Att överleva genom tron

”Den som nalkas Gud måste tro ... att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom.” — Hebr. 11:6, NW.

1. Vilka har löfte om att få överleva, och vad måste de göra?

MÅNGA människor påstår att de tror på Gud, men tror de verkligen på honom såsom Gud, Jehova? Blickar de ”oavvänt hän emot att belöningen” skall ges dem, såsom den dristige förkämpen för Jehovas namn, profeten Mose, gjorde? (Hebr. 11:26, NW) Endast de ”saktmodiga på jorden”, de som av hela sitt hjärta söker Jehova, tillika med rättfärdighet och saktmod, har löfte om att få överleva ”Jehovas förbittrings dag” och föras in i hans nya värld, där friden skall råda. (Sef. 2:3, NW) De måste allvarligt söka Gud genom att studera hans ord, bibeln, och genom att komma tillsammans med hans vittnen. De måste inse att även om hela skapelsen bär vittnesbörd om att Gud finns till, så är det endast bibeln, i vilken han genom sina profeter har uppenbarat sig för mänskligheten, som tillkännager hans eviga namn, hans överflödande kärleks rikedom och hans härliga uppsåt att befria dem som älskar honom, för att därigenom hävda och förhärliga sitt namn. — 1 Petr. 1:25.

2. Genom vem måste människor söka Jehova, och varför det?

² Gud har, framför allt, ”vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son, som han har utsett till arvinge av allt och genom vilken han frambragte tingens ordningar”. (Hebr. 1:2, NW) Denne Son kallas också Ordet och Kristus Jesus. Eftersom han varit Jehovas medarbetare vid skapelsen, är han väl skickad att tala om alla de härliga ting som Jehova har åstadkommit. ”Så blev Ordet kött och bodde ibland oss, och vi fingo en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader; och han var full av oförtjänt godhet och sanning.” (Joh. 1:14, NW) Alla som söker Fadern, Jehova, måste göra detta genom hans Son, ty det är denne som har utgjutit sitt eget mänskliga livsblod för att återlösa människan från synden och som fördenskull kan lägga sig ut för syndiga människor hos Jehova. — Joh. 14:6; Hebr. 9:11—14.

3. Förklara hur han är den profet som är lik Mose. Varför är han större än Mose?

³ Sonen är inte endast medlaren mellan Gud och människan, utan han är också den störste av alla profeter. Det var om honom som Mose talade: ”Därvid sade Jehova till mig: ’... En profet skall jag uppresa åt dem ur deras bröders krets, lik dig; och jag skall i sanning lägga mina ord i hans mun, och han skall förvisso tala till dem allt vad jag skall befalla honom. Och det skall ske att den man som icke vill lyssna till mina ord, som han skall tala i mitt namn, av honom skall jag själv utkräva räkenskap.’” (5 Mos. 18:17—19, NW) Längre fram tillkännagav Petrus att denne profet, som Mose var en förebild till, var ”Kristus, som är bestämd för eder, Jesus”. (Apg. 3:19—24, NW) I vems namn profeterade Jesus? I sitt eget namn? Nej, utan i den Guds namn, som hade sänt ut honom, nämligen i Jehovas namn. Han vittnade till exempel om sitt förhållande till sin Fader, Jehova: ”Jag kan icke göra någonting alls av mitt eget initiativ; alldeles så som jag hör, så dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, ty jag söker icke min egen vilja, utan dens vilja som har sänt mig.” (Joh. 5:30, NW) Han lärde sina efterföljare att bedja: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn”, och själv bad han i prövningens stund: ”Fader, förhärliga ditt namn.” (Matt. 6:9; Joh. 12:28) Såsom den profet som var större än Mose gjorde Jesus till och med mera än Mose i fråga om att kungöra och förhärliga Jehovas namn. Vid sitt jordelivs slut kunde han säga i bön till Jehova: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har givit mig ut ur världen. Helga dem förmedelst sanningen; ditt ord är sanning.” — Joh. 17:6, 17, NW.

