Den södra stjärnhimlens juveler — sedda från Chile
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Chile
DET smala och långsträckta landet Chile är ett land med många ytterligheter. I den södra delen, där regnmolnen hänger tunga, faller varje år omkring 2.500 millimeter regn, och ibland ser man inte solen på flera veckor. Längst upp i norr finns vidsträckta torra ökenområden, där det bara har fallit ungefär 130 millimeter på de senaste fem åren. Här i detta mellanområde, ungefär 400 kilometer norr om Santiago, ligger ”Norte Chico” (Lilla Norden) och staden La Serena, som är ett internationellt centrum för astronomi.
Varför har detta glest befolkade, nästan ökenlika område mellan Stilla havets kust och Andernas jättelika bergmassiv väckt så mycket astronomiskt intresse under de senaste tio åren? Därför att tre nya observatorier har byggts i detta område, med teleskop vilkas spegeldiameter mäter från 25 centimeter till 1,5 meter. Man vill ha tillgång till stora astronomiska instrument på södra halvklotet för studium av himlakroppar som inte kan observeras från norra halvklotet.
Detta gäller till exempel Magellanska molnen, flera av det södra halvklotets galaxer och några av de ljusstarkaste stjärnhoparna. Myriader av stjärnor lyser likt juveler på den södra stjärnhimlen!
Därför sökte man efter en lämplig plats på södra halvklotet, och slutligen träffades valet till förmån för ”Norte Chico”. Varför?
Enligt astronomen dr J. A. Graham har man här tillgång till klarare och mörkare himmel än vad något annat jordbundet observatorium har. Den närbelägna Elquidalen kallas nämligen ”tierra del eterno cielo azul” (landet med evigt blå himmel).
Denna landsända ligger också långt borta från alla stora städer som kunde försvåra observationerna genom sådant som smog och blinkande neonljus. I detta torra område förekommer nästan inte alls de virvelströmmar i atmosfären som normalt orsakar att stjärnorna ”blinkar”. Dessa faktorer bidrar till att göra detta område till en observatoriernas ”korridor”.
Doktor V. M. Blanco, chef för Cerro Tololo Inter-American Observatory, anser att ”under sådana goda observationsförhållanden är teleskopen vid Cerro Tololo åtskilligt effektivare än instrument av jämförbart format på hittills funna platser på norra halvklotet”. En annan astronom sade: ”Med ett spegelteleskop vars spegeldiameter är 1,5 meter kan vi genomföra vissa utomgalaktiska studier, som på norra halvklotet skulle kräva ett teleskop med 15 meters spegeldiameter.”
Ett besök vid observatorierna
Nyligen besökte vi två av observatorierna, Cerro Tololo Inter-American Observatory, som stöds av en grupp nordamerikanska universitet, och European Southern Observatory, som stöds av sex nationer. De första föremål våra ögon drogs till var teleskopens kupoler, belägna på en 2.100 meter hög bergstopp. När vi kommit upp på toppen, var vi omgivna av djupa raviner som stupade nästan lodrätt ner, nära 600 meter.
På vår rundvandring blev vi tillfrågade om vi någonsin försökt att räkna de gnistrande stjärnorna på himlen. Vi fick veta att människoögat kan uppfatta ungefär 5.000 stjärnor, men bara cirka 2.000 vid ett och samma tillfälle.
Teleskopets betydelse blir därigenom uppenbar, eftersom det finns millioner och åter millioner stjärnor i universum. Bara i vår galax, Vintergatan, anser man att det finns ungefär 100.000 millioner stjärnor, och vår galax är bara en av tusentals millioner galaxer! Tanken på att det finns ett så häpnadsväckande antal juveler på himlen erinrade oss om det skriftställe som uppmanar oss att tänka på deras Skapare, Jehova Gud: ”Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn.” — Jes. 40:26.
