hans dagliga verksamhet gentemot alla människor, inte bara några få utvalda.

Godhet

16, 17. a) Ge en definition av godheten, och som motsats till vilka egenskaper framhålls den? b) Hur nödvändig är denna egenskap i en kristens liv?

¹⁶ Godheten är beundransvärd. Den innebär ”moralisk förträfflighet, dygd”. För att särskilt betona godheten låter Paulus den framträda genom kontrast. Han säger: ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet icke ens nämnas bland eder ... och icke heller ett skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt. ... Ty ni veta detta och inse det själva, att ingen otuktig, ingen oren människa, ingen girig — vilket betyder att vara en avgudadyrkare — har någon arvedel i Kristi och Guds rike.” (Ef. 5:3—5, NW) Paulus ger därpå de kristna den föreskriften, att de måste hålla sig avskilda från detta slags människor. Det finns inte rum i de kristnas liv för någon samhörighet med dem. Han säger: ”Bliv därför icke delaktiga med dem. Ty ni voro en gång mörker, men ni äro nu ljus i förbindelse med Herren. Fortfar att vandra såsom ljusets barn, ty ljusets frukt består av varje slag av godhet och rättfärdighet och sanning.” (Ef. 5:7—9, NW) Ett rätt, anständigt, aktningsvärt levnadssätt, det är godhet. Till och med i denna onda, urartade värld är godheten en nödvändig frukt av anden, säger Paulus.

¹⁷ Godheten är en egenskap som man måste vara aktsam om, och förvisso måste den vara målet för den som överlämnar sig åt Jehovas tjänst. Innan någon kan kallas en kristen, måste han lägga bort ett skamligt uppförande. Om vi inom oss skall frambringa andens frukter och göra oss kvalificerade att få leva i Guds nya värld, då måste vi sannerligen ha denna andens frukt, godhet.

Tro

18. Hur lyder Paulus’ definition av tro, och hur nödvändig visar han att tron är för en människa?

¹⁸ ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda.” (Hebr. 11:1, NW) Så definierade Paulus tron. En kristen kan inte vara utan tro, ty ”utan tro [är det] omöjligt att vinna Guds välbehag, ty den som nalkas honom måste tro, att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom”. (Hebr. 11:6, NW) Lärjungen Jakob visade sin tro, och han påpekade att tron måste understödjas av gärningar. (Jak. 2:26) Om någon tror på Jehova Gud, Kristus Jesus och hans rike, då kommer han att bevisa sin tro genom vad han säger, genom vad han gör, genom det sätt varpå han lever.

19. a) Vad är nära förbundet med tro? b) Vilka är exempel på tro och gärningar i verksamhet?

¹⁹ En människas tro kan dö eller bli svag. Många som en gång har trott på Jesus Kristus såsom människosläktets återlösare och frälsare har avfallit. De har vänt sig till utvecklingsläran. De förkastar bibeln. Och ändå kallar sig dessa människor kristna och går i kristenhetens kyrkor. Jakob skulle säga så här till dem: ”Sålunda är också tron, om den icke har med sig gärningar, död i sig själv.” (Jak. 2:17, NW) Tron vill komma till uttryck. Den förkunnar. Paulus sade: ”Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” (Rom. 10:10, NW) Ens tro blir starkare, när man använder sitt hjärta, sitt sinne och sin mun till att offentligen förkunna sin tro på Guds rike såsom människans enda hopp. Jesus sade: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Detta görs nu inte endast av en kvarleva av den ”lilla hjorden”, som har tro och som Jesus började församla för nitton hundra år sedan, utan också av en ”stor skara” människor från alla nationer, som har samma slags tro. På grund av denna tro å de många kristna människornas sida har stora gärningar blivit gjorda i dessa mycket svåra tider.

Mildhet

20. a) Hur visade Jesus att mildhet inte är svaghet? b) Vad sade Paulus i denna förbindelse?