4. Vilka stora profetior uttalade Jesus, som är av livsviktig betydelse i denna kärnvapenålder?

⁴ I Jehova Guds namn uttalade profeten Jesus profetior som är av synnerligen stor betydelse för de människor som befinner sig på jorden i denna kärnvapenålder. I Matteus 24 och 25 förutsade han världskrigen, hungersnöden, jordbävningarna, den tilltagande laglösheten, predikandet om Guds rike, Förenta nationernas uppstigande till en bemärkt ställning, materialismens tillväxt och många andra bevis, som fastslår att vi nu lever vid den tid som utgör ”avslutningen på tingens ordning”. (NW) Såsom en höjdpunkt på denna stora profetia talade Jesus om hur han själv skulle komma i sitt rikes härlighet för att skilja nationerna såsom får och getter. Åt fåren säger han: ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning.” (NW) Det sägs om dessa fårlika människor att de visar välvilja mot Kristi bröder. (Matt. 24:3, 12, 14, 15, 37—39; 25:31—46) De som i våra dagar genom tron allvarligt söker Jehovas belöning gör väl i att sluta sig till den nya världens samhälle av Jehovas vittnen och utföra tjänst tillsammans med dem.

5. Hur underströk Jesus i både ord och gärning vikten av att härda ut med glädje?

⁵ I samband med sitt tal om detta slut för världen sade Jesus också: ”Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst.” (Matt. 24:13, NW) För alla som skall överleva och vinna belöningen är det viktigt att härda ut i tro. Jesus själv är det oöverträffliga exemplet på uthärdande, och fördenskull får vi allesammans förmaningen att ”oavvänt betrakta vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida. Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni icke må bliva trötta och giva tappt i edra själar.” (Hebr. 12:2, 3, NW) ”För den glädje som var honom förelagd”! Ja, vi kan också uthärda alla prövningar, i det att vi liksom ser ”den som är osynlig” och tänker på den härliga framtid, med vilken vi kan bli välsignade i Jehovas nya värld! — Hebr. 11:27, NW.

6. Vilka belöningar väntar den ”lilla hjorden” och den ”stora skaran”? Varför?

⁶ Vilken belöning är det som vi blir förmanade att sträva efter med sådant allvar? Till sina medarvingar i himmelriket sade Jesus: ”Hys ingen fruktan, lilla hjord, ty eder Fader har godkänt att riket gives åt eder.” ”Sök ... beständigt hans rike.” (Luk. 12:32, 31, NW) Och Paulus säger att Gud ”skall giva åt var och en i enlighet med hans gärningar: evigt liv åt dem som söka härlighet och ära och oförgänglighet genom att härda ut i ett verk som är gott”. (Rom. 2:6, 7, NW) Den belöning som denna ”lilla hjord” av Jesu Kristi 144.000 efterföljare vinner är alltså Rikets härlighet med evigt liv. Sedan profeten Jesus talat om denna hjord, det andliga Israel, i Uppenbarelseboken 7:4—8, fortsätter han med att förmedla en syn av ”en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna”, ur alla människosläktets stammar. Också dessa söker i tro vinna Guds belöning genom att ”ägna helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel”. Kommer de att bli missräknade? Nej, ty profetian säger vidare att ”Lammet, som är mitt på tronen, skall vakta dem som en herde och skall leda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon”. (Verserna 9—17, NW) Oavsett om belöningen utgör evigt liv tillsammans med Lammet, Kristus Jesus, i hans himmelska rike eller evigt liv inom detta rikes jordiska domän, så är det sannerligen mödan värt att i trosvisshet sträva efter denna belöning och att göra det med uthärdande!

Att härda ut i prövningar

7, 8. a) Vad blir resultatet av att man i tro bevarar ostraffligheten? b) Vilken oändligt stor hjälp har vi till att uthärda?

