Vad säger bibeln?

Föddes Jesus vid jultiden?

I VÅRA dagar har julfirandet för många blivit blott och bart en sedvänja. De drar en lättnadens suck när jultiden är över, därför att kommersialismens ande snarare än kristendomens genomsyrar julen, trots att högtiden sägs vara grundad på dagen för Jesu födelse.

Vilket andligt värde eller vilken förtjänst i Guds ögon har egentligen firandet av en sådan händelse, om det bara är en formsak? Och hur mycket mindre värde, om dess ursprung och sedvänjor inte är kristna? Lägg märke till vad New Catholic Encyclopedia säger om detta:

”Enligt den hypotes ... som godtagits av de flesta forskare i våra dagar tilldelades Kristi födelse vintersolståndets datum (25 december i den julianska kalendern [23 december i vår nuvarande gregorianska kalender] ... ), eftersom de hedniska Mithradyrkarna firade dies natalis Solis Invicti (den oövervinnliga solens födelsedag), när solen började återvända på norra himlavalvet. Den 25 december år 274 lät Aurelianus förklara solguden vara rikets främste beskyddare och överlämnade ett tempel åt honom i Campus Martius. Julen härrör från en tid då solkulten var särskilt stark i Rom.” — Band 3, sid. 656. (Anmärkningen inom klammer av oss.)

Dessutom erkänner bibelforskare allmänt att Kristus inte föddes den 25 december. Bibeln anger faktiskt inte något datum för Jesu födelse, men den ger oss tillräckliga upplysningar för att vi skall veta att den inte inträffade under vintern. Lukas, som skrivit det tredje evangeliet, ger följande upplysningar:

Kristi förelöpare, Johannes döparen, var av Arons prästerliga familj av Levi stam. (Luk. 1:5, 13) Därför bör han ha gripit sig an med sin tilldelade uppgift vid trettio års ålder. (4 Mos. 4:3) Johannes var sex månader äldre än Jesus. (Luk. 1:24, 26, 35, 36) Eftersom även Jesus började sitt särskilda arbete när han var ”omkring trettio år gammal”, måste Johannes ha predikat omkring sex månader innan Jesus kom till honom för att bli döpt. — Luk. 3:23.

Johannes började sin verksamhet ”i kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår”. (Luk. 3:1, 2) Historiska redogörelser visar att Tiberius började härska den 17 augusti år 14 v.t. (gregorianska kalendern). Enligt romarnas sätt att räkna löpte Tiberius’ första år från det datum han övertog makten, den 17 augusti år 14 v.t., till den 17 augusti år 15 v.t.a Hans femtonde år måste då omfatta tiden från den 17 augusti år 28 v.t. till den 17 augusti år 29 v.t. Så även om Johannes började sin verksamhet den 17 augusti år 28 v.t., så kan Jesus, som kom till Johannes omkring sex månader senare, inte ha blivit döpt förrän allra tidigast någon gång i februari år 29 v.t. Följaktligen måste Jesu födelse trettio år tidigare ha inträffat år 2 f.v.t., inte år 4 eller 6 f.v.t, som somliga räknar med.

Nu kan frågan uppstå: ”Om vår kalender börjar med Jesu födelse, hur kan det då sägas att Jesus föddes år 2 f.v.t.?” New Catholic Encyclopedia säger att Dionysius Exiguus, en katolsk munk som verkade i början av 500-talet, ”var den förste som daterade den kristna eran med utgångspunkt från Kristi födelse, men han räknade fel på 4 till 7 år”. I själva verket tycks han dock inte ha räknat fel på mer än drygt ett år.

Vilken tid år 2 f.v.t. föddes Jesus? Det är sannolikt att Johannes inte började döpa vid början av Tiberius’ femtonde regeringsår, eftersom de sex månaderna av hans verksamhet då skulle ha ägt rum under den regniga, kalla vintertid som då inträffade; det är mera logiskt att Johannes började döpa på våren, och Jesu dop ägde då rum på hösten.

Att Jesus föddes på hösten stöds av fakta kring hans verksamhet och hans död. Han dog den 14 Nisan, på den judiska påskdagen, och detta är i överensstämmelse med att han är ett verkligt ”påskoffer”, ”Guds lamm som tar bort världens synd”. (1 Kor. 5:7; Joh. 1:29) Hans arbete att predika och undervisa började när han var omkring trettio år gammal, och denna verksamhet omfattade tre och ett halvt år, vilket framgår av att evangelieskildringarna visar att Jesus var med vid fyra påskhögtider under denna tid. (Joh. 2:23; 5:1; 6:4; Luk. 22:14—18) Detta stämmer överens med Daniels profetia om att Messias efter sitt framträdande skulle frambära sitt offer vid mitten av en ”vecka” om sju år. Profetian lyder: ”Mitt i veckan skall han låta slaktoffer och spisoffer upphöra.” En halv årsvecka skulle vara tre och ett halvt år. Kristi offer var grundvalen för att djuroffren och offergåvorna i Jerusalems tempel skulle upphöra. Det möjliggjorde den verkliga frigörelsen från synden. (Dan. 9:25, 27, Myrberg) Hans död skulle enligt denna beräkning inträffa tre och ett halvt år efter hösten år 29, dvs. på våren år 33 v.t. Astronomiska bevis ger vid handen att den 14 Nisan det året motsvarar den 1 april enligt den gregorianska kalendern. Om man räknar tillbaka till ”mitt i veckan”, måste Jesus ha framträtt som Messias (och blivit döpt och smord med helig ande) på hösten år 29 v.t., och han måste ha fötts trettio år tidigare, på hösten år 2 f.v.t.

Vi har alltså fullt tillräckliga vittnesbörd om tidpunkten för Jesu död, både vad beträffar året och dagen. När det gäller tidpunkten för Jesu födelse har vi vittnesbörd om året och om att hans födelse inträffade på hösten. Men det finns inga vittnesbörd om exakt vilken dag han föddes. Finns det något skäl till att denna dag inte omnämns i bibeln?

Ja, det finns det tydligen. Jesus gav uttryckligen befallning om att man varje år skulle fira minnet av hans död. Han sade: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Luk. 22:19) Men det finns ingen befallning om att man skulle minnas dagen för Jesu födelse. Sanna kristna i våra dagar bör inte betrakta Jesus som ett spädbarn, utan som en mäktig andevarelse, som intar en ställning i himmelen som inte är underordnad någon annan än hans himmelske Fader. Han har nu fått makt över jorden som konung och skall snart införa sin tusenåriga fridsregering över hela jorden. — Upp. 11:15.

De sanna kristna firar därför inte något datum som Jesu födelsedag. Detta är i överensstämmelse med vad som sägs i Predikaren 7:2: ”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.” Dagen för Kristi död var sannerligen bättre än dagen för hans födelse som människa. Aposteln Paulus talar om hans levnadsbana, som kännetecknades av trogen ostrafflighet mot Gud, och hans offerdöd. Han säger: ”Genom ett enda rättfärdighetsverk [har] följden för människor av alla slag blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv. Ty alldeles som genom den enda människans [Adams] olydnad många gjordes till syndare, likaså skall också genom den endes lydnad de många göras till rättfärdiga.” — Rom. 5:18, 19.

Eftersom det är mycket sannolikt att Jesus föddes i oktober, och inte i december, och eftersom bibeln visar att det är hans död — inte hans födelse — som vi skall fira minnet av, så har julen ingen som helst betydelse för sanna kristna. På grund av dess hedniska ursprung och sedvänjor är de särskilt angelägna om att undvika att fira den.

[Fotnot]