Exakt kunskap för att behaga Jehova

”Ni må bliva uppfyllda av den exakta kunskapen om hans vilja,... på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätta med att bära frukt i allt gott verk.” — Kol 1:9, 10, NW.

1. Vad för slags människor söker ledning hos Jehova, och varför?

MÄNNISKOR, som har ett rätt hjärtetillstånd, inser behovet av att göra det som är välbehagligt i Guds ögon. Fastän världen kanske övar tryck på dem för att förmå dem att vandra med på den väg som är godkänd av flertalet, står de fasta i hängivenhet för Gud, den Allsmäktige. De erkänner visligen att ”människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg”. (Jer. 10:23) Vad som kan synas rätt i den syndbelastade människans ögon kanske inte är rätt i Guds ögon. Var därför vis, ”förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och förlita dig icke på ditt förstånd. Erkänn honom på alla dina vägar, så skall han leda dig på dina stigar.” — Ords. 3:5, 6, AS.

2. Vad är den rätta inställningen till Guds ord, enligt vad både Jesus och psalmisten visade?

² Hur kan vi erkänna honom i allting? Genom att ödmjukt söka honom, nalkas honom i bön på det sätt som han har godkänt genom Kristus Jesus. Sök inte tvinga din vilja på Gud, utan kom ihåg hur Jesus lärde oss att bedja: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:9, 10, NW) Det bör alltså vara vår allvarliga önskan att lära känna Guds vilja, så att vi kan göra vad som är rätt. Såsom David ödmjukt sade: ”Lär mig, Jehova, din väg.” (Ps. 27:11, Åk) Handla nu i överensstämmelse med din bön till Gud och studera den lärobok han har försett dig med, den Heliga skrift, och följ sedan dess goda anvisningar. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt. ... Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE [Jehova], och lär mig dina rätter. Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag. De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar. Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd. Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar alltid och intill änden.” (Ps. 119:105—112) Vi kan instämma i dessa sunda ord av psalmisten, endast om vi har studerat bibeln omsorgsfullt och fyllt vårt hjärta med sanningen i den utsträckning att det nu flödar över av lov och pris till Jehova inför våra medmänniskor.

3. Varför är den gamla världens syn på sin religion och på bibelns principer ovis?

³ Men vilken tendens ger sig till känna i fråga om religionen nu till dags? Är det tendensen att utöva den ”tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt” eller benägenheten att ”hålla sig till den kyrka som faller en i smaken”? (Jak. 1:27, NW) En inbilsk människa kan ge sig till att gallra innehållet i Guds ord, godtaga en del och förkasta det mesta såsom onyttigt eller icke önskvärt. Den som gör så kanske förkastar uppmaningen ”Älska din nästa såsom dig själv”, därför att han anser den opraktisk i denna nutida värld, eller kanske gör han sig ett namn genom att skriva en artikel i en tidning eller tidskrift, vari han citerar några bibelställen som han håller för god psykologi. Genom att göra detta kanske han förvärvar en rätt stor skara anhängare, som tycker att han är ”underbar” och som känner sig tilltalade av hans verksamhet. Men tänk på detta: ”Söker jag att behaga människor? Om jag ännu vore upptagen av att behaga människor, så skulle jag icke vara Kristi slav.” (Gal. 1:10, NW) Det skulle vara mycket bättre att ägna uppmärksamhet åt det goda råd, som ges i Guds ord: ”Du skall lyssna till Jehovas, din Guds, röst genom att hålla alla hans bud som jag befaller dig i dag, så att du gör vad som är rätt i Jehovas, din Guds, Ögon.” — 5 Mos. 13:18, NW.

