Livets väg — smal men fri

1. Vad är innebörden i ordet ”smal” i Matteus 7:14?

JESUS KRISTUS sade: ”Trång är den port och smal den väg som leder till liv.” (Matt. 7:14) Det grekiska ord som Matteus använde när han återgav Jesu ord ”används bildligt i Matt. 7:13, 14 om den port som ger tillträde till evigt liv, och den är smal på grund av att den går tvärtemot naturliga benägenheter”. — W. E. Vine: Expository Dictionary of New Testament Words.

2. Varför innebär det inga inskränkningar av den sanna friheten att ”Vägen” är smal?

² Att ”Vägen” är smal och trång betyder därför inte att den är en trångsynt och överdrivet allvarlig väg. Den är inte en väg som kännetecknas av isolering — som i ett kloster. Den är ”smal” i betydelsen att den inte är slapp, ändamålslös, vankelmodig. Den är ”smal” på så sätt att den pålägger en begränsningar i fråga om skadliga ting. Sann frihet innebär inte tillåtelse att göra precis vad som helst som man önskar, eftersom detta skulle göra intrång på andras frihet. Det skulle snart inte bli någon frihet alls, eftersom det skulle leda till osämja, hat och rentav mord. Om det till exempel vore så att de lagar som stiftas av regeringarna i världen inte åtlyddes alls, skulle det leda till anarki och sådana fruktansvärda förhållanden att ingen skulle ha någon verklig frihet eller lycka.

3. Hur kännetecknas den kristnes väg av ansträngning?

³ Precis som vilken som helst annan människa är den kristne behäftad med många ofullkomligheter och fel. När han försöker rätta till dem, gör köttets ofullkomligheter att han känner sig eländig på grund av den strid han måste föra mot dem. (Rom. 7:24) I Lukas 13:24 sade Jesus: ”Ansträng er kraftigta för att komma in genom den trånga dörren.” Det krävs ansträngning, alldeles som löparna i de forntida och nutida olympiska spelen har fått erfara, men detta beror inte på att ”vägen” till liv i sig själv är obehaglig eller på något sätt misshaglig, utan det beror på att världen och våra egna ofullkomliga personligheter utövar påtryckningar på oss. Normerna i förbindelse med ”Vägen” är höga, men att man uppfyller dem ger den största tillfredsställelse, glädje och frihet.

4. Varför kan man lita på den sanne kristne, enligt vad som visas av skriftställena?

⁴ Ärlighet eller redbarhet är ett av de krav i fråga om ”Vägen” som gör den smal och trång. Vilken verklig känsla av trygghet och lycka kan en människa ha i en värld, där hon inte kan lita på sin medmänniska? Därför följer de kristna ärlighetens och redbarhetens väg, och de gör det inte bara i ord, utan också i gärning. (1 Joh. 3:18) En sann kristen kommer inte att stjäla eller bedriva utpressning. Han kommer inte att ”gå genvägar” i affärer på ett förslaget eller olagligt sätt, och han kommer inte att förvränga fakta och inte heller ta mutor. Han kommer inte att göra upp affärer ”under bordet” eller erbjuda mutor för särskilda förmåner eller privilegier. (2 Mos. 23:8; Ps. 26:9, 10) Också upphittade föremål återlämnas till sina ägare närhelst så är möjligt, utan att någon belöning krävs eller åstundas. — 5 Mos. 22:1—3.

5. Kan en kristen följa ett ärligt handlingssätt i denna värld?

⁵ Men kan en kristen konsekvent följa detta handlingssätt i en världsordning som är byggd på oärliga principer eller själviskhet? De som följer den sanna kristendomen har fått pröva på en del svårigheter och till och med förlorat arbeten på grund av att de vägrat att för sina arbetsgivare utföra något som är oärligt. Men i allmänhet har de funnit att deras arbetsgivare respekterar dem på grund av att de arbetar hårt för att förtjäna de pengar de får, och de får också ofta större ansvar. De är kända för att vara pålitliga och samvetsgranna och för att vara i stånd att dra jämnt med andra. Det krävs mod för att hålla på ärlighet och redlighet, men den kristne kan förtrösta på bibelns råd och Guds löfte i Hebréerna 13:5, 6: ”Må ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det ni nöjer er med det som är. Ty han har sagt: ’Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.’ Vi kan alltså vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?’”

