Att visa lojalitet mot Jehova och hans ord
1. Hur är de åsikter som kyrkomedlemmar uttrycker angående bibeln ofta inkonsekventa, och varför råder det en sådan situation?
I DENNA moderna, materialistiska värld är det inte alls ovanligt att man får höra människor säga att de tvivlar på bibelns tillförlitlighet. När kyrkomedlemmar tillfrågas om de erkänner att bibeln är Guds ord, kan de snabbt säga att de gör det. Men ofta händer det att samma personer i nästa andetag förklarar att det finns saker i bibeln som de helt enkelt inte tror på. Problemet kan vara att de saknar kunskap, men det kan också vara det att de blivit påverkade av skeptikers kritik. Men vad orsaken än är, återspeglar deras inställning inte lojalitet mot Gud och hans ord.
2. Vilken inställning till bibeln ger många prästmän uttryck åt? Ge ett exempel.
2 Fler och fler av prästerna själva ger i offentliga uttalanden uttryck åt tvivel på bibeln. En måltavla för ofta återkommande angrepp är de underverk som bibeln redogör för. Och ett av dem som oftast dras fram för att förlöjligas är Jesu jungfrufödelse. Angående den har en präst i engelska statskyrkan sagt: ”Kan någon intelligent människa i detta det tjugonde århundradet verkligen tro på ... att Jesus föddes av en jungfru utan medverkan av en mänsklig fader? Om var och en som inte tror på jungfrufödelsen skulle uppmanas att lämna engelska statskyrkan, skulle det uppstå en akut brist på präster, och knappast några professorer skulle bli kvar vid våra teologiska högskolor.” — The Sunday Express, 6 augusti 1967.
3. Varför är det förhållandet att jungfrufödslar inte äger rum i våra dagar inget hållbart argument mot tron på Jesu jungfrufödelse?
3 Men varför skulle någon som bekänner sig ha tro på Gud finna det svårt att tro bibelns skildring, när den säger att den judiska jungfrun Maria genom Guds heliga ande blev havande och födde Jesus? (Luk. 1:30—35; Matt. 1:18—25) Det är sant att jungfrufödslar inte äger rum bland kvinnor i våra dagar. Men är detta ett hållbart skäl till att inte tro? Tror dessa prästmän bara på de händelser de personligen har bevittnat? Vägrar de att tro att jorden själv har haft en begynnelse, helt enkelt därför att de själva inte var med och såg det hända? Avvisar de också tanken att jordiskt liv har haft en begynnelse?
4. Varför är det inte orimligt att Skaparen kunde åstadkomma att en jungfru födde ett barn?
4 Vilket skulle i själva verket vara svårast för Gud: att låta ett barn avlas i en levande jungfrus sköte eller att skapa den första levande människan ur livlös materia? Det är bara rimligt att den allsmäktige Skaparen, som danade kvinnan och gav henne förmågan att alstra barn, också skulle kunna göra en kvinna havande förmedelst sin osynliga verksamma kraft, sin heliga ande. Det är sant att ingen människa i detalj kan förklara hur Maria som jungfru blev befruktad i sitt sköte, men detta är ingenting som bör förvåna oss. Ingen människa förstår helt och fullt hur ett barn blir avlat och utvecklas i sin moders sköte ens under normala omständigheter. Själva tanken att de ”ritningar”, som reglerar tillväxten till en fullt utbildad människa med alla nödvändiga organ, kan rymmas i en enda befruktad cell slår oss med häpnad. (Ps. 139:14—16) Men vem skulle vilja förneka att befruktning äger rum och att barn föds?
5. Vilken annan grundläggande biblisk lära skjuter prästerna åt sidan genom att förkasta Jesu jungfrufödelse, och varför är det så?
