Var förnuftig — var sen till vrede
DET var en varm våreftermiddag i april förra året. Fyra pojkar i de tidiga tonåren ropade och skrek, under det att de sprang ut och in i en trevåningsbyggnad i stadsdelen Bronx i New York. En posttjänsteman som försökte sova, eftersom han hade nattarbete, stack ut huvudet genom sitt fönster på andra våningen och ropade till pojkarna: ”Sluta upp med det där oljudet!” Men pojkarna brydde sig inte om honom, och då kom han nedför trappan med en revolver i handen. När pojkarna springande gav sig i väg, sköt han ett skott som träffade en av dem i ryggen. ”Pojken föll framstupa i gatan dödligt sårad. En läkare från Lincolnsjukhuset konstaterade att han var död.” — New York Times för 16 april 1968.
Om man är snar till vrede, kan detta sannerligen få sorgliga följder. Men vreden är inte nödvändigtvis orätt i sig själv. Den kan vara berättigad. Det är inte orätt att man blir vred eller uppbragt över orättvisor eller över att en annan människas rättigheter ignoreras. Jehova, som är en rättfärdig domare, är också ”en Gud, som dagligen vredgas”, på grund av den stora ondskan på jorden. (Ps. 7:12) När Jesus Kristus, Guds Son, var här på jorden, blev också han gång efter annan vred eller uppbragt, vilket framgick av att han kallade de religiösa ledarna på sin tid för ”skrymtare” och ”ormar, ... huggormars avföda”! Ja, vid några tillfällen gav han rentav fritt lopp åt sin vrede, såsom när han välte omkull penningväxlarnas bord och med ett gissel av rep drev ut dem som sålde boskap tillsammans med deras djur ur templet. — Matt. 23:13—33; Joh. 2:15—17.
Men Jehova och Jesus Kristus har aldrig någonsin låtit vreden få välde över dem. De förlorar aldrig besinningen. De låter inte vreden bli herre över dem, utan de har ständigt full kontroll över den. Man kan säga att deras vrede tjänar dem såsom en slav. Aldrig någonsin låter de den behärska dem och driva dem till oförnuftiga eller orättvisa handlingar. De är alltid sena till vrede.
Om den som är sen till vrede säger bibeln också att han är ”långmodig”. På de kristna grekiska skrifternas grundspråk används ordet makrothumia, och det betyder att vara långsam till lynnet (eller anden), själva motsatsen till att vara häftig till lynnet. Den långmodige visar sig tålig, är sen till vrede, tolerant, finner sig i sådant som kan väcka förtret, anstöt eller oro och bekymmer. En kännare av grekiska språket definierar ordet så: ”Långmodighet är det slags självbehärskning i en prövosam situation som förmår en människa att inte snabbt hämnas eller omedelbart straffa.” Långmodighet eller tålamod är en av Guds andes frukter. — Gal. 5:22.
Finns det något som kan hjälpa en människa att komma till rätta med en benägenhet att överila sig i tal och handling när hon är vred? Tänk för det första på vad Guds ord säger om det föredöme som Jehova Gud själv har gett oss med avseende på långmodighet. Fastän han är allsmäktig, har all makt och myndighet och är fullkomlig i vishet, handlar han inte överilat då han är vred. Så här sade han till sin profet Mose: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning.” Ja, vi läser att Gud gång på gång ”med mycken långmodighet tolererade vredens kärl, som gjorts passande för tillintetgörelse”. Av de många exemplen på Guds långmodighet kan vi nämna att han väntade i många, många år, dels innan han lät floden komma i Noas dagar och dels innan han lät sin olydiga nation Israel dra bort till landsförvisningen i Babylon. — 2 Mos. 34:6; Rom. 9:22; NW; 1 Petr. 3:20; 2 Krön. 36:15, 16.
Det kan också hjälpa en människa att vara sen till vrede, om hon tänker på de direkta råd som ges i Guds ord med avseende på detta. Vi läser till exempel att ”den som är snar till vrede gör, vad oförnuftigt är”. ”Den, som förhetsar sig [är otålig, NW], röjer oförnuft.” (Åk) ”En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.” ”Bättre är en tålmodig man än en stark” som inte är tålmodig eller sen till vrede. ”Ser du en man, som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.” — Ords. 14:17, 29; 15:18; 16:32; 29:20.
Ja, man bör ständigt påminna sig hur oklokt, hur dåraktigt, hur oförnuftigt det är att vara hetlevrad, att sakna självbehärskning. Vredgade ord kan göra slut på vänskapen, kan göra det nödvändigt att man ber om ursäkt. Om man är snar till vrede, kan man rentav få ångra det hela livet, såsom i det här fallet med posttjänstemannen som sköt den tonårige pojken. Profeten Mose talade och handlade en gång överilat då han var vred, och det ledde till att han inte fick komma in i det utlovade landet. — Ps. 106:32, 33.
Framför allt bör man vinnlägga sig om självbehärskning. Att man lär sig utöva självbehärskning i allt man gör i livet, när det gäller mat och dryck, avkoppling och nöjen, hjälper en att utöva självbehärskning under påfrestande förhållanden. När du märker att du har blivit upprörd, föresätt dig då att inte tala eller handla förrän du har lugnat dig. Psalmisten David gav det här rådet: ”Bli upprörda, men synda inte. Säg er mening i ert hjärta ... och tig stilla.” — Ps. 4:4, NW.
Och hur kan inte kärlek till nästan hjälpa en människa att vara sen till vrede! I bibeln heter det att ”kärleken ... förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. ... Den fördrager allting, ... den uthärdar allting.” ”Kärleken överskyler en myckenhet av synder.” Detta innebär att kärleken är förlåtande, den drar sig för att vedergälla, för att i hastigt mod straffa en annan. — 1 Kor. 13:4, 5, 7; 1 Petr. 4:8.
Empatin är också till hjälp. ”Förstånd gör en människa tålmodig”, läser vi i Guds ord. (Ords. 19:11) Om vi kan sätta oss i andra människors ställe, hjälper det oss att förstå varför de säger och gör vissa saker, och detta hjälper oss att vara sena till vrede. Om någon då skulle smäda oss, ger vi oss inte till att håna och smäda honom i gengäld, utan vi välsignar. — 1 Kor. 4:12.
När vi tänker på alla tråkigheter som skulle kunna undvikas, om människor bara var sena till vrede — det skulle ju också vara till nytta för deras hälsa —, inser vi hur sant det inspirerade ordspråk är som lyder: ”Den som är sen till vrede har urskillning i rikt mått.” — Ords. 14:29, NW.