MORALISK RÄTTRÅDIGHET GRUNDVÄSENTLIG FÖR LIVETS VÄG

6. a) Vad är den ”nya moralens” frukt? b) Hur beskriver aposteln Paulus omoraliskhetens väg och dess frukt?

⁶ Var och en som läser bibeln vet att moralisk rättrådighet och renhet är oundgängliga egenskaper när det gäller livets väg för den kristne. Många människor i vår tid säger emellertid att denna uppfattning är förlegad och att den ”nya moralen”, som kännetecknas av tygellöshet och normlöshet, gör människor fria till att leva ett mera helt och fullt liv. Är detta sant? Se på vår tids situation. Vilken frukt har den ”nya moralen” fört med sig? Hjärtesorger, upplösta familjer, sjukdomar och död. Omoraliskhet kan inte komma in på någon människas levnadsväg utan att skada hennes lycka. Aposteln Paulus beskriver verkningarna av omoraliskhet, och vi har situationen i vår tid som ett påtagligt bevis på sannfärdigheten i vad han sade. Han skrev beträffande somliga som följde normlöshetens väg:

”Fastän de kände Gud, varken gav [de] honom ära som Gud eller tackade honom, utan de blev tomma i sina tankegångar, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. Fastän de påstod att de var visa, blev de dåraktiga. ... Därför har Gud, i överensstämmelse med de ting deras hjärtan hade begär till, prisgett dem åt orenhet, så att deras kroppar kunde bli vanärade ibland dem, ja, dem som utbytte Guds sanning mot lögnen och dyrkade det skapade och ägnade detta helig tjänst i stället för Skaparen. ... Därför har Gud prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse. Och alldeles som de inte har behagat hålla fast vid Gud i exakt kunskap, så har Gud prisgett dem åt ett honom misshagligt sinnestillstånd, till att göra ting som inte är tillbörliga.” — Rom. 1:21—28.

7. Vilken förändring är nödvändig för den som blir kristen, enligt vad aposteln visar?

⁷ Sedan gick aposteln vidare till att nämna de många brott och förnedrande sedvänjor som vi ser vara så vanliga över hela världen i vår tid. (Rom. 1:29—32) I ett annat brev sade han till de kristna: ”Låt därför era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan. På grund av dessa ting kommer Guds vrede. Just i dessa ting vandrade ni också en gång när ni brukade leva i dem. Men lägg nu verkligen bort dem alla ifrån er: vrede, förbittring, uselhet, skymford och oanständigt tal ur er mun.” (Kol. 3:5—8) De som har följt denna väg efter bästa förmåga och sökt hjälp från Gud har funnit ett långt lyckligare liv genom att undvika omoraliskhet och dessa övriga onda ting som Paulus nämnde. — 1 Tim. 4:8.

GER SPIRITISMEN RÄTT VÄGLEDNING?

8. a) Varför söker många i vår tid upplysningar från ockulta källor, och ger detta andlig vägledning? b) Hur uppenbarar de hebreiska skrifterna Guds syn på spiritismen?

⁸ Människor behöver verkligen hjälp i vår tid. Människor är mycket villrådiga, och eftersom de inte vet vart de skall vända sig, dras och lockas de till många källor som påstår sig ge vägledning. En av dem är det ockulta: spiritism, spådom och liknande. Kommer någon att ledas in på vägen till liv om han vänder sig till sådana källor? Ger de inte andlig vägledning? Nej, i stället räknar bibeln spiritismen bland ”köttets gärningar”, eftersom den inte tillfredsställer andliga, utan köttsliga begär. (Gal. 5:19—21) Jehovas ord uppenbarar hans inställning till alla slag av spiritism eller ockulta sedvänjor och till dem som söker hjälp från sådant. Han sade till sitt forntida folk Israel:

”Du [får] inte lära dig att göra efter dessa nationers [i Kanaan] avskyvärda ting. Det bör inte hos dig finnas ... någon som använder spådom, som bedriver magi eller någon som ser efter omen eller någon trollkarl eller någon som förhäxar andra eller någon som rådfrågar ett andemedium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser eller någon som frågar de döda. Ty var och en som gör sådana ting är något avskyvärt för Jehova.” — 5 Mos. 18:9—12, NW.