5 Vidare är det så att den som förkastar Jesu jungfrufödelse också visar ifrån sig återlösningsoffret som grundvalen för frälsning. Varför är det så? Därför att det krävdes en fullkomlig människas liv, motsvarigheten till den fullkomlige Adams liv, för att återlösa människosläktet. (1 Tim. 2:5, 6) Om Jesus bara hade varit en materialiserad ande, skulle han inte ha varit kvalificerad. Om en jordisk fader hade varit ansvarig för hans liv, skulle han ha ärvt Adams ofullkomlighet. (Job 14:4) Men eftersom Gud var hans fader, var hans fullkomlighet betryggad; och eftersom han föddes av en mänsklig moder, var han själv människa. Hans jungfrufödelse hade också blivit förutsagd århundraden i förväg av profeten Jesaja (7:14). Det är alltså tydligt att det bibeln säger om Jesu jungfrufödelse stämmer överens med det övriga av Guds ord. Ett sunt resonemang visar att vi har alla skäl att tro det bibeln säger om Jesu födelse och att uppmuntra andra att också sätta tro till det.
6. Vad är det verkliga skälet till att dessa präster inte tror på Jesu jungfrufödelse, och hur visar fakta att det är så?
6 Vad beror det då på att dessa prästmän säger att de inte tror på Jesu jungfrufödelse? Kan det vara så att de inte tror på Gud och följaktligen avvisar tanken på något som helst gudomligt ingripande i mänskliga angelägenheter? Man får svar på denna fråga, när man lägger märke till vad en kanadensisk präst framhåller i sin bok A Church Without God: ”Werner Pelz, som gav en bok titeln God Is No More, är kyrkoherde i engelska statskyrkan; ... Fader Jackson, som säger: ’Om det finns en Gud, kan vi inte kalla honom en suverän varelse’, är universitetskaplan; Thomas Altizer, som har skrivit The Gospel of Christian Atheism, är biträdande professor i religionskunskap vid ett amerikanskt universitet; själv är jag en av ledarna för en anglikansk församling i Toronto. Jag ger mig ut för att vara kristen och anglikan; likväl måste jag i all uppriktighet säga: Det finns inte någon Gud.” (Sidan 39) Denna inställning är inte sällsynt bland prästerna. I en redogörelse i National Observer heter det: ”En ’Gud-är-död’-stämning sätter sin prägel på tänkesättet hos 90 procent av protestantiska teologer som är under 40 år.” Det blir således uppenbart att öppen illojalitet mot Gud och hans ord är förhärskande inom prästerskapets led. Men du är inte tvungen att dela deras uppfattningar.
Vi inser våra begränsningar
7, 8. a) Endast hur kan vi bevisa oss vara sant lojala mot Jehova och hans ord? b) Bör vi förvänta att förstå allt beträffande Jehova och hur och varför han har gjort allt det som bibeln tillskriver honom?
7 För att du skall kunna visa dig verkligt lojal mot Jehova och hans ord behöver du känna till vad bibeln innehåller. Du behöver vara övertygad om att bibeln verkligen är inspirerad av Gud. Du behöver se i den bevis på Guds enastående vishet och kärlek, och dessa egenskaper är tydligt beskrivna på ett språk som till och med ett barn kan förstå. (Matt. 5:44, 45; 1 Joh. 4:8—10) Men är det förståndigt att mena att man skall förstå allting beträffande Jehova och hur och varför han har gjort allt det som bibeln tillskriver honom? Nej; det finns saker som våra sinnen, med mänskliga begränsningar, helt enkelt inte till fullo förstår. I Romarna 11:33 finns upptecknat vad en Jesu Kristi apostel var klok nog att erkänna: ”O, vilket djup av rikedom, och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar och huru outrannsakliga hans vägar!” Men fastän aposteln Paulus inte gjorde anspråk på att förstå alla Guds domar, erkände han lojalt Guds rätt att som Skapare handla enligt sin egen vilja, eftersom det förhåller sig så som Paulus skrev i Rom. 11 vers 36: ”Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet.” — Se också Uppenbarelseboken 4:11.