⁷ När man ser rätt på saken, utgör de prövningar, som människor med tro ställs inför, orsak till fröjd och glädje. Varför det? Därför att om man tar prövningarna på rätt sätt, medför de tillfredsställelse, och med tillfredsställelsen följer styrka såsom ett resultat av vetskapen om att man bevarat ostraffligheten. Fördenskull skrev Petrus: ”Över detta fröjda ni eder storligen, fastän ni för närvarande under en liten tid, om så måste vara, hava blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den beprövade beskaffenheten hos eder tro — av mycket större värde än guld, som förgås trots att det blir prövat genom eld — må befinnas vara en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (1 Petr. 1:6, 7, NW) I likhet med forntidens trogna profeter, i likhet med Jesus, den store profeten och föredömet, och i likhet med de modiga nutida övervinnarna bland Jehovas vittnen må vi alla med liv och lust hålla denna trons kamp i gång!

⁸ Såsom en hjälp för oss att härda ut, starka i tron, bör vi alltid sätta stort värde på vårt oskattbara privilegium att högt upphöja Jehova Guds härliga namn. (Psalm 145) På grund av Satans ondskefulla utmaning, som innebar att han ifrågasatte Jehovas överhöghet, har han tillåtits pröva och förfölja Guds tjänare ända fram till våra dagar. (2 Mos. 9:16) Genom att vi härdar ut i ostrafflighet, kan vi ha del i att upphöja och rättfärdiga Jehova. Vilken djup kärlek hyser vi inte till Jehovas heliga namn! Detta namn innebär mera för oss än något annat namn i det vidsträckta universum! Endast genom att bevara ostraffligheten gentemot Jehova kan vi visa vår innerliga uppskattning av allt det som han har skapat och frambragt, vår uppskattning av livets gåva, ja, vår uppskattning av hans överväldigande kärleksfulla godhet, som kommit till uttryck i att han berett en väg till evigt liv genom sin Son, Kristus Jesus. I jublande tro hörsammar vi fördenskull uppmaningen: ”Sjung till Jehova, välsigna hans namn. Förtälj dag efter dag de goda nyheterna om frälsning genom honom.” — Ps. 96:2, NW.

9, 10. a) Vad måste förbindas med kärlek till Jehova? b) Varför är det av så stor betydelse att man ägnar sig åt studium? Ge några exempel från Skriften.

⁹ Samtidigt med att vi älskar Jehova och hans rättfärdighet, måste vi hysa intensivt hat till sådant som är orättfärdigt, som vanärar eller smädar Jehovas namn eller som utgör en överträdelse av hans rättfärdiga principer. Häri bör vi vara så till sinnes som Kristus Jesus var. Om honom heter det profetiskt: ”Du har älskat rättfärdighet, och du hatar ondska. Det är därför som Gud, din Gud, har smort dig med den jublande fröjdens olja mer än dina medbröder.” (Ps. 45:8, NW) Må också vi få del i denna jublande fröjd genom att hata allt som utgör en överträdelse av Jehovas rätta principer. Det betyder inte att vi skall hata enskilda människor, men vi kommer naturligtvis inte att vilja vara tillsammans med dem som säger om Jehova: ”I kunskapen om dina vägar hava vi icke funnit behag.” (Job 21:14, NW) Låt oss i stället tillbringa tiden tillsammans med andra människor som har samma dyrbara tro och med att tillägna oss Jehovas tankar förmedelst studium: ”Jehová, huru stora äro icke dina gärningar! Dina tankar äro mycket djupa. En oförnuftig man känner det icke, en dåre förstår icke detta.” — Ps. 92:6, 7, Åk.

