”FÖR ÖVRIGT, BRÖDER, VILL VI INTE ATT NI SKALL VARA OKUNNIGA OM DEM SOM SOVER I DÖDEN, FÖR ATT NI INTE SKALL SÖRJA ALLDELES SOM DE ÖVRIGA, DE SOM INTE HAR NÅGOT HOPP.” — 1 THESSALONIKERNA 4:13.

BIBELN erbjuder ett hopp för de döda. Såväl Jesu undervisning som de tillfällen då han uppväckte döda pekar fram emot en tid då de döda kommer att återföras till livet. (Matteus 22:23–33; Markus 5:35, 36, 41, 42; Lukas 7:12–16) Hur bör det här hoppet påverka oss? Ovanstående ord av aposteln Paulus visar att det här hoppet kan ge oss tröst när en kär anhörig eller vän dör.

Om du har mist en kär anhörig eller vän i döden, har du utan tvivel erfarit den känslomässiga smärta som kommer av en sådan tragedi. Theresas man dog kort efter en hjärtoperation, sedan de varit gifta i 42 år. Hon säger: ”Det var en fruktansvärd chock! Först blev jag helt skräckslagen. Sedan kom en oerhörd smärta som bara blev värre och värre allteftersom tiden gick. Jag grät mycket.” Tyder sådana reaktioner på att man brister i tro på Jehovas löfte att uppväcka de döda? Innebär Paulus ord att det är fel att sörja?

Exempel på sorg i Bibeln

Vi finner svaret på dessa frågor genom att undersöka några exempel på sorg i Bibeln. I många av dessa skildringar kan man se hur en period av sorg följde efter det att en nära släkting hade dött. (1 Moseboken 27:41; 50:7–10; Psalm 35:14) Det var ofta väldigt starka känslor förknippade med dessa perioder av sorg.

Även om vi som kristna naturligtvis känner sorg i samband med döden, sörjer vi inte som ”de övriga, de som inte har något hopp”. (1 Thessalonikerna 4:13) Vi går inte till ytterligheter i vårt sorgearbete, för vi är inte okunniga om de dödas tillstånd. Vi vet att de inte känner smärta eller bedrövelse, utan är i ett tillstånd som kan liknas vid en djup, fridfull sömn. (Predikaren 9:5; Markus 5:39; Johannes 11:11–14) Vi är också fullständigt övertygade om att Jesus, ”uppståndelsen och livet”, kommer att handla enligt sitt löfte att uppväcka ”alla som är i minnesgravarna”. — Johannes 5:28, 29; 11:24, 25.