det skyddar jorden mot skadlig strålning från yttre rymden. Det påverkar radiokommunikationerna och är utan tvivel också till gagn för livet på andra, än så länge oupptäckta sätt. Elektriskt laddade partiklar från solen och rymden följer magnetfältets linjer och framkallar det praktfulla polarskenet, som på norra halvklotet kallas norrsken och på södra halvklotet södersken eller sydsken. Sjömän och andra resenärer har länge litat till jordens magnetism för att ta ut kompassriktningar.

Jordens magnetfält ändras långsamt på grund av okända orsaker. De magnetiska polernas läge varierar också. (Det är skillnad mellan den norra ”geomagnetiska” polen, som utgör norra änden av jordens reguljära magnetfält, och den norra ”magnetiska” polen, som kompassnålen pekar mot. Samma sak gäller om den södra geomagnetiska polen och den södra magnetiska polen.) Den geografiska nordpolen (norra änden av jordens rotationsaxel) ligger för närvarande flera hundra kilometer från den geomagnetiska och den magnetiska nordpolen. Den geografiska sydpolen ligger heller inte på samma plats som den geomagnetiska och den magnetiska sydpolen.

Undersökningar av permanent magnetiska bergarter i olika delar av världen tycks vittna om att de magnetiska polerna för mycket länge sedan ”vandrade” över jorden. Orsaken till detta är okänd, liksom så mycket annat vad vårt förunderliga jordklot beträffar. För närvarande ruvar jordens inre på lika många hemligheter som vissa ting i världsrymden. Detta stämmer i sanning överens med profetens ord om Skaparen och Suveränen, Jehova Gud:

”Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål? ... Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn. ... Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.” — Jes. 40:12—22.

En vandring som är högst gagnelig

● Att vandra genom vackra parker och skogar kan vara en verklig fröjd och ger också nyttig motion. Många finner stor glädje i att vandra tillsammans med nära vänner eller familjemedlemmar. Men den bäste följeslagare man kan ha på sin vandring är den Högste. Hur kan man då vandra med den osynlige Guden?

Bibeln säger: ”Färdas väl två tillsammans, utan att de hava blivit ense därom?” (Am. 3:3) Hur är detta tillämpligt på vår vandring med Gud? Den Allsmäktige har inbjudit människor att vandra med honom som hans godkända tjänare och vänner. Den enskilde individen tackar ja till denna inbjudan eller blir ”ense” om att vandra med Gud genom att söka uppnå ett gott förhållande till honom. Därefter bör han i livets dagliga angelägenheter uppföra sig som om han bokstavligen vore i Guds närvaro. Han bör följa bibelns förmaning: ”Vare sig I äten eller dricken eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.” (1 Kor. 10:31, 1917) På denna vandring måste vi vara ödmjuka. (Mik. 6:8) Det innebär att vi erkänner att Guds vägar är vida överlägsna våra egna, så att vi ödmjukt följer hans vägar.

Genom att vandra med Gud kan vi vara förvissade om hans fortsatta vägledning och hjälp. Vi kan också se fram emot att i all evighet få vandra med honom i ödmjukhet. (Joh. 17:3) Att vandra med Gud är sannerligen till det allra största gagn både nu och i framtiden.