9. Till vilka vänder sig någon i själva verket, när han söker kunskap med spiritistiska medel?

⁹ Eftersom spiritismen fördöms av Gud, är det tydligt att den som vänder sig till spiritismen för att få kunskap eller hjälp inte vänder sig till Gud. Han rådfrågar en källa som står i motsättning till Gud, och bibeln identifierar denna källa åt oss. Aposteln Paulus skrev till de kristna: ”De ting, som nationerna offrar, offrar de åt demoner och inte åt Gud; och jag vill inte att ni skall bli delaktiga med demonerna. Ni kan inte dricka Jehovas bägare och demoners bägare; ni kan inte ha andel i ’Jehovas bord’ och demoners bord. Eller ’uppeggar vi Jehova till svartsjuka’? Inte är väl vi starkare än han?” — 1 Kor. 10:20—22.

10. Vilken är den stora fara som den som rådfrågar spiritismen utsätter sig för?

¹⁰ När någon går förbi Guds ord och rådfrågar någonting vid sidan av Gud för att få vägledning i ett problem i livet, förnekar han alltså Gud och faller i händerna på Guds och människors värsta fiender — de onda demonerna, änglar som gjort uppror och som verkar under ”demonernas härskare”, Satan, djävulen. — Luk. 11:15; 1 Petr. 3:19, 20; 2 Petr. 2:4; Jud. v. 6; Ef. 6:11, 12; 2 Kor. 4:4.

ASTROLOGIN INGEN TILLFÖRLITLIG VÄGLEDARE

11. a) Vilken skapad förmåga hos människan förnekar astrologin? b) Vad råder bibeln oss att göra i stället för att rådfråga stjärnorna? c) Vad medförde utövandet av olika former av spiritism för det forntida Babylon?

¹¹ Också astrologin förnekar Gud och hans suveränitet över mänskligheten. Dessutom förnekar den människans egen fria vilja. Enligt astrologin har människan inte moralisk handlingsfrihet; varje sida av hennes liv styrs av stjärnornas och planeternas ställning, så att människan i huvudsak är blott och bart en robot. Men människan blev danad till Guds avbild och likhet. Hon har en egen vilja. Hon kan välja vilket handlingssätt hon vill följa och kan således avgöra sitt eget öde. Bibeln nämner upprepade gånger denna valfrihet och ger rådet att man skall välja den väg som Gud utstakar, om man önskar evigt liv i lycka. (5 Mos. 30:19, 20; Matt. 6:33; Apg. 17:26, 27; Upp. 22:17) Dessutom uppmanar Gud oss att ”icke förfäras för himmelens tecken”. (Jer. 10:2) Det forntida Babylon var en fiende till Gud, och det tillintetgjordes på grund av sina olika former av astrologi, spiritism och demondyrkan. Gud sade till Babylon:

”Förbli nu vid dina trollformler och vid överflödet av dina häxerier, i vilka du har mödat dig från din ungdom; på det att du kanhända må kunna röna gagn, på det att du kanhända må slå människor med bävan. Du har blivit uttröttad med mängden av dina rådgivare. Må de nu stå upp och frälsa dig, himladyrkarna, stjärnskådarna, de som meddelar kunskap vid nymånaderna om det som skall komma över dig. Men se, de äro att likna vid strå som brännes upp i eld, de kunna icke rädda sitt liv ur lågornas våld. ... Ingen finnes, som frälsar dig.” — Jes. 47:12—15; v. 12, 13 enl. NW.

DEN KRISTNA FÖRSAMLINGENS FÖRPLIKTELSE MOT DEM SOM BEDRIVER SYND

12. a) Varför måste den kristna församlingen bevaras fri från utövandet av ett orätt handlingssätt, och vad görs för att säkerställa detta? b) Hur blir livet i gemenskap med den kristna församlingen angenämt genom den åtgärd som vidtas mot dem som handlar orätt?

