andliga israeliter, i vad man skulle kunna kalla ”hedningarnas förgård”. I våra dagar bekänner sig flertalet av Jehovas vittnen tillhöra den ”stora skaran” och har förhoppningar om evigt liv i Guds rike på en paradisisk jord. Jesus talade om dessa senare vittnen och kallade dem sina ”andra får, som inte är av den här fållan”. Som Jesus vidare sade skall alla hans sanna får i våra dagar ”bli en enda hjord, [under] en enda herde”. — Luk. 12:32; Joh. 10:16.a

16. Vilka framtidsutsikter med rik belöning har de som uppriktigt söker Jehova?

¹⁶ Du är välkommen att sluta dig till denna fast förenade skara av Jehovas sanna tillbedjare för att ha gemenskap med dem. Det blir en mycket glad upplevelse för dig. Det kommer att praktiskt hjälpa dig och i hög grad stimulera dig i dina ansträngningar att bli allt ihärdigare i bön i sann tro. Detta medför resultat, för Jehova ”blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebr. 11:6) Ihärdighet i bönen, i förbindelse med tro, är en sak som på ett mycket intressant sätt blir belyst i Lukas’ evangelium.

17. Hur ger oss det som Jakob upplevde tillsammans med en ängel ett utmärkt exempel på ihärdighet?

¹⁷ Vi vill här påminna dig om ett utomordentligt exempel på ihärdighet och på hur denna ihärdighet blev rikt belönad. Vi tänker på det tillfälle då Jakob brottades hela natten med en ängel som hade materialiserat sig. Fast Jakobs höft gick ur led, därför att ängeln gav honom ett slag på höftleden, ville Jakob inte släppa ängeln, såsom han sade: ”Med mindre du välsignar mig.” Ängeln sade då något som skulle få varaktig betydelse: ”Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger.” Till sist välsignade han också Jakob. Jakob gick sannerligen mycket längre än till att stadigt och ståndaktigt följa en viss kurs. Han måste bokstavligen brottas och fortsätta med det ofärdig, haltande, tills han fick vad han eftersträvade. Han blev underbart välsignad, såsom han sade: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat.” Vilket utmärkt exempel på ihärdighet i bönen! — 1 Mos. 32:24—30.

Bön i våra dagar, de ”yttersta dagarna”

”Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön.” — Luk. 21:36.

1. a) Var nämner Lukas allra först något om bön? b) Hur besvarade Jesus en lärjunges begäran som löd: ”Herre, lär oss hur man skall bedja”?

REDAN i början av Lukas’ evangelium talas det om bön i samband med Sakarias’ ”ödmjuka bön” till Gud (Luk. kapitel 1, vers 13), men det är i kapitel 11 som vi läser om hur Jesus i detalj dryftade det här ämnet. Först ger Jesus ett positivt svar på en begäran från en av sina lärjungar: ”Herre, lär oss hur man skall bedja, alldeles som Johannes också lärde sina lärjungar.” (Luk. 11:1) Jesu svar löd:

”Närhelst ni ber, skall ni säga: ’Fader, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Ge oss vårt bröd för dagen efter dagens behov. Och förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss; och för oss inte in i frestelse.’” — Luk. 11:2—4.

2. a) Hur blir Guds namn således hedrat, och i överensstämmelse med vilka bibelställen? b) Vilken motsats är utmärkande för situationen i världen, och hur skall det rådas bot för denna situation?

² Liksom i de bibelställen, hämtade från 1 Konungaboken 8:41—43 och Jesaja 56:6—8, som återgavs i föregående artikel, kan vi här lägga märke till att Jesus gav företräde åt sin Faders namn. Jehovas namn blir sannerligen inte helgat i världen av i dag. En ande som präglas av nationalism, av att man sätter sig själv i första rummet och ger efter för självsvåld och njutningslystnad och nöjer sig med en ”yttre form av gudaktig hängivenhet”, men visar sig falsk ”när det gäller dess kraft”, och mycket annat sådant leder till att Guds namn blir klandrat och vanärat eller fullständigt förbigånget. (2 Tim. 3:5) Gud måste således helga sitt eget namn till svar på denna bön. (Hes. 36:23) Det skall rådas bot för vanhedern när Guds rike med Kristus Jesus som kung griper in mot nationerna och deras styresmän, såsom det så livfullt beskrivs i Psalm 2.

3. Vilken varning och vilket löfte ger Petrus i det här sammanhanget?

³ Detta kommer att ske på Jehovas dag, som nu är så nära, vilket klart framgår av bibelns profetior som nu håller på att uppfyllas. Därför gör vi väl om vi ger akt på Petrus’ inspirerade förmaning och varning:

”Medan ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna, den dag för vars skull himlar som står i lågor skall upplösas och starkt upphettade element skall smälta! Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo. Därför, ni älskade, då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid.” — 2 Petr. 3:12—14.

4. Hur är de två första vädjandena i Herrens bön nära förbundna med varandra, och hur hjälper detta oss i förbindelse med de andra vädjandena?

⁴ När allt detta blir verkställt, skall Guds namn bli fullständigt hävdat och helgat. Detta är skälet till att de två vädjandena i Lukas 11:2 är nära förbundna med varandra och kommer först i Herrens bön. Dessa är de verkligt stora händelserna i våra dagar och den nära framtiden. Att vi ständigt har dem i tankarna hjälper oss att ha en mera balanserad syn på våra personliga dagliga behov och problem, som omnämns härnäst i den här bönen. I stället för att bli självupptagna, som det är så lätt att bli, skall vi först och främst fråga oss: Vilken inställning och vilket handlingssätt från min sida kommer att stämma överens med Guds vilja, såsom den är framställd i hans ord, och kommer följaktligen att vara till heder och ära för hans namn?

DJÄRV IHÄRDIGHET BETALAR SIG

5. a) Vilken allmän regel gäller för Jesu liknelser med avseende på de personer som figurerar i dem? Ge något exempel. b) Vilka personer figurerar i Lukas 11:5—8, och vilka roller har de?

⁵ Efter det som vi här redogjort för återger Lukas en liknelse som Jesus framställde och som har ett mycket ovanligt drag. I allmänhet är det så att när en eller flera personer används i en liknelse, överensstämmer var och en av dem klart och tydligt med dem som framställs genom dessa personer. Om t. ex. den himmelske Fadern framställs i en bild, såsom i liknelsen om den förlorade sonen i Lukas 15:11—32, har vi ingen svårighet alls att se att den sonens far, genom vad han sade och gjorde, är en mycket passande bild av den himmelske Fadern. Men något sådant kan man inte säga, när det gäller följande liknelse, som Jesus framställde:

”Vem av er har en vän och går till honom vid midnatt och säger till honom: ’Vän, låna mig tre bröd, för en vän till mig har just kommit till mig på en resa, och jag har inget att sätta fram åt honom’? Och denne svarar inifrån och säger: ’Sluta upp med att ställa till obehag för mig. Dörren är redan låst, och mina barn är i säng med mig; jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Jag säger er: Fastän han inte kommer att stiga upp och ge honom något därför att han är hans vän, kommer han ändå på grund av hans djärva ihärdighet att stiga upp och ge honom vadhelst han behöver.” — Luk. 11:5—8.