¹⁰ Ja, studium! Vilken hjälp till att uthärda är inte studium! Hur bygger det inte upp vår tro och inriktar vårt hjärta på att vinna belöningen! Värdesätter vi allesammans innehållet i varje enskilt nummer av Vakttornet, och ”gräver” vi djupt för att kunna tillägna oss alla de rikhaltiga upplysningarna? I flertalet länder i våra dagar anses religionen bara vara en bekväm samhällsinrättning, som man kan vända sig till när det gäller barndop, bröllop och begravningar. Det förekommer en hel del ceremonier, men intresset för lärofrågor eller profetior saknas så gott som helt och hållet. Det finns ingen levande tro, det finns inte en tillstymmelse till ett sådant nitiskt forskande efter Skriftens sanningar som de första kristna vittnena så energiskt bedrev på ett föredömligt sätt. Ja, ”dag efter dag voro de beständigt tillstädes i templet i endräkt” för att få biblisk undervisning, och under det att de predikade för andra om de storslagna sanningar de hade inhämtat, skedde det att också dessa andra ”togo emot ordet med den största beredvillighet, i det att de dagligen noggrant undersökte Skrifterna, för att se om det förhöll sig så med dessa ting”. (Apg. 2:46; 17:11; NW) Det var en daglig angelägenhet för dem; det var själva deras liv. Följaktligen måste de i våra dagar som söker trons belöning överge de lättjefulla vanor som är karakteristiska för den gamla världens religionssamfund, i tro rikta blicken mot Jehovas nya värld och helhjärtat ägna sig åt att dagligen studera bibeln på egen hand såväl som åt att regelbundet komma till olika möten tillsammans med sanna kristna.

11, 12. a) Vilket nutida exempel vittnar om uppskattning av Jehovas föranstaltningar? b) Varför är det så viktigt just i vår tid att studera och komma tillsammans?

¹¹ Ett nutida exempel på sant kristet nit och varmt intresse för bibeln och för bibelstudium utgör de vittnen för Jehova som fick lida svårt i nazisternas koncentrationsläger. Geneviève de Gaulle, en brorsdotter till general de Gaulle, som nu är Frankrikes president, hade följande att säga om Jehovas vittnen i kvinnolägret i Ravensbrück, sedan hon själv blivit frigiven från detta läger: ”Jag hyser i sanning en verklig beundran för dem. De var av olika nationalitet: tyskor, polskor, ryskor och tjeckiskor, och de fick utstå mycket svåra lidanden för sin tro. ... Alla visade prov på stort mod och tilltvang sig till slut respekt t. o. m. hos SS. De hade genast kunnat bli fria ur lägret, om de avsvurit sig sin tro. Men de upphörde inte med sitt motstånd, och de lyckades till och med att i lägret införa böcker och traktater, vilket förde många av dem till galgen.”a

¹² Tänk på detta! Är vår egen tro så stark, att vi skulle vilja utsätta oss för faran att bli hängda för att få tag i det senaste numret av Vakttornet? Har vi byggt upp vår tro så att vi är vissa om att vi skulle kunna stå emot vilken prövning som helst som Gogs i Magog slutliga angrepp kan utsätta oss för? Den dag kan komma, då det blir lika svårt för oss att komma tillsammans som det var för våra bröder i nazisternas koncentrationsläger och som det är för andra, vilka nu befinner sig i sovjetiska arbetsläger. I den nuvarande andhämtningspausen med dess jämförelsevis stora frihet att komma tillsammans har vi gyllene tillfällen att regelbundet församlas fyra eller fem gånger i veckan och att tillgodogöra oss såväl den kristna gemenskapen som de dyrbara bibliska sanningar, som skall stärka vår tro, på det att vi må överleva in i den nya, rättfärdiga världen. ”Se, nu är den särskilt välbehagliga tiden. Se, nu är frälsningens dag.” — 2 Kor. 6:2, NW.