¹² I överensstämmelse med Guds synsätt och de normer som han har framlagt i sitt skrivna ord måste Jehovas vittnens församlingar för att fortsätta att äga Guds ynnest bevara sig fria från anklagelse för orätta gärningar. De måste vara rena i Guds ögon. Därför kräver församlingarna att deras medlemmar håller fast vid den kristna levnadsvägen eller det kristna levnadssättet. De som framhärdar i att överträda bibelns principer för sanning, moral och ärlighet, såväl som personer som engagerar sig i spiritistiska förehavanden, måste drivas ut ur eller uteslutas ur församlingarna. (1 Kor. 5:11) Det sedefördärv och den urartning som har fördärvat kristenhetens religiösa riktningar får således inte något fotfäste i den verkligt kristna församlingen. Det är en verklig njutning att umgås med andligen rena människor i den rena och obefläckade tillbedjan av Jehova Gud.

13. Vilken fördel ger lydnad för de ”goda nyheterna” nu och i framtiden?

¹³ Dessutom är lydnad för Guds ”goda nyheter” — att man först söker Riket och Guds rättfärdighet — det tillfredsställande och lyckliga levnadssättet nu. Vidare kommer Gud inte att ge liv på jorden under sitt rikes styre åt dem som skulle störa och oroa dess renhet och ro. I aposteln Johannes’ syn, som är upptecknad i bibelns sista bok, omtalas det:

”Jag såg en ny himmel och en ny jord; den förra himmelen och den förra jorden hade nämligen försvunnit, och havet är inte mer. Jag såg också den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himmelen från Gud, beredd såsom en brud smyckad för sin äkta man. Och jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’” — Upp. 21:1—4.

14. Kommer den som utövar omoraliskhet, spiritism, utpressning osv. att befinna sig på den ”nya jorden”, med tanke på Uppenbarelsebokens beskrivning av den?

¹⁴ Skulle lögn, otukt, äktenskapsbrott, homosexualitet, dryckenskap, narkotikamissbruk, spiritism, astrologi, ockulta sedvänjor, hasardspel, utpressning, osämja och mord kunna finna en plats i ett sådant mänskligt samhälle? Skulle en jord genomsyrad av dessa onda ting kunna vara fri från tårar och död? Inte alls. Gud själv försäkrar oss vidare om detta med orden: ”Men de fega och de som är utan tro och de som är vämjeliga i sin vidriga smuts och mördare och otuktsmän och de som utövar spiritism och avgudadyrkare och alla lögnarna, deras lott skall vara i sjön som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.” — Upp. 21:8.

15. Vilken hjälp tillförsäkrar Gud den som uppriktigt önskar göra det som är rätt?

¹⁵ Men vad beträffar dem vilkas hjärtan är böjda för det som är rätt och vilka verkligen önskar ett liv i frid med sina medmänniskor, så har Jehova Gud inte lämnat dem utan hjälp. Han har omtänksamt sörjt för att det skall ges tillräckligt med styrka, mod och bistånd från medkristna, så att man skall kunna följa det levnadssätt som behagar honom och som vinner hans godkännande. Den inspirerade skribenten säger: ”Då vi nu alltså har en stor överstepräst, som har färdats genom himlarna, Jesus, Guds Son, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse av honom. Ty vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd. Låt oss därför med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” — Hebr. 4:14—16; jämför 1 Korintierna 10:13.

16. Om någon hör de ”goda nyheterna”, börjar vandra på ”Vägen” och fortsätter på denna kurs, kan han då vara säker på ett framgångsrikt slutresultat?

¹⁶ Vilken underbar anordning har inte Gud gjort för att människorna skall kunna nalkas honom, vinna hans ynnest och vandra på lydnadens väg! Och medan de som väljer att lyda honom vandrar på livets väg, sörjer han omtänksamt för hjälp som skall ge den styrka som är över det normala, så att den som uppriktigt följer lydnadens väg kan vara säker på att framgångsrikt vandra på ”Vägen”. (2 Kor. 4:7; Jes. 40:10, 11, 29—31) Dessutom råder där frihet — sinnesfrid, målmedvetenhet, frihet från sjuklig fruktan för ekonomiska svårigheter, krig och död. Det råder större obundenhet i fråga om att hjälpa andra, eftersom den sanne kristne har något att ge som verkligen medför hjälp och tröst.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 15]

Människor överallt behöver vägledning. Många vänder sig till spiritismen. Gör detta verkligen deras situation bättre?