4. Visa hur Jesus gav det rätta exemplet i fråga om att rättframt förkunna sanningen.

⁴ Vad Jesus predikade var rätt, men det behagade inte alltid hans åhörare. När han bröt ut i fördömande ord mot sin tids religiösa ledare och brännmärkte deras läror såsom människors för Gud vanärande traditioner, blev de förnärmade. Sedan de hade hört mera av de enkla och klara sanningar han predikade, var de säkra på att de inte tyckte om dem, och de sökte efter att döda honom. Men han fortfor orubbligt och sade uppmuntrande till dem som fortsatte att lyssna: ”Om ni förbliva i mitt ord, äro ni verkligen mina lärjungar; och ni skola känna sanningen, och sanningen skall försätta eder i frihet.” (Joh. 8:31, 32, NW) Om vi, å andra sidan, skjuter detta rena ord åt sidan för människors spetsfundigheter, så förlorar vi den frihet som Gud ger.

5. Hur klargjorde Jehova för Israel vad som är den rätta formen av tillbedjan, men vilken kurs följde de?

⁵ Jehova Gud har alltid gjort klart för sitt folk vilken form av tillbedjan han godkänner. Han gjorde det i Eden och vid tiden för floden, och han gjorde det i sanning klart för Israels barn. Medan de befann sig i slavtjänst i Egypten, vände han sin uppmärksamhet till dem och åvägabragte en underbar befrielse. De fick bevittna de tio plågorna, som betvang Egyptens falska gudar och tillfogade dessa ett förödmjukande nederlag. De fick uppleva hur Jehova i triumf räddade dem genom Röda havet och fick förvisso inpräntat i sina sinnen, att han är den sanne Guden. Likväl hände det endast några månader senare, när israeliterna var församlade vid foten av Sinai berg, medan Mose var uppe på berget, att de i olydnad vände sig bort till att dyrka en guldkalv och därigenom efterhärmade egyptiernas avgudiska djurdyrkan. Fastän de visste att detta var i strid med Guds vilja, gjorde de upproriskt vad de själva fann behag i. De lämnade ju inte Jehova helt och hållet ur räkningen, men de ärade honom sannerligen inte genom att förklara sin oheliga fest vara en ”högtid för Jehova”. (2 Mos. 32:1—5, Åk) För fortsatt underlåtenhet att lyda Jehovas röst dog hela den generationen israeliter i öknen. De fick inte komma in i det utlovade landet. Deras avkomlingar fick visserligen komma in i det, men först varnade Mose dem för deras förfäders trolösa handlingssätt och sade: ”Du skall lyssna till Jehovas, din Guds, röst genom att hålla alla hans bud som jag befaller dig i dag, så att du gör vad som är rätt i Jehovas, din Guds, ögon.” — 5 Mos. 13:18, NW.

6. Vad var det som ledde Saulus av Tarsus till motstånd mot den av Gud godkända tillbedjan, som det första århundradets kristna utövade?

⁶ I det första århundradet efter Kristus blev Saulus från Tarsus, en farisé som blivit undervisad vid Gamaliels fötter, mycket känd. Saulus var ovanligt nitisk i sin religion och en ivrig förföljare av de kristna. I själva verket var det medan han var på väg till Damaskus, utrustad med brev från översteprästen som bemyndigade honom att gripa de kristna där, som han blev omvänd till sanningen. Men varför skulle Saulus, en farisé och utan tvivel väl förtrogen med de hebreiska skrifterna, som också de kristna godtog och trodde på i deras helhet, så våldsamt motstå dem som omfattade den kristna tron? Han svarar själv: ”Ni hava naturligtvis hört om mitt uppförande fordom i judendomen, att jag till övermått höll i med att förfölja Guds församling och föröda den, och jag gjorde större framsteg i judendomen än många av min egen ålder i mitt släkte, i det att jag var långt mera nitisk för mina fäders traditioner.” (Gal. 1:13, 14, NW) Det var människors traditioner som hade eggat honom till motstånd mot sanningen.

7. Hur visade aposteln Paulus eftertryckligt att en som var förtrogen med bibeln ändå kunde brista i fråga om att behaga Gud?