8 Denne inspirerade bibelskribent uppmanar oss alltså att framställa oss för Gud till att ägna honom helig tjänst, men inte blint och utan att förstå, nej, tvärtom heter det i första versen i Romarnas tolfte kapitel: ”med er omdömesförmåga”. Denna omdömesförmåga måste dock användas på rätt sätt.
9. Varför kommer vi att möta svårigheter, om vi förväntar att bibeln skall ställa om sig efter våra personliga uppfattningar?
9 Det finns personer som påbörjar ett studium av bibeln med tanken att den bör ställa om sig efter deras egen personliga uppfattning. Detta gör det naturligtvis svårt för dem att begripa och sätta värde på vad den säger. Varför det? Därför att det är som bibeln visar: Guds vägar är högre än våra vägar, och hans tankar är högre än våra tankar. (Jes. 55:9) Vi är alla ofullkomliga, behäftade med fel. Konung Salomo, en av de visaste män som någonsin levat, erkände detta, när han sade: ”Ingen människa finnes, som icke syndar.” (1 Kon. 8:46) Mänsklig erfarenhet visar hur sant detta är. Om en person alltså ser saker och ting ur den synvinkel som ett ofullkomligt mänskligt resonemang ger, kan Guds domar förefalla underliga. Men om bibeln skulle ställa om sig och se saker och ting ur vår begränsade mänskliga synvinkel, skulle det då vara bevis för att den var från Gud? Nej! — Hes. 18:29, 30.
10. Hur bör vi nalkas ett studium av Jehovas vägar?
10 Allteftersom vi lär känna Jehovas vägar, bör vi räkna med att göra justeringar i vårt tänkesätt. I stället för att disputera om hur vi menar att Gud borde ha avgjort vissa saker, bör det vara vår önskan att lära av det han har gjort. Om vi visar att vi har ett rätt sinnelag, kommer han att hjälpa oss. ”Han skall komma de ödmjuka att vandra enligt hans rättsliga beslut, och han skall lära de ödmjuka sin väg.” — Ps. 25:9, NW.
Att lära av Guds rättsliga beslut
11. Hur kan man ha gagn av att studera Jehovas domar över kananéerna, om man ser saken på rätt sätt?
11 Låt oss som exempel tänka på vad vi kan lära av Jehovas rättsliga beslut i förbindelse med tillintetgörelsen av kananéerna. De upplysningar bibeln ger om detta kan vidga en persons utblick, stärka hans tro och ge honom en uppskattning av sitt ansvar som han kanske inte har haft förut. Låt oss tillsammans se tillbaka på den bibliska skildringen.
12. Vilka instruktioner gav Mose israeliterna innan de drog in i Kanaans land?
12 Jehova hade befriat israeliterna ur slaveri i Egypten, och nu låg de lägrade vid gränsen till det nya land som han hade lett dem till. Hans profet Mose talade till folket och sade: ”När Jehova, din Gud, till slut för dig in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, skall han också undanröja folkrika nationer framför dig, ... sju nationer, folkrikare och mäktigare än du är. Och Jehova, din Gud, skall i sanning överlämna dem åt dig, och du skall besegra dem. Du skall ofelbart prisge dem åt tillintetgörelse. Du får inte sluta förbund med dem eller visa dem någon ynnest.” (5 Mos. 7:1, 2, NW) Men varför?
13. Vad visar detta, att Jehova gav landet åt Israel, angående hans sannfärdighet?
13 Mose förklarade: ”Jehová, din Gud, [fördriver] dem undan för dig ... för att hålla det ord, som Jehová med ed lovade dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.” (5 Mos. 9:5, Åk) Mer än fyra hundra år tidigare hade Jehova ingått ett högtidligt förbund med sin trogne tjänare Abraham och lovat att ge just detta land åt honom och åt hans avkomlingar, och han hade förnyat detta löfte till Isak och Jakob. Nu hade tiden kommit att detta löfte skulle uppfyllas. Jehova hade inte glömt. Han ändrade sig inte därför att kananéerna fanns i landet. Gud ljuger inte. (1 Mos. 15:5—21; Tit. 1:2) Han utlovar inte en viss belöning för att sedan ge någonting annat. Hans ord är trovärdigt, och vi kan vara tacksamma för det. — Hab. 2:3.
