lika stor som för äktenskap där den ena eller båda kontrahenterna har uppnått en mera mogen ålder. En sociolog har gett denna kommentar: ”Undersökningar visar att tonårsäktenskapen karakteriseras av en hög skilsmässofrekvens och en högre grad av olyckliga förhållanden i jämförelse med äktenskap som ingåtts vid högre ålder.”

Å andra sidan finns det ingen biblisk grund för att avgörande bestämma att det inte alls bör förekomma äktenskap mellan yngre människor. I allmänhet medger lagen i de olika länderna föräldrarna rätt att utöva sitt mogna omdöme för att fatta beslut i enlighet med vad de menar vara till barnens bästa och leda till största lycka och gagn för dem. De kan besluta att låta sina söner eller döttrar, som de är förmyndare för, gifta sig eller inte låta dem göra det. De många problemen i vår tid och det stora antalet misslyckade äktenskap bör helt visst förmå dem att vara försiktiga. Det bör likaså få tänkande unga människor att vara försiktiga — hellre än att gifta sig förhastat och få ångra sig hela livet. Du är dåraktig om du rusar igenom en dörr bara därför att den är öppen, när du inte riktigt vet vad som finns på andra sidan.

Framför allt kommer den som är förståndig, vare sig han är ung eller gammal, att söka Guds vägledning. Ja, ”befall dina verk åt HERREN [Jehova], så hava dina planer framgång”, ty ”människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg”. — Ords. 16:3, 9.

Hur man håller sällskapande och uppvaktning i ära

BIBELN säger: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och äkta säng bevaras obesmittad.” (Hebr. 13:4) Är det inte rimligt att det som föregår äktenskapet — i många länder sällskapande och uppvaktning — också bör hållas i ära, försiggå på ett ärbart sätt, om det skall behaga Gud?

I somliga länder tillåts en ung man att vara tillsammans med en ung flicka bara när åtminstone en av föräldrarna eller någon annan äldre person är närvarande. I många länder i västvärlden kan emellertid sådana ungdomar ofta vara tillsammans utan något ”förkläde”. Där en sådan större grad av frihet tillåts är därför frågan: Hur kan sällskapande och uppvaktning hållas i ära? Vad kan en ung människa göra för att förvissa sig om att detta i hans eller hennes fall kommer att leda till ett verkligt lyckligt och framgångsrikt äktenskap?

Frihet medför alltid ansvar. Om detta nu är aktuellt för dig, gör du därför väl i att tänka på den förträffliga princip som finns uttryckt i Galaterna 5:13. Här talade aposteln Paulus naturligtvis om den frihet som kristendomen ger dem som omfattar den. Men principen är tillämplig på varje slag av frihet, i synnerhet om vi vill uppnå goda resultat och vinna Guds ynnest genom att utöva den. Aposteln skriver: ”I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.” Äkta kärlek — till Gud och till ens nästa, också den som man kan ha sällskap med — kommer att hjälpa en att undvika att använda den frihet man har på ett själviskt, skadligt sätt.

Vad bör uppnås genom sällskapandet?

För att hållas i ära bör sällskapande och uppvaktning ha äktenskap som mål. Ingen bör därför börja med detta innan han är redo att ta på sig äktenskapets förpliktelser. Man kan naturligtvis inte redan från början veta om man vill gifta sig med en person eller inte. Man är förståndig om man inte alltför snabbt fäster sin uppmärksamhet vid någon bestämd person. Men detta är inte skäl att ägna sig åt ”uppvaktning” som inte är något mera än kurtis — kanhända med den ena efter den andra.a

Även om du är ”intresserad” av någon, är du förståndig om du till en tid försöker vara tillsammans med den personen enbart i sällskap med andra och ta del i olika förehavanden tillsammans med dem. Varför det? Därför att du under sådana omständigheter ofta kan få en bättre uppfattning om hurudan den personen verkligen är. Detta beror på att vi alla är benägna