Hur man utvecklar och visar självbehärskning
”Andens frukt [är] ... självbehärskning.” — Gal. 5:22, 23, NW.
1. Vid vad kan man likna självbehärskningen? Varför?
EN ÄKTA pärla har stort värde. En sådan är sällsynt och mycket eftertraktad. Men man hittar inte en äkta pärla utan avsevärd ansträngning. I Persiska viken, där man efter vad det påstås kan hitta de finaste havspärlorna, går pärlfiskaren ibland ner tjugofem till trettio gånger om dagen till musselbankarna, och han kommer kanske upp med ett dussin musslor varje gång. Varje dau, som är namnet på ett arabiskt kustfartyg, har en besättning på mellan fyrtio och femtio man, av vilka hälften är dykare, pärlfiskare. Det har emellertid meddelats att ”skörden av fina, äkta pärlor är mycket liten. År 1947 hände det till exempel att när en båtbesättning öppnade en veckas fångst av 35.000 pärlmusslor, hittade man bara tjugoen pärlor. Bland dessa fanns det bara tre av utsökt kvalitet, lämpade att saluföras.” (The Encyclopedia Americana, 1956 års upplaga, band 21, sidan 455) Det finns en likhet mellan en sällsynt, dyrbar äkta pärla och egenskapen självbehärskning. Hur sällsynt är inte denna egenskap nu i de ”yttersta dagarna”! Hur många är det inte som är ”utan självbehärskning”! — 2 Tim. 3:1—3, NW.
2. Vad är självbehärskning?
2 I de kristna grekiska skrifterna motsvaras vårt ord självbehärskning av det grekiska ordet egkráteia, som betyder ”herravälde över sig själv, självbehärskning; återhållsamhet, måtta i fråga om njutningar; herravälde över lidelserna och förmåga att tygla dem”. (A New Greek and English Lexicon av James Donnegan, 1836, sidan 423) Enligt Webster’s Third New International Dictionary är självbehärskning ”förmåga att behärska sig: de band man lägger på de egna impulserna, känslorna eller begären”. Man skulle också kunna säga att självbehärskning innebär att bevara fattningen och jämvikten i fråga om de mentala och fysiska krafterna, i det att man håller dem tillbaka eller lägger band på dem. Det är möjligt för de kristna att visa att de äger denna åtråvärda egenskap, självbehärskning, eftersom de har Guds heliga ande och ”andens frukt [är] ... självbehärskning [egkráteia]” (Gal. 5:22, 23, NW) Men liksom de som söker efter äkta pärlor måste arbeta flitigt för att få fatt i sådana, måste de av anden fyllda kristna arbeta träget med att utveckla och visa denna värdefulla, pärllika egenskap, självbehärskning.
3. Hur viktigt är det med självbehärskning i det kristna livet?
3 Det har sagts att Kristus i sitt liv var en personifikation av tålamod eller självbehärskning. Att självbehärskningen inte har någon ringa uppgift i Jesu efterföljares liv framgår tydligt av det förhållandet att aposteln Paulus, när han blev ställd inför landshövdingen Felix för nitton hundra år sedan, talade med honom ”om rättfärdighet och självbehärskning [egkráteia] och den kommande domen”. Ja, självbehärskning var något så viktigt att Paulus tog upp just det ämnet, när han blev ställd inför den romerske landshövdingen Felix. — Apg. 24:24—27, NW.
4, 5. a) Vad kan självbehärskningen hjälpa den kristne att uthärda, när slutet för denna tingens ordning kommer allt närmare? b) Vilka nutida exempel anförs, som visar att Jehovas vittnen har utövat självbehärskning då de blivit förföljda?
4 Självbehärskning var en framträdande kristen egenskap för nitton hundra år sedan, och den är oerhört betydelsefull i vår tid. När slutet för denna tingens ordning kommer allt närmare, kommer det att bli påfrestande tider, mycket bekymmersamma tider, ja, tider av djup sorg för många. Tack vare Guds ande, som tar sig uttryck i självbehärskning, kommer en kristen att kunna bevara sin jämvikt när andra faller ihop under påfrestningarna. Tack vare självbehärskningen kan de kristna uthärda och kommer de att uthärda livets dagliga bekymmer och betryck och även rida ut de svåraste förföljelsestormar. De har redan visat att de kan göra detta. Om man skall kunna uthärda kraftigt motstånd och hätsk förföljelse, måste naturligtvis många olika kristna egenskaper ha en uppgift att fylla. Men självbehärskning är obestridligen något mycket nödvändigt. I forna tider visade de kristna självbehärskning på många sätt, ja, när de stod ansikte mot ansikte med döden — i situationer då andra hur lätt som helst skulle ha frångått sina principer. Vi behöver inte här bevisa denna historiska sanning. (Se Vakna! för 22 oktober 1962, sidorna 8 och 9, och Vakttornet för 15 oktober 1958, sidorna 475—477.) Men märk väl att kristna människor med självbehärskning inte har sviktat i sin tro då de utsatts för mycket svåra påtryckningar i våra dagar.
