Djävulsdyrkan — mitt inne i kristenheten?

I VÅRA dagar finns det många agnostiker och till och med rena ateister mitt inne i centrum av kristenheten. Varför är det så? Många finner det frånstötande med det hyckleri de ser inom kyrkosamfunden, medan andra är emot ”det etablerade samhället”, där kyrkorna spelar en av huvudrollerna.

Men ändå kan de flesta, även ateister, ha svårt att förstå att det i kristenheten kan finnas människor som öppet dyrkar Satan, djävulen. Men det är faktiskt sant.

Djävulsdyrkans religion har ”kyrkor” i kristenheten, en egen ”bibel” samt präster och religiösa riter.

”Satans bibel”, som skrivits av grundaren av Satans kyrka i San Francisco, säger enligt Miami Herald: ”Människan är ett djur som måste tjäna sig själv. De så kallade sju dödssynderna är dygder, eftersom de leder till fysisk och mental tillfredsställelse.”

”Detta är köttets religion, inte andens”, säger en ”överstepräst” inom en sekt av djävulsdyrkare.

Djävulsdyrkan är i stor utsträckning formad efter voodoo och liknande former av gudsdyrkan, som är vittutbredda i Afrika och Sydamerika. Dessa gör vanligen bruk av trolldom eller häxeri, som har att göra med Satan, men också med andra andar, demoner. (1 Kor. 10:20) Det finns många olika sekter som förgrenat sig från denna djävulsdyrkan. Men alla dessa sekter har en sak gemensam: de hänger sig åt att tillfredsställa köttsliga begärelser.

Spiritistisk kult tillhör ”köttets gärningar”

Det är därför lätt att inse varför somliga känner sig dragna till djävulsdyrkan med dess betoning av köttslig tillfredsställelse. Men någon kanske frågar sig: Varför är köttsliga gärningar ett utmärkande drag i djävulsdyrkan, när Satan, djävulen, och hans demoner är andevarelser, inte kött och blod?

Vi bör komma ihåg att demonerna en gång var rättfärdiga änglar, ”Guds söner”, som blev förvända, så att de fick begär efter köttsliga förbindelser och hängav sig åt sådana. Hur då?

Före floden på Noas tid lämnade dessa änglar sin himmelska boning och ställning av tjänst för Jehova Gud. De materialiserade sig i manliga kroppar och gifte sig med vackra kvinnor bland människorna. För andevarelser, som inte gifter sig, enligt vad Jesus sade, var detta någonting onaturligt, förvänt. Även om de dematerialiserade sig och återvände till sin andliga boning när syndafloden kom, degraderade Gud dem i sitt misshag, men lät dem leva till den tid han hade fastställt för deras tillintetgörelse. Under Jesu Kristi jordiska tjänsteutövning gav de fortfarande uttryck åt sina förvända karaktärsdrag genom att bemäktiga sig eller ta sin boning i människor. — 1 Mos. 6:1, 2; Mark. 1:32—34; Luk. 8:26—34; Jud. v. 6, 7; 2 Petr. 2:4.

Hur kunde änglar, intelligenta skapelser, bli så förvända, förnedra sig på det sättet? Det är inte svårt att förstå, när man ser förnuftsbegåvade människor inte bara ägna sig åt otillåtna sexuella förbindelser, utan perverst hänge sig åt homosexualitet och till och med tidelag. — 3 Mos. 18:22, 23.

Bibeln räknar mycket passande utövande av spiritism till en av ”köttets gärningar”. (Gal. 5:19, 20) Det är därför inte förvånande att läsa i en skildring av en sådan kult att deras så kallade ”svarta mässa” kan firas i form av en ”vällustens mässa”, där prästen kan ha sexuellt umgänge med den nakna kvinna vars kropp utgör altaret. Sedan följer alla de manliga medlemmarna av församlingen hans exempel, varefter männen och kvinnorna i församlingen kan ta del i en sexuell orgie.

Först och främst emot Gud

Yttranden som fällts av ledare för dessa djävulsdyrkare visar deras önskan att göra så chockerande ting som möjligt för att göra narr av tillbedjan av Gud. Detta är naturligtvis precis vad Satan och demonerna vill. De ser utan tvivel med förtjusning på hur Guds förnuftsbegåvade skapelser förnedrar sig på ett sådant sätt. Men dessa ”dyrkare” befinner sig sannerligen på en farlig väg.

Det är inte nog med att djävulsdyrkarna på ett chockerande sätt bryter mot buden i Guds ord, bibeln. De går också tvärt emot sin egen mänskliga natur och sitt samvete genom denna förvändhet. (Rom. 2:14, 15) Och de bryter mot normerna för anständighet i det samhälle de lever i.

Här följer bibelns syn på sådana människor, särskilt sådana som tidigare påstått sig tjäna Gud (som många djävulsdyrkare gjort, eftersom de kommer från kristenhetens religionssamfund):

”Fastän de kände Gud, ärade de honom inte som Gud, och inte heller tackade de honom, utan de blev inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. Fastän de påstod att de var visa, blev de dåraktiga och förvandlade den oförgänglige Gudens härlighet till något som var likt bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur. Därför prisgav Gud dem, i överensstämmelse med deras hjärtans begärelser, åt orenhet, för att deras kroppar måtte bli vanärade ibland dem, ja, dem som utbytte Guds sanning mot lögnen och vördade och ägnade dyrkan åt skapelsen i stället för åt honom som skapade. ... Det var därför som Gud prisgav dem åt skamlig sexuell åtrå, ... i det de bedrev anstötliga ting och på sig själva fick uppbära den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse. Och alldeles som de inte godkände att behålla exakt kunskap om Gud, så prisgav Gud dem åt ett icke godkänt sinnestillstånd, till att göra otillbörliga ting.” — Rom. 1:21—28, NW.

En dödlig fara

Det är oförståndigt, ja, livsfarligt för en människa att komma i kontakt med sådant demoniskt inflytande, även om det sker av nyfikenhet. Hon löper då risk att bli insnärjd i besmittande, köttsliga gärningar. Men vad som är än värre, hon umgås medvetet med dem som hädar Jehova, den sanne Guden, Skaparen och den universelle suveränen. Bibeln varnar särskilt för att Guds vrede kommer att flamma mot den som har del i sådana mörkrets gärningar. — Ef. 5:3—7.

Gud rensade bort kananéerna ur det utlovade landet på grund av precis samma avskyvärda handlingar, och han förklarade för Israel: ”Ni får inte vandra efter andra gudar, ... (ty Jehova, din Gud, mitt ibland dig är en Gud som kräver odelad hängivenhet), så att inte Jehovas, din Guds, förbittring må flamma emot dig och han måste förinta dig från jordens yta.” (5 Mos. 6:14, 15, NW; 3 Mos. 18:24, 25) Varför skulle någon vilja försätta sig i en sådan ställning inför den allsmäktige Guden? — 1 Kor. 10:22.

Men en människa behöver inte vara djävulsdyrkare. Hon kan ändå ägna Satan tillbedjan utan att veta om det, därför att hon inte fått upplysningar genom att studera bibeln. Hur kan det vara så?