Torsdag, 29 november

Ty jag skall göra eder till ett namn och en berömmelse bland alla jordens folk, när jag gör slut på eder fångenskap inför edra ögon, säger Jehova. — Sef. 3:20, AS

Därför att vi inte fegt har låtit våra händer sjunka, sedan han år 1919 befriade oss ur ett tillstånd av fångenskap, har han åt oss förverkligat detta löfte på ett förunderligt sätt. I stället för den skam som vi en gång fick utstå har han gjort Jehovas vittnen till ett namn och en berömmelse bland alla jordens folk. Inte bland de förhärdade världsträlar som förlöjligar budskapet om Riket och getaktigt vägrar att befatta sig med det, utan bland de för gudaktighet benägna människor i alla länder som suckar och jämrar sig över de religiösa, politiska, finansiella och sociala styggelser, som bedrives i landet, och som längtar efter ett för hjärtat tillfredsställande förhållande till den ende sanne Guden. Med iver och uppskattning tar de i sin tur budskapet i sin mun, det rena språket, och de ger lov och pris åt det namn som hans vittnen bär. De gör gott mot dessa som representerar Jehovas Konung, Jesus. De söker Jehovas ynnest för att de må bli dolda på hans vredes dag. VT 15/4 51

Fredag, 30 november

Känn ängslan över hans närvaro, hela jorden! Sägen bland nationerna: Jahve har blivit Konung. — Ps. 96:9, 10, Ro.

Må det av Satan behärskade jordiska samhället fortfara att vrida sig i vånda, därför att det envist visar ifrån sig Guds härskardöme. Vad oss beträffar, som har hopp om liv i den nya världen, antingen i det himmelska riket eller på den nya jorden, så vill vi glädja oss och jubla så kraftigt som starkt åskdunder och som bruset av många vatten. Ty Jehova har bevarat den nya världens grund orubbad och har nu befäst det teokratiska herradömet över den i Jesu Kristi mäktiga händer. Inom kort kommer som en säker följd härav djävulens gamla värld att avlägsnas i striden vid Harmageddon, vilken strid skall utkämpas för att hävda och förhärliga Jehovas namn, och den nya jorden kommer att upprättas på evig rättfärdighets grundvalar. Vi har nu vår lust i att lyda den citerade psalmens profetiska befallning, som gäller denna storslagna tid. Denna profetiska befallning bestämmer vårt budskap för oss och tillkännager vårt tjänsteuppdrag. Så förblir vårt uppdrag och budskap oföränderligt. VT 1/3 51

Frågor från läsekretsen

● När Jesus talade om en kamel som skulle gå genom ett nålsöga, menade han då ett bokstavligt nålsöga, eller syftade uttrycket på en smärre port i en av Jerusalems stora portar? — N.R., Brittiska Guayana.

Vi minns att ”nålsögat” för många år sedan brukade förklaras som syftande på en liten port i en av Jerusalems stora portar, vilken kunde öppnas efter mörkrets inbrott och sedan portarna stängts, och att en kamel kunde krypa på knäna igenom den, sedan man hade lastat av honom, med andra ord med stor svårighet. År 1940 utgav så George M. Lamsa sin översättning (på engelska): Nya testamentet översatt från de ursprungliga arameiska källorna, och där återger han Matteus 19:24: ”Åter säger jag eder: Det är lättare för ett rep att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att ingå i Guds rike.”

Nya Världens översättning, som kom ut förra året, återger emellertid Matteus 19:24 så här: ”Återigen säger jag eder: Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds rike.” Men Lukas 18:25 använder ett annat grekiskt ord i grundtexten, och därför återger Nya Världens översättning denna vers så här: ”Det är i själva verket lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik man att komma in i Guds rike.” Vi tror att Jesus menade en bokstavlig synål och en bokstavlig kamel, för att belysa hur omöjligt det var utan Guds särskilda hjälp.

● Är det vist av ett Jehovas vittne att säga, att han godtager såsom från Herren och såsom sanning allt som står i varje nummer av Vakttornet, redan innan han öppnat det? Eller bör han säga: Det kommer från den ”trogne och omdömesgille slaven”, men jag vill pröva allt, innan jag godtager det? — L.P., Montana.

Om den himmelske Fadern inte skulle ge en sten eller en orm eller en skorpion åt ett barn, som bad om bröd eller fisk eller ett ägg, och om Vakttornet är en gåva från Jehova genom Kristus, som kommer genom den ”trogne och omdömesgille slavens” förmedling, skall vi då taga varje nummer av Vakttornet i våra händer på ett sådant sätt, som om vi skulle bli krossade av en sten eller bitna av en orm eller stuckna av en skorpion? (Matt. 7:7—11; Luk. 11:9—13, NW) Skall vi vara tvivlande och misstänksamma inför varje nytt nummer? Bereanerna mottog först ”ordet med största redobogenhet i sinnet”, och sedan ägnade de sig åt att ”noggrant rannska skrifterna varje dag, för att se om detta förhöll sig så”. (Apg. 17:11, NW) Vi bör därför taga emot Vakttornet som ett redskap som alltid söker bibringa oss sanningen — såvida vår erfarenhet från den framfarna tiden bekräftar att det är så — och sedan bör vi på samma sätt som bereanerna, dvs. inte i stridslysten