14. Ledde bortdrivandet av kananéerna till att oskyldiga människor fick lida?
14 Men drog inte denna handling oförtjänt lidande över oskyldiga människor, över dem som då bodde i landet? Nej, inte alls! Så här sade Mose till Israel: ”Dessa hedningars ogudaktighet är det som gör, att HERREN, din Gud, fördriver dem för dig.” (5 Mos. 9:5) Bibeln och likaså arkeologin visar att dessa människor var ytterst fördärvade i moraliskt avseende. De bedrev äktenskapsbrott, sodomi och tidelag, och de utövade tillbedjan av avguden Molok som inbegrep riter med barnoffer. (3 Mos. 18:3, 20—25) Om dessa människor säger professor Merrill Unger: ”Den kananeiska mytologins brutalitet, lastbarhet och tygellöshet är långt värre än vad man finner någon annanstans i Mellersta Östern vid den tiden. Och den fullständiga avsaknad av moralisk hållning, som var kännetecknande för de kananeiska gudarna, måste ha framkallat de sämsta dragen hos deras tillbedjare och gett upphov åt många av den tidens mest demoraliserande sedvänjor, såsom sakral prostitution, barnoffer och ormdyrkan. ... Den kananeiska religionens beskaffenhet, såsom den beskrivs i den ugaritiska litteraturen, ger en fullödig bakgrund till att belysa exaktheten i ... de bibliska beskrivningarna av de kananeiska invånarnas fullständiga dekadans i moraliskt och religiöst avseende.”
15. Hur finner vi, när vi tänker tillbaka på Jehovas domar över de moraliskt fördärvade kananéerna, att såväl hans inställning till orättfärdighet som hans långmodighet ger oss tillförsikt?
15 Vad lär vi av detta? En sak är uppenbar: Att Jehova älskar rättfärdighet, men att han också hatar orättfärdighet. (Ps. 45:8) Det som ägde rum visar också att Jehova inte förhastar sig med att tillintetgöra ofullkomliga människor vid första tecknet till försyndelse hos dem. Såsom det visas i 1 Moseboken 15:16 hade Gud lagt märke till den ondska som amoréerna, Kanaans invånare, bedrev mer än fyra hundra år tidigare, men han förgjorde dem inte då. Han visade utomordentlig långmodighet. Och till och med när tiden att verkställa domen över kananéerna var nära förestående, lät Jehova Rahab i Jeriko och invånarna i Gibeon och dess grannstäder bli skonade, därför att de visade tro på Jehova och förenade sina öden med Israel. Detta ger oss tillförsikt. Det ger oss en säker grund för att tro att Jehova inte för alltid kommer att ha fördrag med orättfärdighet men att han inte desto mindre är långmodig och visar medlidande med sina skapelser. — Hes. 33:11; 2 Petr. 3:15.
16. Vad blev det av kananéernas barn, och vilken fallgrop måste vi undvika, om vi skall ha gagn av den princip som visades genom detta?
16 Vi har också något att lära av det som hände kananéernas barn. De blev inte skonade när deras orättfärdiga föräldrar förgjordes. Detta är betydelsefullt, och om vi inte låter känslosamhet fördunkla vår syn, kan vi ha stort gagn av den princip som visas här.
17, 18. a) På vem har Gud lagt hela ansvaret för minderåriga barn enligt vad bibeln visar? b) Varför skulle det då vara inkonsekvent av Gud att ingripa för att skydda barn mot verkningarna av vad deras föräldrar gör?