⁷ Paulus glömde aldrig sin upplevelse utan brukade den tvärtom som grundval för goda och hälsosamma råd till andra. (Kol. 2: 8) Den kom honom att inse, att det är möjligt att ha den Heliga skrift och till och med känna dess innehåll men ändå — på grund av mänsklig traditions inflytande — inte kunna förstå dess undervisning på ett riktigt och exakt sätt. I sitt kraftfulla brev till romarna framhöll han just denna omständighet såsom problemet för andra judar på hans tid. ”Jag giver dem det vittnesbördet, att de hava nitälskan för Gud, men icke enligt exakt kunskap; ty därför att de icke kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underkastade de sig icke Guds rättfärdighet. Ty Kristus är det fullbordade slutet på lagen, så att envar som utövar tro må få rättfärdighet.” (Rom. 10:2—4, NW) Såsom Paulus säger, var de nitiska i sin tro och hade utan tvivel kunskap i Skriften, då de ju hörde den föreläsas varje vecka i synagogan. Men deras brist på exakt insikt om att Kristus hade uppfyllt lagen och att det nu var nödvändigt att utöva tro på honom gjorde att de inte längre var i harmoni med Gud själv. De gjorde inte vad som var rätt i Jehova Guds ögon.

8. Hur påverkas världens religioner i vår tid av bristen på exakt kunskap?

⁸ Det är samma brist i världens religiösa organisationer i våra dagar. Visst har de bibeln, den uppenbarelse av Guds vilja som han låtit nedskriva för vår tid, men de saknar exakt kunskap. Den inspirerade aposteln beskriver situationen träffande, när han säger: ”Oaktat de kände Gud, ärade de honom icke som Gud, och icke heller tackade de honom, utan de blevo inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. Oaktat de påstodo, att de voro visa, blevo de dåraktiga och förvandlade den oförgänglige Gudens härlighet till något som var likt bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur. Och alldeles som de icke godkände att behålla exakt kunskap om Gud, så prisgav Gud dem åt ett icke godkänt sinnestillstånd, till att göra otillbörliga ting.” (Rom. 1:21—23, 28, NW) Visst ger de sig ut för att känna Gud, i det att de understöder stora religiösa organisationer och uppsänder böner i Guds Sons namn. Skapelsen, det medger många, vittnar om tillvaron av ett högsta väsende, och de kan till och med erkänna att bibeln är hans ord. Men faktum kvarstår att de inte ärar honom såsom Gud. ”De kungöra offentligen att de känna Gud, men de förneka honom genom sina gärningar, emedan de äro avskyvärda och olydiga och underkända för allt gott verk.” (Tit. 1:16, NW) I stället för att ge ära åt honom, hopar de smälek över hans namn och ord genom att påstå sig godtaga hans ord såsom grundvalen för sin religion och sedan underlåta att hålla sig till dess principer om kristlig kärlek och rättvisa. De vänder upp och ned på sakernas rätta tillstånd och söker använda Gud som ett bekvämt redskap till att tjäna deras tycken. De lägger planer för hur de skall kunna förverkliga sina önskemål, och sedan ger de i själva verket Gud tillsägelse om att godkänna detta. Dessa människor gör anspråk på att vara visa efter världens måttstock, men genom att inte erkänna den sanne Gudens överhöghet visar de sin dårskap. Fastän de alltid håller på med att lära, kan de aldrig ”komma till en exakt kunskap om sanningen”. — 2 Tim. 3:7, NW.

