Utforska rymden från ditt eget hem

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Australien

I OCH MED televisionens ankomst har glädjen att skapa, utforska och uppleva minskat. Underhållning upptar en stor del av den fritid som många har tillgänglig. Men spänningen som man får av att söka ny kunskap och forska bortom kända gränser är något som har drivit människor till att riskera sina tillgångar och till och med sätta livet på spel.

Skulle du vilja utforska kratrarna och bergen på månen eller lära känna planeterna i vårt solsystem bättre? Skulle du ha något emot att ta en noggrann titt på galaxen Vintergatan, i vilken vår sol ingår, eller den ofantliga Andromedagalaxen, som man kan se på ett häpnadsväckande avstånd av 1.500.000 ljusår från oss?a

Det är bara några av de spännande ting som har visat sig för tusentals personer och familjer som använt tid till att utforska rymden med hjälp av en kikare eller ett litet teleskop. På det sättet har de kunnat upptäcka tiotusentals fler stjärnor än endast de omkring 2.000 som man vanligtvis kan se med blotta ögat en stjärnklar natt, och mycket mer detaljerat! Det som blotta ögat uppfattar som en ensam stjärna blir två eller fler. Detaljer av månens kratrar, Saturnus’ ringar och otaliga stjärnhopar blir synliga.

Att skaffa ett teleskop

En enkel kikare kan uppenbara mycket för dig, men om du vill forska vidare behöver du ett litet teleskop. Det finns två sorter som man i allmänhet kan skaffa sig i handeln: linsbaserade refraktorer, 5 till 13 centimeter i diameter, och spegelbaserade reflektorer, 10 till 30 centimeter i diameter. Reflektorer väger mindre, är kortare, lättare att bära och förvara och kostar vanligtvis mindre än refraktorer med samma diameter.

Syftet med ett teleskop är att ta upp så mycket ljus som möjligt och att förstora. Ett 5-centimeters teleskop leder omkring 60 gånger så mycket ljus till ögat som det obeväpnade ögat förmår uppfånga. Ett 7,6-centimeters infångar omkring 140 gånger så mycket ljus. Ett större teleskop ger ljusare bild med fler detaljer, men är dyrare. Vare sig man köper ett nytt eller begagnat, är det förståndigt att först skaffa sig det på prov, om det är möjligt.

Å andra sidan kanske du väljer att hemma tillverka ett eget teleskop med tillhörande stativ. Detta kan göras billigt och på kort tid. Den som intresserar sig för att tillverka ett teleskop måste köpa passande linser, men kan göra resten på egen hand. Teleskop finns också att köpa i form av byggsatser till ganska lågt pris. En bra amatörhandbok i astronomi kan hjälpa dig att både konstruera och testa ett teleskop.

En granskning av solen

Kan man undersöka solen med ett teleskop? Ja! MEN VAR FÖRSIKTIG! Du bör aldrig, under några som helst omständigheter, titta direkt på solen genom teleskop eller kikare. Man kan bli blind för all framtid! Det är emellertid möjligt att projicera bilden från teleskopet på en skärm och avskärma annat ljus som faller på skärmen. Detta gör det möjligt att utforska solens yta. Om du gör på det sättet, kommer du inom kort att upptäcka något intressant. Solens yta är inte helt och hållet ljus! Det förekommer också mörka fläckar på ytan.

De kallas ”solfläckar”. En del är mycket större än jorden. De består av gas, som är kallare än solytan i övrigt, trots att solfläckarna kan ha en temperatur på 4.000 grader Celsius. De kan vara synliga, försvinna och ändra form, och de ändrar ständigt position, beroende på att solen roterar en gång runt sin egen axel på lite mindre än en månad. Somliga tycker att det är intressant att kartlägga solfläckarnas utveckling.

Omkring vart elfte år uppstår en period av maximal solfläcksaktivitet. Nästa förväntas komma år 1980. Ja, det finns mycket man kan se och lära om vår sol. Men kom ihåg: VAR FÖRSIKTIG!

Att utforska månen

Du kommer att finna det intressant att ta dig en ordentlig titt på vår närmaste granne, månen. Ett bra tillfälle att göra det är under det första kvarteret och till dess att det blir halvmåne. Under denna tid får långa skuggor månens landskap att framstå klarare. En titt genom teleskopet avslöjar att månytan har oländiga, höga berg. Det finns också stora slätter (som man en gång i tiden trodde var hav), väldiga kratrar, ojämna klippor och många andra inslag i landskapsbilden. Men inte en enda droppe vatten!

Människan har också upptäckt att månytan består av samma grundämnen som jordytan, men i andra proportioner. Och tvärtemot en del vanliga missuppfattningar är månens yta bland de mörkaste av alla himlakroppars i hela solsystemet. Den reflekterar endast 7 procent av det ljus som faller på den. Men det är ändå tillräckligt för att nattetid sörja för att jordens invånare får ett mjukt, behagligt ljus. Detta ger eftertryck åt dess skriftenliga syfte att vara ”det mindre ljuset till att råda över natten”. — 1 Mos. 1:16.