13. Varför bör vi ta oss i akt för ”stolta ögon”?

¹³ Andra prövningar för tron består inte i direkta angrepp genom förföljelse. De består av indirekta angrepp, bakhåll som Satan anlägger utmed vår väg, och dessa angrepp kan komma oväntat, när som helst. Också i sådana fall är det en stark tro och djup uppskattning av Jehovas rättfärdighet som hemför segern. Såsom Ordspråksboken 6:16—19 framhåller är det sju ting som är styggelser för Jehovas själ. Det första av dem är ”stolta ögon”. En person kan studera flitigt, vinna god kunskap i Skriften och gå framåt och få stora tjänsteprivilegier inom Jehovas organisation. Men till vilken nytta kommer allt detta att vara för honom, om han blir uppblåst och börjar tänka att han är någonting? En sådan individs stolthet går före hans fall. Självsäkerheten kommer att helt blottställa honom för Satans angrepp, och trons stora sköld kommer att fattas honom, när en av den ondes brinnande projektiler träffar honom för att förödmjuka honom. (Ef. 6:16) Till och med den trosstarke Mose bragtes vid ett tillfälle ur jämvikt, men han återhämtade sig och fick behålla Guds ynnest. (4 Mos. 20:7—13) Fastän Mose hade fått sådana underbara privilegier såsom Guds profet, förblev han ”saktmodig, mer än någon annan människa”, och häri gör vi väl i att följa hans exempel.

14. Vilka andra förhatliga ting måste vi ta oss i akt för, och varför det?

¹⁴ Eftersom en troende människa i vår fördärvade, brottsliga värld är omgiven av så många ting som övar ett ont inflytande på henne, måste hon ständigt vara på sin vakt. Det finns andra ”ting som Jehova i sanning hatar” och som också vi bör hata med ett gudaktigt hat. De är ”en lögnaktig tunga, händer, som utgjuta oskyldigt blod, ett hjärta, som hopsmider fördärvliga anslag, fötter, som äro snara till att löpa efter vad ont är, den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd och den som vållar trätor mellan bröder”. Dessa skadliga ting hör hemma i Satans värld, och de skall förgås med Satans värld. I ett sådant nit, som den sanna tron inspirerar till, måste vi skydda oss, så att dessa skadliga ting inte tränger in i våra personliga liv och in i den kristna församlingen. Kom ihåg detta: ”Jehova är rättfärdig; han älskar i sanning rättfärdiga gärningar. De rättrådiga äro de som skola skåda hans ansikte.” — Ps. 11:7, NW.

15. Vilket underbart privilegium åtföljer en levande tro?

¹⁵ En levande tro nöjer sig inte med att ta emot. Det är en tro som ger ut! Skulle man kunna ge ut av sin tro på bättre sätt än genom att regelbundet, varje vecka, tjäna Jehova tillsammans med andra som har samma dyrbara tro? Ja, arbeta med ett uppsåt, gå tillbaka till människor av en god vilja, studera med dem, så får du i full utsträckning erfara den lyckliga händelseutveckling som Romarna 10:13—15 (NW) talar om: ”Ty ’vemhelst som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst’. Hur skola de emellertid kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar? Och hur skola de kunna predika, om de icke hava blivit utsända? Alldeles såsom det är skrivet: ’Hur behagliga äro icke deras fötter, deras som förkunna goda nyheter om goda ting!’” De som Jehova sänder ut och som tar emot det storslagna privilegiet att dela sin tro med andra är sannerligen behagliga i hans ögon!

16. Vilka råd gäller särskilt den yngre generationen i våra dagar?

¹⁶ I dessa dagar växer det upp en ny och ung generation i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Också dessa ungdomar är i behov av tro. Många som nu sluter sig till Jehovas folk har inte behövt utstå sådana häftiga förföljelser som de som sattes i gång under andra världskriget. De har inte varit med om pöbelupplopp, inte suttit i fångläger eller häkte, de vet inte hur det är när verksamheten är förbjuden och har inte utsatts för sådana smädelser som de äldre vittnena. Men också de måste studera för att bygga upp en sådan gedigen tro som har kännetecknat Jehovas tjänare i alla tidsåldrar. Också de bör vara flitiga att rusta sig med trons sköld och hörsamma Paulus’ maning till den unge Timoteus: ”Kämpa trons förträffliga kamp, grip fast tag om det eviga livet, till vilket du blev kallad och varom du har framburit den förträffliga offentliga förklaringen inför många vittnen.” — 1 Tim. 6:12, NW.

17, 18. Varför bör vi nu vara ”vaksamma med tanke på böner”?