Hur man bereder rum för den exakta kunskapen

9. Hur åstadkommes en verklig förändring i deras liv, som uppriktigt söker sanningen?

⁹ Naturligtvis följer inte alla en sådan kurs. De som uppriktigt söker sanningen finner den. De följer den praktiska vishetens kurs, som är utmärkt i Kolosserna 3:9, 10 (NW): ”Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den.” När de omsorgsfullt studerar Guds ord för att lära exakt förstå hans vilja, blir det klart för dem att ett lösligt leverne tillsammans med världen, vare sig det förekommer ofta eller endast tillfälligt, inte på rätt sätt passar ihop med kristna sedvänjor i en och samma individs liv. Därför ägnar de uppmärksamhet åt rådet att ”lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter edert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begärelser”, och att ”förnyas i den kraft som påverkar edert sinne”. (Ef. 4:22, 23, NW) De går ända till botten med saken genom att låta en helt annan kraft påverka sitt sinne. ”Ty såsom han tänker inom sig, så är han.” (Ords. 23:7, AS) Alltså avhåller de sig från att fylla sitt sinne med den gamla världens tänkesätt och med dess smuts och gör sig i stället väl förtrogna med den rena sanning som Gud förser sitt folk med. Och nu ikläder de sig ”den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och kärleksfull godhet”. (Ef. 4:24, NW; Ps. 119: 9—16) Vi bör lägga märke till att det här inte är fråga om att de bara skall utveckla en mera tilltalande personlighet; nej, vad det gäller är att ta emot vad Gud har berett och sedan ständigt skaffa sig nytt av detta genom att regelbundet gå till hans förrådshus och hämta exakt kunskap till ledning i det dagliga livet. En dimmig och oklar insikt i bibeln har inte denna verkan; endast exakt kunskap i Guds ord kan nå djupt nog för att åstadkomma förändringen.

10. Hur vittgående är den förändring som sker i deras liv?

¹⁰ Den verkan detta har på deras liv är vittgående, den berör det som de talar om, vad de gör och till och med motivet bakom deras handlingar. Genom studiet av bibeln öppnar sig en ny värld för deras syn — en ny värld att inhämta vetande om, en ny värld att leva för. Deras intresse gäller inte längre själviska strävanden, utan de upprepar psalmistens ord: ”Stor är Jehova och värd att storligen prisas; och hans storhet är outrannsaklig.” — Ps. 145:3, AS.

11. a) På vilket sätt har Jehova gjort det möjligt för människor ”att endräktigt tjäna honom”? b) Hur illustreras skillnaden mellan exakt och bristfällig kunskap i Domarboken 12?

¹¹ Jehova påbörjar själv förändringen genom att nu uppfylla sitt löfte, som är nedtecknat i Sefanja 3:9 (AS): ”Ty då skall jag giva åt folken ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att endräktigt tjäna honom.” Genom sin teokratiska organisation har han gjort ett storligen ökat förråd av kunskap tillgängligt, en kunskap som människor av en god vilja beredvilligt tar emot. (Dan. 12: 4) De förstår och erkänner de krav som ställs på de kristna och som Paulus uttalar: ”Nu uppmanar jag eder, bröder, genom vår Herres, Jesu Kristi, namn, att ni alla må tala i överensstämmelse med varandra och icke låta några söndringar vara bland eder, utan att ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt.” (1 Kor. 1:10, NW) För att svara mot denna kristna måttstock behöver man en klar insikt i sanningen. Vi vill förvisso inte vara lika de fyrtiotvå tusen efraimiterna, som stred mot Jefta och som genom själva sitt tal förrådde, att de inte var på hans sida, fastän de bestämt försäkrade att de inte var från fiendelägret. När man bad dem säga lösenordet ”schibbolet”, var ”sibbolet” det närmaste de kunde åstadkomma. Det var snarlikt, men inte detsamma. De miste livet. I våra dagar kan också det som prästerna och predikanterna i kristenheten lär låta ganska likt det som Jehovas vittnen lär, dvs. för dem som inte är väl förtrogna med bibeln. Men de som genom exakt kunskap har sina öron inställda på att uppfatta sanningens rena klang och älskar sanningen, de ställer sig på deras sida, som kämpar för att upprätthålla den sanna tillbedjan. — Dom. 12:1—6.