Över till planeterna

Fastän planeterna befinner sig mycket längre bort, finns det ändå mycket hos dem som kan vara av intresse att utforska.b Venus, ofta kallad ”morgonstjärnan” eller ”aftonstjärnan”, kan vara bra att börja med. För det mesta kan man se den under de sena morgontimmarna eller de tidiga kvällstimmarna. När man observerar Venus under en längre tid, finner man att planeten genomgår olika faser på liknande sätt som vår måne gör.

Jupiter är vanligtvis den näst ljusstarkaste planeten. Den är störst av planeterna i vårt solsystem — omkring 140.000 kilometer i diameter. Denna planet har 13 kända månar, av vilka man med ett litet teleskop kan lokalisera fyra. Dessa månar kan emellertid leka ”kurragömma” genom att ändra position eller genom att en eller två av dem försvinner ur synfältet under en stund, eftersom de färdas i sina banor runt Jupiter. Man kanske också kan få se Jupiters bälten eller ränder och även dess hemlighetsfulla röda fläck.

Sedan har vi Saturnus, ett hänförande mästerverk i Guds skapelse med sitt vackra ringsystem. Denna magnifika uppsättning, bestående av tre ringar som varierar i klarhet, antas vara sammansatt av millioner små partiklar, som var och en fungerar som en satellit till planeten. De är sannerligen ett mäktigt skådespel!

Den ljusröda planeten Mars med sina polarmössor av is är också förbryllande. Men med ett litet teleskop kan man studera den i detalj bara vartannat år, när den kommer närmare jorden. Om du inte kunde se Mars år 1977, måste du vänta till år 1979.

Ännu mycket mer att se

Sedan man utforskat vårt solsystem, kan man tränga vidare ut i rymdens djup. Mot stjärnorna! Hur vackra är de inte, där de hänger likt skimrande juveler, med natten som svart bakgrund! Man kommer snart underfund med att en del av dem, som sett ut som en enda stjärna, i själva verket är två eller fler som befinner sig nära varandra.

Alfa Crucis, den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Södra korset, och Beta Cygni, som ingår i stjärnbilden Svanen, är exempel på detta. Den senare består av en gul stjärna med en mindre blå stjärna som kretsar runt omkring den. Det som ser ut som dimmiga fläckar på himlen är stjärnor i stor mängd, tätt sammanpackade. Och hur hänförande är det inte att få upptäcka himlakropparnas underbara färger från ljusrött till guldgult, grönt och blått! Hur sanna är inte den inspirerade bibelskribentens ord, som uttrycktes utan hjälp av teleskop: ”Stjärna skiljer sig från stjärna i glans.” — 1 Kor. 15:41.

Det är också intressant att tänka på att många stjärnor, som vi ser, befinner sig tusentals ljusår från oss. Detta innebär att vi inte ser dem som de ser ut nu, utan som de såg ut när ljuset lämnade dem för länge sedan. När till exempel kinesiska astronomer år 1054 v.t. i stjärnbilden Taurus (Oxen) upptäckte en stjärna som exploderade, såg de en händelse som hade inträffat omkring år 3500 f.v.t., under Adams livstid. Tid och avstånd anstränger gränserna för vår fattningsförmåga till det yttersta när vi utforskar universum.

Låt oss återigen betrakta Andromedagalaxen. Den anses vara det mest avlägsna objekt som kan uppfattas med blotta ögat. Den befinner sig på ett avstånd av omkring fjorton trillioner (14.000.000.000.000.000.000) kilometer från oss. När vi i kväll tittar på det svaga, töckniga skenet från Andromeda, avslutar ljuset som går in i våra ögon en resa som började för en och en halv million år sedan. Man kan sannerligen se långt en stjärnklar natt! Det är en vördnadsbjudande insikt, nästan som om man kunde se in i evigheten.

Forskningens möjligheter på detta område är obegränsade. Hänförelsen över att få se ett gigantiskt eldklot upplysa himlen eller ett ”stjärnskott” (en meteor) falla och lämna en eldsvans i mörkret finns alltid där. Man har beräknat att man kan se 90 millioner meteorsvansar under en 24-timmarsperiod över hela jorden, fastän många varar bara ett ögonblick. De kan ses oftare tidigt på morgonen, eftersom den del av jorden där man bor då är vänd mot solen på sin resa runt denna och därför möter meteorerna rakt framifrån. Vid bestämda tidpunkter på året uppträder imponerande meteorsvärmar, när jorden plöjer igenom en grupp meteorer, som också kretsar kring solen.

Emellanåt kan man till och med få tillfälle att se en partiell sol- eller månförmörkelse eller till och med något så sällsynt som en total förmörkelse. En sådan ägde rum i Australien år 1976.c Tänk också på de människogjorda satelliterna, som mänsklig teknologi har lyckats placera i kretsbanor. I Sydney i Australien kan man med blotta ögat varje vecka se 12 sådana satelliter. Om man vill undersöka dem närmare, är kikaren det lämpligaste hjälpmedlet.

Att bege sig på upptäcktsfärd i rymden kan skänka ung och gammal stor glädje. Vare sig man gör sina iakttagelser med blotta ögat eller utforskar större djup, kan man inte annat än instämma i orden som finns nedtecknade i Psalm 8:4, 5: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?”

[Fotnoter]