och systrar. Men hur många tonåringar är det egentligen som har haft jämförbara möjligheter att mogna?

Varken föräldrar eller ungdomar bör därför förhasta sig när det gäller att förespråka ett giftermål i tonåren. Även om somliga tonårsäktenskap har lett till framgång, har många fler i våra dagars komplicerade samhälle lett till olycka och skilsmässa. Äktenskapet är en gudagiven anordning — Gud instiftade det — men det är inget universalbotemedel för mänskliga fel och brister. Det är inte bättre än kontrahenterna i det. Om lycka och framgång skall uppnås, bör de båda parterna vara mogna individer, som vandrar stadigt på livets stig.

Att göra livet som ogift till en framgång

EN ALLVARLIG ung man skrev till några kristna äldste för att få råd. Ett år tidigare, när han var tjugoett år gammal, hade han ”fattat ett beslut att förbli ogift” för att mera helt och fullt ta del i förkunnartjänsten. Hans brev fortsatte: ”Nu är jag inte så säker på min ståndpunkt i fråga om att leva som ogift. Jag finner att jag blir förälskad. ... Jag vet verkligen inte vad jag skall göra!”

Även om han själv måste fatta beslutet, skulle följande goda råd vara passande: ”Arbeta på att göra livet som ogift till en framgång.” Men vad innebär detta? Innebär det att förbli ogift hela livet? Eller innebär det att vilket som helst uppförande är rätt, så länge man håller fast vid sitt mål att förbli ogift? Vilka praktiska åtgärder kan man vidta?

Dessa frågor förtjänar eftertanke, för vi lever allesammans som ogifta åtminstone en del av vårt liv. Innan människor gifter sig har de i allmänhet tillbringat några av sina vuxna år som ogifta. Andra väljer att förbli ogifta under lång tid för att fullfölja en karriär eller ägna sig åt något speciellt intresse. Somliga skulle vilja gifta sig men har ännu inte funnit någon lämplig partner. Det finns också många som varit gifta men som nu är ensamstående på grund av att deras äktenskapspartner dött. Om du befinner dig i någon av dessa kategorier, hur kan du då göra livet som ogift till en verklig framgång?

Att tillägna sig Guds syn på saken

Det är till hjälp att lägga märke till vad Gud i sitt ord säger om ogift stånd och äktenskap. Eftersom han är vår Skapare, kan man förvänta att han har en rätt, väl avvägd syn på saken, inte en orimlig eller förvänd uppfattning.

Gud hedrade äktenskapet mellan människor genom att han instiftade detta stånd. Han visste att människor kunde finna ömsesidig hjälp, kamratskap och lycka i äktenskapet. Sålunda kunde de också på ett ärbart sätt frambringa avkomma. (1 Mos. 2:18, 22—24) De hebreiska skrifterna flödar över av exempel på sanna gudsdyrkare som fann glädje i äktenskapets gåva.

Jesus och hans apostlar fördömde inte heller äktenskapet. Kristus bekräftade i stället äktenskapets gudomliga ursprung, och aposteln Petrus var en gift man. (Matt. 19:4—6; 1 Kor. 9:5) Aposteln Paulus skrev beträffande skydd mot omoraliskhet: ”Må varje man ha sin egen hustru och varje kvinna ha sin egen äkta man.” — 1 Kor. 7:2, NW.