12. Vilken brist hindrar de flesta kyrko- och församlingsmedlemmar i kristenheten från att nitiskt utbreda sin tro?

¹² Många av de religiösa prästerna och predikanterna i kristenheten lägger märke till denna nitiska verksamhet hos Jehovas vittnen och pekar på den som ett exempel, i det de söker sporra sina kyrko- och församlingsmedlemmar till större aktivitet. Detta röner dock i allmänhet ringa framgång. Varför? Därför att dessa saknar exakt kunskap. De blir lärda att tro på Gud, men de uppfattar honom oriktigt som en mystisk treenighet. (Jes. 42:8; Joh. 14:28) De lär sig att bedja den mönsterbön som Jesus lärde sina lärjungar, men fastän de beder: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn”, så säger man till dem, att han är en namnlös Herre eller Gud. Följden blir osäkerhet. När de fortsätter med bönen, säger de: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Ändå är de kanske väl medvetna om att deras religion skänker sitt stöd åt det av människor frambragta Förenta nationerna, vilket man sedan prisar som ”Guds rike på jorden”, fastän Skriften säger att Guds rike upprättas av honom, inte av människor. (Dan. 2:44) Hur skall man kunna vänta sig, att de med sådan bristfällig, inexakt undervisning skall nitiskt hörsamma kallelsen till kristen tjänst? ”Ty i sanning, om hornet låter en otydlig signal ljuda, vem gör sig då redo till strid?” — 1 Kor. 14:8, NW.

13 Varför hörsammar otaliga människor av en god vilja kallelsen till tjänst med den nya världens samhälle, och vilken kurs måste de nu följa?

¹³ Kallelsen till villig tjänst i kämpaleden under konungen, Kristus Jesus, ljuder nu med omisskännlig klarhet i öronen på en stor skara människor av en god vilja. (Matt. 24:14; Upp. 22:17) De hörsammar den genom att sluta sig till den nya världens samhälle. Men tjänst på vilket som helst ställe i den nya världens samhälle kräver handling, ty det är ett framåtskridande, framsynt samhälle. Det ser förbi denna gamla världs tillintetgörelse och fram mot livets välsignelser i den nya världen. Och redan nu är de som är förenade med det i färd med att på ett uppbyggande sätt rusta sig för livet under denna rättfärdiga anordning. Tusenden förenar sig årligen med organisationen och tar såsom barn till sig näring genom Ordets mjölk. Men det är omöjligt att förbli ett barn och fortfarande hålla sig kvar i den nya världens samhälle. ”Ty var och en som lever på mjölk är obekant med rättfärdighetens ord, ty han är ett barn. Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt. Fördenskull, då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mognad.” (Hebr. 5:13—6:1, NW) Den nya världens samhälle rör sig framåt, och vi måste röra oss framåt med det!

14. Vilket kännetecknande drag hos den sanna tillbedjan gör ständigt studium nödvändigt och intressant?

¹⁴ Till och med de som i många år har varit förenade med Jehovas organisation finner att man inte får sluta upp med att studera. Och ju mera de ägnar sig åt detta studium, med desto större allvar säger de som Paulus: ”O, vilket djup i Guds rikedom och vishet och kunskap!” (Rom. 11:33, NW) Deras studium av bibeln blir inte ointressant eller en onödig upprepning, ty ”de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd”. (Ords. 4:18) Och alldeles som det första århundradets kristna gick framåt i sin insikt i fråga om bibelns profetior, om sitt förhållande till världsliga stater, om organisatoriskt ansvar och om lärosanningar, så finner också det nutida kristna samhället, att ljuset från bibelns sanning växer i klarhet mer och mer. (Apg. 2:16—21;5: 29; 15:13—20; 1 Kor. 5:9—13) Genom den ”trogne och omdömesgille slavens” klass har detta samhälles medlemmar fått påpekat för sig att Riket föddes år 1914 och att en trogen klass av ”andra får” med utsikter till evigt liv på jorden nu är närvarande ibland dem. (Upp. 12:1—5; Joh. 10:16) De har fått veta att dessa ”andra får” omtalas såsom ”alla nationers dyrbara ting” i Haggai 2:8 (AS). De har fått en klarare uppfattning av Sefanja 2:1, 2 såsom gällande kristenheten i stället för Jehovas folk. De inser nu att när Jesus predikade för ”andarna i fängelset”, som det sägs i 1 Petrus 3:19, så predikade han dom för dessa olydiga andeväsen, som är instängda i andligt mörker i ”tartaros”, och att det måste ha skett efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd. Den sanna tillbedjan är förvisso inte stillastående, bunden vid medeltida religiösa dogmer, utan den är levande och rör sig framåt.

