tanke, kommer att bevara edra hjärtan och edert sinnes förmågor förmedelst Kristus Jesus.” (Fil. 4:6, 7, NW) Detta är mycket betydelsefulla råd för varje tillsyningsman som önskar lyckas i sin uppgift, och han måste ta dem till hjärtat.

22, 23. a) Hur visar man sig villig att ta på sig en tillsyningsmans förpliktelser? b) Vilka skriftenliga principer kommer att hjälpa honom att lyckas?

²² Hur visar man sig villig att ta på sig de förpliktelser som följer med att vara tillsyningsman? Inte genom att armbåga sig fram, ställa sig in hos en tillsyningsman eller framhålla sina egna överlägsna kvalifikationer för uppdraget. Det sker inte heller genom att man försöker påverka stämningen i församlingen och få stöd hos andra genom att kritisera de nuvarande tjänarna efter Absaloms sätt. (2 Sam. 15:2—6) Nej, det går i stället så till, att man först på tillbörligt sätt fullgör alla de främsta plikterna, som en kristen måste axla och som vi talade om i den föregående artikeln. Man måste göra framsteg i att utveckla andens frukter. Visa sedan nitälskan och flit och ge regelbundet ditt stöd åt alla församlingens möten och åt tjänsten på fältet. Tag del i övningsprogrammet, visa dig villig att hjälpa andra osv. Detta lägger andra märke till. Det var på det sättet som Timoteus visade att han var redo att ta på sig ytterligare förpliktelser. ”Han var väl omtalad bland bröderna.” (Apg. 16:2, NW; 1 Tim. 4:12—16) Det är också mycket nödvändigt att man troget fullgör alla förpliktelser, oavsett hur ringa eller obetydliga de kan förefalla att vara. ”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket.” — Luk. 16:10, NW.

²³ Alla ni som kan: trakta efter ytterligare plikter, efter det förträffliga arbetet att vara tillsyningsman. Och ni som är tillsyningsmän, axla edra ytterligare plikter. ”Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke på grund av tvång, utan frivilligt; icke heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver; icke heller så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden.” — 1 Petr. 5:2, 3, NW.

”Himmelriket är nära” — när då?

1. a) Vad är det som är av främsta betydelse för de kristna, och varför? b) Vilka frågor uppstår beträffande Guds rike?

GUDS rike har alltid varit av främsta betydelse för de kristna. Guds förkristna vittnen såg också framåt mot Guds rike. Ja, Guds rike är det tema som löper genom hela bibeln, ty det är detta rike som skall helga Jehovas namn och ge människorna frid och välsignelse. Jesus talade ofta om Guds rike, himmelriket; han gav det en framskjuten plats och framställde många liknelser om himmelriket. I de fyra evangelierna förekommer orden ”himmelriket”, ”Guds rike” och ”riket”, med hänsyftning på Guds rike, sammanlagt mer än ett hundra gånger. Guds rikes ankomst är därför av utomordentlig vikt och betydelse. Detta väcker följande frågor: När är Guds rike nära? Vad borde tillkännagivandet ”himmelriket är nära” innebära för oss?

2. När hördes för första gången dessa ord: ”Himmelriket är nära”?

² Det var en skara judar, vilka uppehöll sig i närheten av floden Jordan, som för första gången, år 29 v.t., hörde dessa ord kungöras. Många hade kommit ut hit för att lyssna till den kraftfulle predikaren av dessa nyheter. Denne var Johannes, prästen Sakarias’ son, som hade framträtt till uppfyllelse av profetian i Jesaja 40:3 (NW): ”Hör, någon ropar i öknen: ’Röj Jehovas väg! Gör farvägen för vår Gud över ökenheden rät.’” Temat för Johannes’ budskap var detta: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.” — Matt. 3:2; Luk. 1:5, 13.

Vad det innebar i det första århundradet

3. a) Var det bara Johannes döparen och hans lärjungar som kungjorde: ”Himmelriket är nära”? Förklara. b) I vilka avseenden var Jesu smörjelse förmer än den som tidigare konungar av Davids ätt hade blivit föremål för? c) Hur kunde himmelriket då sägas vara nära?

³ Var detta ett tillkännagivande som bara Johannes