²⁰ Mildhet misstolkas ibland som svaghet. När man läser om Kristi liv, sådant det skildras av dem som skrivit de fyra evangelierna, ser man Jesus såsom en man med milt sinnelag. Men glöm inte att läsa Matteus’ tjugotredje kapitel, där du får se Jesus med kraft fördöma det onda. Han var oförskräckt. Han hade fullkomlig kärlek, och sådan kärlek driver ut fruktan. Bland dem som önskade lära var han älskvärd, blid, balanserad och behärskad i sina känslor och sitt beteende mot alla. På grund av sin mildhet kunde Jesus undervisa människor. Han sade till dem: ”Bliv mina lärjungar, ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, och ni skola finna vederkvickelse för edra själar.” (Matt. 11:29, NW) De hade förtroende för honom. De blev inte rädda när Jesus talade den osminkade sanningen, ty han gjorde det i kärlek. De var redo att lyssna. Paulus kände värdet av mildhet och sade till Timoteus: ”En Herrens slav behöver icke strida.” Strid är inte sättet att hjälpa någon att få tag i sanningen. Paulus sade vidare: Herrens slav ”behöver vara taktfull mot alla, kvalificerad att undervisa, i stånd till att lägga band på sig under onda förhållanden; han bör med mildhet visa dem till rätta, som icke äro gynnsamt inställda”. (2 Tim. 2:24, 25, NW) Guds ord, framfört på rätt sätt, är vad som kommer en människa att ångra och bättra sig, inte tvång eller maktmedel.

21. a) Har katolska kyrkans historia visat att den är en organisation med en mild inställning? Motivera svaret. b) Hur är den sanna kristendomen annorlunda i detta avseende?

²¹ Hur annorlunda handlade inte den romersk-katolska hierarkien, som ännu i vår tid utövar stor makt i världen, under inkvisitionens dagar. Denna krets av målsmän för den falska religionen kan aldrig utplåna historien om den tortyr som den utövat, om hur män och kvinnor lades på sträckbänk, hur deras lemmar slets loss från kroppen, hur människor hängdes upp i tummarna. Dessa inkvisitorer som bekände sig vara kristna — ja, präster, som ordnade så att judar, morer och ”kättare” fick lida kvalfull pina –, de hade sannerligen inte någon mild ande. Dessa religiösa ledare stred för att driva folk in i den romersk-katolska kyrkan. Vad har de åstadkommit genom sina krig och sin tortyr? En värld av fred och endräkt? Nej! Den falska religionen har drivit människor bort från Gud genom sina krig och korståg. Ingen kan någonsin göras till kristen genom att man brukar köttsliga vapen. Om någon tar emot sanningen, så sker det därför att förkunnaren är mild och tålmodig mot dem som inte är gynnsamt inställda till bibelns budskap. Jesus använde den metoden, och det gjorde apostlarna också. Sanna kristna i våra dagar måste också använda den. Mildheten är en frukt av Guds heliga ande, och att man gör bruk av den ger varaktiga resultat av arbetet med att kungöra Guds rike.

Självbehärskning

22. a) I vilken utsträckning påverkar självbehärskning en kristens liv? b) Bland vad för slags människor inräknas de som saknar självbehärskning?

²² Självbehärskning är en svår sak för ofullkomliga människor. Men varför påstå att man inte kan behärska sig? Försök att göra det. Självbehärskningen är en av andens frukter. Den måste alltså vara uppnåelig. Att ha självbehärskning betyder att kunna behärska sig själv, sina handlingar, ord, mat- och dryckesvanor, ja, till och med sina känslor. I Paulus’ ögon hör den som inte kan öva ett visst mått av självbehärskning hemma i en ganska ömklig hop av människor. Dem som inte har någon självbehärskning hänför han till en klass av föga aktningsvärda individer, vilken bibeln säger skulle vara särskilt framträdande i de yttersta dagarna. Paulus skrev så här till Timoteus: ”Men vet detta, att i de yttersta dagarna skola kritiska tider, svåra att komma till rätta med, vara här. Ty människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet, i avsaknad av kärleksfull godhet, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, bakdantare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda.” (2 Tim. 3:1—3, NW) Varför låta sig inräknas bland sådana pliktförgätna människor, därför att man saknar självbehärskning? Salomo skrev: ”Allt sitt humör är vad en dåre släpper löst, men den som är vis bevarar det lugnt till det sista.” (Ords. 29:11, NW) Om en kristen inte har någon självbehärskning eller förlorar den han har, hur lätt är det inte då för honom att glida tillbaka i köttets sedvänjor och bli diskvalificerad, så att han inte får ärva Guds rikes välsignelser! Hur dåraktigt är det inte då att inte bemöda sig om att frambringa också denna frukt, nämligen självbehärskning! Man visar kärlek om man har självbehärskning.