Vi gick in i teleskopbyggnaden och steg in i en hiss som förde oss upp till teleskopen. Vår guide visade oss en stor spegel, vars diameter är 1,5 meter och som tjänar som ”öga” för astronomen. Ett sådant teleskop kan liknas vid en väldig kamera, och med sina fotografiska plåtar och fotoelektriska detektorer kan det ”se” mycket längre än människoögat. Som illustration kan nämnas att Schmidt-teleskopet med en spegeldiameter av 1,2 meter, beläget i European Southern Observatory, kan observera föremål en million gånger längre bort än något föremål som ett mänskligt öga kan se.
Hur kan astronomerna veta vilka egenskaper stjärnorna har? Genom deras strålning, i form av röntgenstrålning, radiovågor, infraröd strålning eller helt enkelt synligt ljus. Således använder astronomerna dessa ”kameror” för att studera det synliga ljuset från dessa himlakroppar. Av de sexton teleskop som är i bruk vid de tre observatorierna används de flesta huvudsakligen för studier av ljusstrålning genom spektrografi och fotometri. Man kan säga att teleskopet observerar och inregistrerar, medan astronomen sedan utför analyserna. En astronom berättade för oss att tiden som behövdes för att ordna och analysera materialet kan vara mer än fyra gånger så lång som den tid man använde för direkta observationer genom teleskopet. Hans analysarbete kan inbegripa jämförelse av fotografierna med andra fotografier från samma del av himlen, tagna för flera år eller årtionden sedan, för att på det sättet klarlägga stjärnornas relativa rörelser, förändringar i ljusstyrka och uppkomsten av nya stjärnor.
Dessa speglar som kan ”se” så långt är ytterst ljuskänsliga. Vid ett av observatorierna här väntade man på leveransen av en spegel vars diameter är 2,5 meter och som det har tagit arton månader att slipa och polera. Vid tillverkningen av denna spegel krävs en noggrannhet hos ytans form på en hundratusendels millimeter.
När vi gick från den ena kupolen till den andra, förstod vi att mycket förutseende behövts vid planerandet av dessa byggnader, så att största effektivitet skulle erhållas. Detta krävs i synnerhet i Chile, eftersom landet tillhör en zon kring Stilla havet med seismisk aktivitet. De ofta förekommande jordskalven kräver en konstruktion som i möjligaste mån motstår sådana skakningar.
När vi närmade oss det stora ”hemmet” för Cerro Tololo-teleskopet med en spegeldiameter av 4 meter, kände vi oss som myror. Själva teleskopet och dess flyttbara delar väger 300 ton, och dess ”hem” mäter 40 meter i höjd, 32 meter i diameter och väger ungefär 500 ton!
Astronomiska studier
Enligt doktor Bengt Westerlund kommer studierna av Stora och Lilla Magellanska molnet att bli den viktigaste verksamheten vid European Southern Observatory. Dessa båda galaxer är de närmaste grannarna till vår egen Vintergata och erbjuder en underbar syn för betraktaren, där de framträder som två små moln på himlen. Dessa sydliga objekt har blivit kända som Magellanska molnen, uppkallade efter den portugisiske upptäcktsresanden Fernão de Magalhães. År 1520 seglade han genom den passage vid Sydamerikas södra spets som nu bär hans namn. Dessa galaxer, våra ”närmaste” grannar, befinner sig inte precis på vår bakgård. Dessa moln ligger 50.000 parsek bort (en parsek är lika med 3,26 ljusår eller 30.000.000.000.000 kilometer). Molnen befinner sig alltså på 1.500.000.000.000.000.000 kilometers avstånd från jorden!
Astronomerna önskar få reda på vad stjärnorna består av, hur de blev till, hur länge de lyser och när universum kom till. Således fortsätter sökandet över det väldiga himlavalvet. Med hjälp av flera stora ”ögon” på ”la calle de los observatorios” (observatoriernas gata) håller el Norte Chico de Chile snabbt på att bli ett av världens viktigaste astronomiska centra.
Vår rundvandring är slut. Medan vi sakta vandrar vägen ner från den 2.400 meter höga bergstoppen La Silla, försvinner solen bakom andra berg som reser sig i fjärran och lämnar ovanför oss ett molntäcke likt svart sammet, bestrött med gnistrande diamanter — juveler på den södra stjärnhimlen.