15. Vilken egenskap är det som i synnerhet utmärker en kristen, men vad visar att exakt kunskap är nödvändig till vägledning vid bruket av denna egenskap?

¹⁵ Jesus sade att hans lärjungar skulle tydligt kännas igen genom den kärlek de skulle äga. (Joh. 13:35) Men denna kärlek måste ledas i rätt riktning för att vara välbehaglig. ”Och detta är vad jag ständigt beder om: att eder kärlek måtte överflöda allt mer och mer, med exakt kunskap och full urskillning, att ni måtte skaffa eder visshet i fråga om de ting som äro viktigast, så att ni måtte vara felfria och icke bringa andra på fall fram till Kristi dag.” (Fil. 1:9, 10, NW) Ja, den kristliga kärleken måste vägledas av exakt kunskap och urskillning beträffande Guds vilja, och vår uppmärksamhet bör vara koncentrerad på de viktigaste tingen. Vi får tydligt besked om vem som bör vara det främsta föremålet för vår kärlek. ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne” och — tillade Jesus — ”din nästa såsom dig själv”. (Matt. 22:37—39, NW; 1 Joh. 5:2, 3; 3:14) Men detta inbegriper inte den gamla världen. ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.” (1 Joh. 2:15, NW) Sann kärlek, sägs det oss, ”gläder sig icke över orättfärdighet, utan gläder sig med sanningen”. (1 Kor. 13: 6, NW) Den exakta kunskapen sätter oss således i stånd till att inrikta vår kärlek på Jehova Gud och dem som han godkänner och de ting som han älskar, och den hjälper oss att undvika den snara som består i att sentimentalt slösa vår uppmärksamhet på världen, som är i opposition mot Gud.

16. Vad behöver vi, om vi skall kunna behaga Jehova, och hur har han sörjt för att vi skall kunna förvärva det?

¹⁶ Om det är din önskan att vara välbehaglig för din Skapare, så bör du begagna dig av varje tillfälle att växa till i exakt kunskap i hans ord. ”Detta är rätt och välbehagligt i vår Frälsares, Guds, ögon, vilkens vilja är att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen.” (1 Tim. 2:3, 4, NW) I den första kristna församlingen sörjde han för att det skulle finnas apostlar, profeter och missionärer, som kunde utbilda bröderna för arbete som tjänare, i det att de uppbyggde dem i exakt kunskap, så att de skulle bli väl skickade för sin uppgift. (Ef. 4:11—13) Också nu har han beaktat sina tjänares behov och försett dem med sanningens uppehållande kraft och en organisation som kan hjälpa till att utrusta och skickliggöra dem för deras uppgift som tjänare. För att behaga Jehova till fullo måste man exakt känna hans vilja. Bliv ”uppfyllda av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig urskillning, på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätta med att bära frukt i allt gott verk och tillväxa i den exakta kunskapen om Gud”. (Kol. 1:9, 10, NW) För att sålunda kunna behaga Jehova måste du ägna dig åt ett omsorgsfullt studium av hans ord. Medan du begrundar denna studieuppgift bör du tänka på hur du skall kunna utföra den väl.

[Bild på sidan 396]

GAMLA PERSONLIGHETEN

VÄRLDSLIG FILOSOFI