5 I sin bok The Nazi State skrev professor Ebenstein vid Princeton University i USA följande om Jehovas vittnen: ”Då vittnena inte gav upp kampen för sin religiösa övertygelse, sattes det i gång en terrorkampanj mot dem, som övergick allt som förövades mot några andra av nazismens offer i Tyskland. ... Det lidande som Jehovas vittnen fick utstå i lägren var till och med värre än det som judar, pacifister eller kommunister utsattes för. Sekten är liten, men det verkar som om varje enskild medlem är en fästning som kan jämnas med marken, men aldrig intagas.” Om förföljelsen av Jehovas vittnen säger också Richard Mathison i sin bok God Is a Millionaire (Gud är millionär): ”All denna förföljelse har satt kraftiga spår. ... Och de strängt konventionella har kanske något att lära av denna förföljda minoritets okuvliga mod. Under Koreakriget visade det sig att produkterna av lam protestantism, av våra krigsskolor och våra bättre högskolor i många, många fall inte stod sig inför den kommunistiska hjärntvättningens påtryckningar och förledande lockelser. När man inom Förenta staternas försvarsväsen företog en undersökning av problemet, kom man till en ganska generande slutsats: Varenda en av de få Jehovas vittnen som råkade bli krigsfångar ... motstod de vetenskapliga, psykologiska ansträngningarna att omvända dem till kommunismen — bättre än en del patriotiska före detta elever vid armékrigsskolan West Point.” Det är uppenbart att självbehärskning är en av de egenskaper som de kristna behöver, om de skall kunna uthärda hätsk förföljelse. Det är en egenskap som Jehovas tjänare naturligtvis också behöver i många andra situationer, i livets olika skiften. Men hur kan man förvärva denna dyrbara pärla?
Hur man vinner denna andens frukt
6, 7. a) Om du önskar utveckla och visa självbehärskning, vad måste du då framför allt ha? b) Vad måste den kristnes böner om självbehärskning präglas av?
6 ”Om därför ni, fastän ni äro onda, veta hur ni skola giva goda gåvor åt edra barn”, sade Jesus Kristus vid ett tillfälle, ”hur mycket mera skall då icke Fadern i himmelen giva helig ande åt dem som bedja honom!” (Luk. 11:13, NW) Vilken försäkran! Ja, kristna människor som uppriktigt ber till Jehova om hans ande, som tar sig uttryck i självbehärskning, skall inte bli missräknade, eftersom ”vad det än är som vi begära i enlighet med hans vilja, så hör han oss”. (1 Joh. 5:14, 15, NW) Såsom kristna, som önskar utveckla och visa självbehärskning, bör vi bedja till Jehova genom Kristus om Guds ande, så att vi kan ådagalägga denna värdefulla egenskap. (Joh. 14:6, 14) Och eftersom det krävs oupphörliga ansträngningar, om man skall bevara sin självbehärskning, måste vi lyda dessa uppmaningar: ”Bed utan uppehåll”, ”håll ut i bönen” och ”var vaksamma med tanke på böner”. (1 Tess. 5:17; Rom. 12:12; Hd; 1 Petr. 4:7, NW) Allt detta är goda råd!
7 När den kristne ber om Jehovas ande och självbehärskning, måste han vara uppriktig och ödmjuk. Om det finns något hos en människa, i hennes hjärta, som stör hennes sinneslugn, då bör hon bedja till Jehova såsom David gjorde i forna dagar, i det att han vädjade till Gud: ”Utforska mig, o Gud, och känn mitt hjärta. Rannsaka mig och känn mina oroande tankar, och se om det i mig finnes någon smärtfylld väg, och led mig på den obestämda tidens väg.” (Ps. 139:23, 24, NW) En sådan ödmjuk, ivrig bön om Jehovas hjälp och bistånd kommer helt visst att bli besvarad.