17 Det är ett privilegium att få sätta barn till världen, men med detta privilegium följer också ansvar. Bibeln visar att Gud lägger hela ansvaret för minderåriga barn på deras föräldrar. För sitt eget folk framhöll Gud genom profeten Mose: ”Jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Så må du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva, i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst och håller dig till honom.” (5 Mos. 30:19, 20) Genom det handlingssätt som israeliterna följde skulle de välja antingen liv eller död för både sig själva och sina barn.
18 Vi kan inte komma ifrån att föräldrarnas handlingssätt blir antingen till gagn eller till förfång för barnen. Om fadern är arbetsam, kärleksfull och hängiven Gud, får barnen stort gagn av det. Men om han är en lätting eller en drinkare, kan han då med rätta vänta att Gud skall skydda hans barn mot verkningarna av hans orätta handlingssätt? Är Gud förpliktad att överta förälderns ansvar eller överlämna det åt någon annan, så att hans barn slipper lida? Skulle det vara konsekvent av Gud att göra en sådan man till viljes, när han söker komma ifrån sitt ansvar? Tydligen inte.
19. Vilka var det i verkligheten som valde döden för kananéernas barn? Kunde de ha handlat på annat sätt?
19 De kananeiska föräldrarna kunde ha valt liv för sig själva och för sina barn. Rahab gjorde det, och likaså invånarna i Gibeon och tre andra kananeiska städer. De erkände att den sanne Guden vägledde Israel, och därför tog de ståndpunkt tillsammans med dem. Av den orsaken blev de och deras barn skonade. (Jos. 2:1—21; 6:25; 9:3—21) Andra kunde ha gjort detsamma, men de ville inte. På så sätt valde de död för sig själva och för sina barn.
20. Hur visar föräldrar i vår tid huruvida de verkligen intresserar sig för vad som kommer att hända deras minderåriga barn på dagen för Jehovas hämnd?
20 Har detta någon betydelse för oss i denna tid? Ja, det har det verkligen. Föräldrar som väljer ett tygellöst levnadssätt har inga skäl att tro att Jehova Gud, när den snabbt annalkande dagen för hans hämnd kommer, skall skona deras minderåriga barn helt enkelt därför att de är unga. Det är på föräldrarna ansvaret vilar att ge föredöme i rätt tillbedjan och att leda barnen på denna väg. (Ef. 6:4) Hur mycket betyder dina barn för dig? Lever du så som ditt ansvar kräver? Har du överlämnat ditt liv åt Jehova Gud, och bevisar du din lojalitet mot honom genom att göra hans vilja? Då visar du att du förstår och lojalt upprätthåller den princip som så åskådligt illustrerades genom det som hände invånarna i Kanaan. — Ords. 2:7, 8.
Lojalitet under påtryckning
21. På vilket sätt visar många kristna ungdomar lojalitet mot Guds ord i skolan, till och med under påtryckningar?
21 Lojalitet eller brist på lojalitet blir särskilt tydlig när en person ställs inför prövningar eller utsätts för påtryckningar. Och detta är något som var och en som vandrar i Jesu Kristi fotspår får erfara. (2 Tim. 3:12) Det är inte svårt att tala i överensstämmelse med Guds ord, när man är tillsammans med dem som har samma uppfattning som en själv. Men vad gör du när du möter sådana som talar nedsättande om Skriften? Du kanske går i skolan. Hur gör du när lärare eller elever kommer med ringaktande påståenden om bibelns redogörelse? Visar du din lojalitet mot Guds ord? Överallt på jorden finns det kristna ungdomar som gör det och tar till vara dessa möjligheter att tala till förmån för sanningen. Ibland leder detta till att klasskamraterna förlöjligar dem. (1 Petr. 2:19, 20) I andra fall har det gett möjligheter att utförligt förklara skälen till ens tro, och det har fått till följd ett gott vittnesbörd om Jehova och hans uppsåt.
