-
Glöm aldrig att du är ett vittne!Vakttornet – 1984 | 1 december
-
-
att göra intryck på dem, och de kommer att förena sig med oss i att predika ”dessa goda nyheter om riket”. (Matteus 24:14) Vilken glädje att få se dessa människor förhärliga Jehova tillsammans med oss som hans vittnen!
21. Med vilken inställning bör Jehovas vittnen utföra Guds vilja?
21 Var därför helhjärtad i att utföra Jehovas verk och vilja. (Matteus 22:37) Inse att den som är ett Jehovas vittne skall lovprisa Gud vid alla tider och tillfällen. ”Prisa Jah, ni människor! Prisa Jehova, o min själ. Jag skall prisa Jehova under min livstid.” (Psalm 146:1, 2, NW) Ja, prisa Jehova under din livstid. Och denna livstid kan bli evig, om du aldrig glömmer att du är ett vittne.
-
-
”Unna inte din hand ro”Vakttornet – 1984 | 1 december
-
-
”Unna inte din hand ro”
I lydnad för Jesu Kristi befallning att predika ”dessa goda nyheter om riket” besöker Jehovas vittnen regelbundet sina medmänniskor. (Matteus 24:14) Några lyssnar och ger ett gynnsamt gensvar på budskapet om Riket. Andra gör det inte. Trots det ges följande råd i Predikaren 11:6 (NW): ”Så ut din säd om morgonen, och unna inte din hand ro före aftonen; ty du vet inte var det skall ha framgång, antingen här eller där, eller om båda delarna skall vara lika bra.”
Det kan leda till goda resultat att regelbundet så ut Rikets säd i tjänsten från hus till hus. Som exempel kan nämnas en viss kvinna som flyttade från staden Hamilton i Canada till Minneapolis i Minnesota i Förenta staterna. Där fick hon besök av Jehovas vittnen, då de var ute och predikade för allmänheten. Hon skriver:
Till bröderna och systrarna i Hamilton:
Detta är ett öppet brev till alla dem som vittnar i Hamilton. Under årens lopp har jag sett många av er vara ute i tjänsten. Ni sådde många frön i mitt liv, och jag tackar er alla för det. När jag flyttade till Minneapolis för ett år sedan, kom ytterligare två vittnen till min dörr. Den här gången var jag redo. Jag har fått reda på att det finns stunder då ni kan känna er nedslagna i tjänsten, och av den anledningen vill jag att ni skall veta att ni rörde hjärtat hos åtminstone ett får. Ni hjälpte till att lägga en grund som andra kunde bygga vidare på. Jag studerar nu bibeln två gånger i veckan, men har fortfarande långt kvar att gå.
Jag kan tala om för er att mitt liv nu är fyllt med en känsla av att livet har en mening, en känsla som jag inte hade tidigare.
Ni skall alla ha ett hjärtligt tack.
Laurie M.
-