8, 9. a) Vad måste till, förutom bön, om man skall vinna och bevara jämvikten? b) Vilken uppgift fyller de kristna mötena i detta sammanhang?
8 Men förutom att bedja bör den kristne som sätter värde på denna pärla, självbehärskning, möda sig för att uppnå och bevara jämvikten genom att dagligen läsa och studera bibeln. Josua fick den här förmaningen: ”Denna lagbok bör icke vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” (Jos. 1:8, NW) Självbehärskning, jämvikt, såväl som vishet blir följden av att man på detta sätt flitigt begrundar Guds lag, förutsatt att man tillämpar bibelns föreskrifter. Och de som alltid har Jehova för sina ögon skall inte vackla. — Ps. 16:8.
9 Men insikt i bibelns läror, lagar och principer kommer inte automatiskt en människa till del. Gud handlar inte med individer vid sidan om sin jordiska organisation. (Matt. 24:45—47) Sedan den heliga anden hade utgjutits på pingstdagen år 33 v.t., samlades Kristi efterföljare i hemmen, inte bara för att hålla måltid tillsammans och idka trivsam samvaro, utan för att prisa Jehova. De höll församlingsmöten, vid vilka de troende kunde hjälpa och uppliva varandra andligen. (Hebr. 10:24, 25; Matt. 18:20; Apg. 2:46, 47) Det är likadant i våra dagar. Genom att man är med vid kristna möten kan man få andlig undervisning som är så viktig, när det gäller att utveckla Guds andes frukt, däribland självbehärskningen. Vid sådana sammankomster lägger man också märke till att dessa egenskaper är i verksamhet.
10. Hur bidrar regelbundenhet i den kristna förkunnargärningen till jämvikten?
10 Att man regelbundet tar del i den kristna förkunnargärningen är också mycket viktigt. Det bidrar till jämvikten. När du, såsom förkunnare, möts av frågor och invändningar och taktfullt bemöter dessa, utvecklar du mogenhet och vinner större självbehärskning. De erfarenheter du har i förkunnargärningen hjälper dig att bevara fattningen, herraväldet över dig själv. Tack vare sådana erfarenheter och Jehovas bistånd kan du få det som du talar, även i irriterande situationer, att ”alltid vara behagligt, kryddat med salt”, så att du vet hur du bör ”svara var och en”. — Kol. 4:6, NW.
11. Hur hjälper det en människa om hon har en andlig syn på tingen?
11 Genom att studera Guds ord och söka tillvarata Rikets intressen får en människa också tillfälle att utveckla en andlig läggning. Man kan lösa eller åtminstone i någon mån komma till rätta med livets problem genom att gå till Skriften och tillämpa dess råd. En människa som ser saker och ting ur en andlig synvinkel har jämvikt; hon äger självbehärskning och är lycklig. Fyll fördenskull regelbundet ditt sinne med Guds tankar. Se till att du begrundar de bibliska principerna och söker tillämpa dem på de problem som uppstår. På så sätt kan du vinna och bevara den dyrbara pärlan självbehärskning. — 1 Kor. 2:6—16.
12, 13. Vad är att säga om ens vanor i förbindelse med självbehärskningen?
12 Att man övar sig i att vara måttlig i allting och uppodlar goda vanor bidrar också till självbehärskningen. En kristen tillsyningsman skall vara ”nykter”, ”måttlig i sina vanor”. Men han är inte den ende i församlingen som skall vara detta. Paulus sade: ”Kvinnor böra likaså vara ... måttliga i sina vanor.” (1 Tim. 3:2, 11, NW) Och till Titus skrev aposteln: ”Må de gamla männen vara måttliga i sina vanor.” (Tit. 2:2, NW) Måttlighet och goda vanor är alltså ett kristet krav! Arbeta på att bli måttlig i dina vanor och förvissa dig om att du har enbart goda vanor. Detta kommer att bättra på din självbehärskning.
13 Men ta dig i akt! Andra kan påverka din jämvikt. Du kanske just nu har nyttiga kristna vanor, men tänk på ditt umgänge. ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Dåliga umgängesvänner kan dra dig bort från den kristna gemenskapen och få dig att älska världen. Låt aldrig något sådant hända dig, eftersom ”världen förgår, och dess begär tillsammans med den”. Visa verkligen att du har herravälde över dig själv, då du väljer dina vänner. — 1 Joh. 2:15—17, Hd.
