en fisk som gått under namnet nilgäddan och parasitstekeln. Av en del djur, t. ex. katten, ansågs alla vara heliga, av andra endast vissa exemplar, t. ex. tjurar med en speciell teckning.

26. Hur betraktades Egyptens Farao?

²⁶ Härskaren, Farao, intog också en framträdande plats i Egyptens religion. Om honom heter det:d ”Farao själv var en av gudarna och en centralfigur i sina undersåtars liv. Varje regerande konung var en inkarnation av Horus, den falklike himlaguden, och samtidigt Horus själv ... den rättmätige arvingen på sin fars, Osiris’, tron. Egyptens välfärd var direkt förknippad med konungens... . Varje konung var efterträdare till hela ätten av kungliga förfäder, vilken gick tillbaka till tiden före de historiska, mänskliga dynastiernas uppkomst ... till den tid då gudaätterna själva befann sig på jorden, och vid sin död förenade sig varje konung med denna vördnadsvärda skara.” Så tänkte egyptierna att det förhöll sig!

27. Varför tolererade Jehova Egyptens falska gudsdyrkan och dess förtryckarvälde under så lång tid?

²⁷ Detta var alltså det Egypten som höll Israel i träldom och som Mose blev sänd till. Det bestod sannerligen av ”vredens kärl, som gjorts passande för tillintetgörelse”. (Rom. 9:17—22, NW) Men den store krukmakaren hade låtit det bestå såsom ett mäktigt världsvälde. Varför det? För sitt stora namns skull. Hade han inte dessutom förutsagt att Abrahams säd skulle förtryckas i 400 år? Intill dess att denna tid förrunnit tilläts Egypten alltså att förtrycka Guds utvalda folk. — 1 Mos. 15:13.

28, 29. Varför fick hela Egypten lida för Faraos gensträvighet?

²⁸ När vi undersöker skildringen, finner vi att den framhäver hur den store krukmakaren handlade med en enda människa, Farao. Därför kan man med fog fråga varför en hel nation skulle få lida för en enda mans skull. Ja, varför? Av mer än en viktig orsak. För det första kunde inte Farao ensam ha förtryckt Israels nation eller utmanat Jehova. Härtill behövdes en mäktig organisation; och därför blev alla som stödde Farao i hans trots mot Gud och i förbindelse med hans förtryckande åtgärder delaktiga i hans brott. Var det inte dessutom en stor ”hop folk av allahanda slag”, icke-israeliter, som lämnade Egypten och drog ut till frihet tillsammans med israeliterna? (2 Mos. 12:38) Jo visst. Ingen bör därför påstå att den store krukmakaren, Jehova Gud, handlade orättvist.

²⁹ Vidare framhåller bibeln att det finns något som kallas samhällsansvar. I det forntida Israel till exempel måste de äldre männen i en stad vidta vissa åtgärder för att deras stad skulle slippa undan blodskuld, ifall ett begånget mord inte kunde klaras upp, ty hela staden stod med skuld. (5 Mos. 21:1—9) Av samma orsak dömdes hela Benjamins stam skyldig, därför att den vägrat överlämna de onda männen i Gibea som hade skändat en viss levits bihustru, så att hon dog. (Dom. 20:8—48) Ja, att ett sådant ansvar kan komma att vila på en nation har man erkänt också i vår tid. I Västtyskland har man ju, fastän landet nu är demokratiskt, frivilligt åtagit sig att gottgöra judarna och andra offer för nazistförföljelsen.

30, 31. Med vilket intresse bör vi nu i denna tid omfatta skildringen av händelserna i samband med de tio plågorna och av vilken vikt och betydelse är den för oss?

³⁰ Den bibliska skildringen av hur den store krukmakaren handskades med sina kärl på Mose tid är av största intresse och betydelse för oss nu. När vi begrundar den, ökar den vår uppskattning av den store krukmakarens, Jehova Guds, vishet, rättvisa, makt och kärlek. Den får oss också att klart och tydligt inse hur viktigt det är att vi är honom undergivna, låter oss ledas av hans ord och hans heliga ande och av hans synliga redskap, hans jordiska kanal eller förbindelseled. Ty vem kan stå emot hans uttryckliga vilja?