23. Vad måste vi göra för att bygga upp oss själva och förbli i Guds byggnadsarbete?

²³ Alla dessa andens frukter ställer Paulus som motsats till köttets gärningar. En förändring måste ske, när en troende överlämnar sig åt att göra Guds vilja. Han kan inte längre handla som världen gör, utan ”de som tillhöra Kristus Jesus fastnagla köttet — tillika med dess passioner och begärelser — vid pålen”. (Gal. 5:24, NW) Det måste ske en förändring, ett uppbyggande av människan i fråga. ”Om vi leva genom ande, så låt oss också fortsätta att vandra ordningsfullt genom ande. Låt oss icke bliva självupptagna, så att vi uppegga varandra till tävlan inbördes och avundas varandra.” (Gal. 5:25, 26, NW) Att man frambringar andens frukt gör en kvalificerad att vara i den nya världens samhälle, som tillhör Jehova. Om du alltså ger ”ständigt akt på dig själv och på din undervisning”, så medför detta någonting åt dig. ”Du [kommer] att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” (1 Tim. 4:16, NW) Bygg upp dig själv genom att ge akt på hur du frambringar andens frukt och hjälp samtidigt till med att komma Jehovas nya världs samhälle att tillväxa. De kristna måste leva i endräkt med varandra, de måste visa enhet ”likt en fårflock i fållan, likt en boskapshjord mitt på sin betesmark”. Tillägna dig föda tillsammans med Jehovas får och var delaktig i deras endräkt och enhet, ty ”i den rättfärdiges hus finnes det ett överflödande förråd, men den ogudaktiges avkastning är förbunden med vansklighet”. — Ords. 15:6, NW.

”Inrikta edra hjärtan”

1. Vad blir följden av att man frikostigt ger ut av Guds ord, och vilken belöning för det med sig?

NÄR någon sätter Guds ord främst i sitt sinne, då kommer han att samla åt sig en god skatt. Att beständigt vara verksam med Guds ord medför stor vinning och kommer ens skatt att förökas. Hur mycket av denna skatt man än ger ifrån sig, vare sig muntligen eller i form av det tryckta ordet, blir skatten själv större. Mose var väl medveten om detta förhållande. Strax innan Israels barn skulle gå över Jordan in i det utlovade landet, sade han till israeliterna under inspiration: ”Inrikta edra hjärtan på alla de ord som jag i dag talar till eder till en varning. ... Ty det är icke något värdelöst ord för eder, utan det betyder edert liv; och genom detta ord kunna ni förlänga edra dagar på den jord, till vilken ni gå över Jordan för att taga den i besittning.” — 5 Mos. 32:45—47, NW.

2. Var finner man livets ord i vår tid, och vilken roll spelar ens hjärta, när det gäller att frambringa en god skatt?

² Jehovas ord förmedlar värdefulla upplysningar, ja, de är i själva verket livets ord. Det betyder stor rikedom, en skatt, att rätta sig efter dem. Den som inriktar sitt hjärta på alla de ord som Jehova talar kommer att göra Guds vilja. Han kommer att bära fram av sin goda skatt eller sitt goda förråd under sitt liv, och han kommer att bli en välsignelse för andra människor. Jesus sade: ”En god man bär fram gott ur sitt hjärtas goda förråd, ... ty varav hjärtat är fullt, därav talar hans mun.” (Luk. 6:45, NW) Hur nödvändigt är det då inte att vi inriktar våra hjärtan på Guds ord, så att vi tillägnar oss denna goda skatt! Denna goda skatt är Guds ord.

3, 4. a) Vilket underverk av Jesus visar gagnet av att ge frikostigt? b) Vilken utsikt är det till att vi förlorar vår skatt, om vi ger ständigt?

³ Det förunderliga med att göra gott mot andra är det förhållandet, att det goda alltid fyller på sig självt, så att säga. När vi låter sanningen i våra hjärtan flöda över och strömma ut till andra, i det vi predikar Guds ord, minskas aldrig förrådet av sanning. Det blir aldrig uttömt. Nej, i stället ökas det, så att ännu större rikedomar kan ges för intet. Detta kommer oss att tänka på det underverk