22. Hur visade tre hebreiska ungdomar i det forntida Babylon sin lojalitet mot Jehova och hans lag?
22 Lojala tjänare åt Jehova har i alla tider stått fasta i sin hängivenhet för honom. I det forntida Babylon utsattes hebreiska ynglingar för påtryckningar att bryta mot Jehovas lag som förbjöd avgudadyrkan. Nebukadnessar, världsväldets härskare, blev rasande, när han fick rapport om att de inte hade lytt hans konungsliga påbud att falla ned för den imponerande bildstod han hade låtit ställa upp. Det var inte så att konungen vägrade att över huvud taget erkänna judarnas religion. (Dan. 2:46—49) Men stolthet fördunklade nu hans förstånd. Han krävde att dessa unga män skulle foga sig efter hans påbud. Sadrak, Mesak och Abed-Nego var inte respektlösa mot konungen, men de var förtrogna med Jehovas lag som förbjöd bilddyrkan. De erkände Jehova som den suveräne härskaren, och därför var det honom de var skyldiga lojalitet. De visade sin lojalitet genom trohet mot Guds lag till och med när Babylons konung hotade dem med döden. — Dan. 3:13—24.
23, 24. Hur visar Jehovas vittnen i dag sin lojalitet mot Jehova, när de ställs inför mänskliga myndigheters krav?
23 Jesu Kristi apostlar ställdes inför ett liknande lojalitetsprov. När de dragits inför judarnas högsta domstol i Jerusalem, blev de befallda att upphöra med att predika i Jesu namn. Man sade inte till dem att de inte alls fick läsa Skriften eller att de inte fick tala om den med andra. Nej, det var just det här nämnda som domarna fann anstötligt. (Apg. 4:15—18) På motsvarande sätt händer det i somliga länder i vår tid att representanter för staten säger till Jehovas vittnen att de inte har något att invända mot att vittnena läser bibeln eller samtalar om den sinsemellan, men att de inte tycker om att de predikar att ”det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst”. (Matt. 4:10, NW) De vill inte att vittnena skall tala om för folk, som Jesus gjorde, att sanna kristna ”inte är någon del av världen”. (Joh. 17:14, NW) De vill att hela folket skall engagera sig i världens angelägenheter och vara villiga att visa sin hängivenhet för staten genom föreskrivna lojalitetsyttringar.
24 Vad bör Jehovas vittnen göra, när myndigheterna ställer sådana krav på dem? Skulle det vara rätt av dem att undanhålla delar av bibeln från allmänhetens kännedom för att tillfredsställa världsliga härskare? Vad skulle du göra? Petrus och Johannes, Jesu Kristi apostlar, visade det lojala handlingssättet, när de sade till den judiska domstolen: ”Om det är rätt inför Gud, att vi hörsamma eder mer än Gud, därom mån I själva döma; vi för vår del kunna icke underlåta att tala, vad vi hava sett och hört.” Och när apostlarna ställdes inför domstolen en andra gång, klargjorde de på nytt sin inställning: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apg. 4:19, 20; 5:29, NW.
Lojalt stöd åt bibelns moralnormer
25—27. Vilka bevis finns det för att prästerna inte lojalt understöder bibelns moralnormer?
25 I kontrast till apostlarna fanns det i Jerusalem de som gjorde anspråk på att vara Guds präster men som var mer än villiga att byta ut Guds bud mot mänskliga föreskrifter. (Matt. 15:1—9) Kristenhetens präster i denna tid visar sig ha ett liknande sinnelag. Man får ofta höra dem offentligt förkasta det som bibeln säger i olika ämnen. Ett ämne som de har varit särskilt frispråkiga om är sexualmoralen.
