-
Att framföra trösten om ett framtida paradisVakna! – 1979 | 22 december
-
-
underligt att de inte sörjer ”alldeles som de övriga, de som inte har något hopp”. — 1 Tess. 4:13.
Att se fram emot paradiset
Det är vanligt i ett begravningstal, och också när man personligen tröstar en sörjande människa, att rikta uppmärksamheten på Guds ursprungliga uppsåt med jorden. Enligt det uppsåtet skulle den paradisiska Edens lustgård utsträckas till att omfatta hela jordklotet. (1 Mos. 1:28) Vi kan lita på att Guds uppsåt inte kan och inte kommer att omintetgöras. Det är sant att Gud i sin vishet tillät ofullkomligheten att fortsätta bland människorna tills hans Son skulle komma till jorden och frambära ett lösenoffer och tills himmelriket skulle bli upprättat. Men vi kan vara absolut säkra på att ett paradis skall återupprättas över hela jorden. De döda som kommer fram i den framtida jordiska uppståndelsen kommer faktiskt därför att få erfara ett långt bättre liv — ett mycket fridfullare och mer tillfredsställande liv — än det de hade innan de dog. Denna försäkran, som är grundad på bibeln, är verkligen en tröst!
Jag hade fortfarande detta i tankarna, när jag sade adjö till min väns avlidna mors sörjande släktingar och vänner. När jag lämnade det vackra, parkliknande Ohlsdorfs paradis, måste jag fröjdas i hoppet om det andra slaget av paradis, som ligger alldeles framför oss — ett jordiskt paradis för de levande, men där också de som nu är döda kommer att kunna vara med.
-
-
När dag förvandlades till nattVakna! – 1979 | 22 december
-
-
När dag förvandlades till natt
Rapport från Canada
MÅNGA kanadensare i centrala Manitoba kommer länge att minnas den 26 februari 1979. Klockan 10.47 den dagen förvandlades plötsligt klart dagsljus till natt. Det var en total solförmörkelse.
Månens omloppsbana kring jorden hade fört månen direkt mellan jorden och solen och fullständigt hindrat solens ljus varhelst månen kastade sin skugga över jorden.
På grund av den hastighet med vilken skuggan förflyttade sig över jorden blev tiden för totalt mörker för de observatörer som befann sig i centrum av banan för den totala förmörkelsen lite mer än två minuter. Skuggan förflyttade sig med en hastighet av omkring 3.000 kilometer per timme och förmörkade en bana omkring 270 kilometer bred.
Observatörer av solförmörkelser brukar säga att en solförmörkelse är ”en av de mest dramatiska av alla himlaföreteelser”. Skribenter för Rand McNally beskriver i ”Atlas of the Universe” en solförmörkelse på följande sätt ”En total solförmörkelse är troligtvis den mest storslagna synen i hela naturen. Under en kort tidsperiod skymmer månen solens lysande skiva, så att solens atmosfär lyser fram; de röda protuberanserna eller gaseruptionerna och den pärlskimrande solkoronan dominerar scenen, och himlen förmörkas, så att stjärnorna blir synliga.”
Solförmörkelser är mer än enbart imponerande
-