:39; 15:33; Efesierna 4:17–19) Men Jehova kan uppehålla dem som vägrar att kompromissa när det gäller Bibelns principer. Bibeln lovar: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Ta notis om honom på alla dina vägar, och han själv kommer att göra dina stigar raka.” — Ordspråken 3:5, 6.

[Fotnoter]