³¹ Och en sak till: vår tro kommer i hög grad att stärkas, ty vi kommer att bli medvetna om att dessa händelser har sin motsvarighet i vår tid. Slutligen kommer en sådan undersökning att förhjälpa alla kristna Ordets förkunnare till en större uppskattning av sitt eget uppdrag att predika, ty de har nu privilegiet att delta i att utgjuta vår tids plågor över det nutida Egypten, det stora Babylon inbegripet. Allt detta bör sannerligen få oss att med vaket intresse fortsätta studiet av detta ämne!

Den store krukmakaren formar mänskliga kärl

”Jag är Jehovah och ingen annan — han som skapar ljuset och skapar mörkret, han som giver lycka och skapar olyckan; jag, Jehovah, är den som gör detta allt.” — Jes. 45:6, 7, My.

1. För vilka skapar Jehova ljus och lycka eller fred? För vilka mörker och olycka? Varför?

JEHOVA Gud har såsom den store krukmakaren rätt att handskas med sina skapelser enligt sin suveräna vilja. Allteftersom han anser det lämpligt skapar han ljus och ger lycka eller ”fred” (NW) och skapar mörker och olycka, alldeles som vi läser i Jesaja 45:7. Åt de rättfärdiga ger han ljus, frid och lycka, såsom vi läser: ”Ljus är utsått för den rättfärdige.” ”Stor frid äga de som hava din lag kär.” Men för de onda skapar Jehova mörker och olycka: ”De ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret.” ”Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel.” — Ps. 97:11; 119:165; Ords. 4:19; Ps. 11:6.

2. Vad har Jehova ibland funnit lämpligt att låta komma över de olydiga, förutom att han sänder solsken och regn över både goda och onda? Av vilket exempel framgår detta?

² Den store krukmakaren gav ett slående exempel på hur han gör detta genom de tio plågor, som han lät komma över det forntida Egypten på Mose tid, i synnerhet genom de sju sista plågorna. Men liksom Jehova låter solsken och regn strömma ned över de onda såväl som över de goda, har det — alldeles omvänt — stundom tjänat hans suveräna uppsåt att låta olycka eller onda ting komma över hans eget folk, när detta folk visat olydnad, såväl som över hans fiender, och detta är anledningen till att vi finner att också hans folk Israel på Mose tid drabbades av de tre första plågorna. — Matt. 5:45.

3, 4. a) Hur framhävs Jehovas ställning som den store krukmakaren ytterligare av de plågor som kom över Egypten? b) Varför bör vi vara intresserade av det som sägs om dem?

³ Den verkan, som dessa plågor hade på olika individer, framhäver ytterligare Jehovas suveräna ställning som den store krukmakaren. Dessa plågor tjänade hans uppsåt därmed att de uppenbarade hjärtetillståndet hos de människor som drabbades av dem. När plågorna upphörde, förhärdades sannerligen Faraos hjärta och de egyptiers hjärta, som hade samma ande som Farao. Men att de tre första plågorna också drabbade Israel fick inte Mose och hans folk att klaga. Ja, en stor ”hop folk av allahanda slag” hade lärt en läxa av alla de plågor, som drabbat dem, annars hade de inte dragit ut ur Egypten tillsammans med israeliterna den minnesvärda natten den 14 Nisan. — 2 Mos. 12:38.

⁴ Såsom vi redan har påpekat, har skildringen av det som hände i samband med de tio plågorna över Egypten mer än enbart historiskt intresse för de kristna i våra dagar. Den utgör en del av ”allt vad som fordom har blivit skrivet ... oss till undervisning, för att vi genom ståndaktighet och genom den tröst, som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp”. Ett sätt, på vilket Guds ord tjänar detta syfte, är att det innehåller profetiska bilder, som har sina motsvarigheter i vissa personer, platser och händelser nu i vår tid. — Rom. 15:4.

Profetiska bilder

5. Vad kan man säga om profetiska bilder, och vilken biblisk princip anger hur man kan vinna den rätta insikten beträffande dem?

⁵ Profetiska bilder meddelar inte i allmänhet sanningar som inte omnämns på annat håll, utan de bekräftar snarare och belyser sanningar som blivit utförligt framställda annorstädes. De profetiska bilder till exempel, som omtalas i Hebréerna 7:26—10:22, utgör huvudsakligen en bekräftelse