26 Vem som helst som har studerat bibeln vet vad den säger om detta ämne: ”Du skall icke begå äktenskapsbrott.” (Rom. 13:9) ”Flyn otukten.” (1 Kor. 6:18) ”Varken män som hålls i och för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike.” (1 Kor. 6:9, 10, NW) Det är ingenting tvetydigt i det dessa skriftställen säger: äktenskapsbrott, otukt och homosexualitet fördöms av Gud. Men stöder prästerna det Guds ord säger? När Joseph Fletcher, som undervisar vid en episkopal teologisk skola, talade om den så kallade ”nya moralläran”, sade han att ”det i fråga om denna etik inte finns något som talar emot utomäktenskaplig könsförbindelse som sådan, och i vissa fall är den god”. (Commonweal, 14 januari 1966) Den presbyterianske pastorn Gordon Clanton var inte nöjd med detta utan sade i tidskriften The Christian Century (8 januari 1969): ”Nu måste vi gå längre och förklara att könsförbindelse utom äktenskapet verkligen kan betraktas som något positivt gott, förutsatt att det sker med gott omdöme och av kärlek.” Och han ger till känna att han menar att det är kyrkans plikt att försvaga varje hållhake som en striktare morallag ännu kan ha på samhället. Men tendensen stannar inte ens där.
27 I en redogörelse för ett engelskt lagförslag om upphävande av straff för homosexuella förbindelser mellan samtyckande vuxna framhöll New York Times (12 februari 1966): ”Kyrkorna har gått i främsta ledet när det gällt detta reformkrav. Engelska statskyrkan och romersk-katolska och metodistiska grupper har alla påyrkat att lagförslaget [om upphävandet] skulle antas.” Vid ett möte i New York år 1967 förklarade nittio präster i episkopalkyrkan att kyrkan borde erkänna att homosexualitet ”i en del fall kan vara nyttig”. Och i Nederländerna ”vigdes” två manliga homosexuella av en romersk-katolsk präst. Det vämjeliga i detta är att de män som gör detta påstår sig vara kristna Ordets förkunnare! — Tit. 1:16.
28. Hur visar vi personligen huruvida vi lojalt understöder bibelns moralnormer?
28 Människor som läser bibeln vet att det dessa präster gör är orätt, att de inte handlar i överensstämmelse med Guds ord och att de fördöms av det. (Rom. 1:32) Men om en person menar att de har orätt, krävs det mer än ord för att bevisa att han menar det. Om en person i hemlighet hänger sig åt otukt, äktenskapsbrott eller homosexualitet eller åt det lösaktiga uppförande som leder till sådant, är också han oren i Guds ögon, oavsett vad han säger. Det spelar ingen roll vad han påstår att han är, det spelar ingen roll vad andra människor menar att han är, en person som hänger sig åt sådant uppförande är inte lojal mot Gud. — 1 Tess. 4:7, 8; Hos. 4:12.
29, 30. Vad har den inställning till moralnormerna som en människa har i sitt hjärta med lojaliteten mot Jehova att göra?
29 Lojalitet inbegriper hjärtat, och hjärtat representerar vad en person är i sitt innersta. (Luk. 5:22) Jehova ger inte bara akt på hur vi framträder till det yttre, utan också på hurudana våra hjärtan är. ”Alla en mans vägar är rättrådiga i hans egna ögon, men Jehova bedömer hjärtan.” — Ords. 21:2, NW.
30 Vad finner Gud när han bedömer ditt hjärta? Finner han ett hjärta i gott tillstånd? (Jes. 65:14) Finner han ett hjärta som har bevarat hans uttalanden likt skatter och som finner behag i hans lag? (Ps. 119:11, 97) Finner han att du uppriktigt, i ditt innersta, har samma uppfattning om omoraliskt uppförande som han har? Hatar du verkligen det som är ont? Detta är vad den bibliske psalmisten uppmanar oss att göra, i det han säger: ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont. Han bevarar deras själar, som är lojala mot honom.” (Ps. 97:10, NW) Om vi följer detta råd, ger vi bevis för vår lojalitet, och då kan vi vara förvissade om att våra själar kommer att vara dyrbara i Jehovas ögon.