14. Hur bör du handla mot dina umgängesvänner för att kunna utveckla större självbehärskning? Varför?
14 Och när du har valt dina umgängesvänner, hur behandlar du dem då? Om du skall utveckla större självbehärskning, då måste du, när du har med dem att göra, visa empati, då och då sätta dig i deras ställe. (Matt. 7:12) Du bör hellre fria än fälla. Hur mycket bättre är inte detta än att ta för givet att en människas ouppmärksamhet, t. ex. underlåtenhet att tala till dig vid ett visst tillfälle, var ämnat som en avsnäsning. Var balanserad i din syn på saker och ting. Visa att du äger självbehärskning och har god insikt. Det kommer att göra dig gott. Tänk på detta: ”Den som visar insikt i en sak kommer att finna vad gott är, och lycklig är den som förtröstar på Jehova.” — Ords. 16:20, NW.
15. Vilken inställning bör vi ha till disciplinerande tuktan?
15 För att som en kristen kunna utveckla självbehärskning än vidare bör du ödmjukt ta emot disciplinerande tuktan eller aga. Den kan du få då du läser bibeln och kristna publikationer och lägger märke till råd och förmaningar som du bör tillämpa i ditt liv. Vidare kan tuktan komma från en kristen tillsyningsman, som också själv är föremål för disciplinerande tuktan i överensstämmelse med sina behov. Varför förkasta något som helst slag av biblisk eller kristen disciplinerande tuktan eller aga? När allt kommer omkring, kommer allt detta från Gud, ”ty den som Jehova älskar, den agar han”. (Hebr. 12:6, NW) Men sedan vi här har talat om hur man kan förvärva denna pärla, självbehärskning, så låt oss se vilket värde den har, när den är i verksamhet.
Lägg band på ditt lynne, din tunga och dina tankar
16. a) Vad kan en man som inte lägger band på sitt lynne jämföras med? b) Vems temperament eller läggning bör vi tänka på?
16 I forna tider befann sig en stad utan murar eller med av fienden nedrivna murar sannerligen i ett hjälplöst läge. Men en människa som inte kan lägga band på sitt lynne är det lika illa för. I Ordspråksboken 25:28 heter det: ”Såsom en stad, vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man, som icke kan styra sitt sinne.” En sådan man har ingen verklig jämvikt. Han saknar också insikt eller förstånd, ty det heter i Ordspråksboken 19:11: ”Förstånd gör en människa tålmodig.” En sådan människa bör tänka på Kristus. Jesus sade om sig själv: ”Jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat.” Han kallade dem som är milda till sinnes lyckliga. (Matt. 11:29; 5:5; NW) Om du är nära att explodera av ilska, tänk då på hans ord och följ hans exempel. — Hebr. 12:1—3.
17. Kan ofullkomliga människor behärska sig? Ge skäl för svaret.
17 Kanske du här skulle vilja invända att det måste ha varit relativt lätt för Jesus, en fullkomlig människa, att styra sitt sinne, men att det är en helt annan sak med ofullkomliga människor. Men är det det? Abraham och Lot var bara ofullkomliga människor, men de var rättfärdiga män. (1 Mos. 15:6; 2 Petr. 2:7) När deras herdar råkade i hetsig dispyt, vad gjorde då Abraham och Lot? Abraham sade till Lot: ”Låt icke, det beder jag dig, någon tvist fortsätta mellan mig och dig och mellan mina herdar och dina herdar, ty vi män äro bröder.” De skildes åt men förhållandet var fortfarande gott dem emellan, de var ”bröder”. (1 Mos. 13:5—12, NW) Hur är det då i vår tid? Är inte de kristna andliga bröder? Jo, naturligtvis. Därför bör de också reda ut misshälligheter i all självbehärskning, inte i vredesmod. Hur okristligt vore det inte att handla annorlunda!
18. När det gäller temperament eller läggning, vilkas handlingssätt bör de kristna då efterlikna och vilkas bör de undvika att ta efter?
18 Kanske påminner du dig två köttsliga bröder, som var söner till Jakob och som gick miste om en bättre välsignelse därför att de var våldets män, lätt gav vika för vrede. Om dem sade Jakob, då han på dödsbädden välsignade sina söner: ”Simeon och Levi äro bröder. Våldets verktyg äro deras dräpande vapen. Träd icke in i deras förtroliga krets, o min själ. ... Förbannad vare deras förbittring, ty den är grym, och förbannat deras raseri, ty det handlar obändigt. Låt mig giva dem en del i Jakob, men låt mig förskingra dem i Israel.” (1 Mos. 49:5—7, NW) Dessa söner till Jakob, som hade en sådan våldsam läggning, handlade obändigt och i vredesmod. De saknade självbehärskning, under det att Abraham och Lot ägde denna egenskap. De kristna bör sannerligen undvika en sådan kurs som den Simeon och Levi följde och bör efterlikna Abraham och Lot.