¹⁷ Tron på Jehova kommer att dra oss närmare Jehova, och den som vill sluta sig tätt till Jehova måste nalkas honom i bön. I detta sammanhang uppmanar Petrus oss: ”Men slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner. Framför allt hav intensiv kärlek till varandra, ty kärleken överskyler en mängd synder.” (1 Petr. 4:7, 8, NW) Håll dig tätt till Jehova i bön, ty det är trons bön, förbunden med kärlek, som kan bevara oss på vägen hän emot det eviga livets belöning i Guds nya värld.

¹⁸ Ja, ”slutet på allt har kommit nära”, det är visst och sant; och vi kan tydligt se detta av de problem som nationerna nu mödar sig med att lösa, problem som den kärnvapenkris de själva är upphov till har framskapat. Nu är den tid inne, då man bör vara klarvaken och hålla tron livaktig, så att man ständigt är redo att följa Jehovas och hans Sons ledning i dessa kritiska dagar före Harmageddon. En hemsk dag förestår oss. Må vi då, var och en av oss, kunna visa den beprövade beskaffenheten hos vår tro, som blir en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid ”Jesu Kristi uppenbarelse” i Harmageddon! — 1 Petr. 1:7, NW.

19, 20. a) Vilket strålande löfte om beskydd finner vi i Psalm 91? b) Varför sörjer Jehova för sådant beskydd?

¹⁹ Om vi nu på nytt skulle tänka på profeten Mose, så låt oss läsa i hans psalm om de stora belöningar som väntar människor med tro, vilka allvarligt söker Gud. Det är dessa som kommer för att sitta ”under den Högstes beskärm” och ”under den Allsmäktiges skugga”. De säger till Jehova: ”Min tillflykt och min borg, min Gud, jag förtröstar på dig.” (Åk) Åt dessa som förtröstar på honom ger Jehova denna försäkran: ”Du skall icke behöva frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen, icke pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus. Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig. Dina ögon skola blott skåda därpå ... och du skall se de ogudaktigas lön. Ty du har sagt: ’Du HERRE [Jehova], är mitt skygd’, och du har gjort den Högste till din tillflykt. Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda. Ty han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar.” Vilket strålande löfte om beskydd under den snabbt annalkande Harmageddonstormen!

²⁰ Varför utlovar Jehova detta beskydd? Psalmen fortsätter: ”Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn.” Löftet ges därför att den som allvarligt söker Gud har lärt känna Jehova och allt vad hans härliga namn borgar för. Det ges därför att han tror att Gud, Jehova, är till och därför att han hyser en oomkullrunkelig tro på att han skall vinna Jehovas utlovade belöning. Det ges därför att han åkallar Jehova i tro. ”Han åkallar mig, och jag skall svara honom; jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och låta honom komma till ära. Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning.” — Ps. 91:1, 2, 5—11, 14—16.

21. a) Varöver kan de som får överleva Harmageddon fröjda sig? b) Vilken är den seger som övervinner världen, och vilken belöning medför den?

²¹ I det att ett ”långt liv” utsträcks till en evighet av fröjdefull tjänst för Skaparen och Guden, Jehova, kommer de som får ta emot hans välsignelser i den nya världen att glädjas över att de kom att bli människor med tro under de sista dagarna för denna gamla värld. De kommer att fröjdas över att de ägde tro på Jehova Gud och tro på hans makt att belöna dem. De kommer att fröjdas över att deras tro blev ett vibrerande, levande ting och att den gav dem kraft att stå emot Satans världs hårdhänta framfart under dess dödskamp i kärnvapenåldern. Belöningarna för en sådan tro blir av underbaraste slag. De kommer aldrig att nå en ände, ty människorna skall ständigt få uppleva nya, fröjdefulla ting, under det att de lär känna Jehovas gärningar allt bättre och får allt flera bevis för hans faderliga godhet. De som håller fast vid tron på den sanna religionen under de skickelsedigra ”yttersta dagarna” för denna gamla värld kommer att bli rikt belönade med liv i evig frid och lycka i den nya världen, som är nära! ”Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” — 1 Joh. 5:4, NW.

[Fotnot]