Förbereder du dina barn på att ”flyga ur boet”?

DEN majestätiska örnmamman är en god förälder. Hon intresserar sig för sina ungar, skyddar dem och ger dem mat. När ungarna är små, stoppar hon maten rätt in i munnen på dem, men när de blir större lär hon dem att äta själva.

Men för att överleva måste ungarna lära sig att flyga. Därför låter hon dem träna sina vingar genom att hoppa och leka. Och när de är flygfärdiga, ”lockar [hon] sin avkomma ut till flykt”. Hon lockar och knuffar de motvilliga ungarna till kanten av boet. En del örnungar är djärva och vågar sig på ett flygförsök. De mindre modiga knuffas helt bryskt ut i luften! Örnmamman är emellertid beredd och dyker ner under ungarna och till och med bär dem ”på sina fjädrar” — bara för att sedan släppa dem igen tills de lär sig att flyga. — 5 Moseboken 32:11.

Sorgligt nog är många unga vuxna inte alls rustade för att ”flyga” ut i livet. Doktor Richard C. Robertiello talar om de teorier om fri barnuppfostran som började bli populära i början av 1950-talet: ”Föräldrar gjorde sitt yttersta för att vara kärleksfulla, öppenhjärtiga, vakna för barnets behov och mycket toleranta i fråga om deras uppförande.”

Denna inställning har visserligen haft vissa goda resultat, men frukten av dessa teorier har blivit en generation av vuxna som ”inte tycks kunna välja ett yrke, förtjäna ett anständigt levebröd eller kanalisera sina ... förmågor in på en meningsfull levnadsbana”. Dessa ”kommer till oss terapeuter vilsna och famlande”. Varför? ”De har förespeglats en situation ... som i stort sett varit fri från svårigheter, försakelser och utmaningar. ... Deras föräldrar lovade dem en rosenträdgård, men verkligheten var bara en vanlig åker där det fanns en hel del ogräs.”

Livet är minst av allt någon ”rosenträdgård”. Barn som är dåligt förberedda är ”såsom får mitt ibland vargar” i en ond, materialistisk värld. (Matteus 10:16) Det är därför absolut nödvändigt att förbereda sina barn på att klara sig själva. Men när skall man påbörja denna träning?

Träna barnen

Trebarnsmamman Carmen insåg behovet av tidig träning och påminner sig: ”När min son bara var några månader gammal, brukade jag träna honom att göra saker och ting själv. Jag tog till exempel inte bara upp honom, utan jag höll om hans små fingrar så att han själv fick hålla i medan jag reste honom upp.”

Förskolebarn kan också lära sig att utföra vissa sysslor, som att ”klä sig, borsta håret, tvätta sig, plocka undan sina leksaker”, enligt dr Robertiello.

Hur är det då med äldre barn? Bibeln visar att Josef och David — som blev framgångsrika som vuxna — fick lära sig ansvar genom att utföra olika sysslor när de var unga. (1 Moseboken 37:2; 1 Samuelsboken 16:11) Är det fortfarande praktiskt att öva barnen på detta sätt?

Bob och Mary, föräldrar till tre fina unga män, säger Ja! ”Vi förberedde våra söner för livet som vuxna redan när de var småknattar.” Och Bob säger leende: ”De arbetade alla med tidningsutbärning, men jag skulle aldrig ha kört dem runt med bilen ens i de värsta regnväder! Jag sade: ’Det är ert jobb, och det är ni som har ansvaret!’” Men var inte detta en grym och ovanlig form av fostran? Bob förklarar: ”Vi försåg dem med kläder, mat och husrum. Men vi tyckte att om de ville ha något ’extra’, då fick de lov att arbeta för det.” Denna träning lönade sig. Bob tillägger: ”För inte så länge sedan kom en av mina vuxna söner till mig och sade: ’Tack, pappa, för att du har uppfostrat oss på rätt sätt.’”

Frank och Dawna säger likaså: ”Vi lärde våra pojkar allt! De kan laga mat, måla, konservera, sköta trädgården, mura, göra inköp.” Dawna säger vidare: ”Det är lätt för en mamma att säga: ’Jag har inte tid att lära dem. Det är lättare att göra det själv.’ Men i det långa loppet lönar det sig att ge dem denna övning.”

Å andra sidan är det så att barn som onödigtvis är beroende av sina föräldrar kan växa upp till ”ointresserade, lågpresterande elever, missnöjda och omedgörliga arbetstagare och besvärliga, krävande äkta makar”, enligt dr Jerome Singer. Som bibeln så väl uttrycker det: ”Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom till sist förakt.” — Ordspråksboken 29:21.

Moralnormer

Unga vuxna behöver också normer för vad som är rätt och fel, om de skall kunna ”flyga” oskadda genom våra dagars giriga, omoraliska, materialistiska samhälle. Men hur ger man sådan fostran?

Bob och Mary, som nämndes tidigare, är Jehovas vittnen. De insåg därför värdet av att hålla ett regelbundet bibelstudium med sina barn. Var detta lätt? Bob medger: ”Att verkligen komma i gång med detta studium och göra det intressant var svårt. Men vi gjorde det till en regelbunden vana.” Förutom studiet ordnade de med nyttigt umgänge och sund rekreation för familjen. Av stort värde var också att de arbetade tillsammans med sina söner i predikandet från dörr till dörr. ”Några av våra finaste samtal hade vi när vi gick från dörr till dörr”, påminner sig Mary.

Resultatet av detta mödosamma arbete är hjärtevärmande. Alla tre sönerna är hängivna Guds tjänare. Om du själv skulle vilja göra upp ett liknande program för din familj, kommer Jehovas vittnen med glädje att visa dig hur du kan gå till väga. Vänta inte med denna livgivande undervisning tills barnen kommer upp i tonåren eller blir vuxna. Träna dem medan de är unga och mottagliga för ditt inflytande.

Föräldrar som tar sig tid till att förbereda sina barn för livet kan till och med känna sig lyckliga när barnen flyger ur boet.

[Infälld text på sidan 9]

En av mina vuxna söner sade: ”Tack, pappa, för att du har uppfostrat oss på rätt sätt”

[Infälld text på sidan 10]

”Några av våra finaste samtal hade vi när vi gick dörr till dörr”