19. Vad kan ett obehärskat lynne leda till? Vilka råd från Skriften bör vi därför följa?
19 Ett obehärskat lynne är en fara för det goda förhållandet till andra, och det är ett tecken på att man inte är förståndig. ”Allt sitt humör är vad en dåre släpper löst”, heter det i Ordspråksboken 29:11 (NW), ”men den som är vis bevarar det lugnt till det sista.” Församlaren i forna dagar förkunnade träffande: ”Bättre är en som är tålmodig än en som är högmodig i anden. Förhasta dig icke i din ande till att känna dig förnärmad, ty benägenhet för att bliva förnärmad är vad som bor i dårarnas bröst.” (Pred. 7:9, 10, NW) En egoistisk människa ådagalägger ingen vishet. Och ”den som är snar till vrede gör, vad oförnuftigt är”. (Ords. 14:17) Se därför till att du inte lätt tar anstöt. Sätt dig över små förtretligheter. ”Säg icke: ’Jag vill vedergälla ont med ont’; förbida Jehova, så hjälper han dig.” (Ords. 20:22, Åk) Sök finna på sätt att avvända andra människors vrede och tänk på att ”ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad”. (Ords. 15:1) Även om andra vållar anstöt, bör du snabbt söka komma till rätta med saken. Följ Paulus’ ord: ”Vredgas men synda likväl icke; låt icke solen gå ned, medan ni äro i ett uppretat tillstånd.” — Ef. 4:26, NW; Matt. 5:23, 24.
20. Vad sade Johannes om den som hatar sin broder? Hur bör de kristna fördenskull handla?
20 De kristna har inte råd att förlora självbehärskningen och bli rasande, så att de visar hat i stället för kärlek, och de får inte heller gå och bära på sådana fientliga tankar. (Ords. 26:24—26) Om de skulle göra det, skulle de befinna sig i mörker. Aposteln Johannes skrev: ”Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall. Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke, vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.” (1 Joh. 2:9—11) Var du än befinner dig och hurudana de rådande omständigheterna än är, så bevara självbehärskningen. Var till exempel inte en barsk husfar där hemma, en gnatig hustru eller ett trumpet, retligt barn. (Kol. 3:18—20) Ett okontrollerat humör kan medföra raseri och djup ånger. Men de som är vänliga, inte barska, hänsynsfulla, inte kritiska, och milda till sinnes i stället för retliga och vresiga kommer att äga himmelsk ynnest i dessa sammanhang.
21, 22. Vilka råd från Skriften måste man följa för att kunna lägga band på tungan?
21 Om du skall kunna lägga band på ditt lynne, måste du naturligtvis lägga band på din tunga. Jakob skrev: ”Från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten? Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.” (Jak. 3:10—12) Ja, Jakob talade här om tungan, och det är uppenbart vad han ville framhäva. De kristna måste sannerligen lägga band på tungan.
22 Slipprigt tal, skvaller och förtal har ingen plats i den kristnes liv. ”Låt aldrig något smutsigt tal komma över edra läppar”, sade Paulus till efesierna, ”utan bara det som är gott och som blir till hjälp i den situation som är för handen. Då förmedlar det nåd till dem som hör det. ... Låt ingen bitterhet och häftighet, inga vredesutbrott, upprörda skrik eller smädelser förekomma hos er, inte heller någon annan ondska.” (Ef. 4:29—31, Hd) Sky orent tal. Och tänk på vad du säger om andra. (Ps. 15:1—3) För inte skvaller vidare, nej, lyssna inte ens till skvaller. När historier berättas på nytt, blir de ofta utbroderade. På det sättet kan skvaller utveckla sig till förtal, som israeliterna varnades för: ”Du skall icke gå med förtal bland dina fränder.” (3 Mos. 19:16) Tänk på dessa ord. Behärska din tunga i detta avseende såväl som i andra sammanhang.