Tag ståndpunkt tillsammans med dem som är lojala mot Jehova
31. Hur blir det uppenbart om en människa verkligen tror på det bibeln säger?
31 Nu är tiden inne för var och en att göra sin ställning i förhållande till Jehova Gud och hans ord otvetydigt klar. Tror du verkligen på det som Gud säger i sitt ord, bibeln? Om du gör det, kommer ditt tal att återspegla det. Ditt uppförande kommer att visa det. Det kommer också att bli tydligt i ditt val av umgänge. Du kommer att vara angelägen om att handla i överensstämmelse med Psalm 149:1, som säger (NW): ”Prisa Jah, ni människor! Sjung till Jehova en ny sång, hans pris i de lojalas församling.”
32, 33. När en person söker finna församlingen av dem som är lojala mot Jehova och hans ord, vilka fakta beträffande kristenhetens kyrkor bör han då vara uppmärksam på?
32 Som vi har sett består inte alla församlingar, som samlas till gudstjänst, av människor som är lojala mot Jehova och hans ord. Somliga kan ha bibeln med sig till kyrkan. Det kan hända att ett skriftställe citeras i predikan. Men många kyrkliga läror och sedvänjor är inte i överensstämmelse med Guds ord. I själva verket har kristenheten avlägsnat sig så långt från Guds ords läror att tidskriften The Christian Century (5 september 1962) kunde säga: ”Om vi skall vara riktigt ärliga — skulle inte en igenlagd bibel, dammig och fullstoppad med gulnande urklipp av dödsannonser, utgöra en bättre symbol av protestantismens verkliga tillstånd?” Och en katolsk tidning, Luxemburger Wort (16 januari 1965), framhöll i en kommentar till situationen i Luxemburg: ”Är det inte en bedrövlig situation att ... den överväldigande majoriteten av våra katoliker, ja, av våra präster, aldrig har läst bibeln helt igenom, inte ens Nya testamentet?”
33 Denna situation är inte ny. År 1929 ställdes i USA en rundfråga till 500 teologie studerande, som representerade baptistkyrkan, kongregationalistkyrkan, episkopalkyrkan, evangeliska kyrkan, lutherska kyrkan, metodistkyrkan och presbyterianska kyrkan. Frågan gällde: ”Tror ni att bibeln är helt fri från legender eller myter?” Nittiofem procent av de tillfrågade svarade: ”Nej.” Det är tydligt att de inte godtar bibeln som Guds ord.
34. Hur har hundratusentals människor jorden över visat sin önskan att vara lojala mot Jehova och hans ord?
34 Om du inte instämmer i deras ståndpunkt, är det viktigt att du visar det. Och det finns hundratusentals människor i alla delar av jorden som har gjort just detta. De vill inte ha någon del med någon religiös organisation som är illojal mot Jehova Gud och hans ord, bibeln. (2 Kor. 6:14—17; Upp. 18:4) Av detta skäl har de lämnat kyrkorna, men de har inte upphört att dyrka Gud. De kommer regelbundet tillsammans för att tillbedja och dyrka Gud i de mer än 25.000 församlingar som Jehovas vittnen har jorden över. De tror på det bibeln säger. De stöder bibelns moralnormer. I nästan varje samhälle kan man varje vecka se dem besöka sina grannar i deras hem för att uppmuntra dem att undersöka bibeln. De är glada över att de inför varje ärlig människa kan lägga fram de överväldigande bevisen för att bibeln verkligen är Guds ord. Och mer än så, de erbjuder med glädje en kostnadsfri hembibelstudietjänst för att hjälpa sådana människor att få exakt kunskap om Guds ord, så att de kan leva i överensstämmelse med det.
35. Vilken framtid väntar dem som är lojala mot Jehova?
35 Vilken underbar framtid sådana lojala Jehovas tjänare har! Guds eget inspirerade ord förklarar ju: ”Jehová ... övergiver icke sina heliga [dem som är lojala mot honom, NW], de bevaras för all tid; men de ogudaktigas säd skall utrotas. De rättfärdiga skola ärva landet och bo däri beständigt.” — Ps. 37:28, 29, Åk.