23. Hur kan de kristna ha välde över sina tankar, och vilket tänkesätt bör de undvika?
23 Men om du skall kunna sky skvaller, förtal och slipprigt språk, då måste du ha välde över dina tankar. Om sådant som är otillbörligt eller orent tränger in i ditt sinne, lägg då band på detta. Tänk på och begrunda sådant som är rättfärdigt, rent, älskligt, väl omtalat, allt som är dygdigt och lovvärt. (Fil. 4:8, 9) Bed till Jehova om större självbehärskning. Detta innebär att du också måste undvika att tänka materialistiskt och oroa dig för det materiella. När det kommer till kritan, är det ju såsom Jesus sade att ”även när en person har överflöd, härrör hans liv icke från de ting han äger”. (Luk. 12:15, NW) Varför skulle du då ängslas? Jehova vet vad du behöver i fråga om mat, dryck och kläder. I sin vishet sade Kristus: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” (Matt. 6:25—34, NW) Vilket gott råd! Följ det, utöva självbehärskning, så blir du riktigt lycklig.
Visa självbehärskning, när det gäller mat, dryck och avkoppling
24. a) Vad kan maten man äter orsaka, även om man inte äter så mycket att det kan kallas frosseri? b) Vad kan följden bli om man inte utövar självbehärskning när det gäller alkoholhaltiga drycker?
24 Vi bör alltså inte vara överdrivet bekymrade för hur vi skall få mat och dryck, och när vi har detta, bör vi visa självbehärskning. I Ordspråksboken 23:20, 21 ges denna förmaning: ”Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat. Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.” Man kanske inte äter så mycket att det direkt kan kallas för frosseri, men om man äter väl mycket, kan detta innebära att man känner sig slö i förkunnartjänsten, som då inte heller kan bli fruktbärande, och att man blir dåsig vid de kristna mötena. Utöva fördenskull självbehärskning vid matbordet. Och undvik för all del dryckenskap. Dryckenskap förnedrar en människa. Dessutom skulle en kristen, om han bleve berusad, kunna väcka anstöt hos andra och dra smälek över Jehovas organisation. Genom dryckenskap kan man lätt fullständigt ödelägga sitt liv, eftersom en oförbätterlig vanedrinkare måste uteslutas ur den kristna församlingen. Han får sannerligen betala ett högt pris för sin brist på självbehärskning! — 1 Kor. 6:9, 10.
25. Vad bör den kristne tänka på då han söker avkoppling och roar sig?
25 Inte ens när en kristen kopplar av får han glömma självbehärskningen, om han skall kunna behaga Gud. När han ägnar sig åt olika fritidssysselsättningar, måste han vara måttlig. Intresset för sport och idrott måste till exempel hållas inom gränser. ”Kroppslig träning är gagnelig för något litet”, skrev Paulus, ”men gudaktighet är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma.” (1 Tim. 4:8, NW) När en sann kristen söker avkoppling, kommer han inte att ge efter för det fallna köttets ofullkomliga böjelser utan kommer att välja sådana nöjen och sådan förströelse som kan bygga upp honom. Men dessutom kommer han att använda gott omdöme och inte stanna uppe till in på natten, vilket kan skada hans hälsa och nedsätta hans effektivitet i förkunnartjänsten. Därför kommer han att gå och lägga sig tidigt på lördagskvällen till exempel, så att han är pigg och utvilad att ta del i förkunnarverksamheten på söndagsförmiddagen. Varför dåraktigt slösa bort energin på att jaga efter avkoppling, varigenom man omintetgör själva syftet med den genom brist på självbehärskning! Handla förståndigt. Var måttlig, utöva självbehärskning också när det gäller denna sida av livet.
26. Varför är självbehärskningen värd all den möda du lägger ned på att vinna och visa den?
26 Det är alltså uppenbart att i likhet med en utsökt äkta pärla kan självbehärskningen varken vinnas eller utvecklas om man inte fortsätter med att anstränga sig. Men all den möda du lägger ned på att vinna och visa den får rik lön. Tänk bara på hur värdefull och betydelsefull den är. Genom att utveckla och visa självbehärskning nu i de yttersta dagarna behagar du Jehova. Och genom att du förblir trogen mot honom blir du rikt gynnad genom att du får ta emot hans välsignelse redan nu såväl som i hans utlovade nya ordning. (2 Petr. 3:11—13) Ja, eftersom det nu finns så mycket att göra i samband med lovprisningen av Jehova och predikandet av de goda nyheterna om Guds rike, är självbehärskning nödvändig för dina framsteg såsom kristen.