Abort – ingen problemfri lösning

NÄR Bill växte upp fick han lära sig att det var en allvarlig synd att göra abort, att det var detsamma som mord. Detta var hans bestämda åsikt under många år, men 1975, när han personligen måste ta ställning i frågan, ändrade han inställning. Hans flickvän, Victoria, blev då gravid, och han kände att han inte var beredd att gifta sig och bli pappa. ”Jag valde snabbt den enkla, bekväma lösningen och sade till Victoria att hon måste göra abort”, medger han.

Det Bill kallade den enkla, bekväma lösningen på problemet med en oplanerad och oönskad graviditet är inte ovanlig. År 2007 gjordes en världsomfattande undersökning som visade att antalet framkallade aborter under 2003 var uppskattningsvis 42 miljoner. De kvinnor som gör abort kommer från alla folkgrupper och nationaliteter. De har olika bakgrund när det gäller religion och utbildning, kommer från alla samhällsklasser och representerar alla åldersgrupper – från puberteten till klimakteriet. Hur skulle du reagera om du ställdes inför en oönskad graviditet? Varför väljer så många abort?

”Jag såg ingen annan lösning”

”Jag hade just gått igenom en svår graviditet och en svår förlossning, och vi var hårt pressade i familjen av ekonomiska bekymmer och andra problem”, säger en 35-årig kvinna. ”Sex veckor efter förlossningen var jag gravid igen. Vi beslöt oss då för att göra abort. Innerst inne tyckte jag att det var fel, men jag såg ingen annan lösning.”

Kvinnor som söker abort gör det av olika anledningar. Skälen kan variera från ekonomiska problem till att kvinnan inte mer vill ha med mannen att göra därför att han kanske har misshandlat henne. Eller också kan graviditeten komma mycket olägligt för kvinnan eller paret.

Ibland väljer man att göra abort för att skydda någons rykte. Så var det i ett fall som dr Susan Wicklund berättar om i sin bok This Common Secret—My Journey as an Abortion Doctor. En av hennes patienter som sökte abort berättar: ”Mina föräldrar är mycket religiösa. ... Det skulle skada deras rykte om jag fick ett barn utan att vara gift. Och för alla deras vänner skulle det bli uppenbart att deras dotter hade syndat.”

Doktor Wicklund frågade sedan: ”Så i deras ögon har du syndat, men vad tycker de om abort?” Flickan svarade: ”Abort är helt oförlåtligt. Men det skulle ändå vara bättre, för det kan man göra i hemlighet. Om jag gör abort, kommer [mina föräldrars] vänner i kyrkan aldrig att få veta det.”

Oavsett situationen är det i allmänhet inte lätt att bestämma sig för att avsiktligt avbryta en graviditet. Det känns ofta oerhört plågsamt. Men är abort en problemfri lösning?

Tänk på konsekvenserna

En undersökning som gjordes 2004 och som omfattade 331 ryska och 217 amerikanska kvinnor som fått abort visade att omkring hälften av kvinnorna mådde psykiskt dåligt efteråt. Närmare 50 procent av de ryska kvinnorna och nästan 80 procent av de amerikanska fick skuldkänslor. Drygt 60 procent av de amerikanska kvinnorna ”kunde inte förlåta sig själva” för det de hade gjort. Varför är det då så många unga kvinnor som ändå gör abort, när det är så många som får skuldkänslor efteråt – även bland dem som inte betraktar sig som religiösa?

Ofta beror det på att de känner sig pressade till att göra abort. Föräldrar, make, pojkvän eller välmenande vänner kanske tycker att av två onda ting är abort det bästa alternativet. Det här kan leda till att man fattar ett beslut som är förhastat och inte så välgrundat. ”Men”, som dr Priscilla Coleman, expert på de mentala hälsoriskerna i samband med en abort, säger, ”när det stressfyllda beslutet har fattats och aborten har genomförts och kvinnorna kan tänka klart igen kommer ofta skuldkänslor, och de känner sig ledsna och ångrar att de gjorde abort.”

De här känslorna kretsar ofta kring frågan: Innebar aborten att ett liv utsläcktes? En undersökning av frågorna kring abort visade att många gravida kvinnor som funderade på att göra abort ”blev vilseledda till att tro att ingenting annat än lite ’vävnad’ tas bort, och de berättar att de inte skulle ha gjort abort om de hade fått veta vad en abort verkligen innebär”.

Efter att ha gjort en utvärdering av 1 940 kvinnors berättelser om ”den chock och den vånda” de kände efter aborten kom man i undersökningen fram till följande: ”Många av dessa kvinnor känner ilska och sorg över att ha förlorat ett barn som de fått höra inte fanns till.” Det kom också fram att ”den psykiska skada som kommer av vetskapen om att hon dödat sitt barn ofta är förödande”. (Report of the South Dakota Task Force to Study Abortion)

Vad innebär då en abort? Innebär en abort att man bara tar bort lite vävnad från en gravid kvinnas kropp? Och är ett ofött barn faktiskt en levande individ då det befinner sig i livmodern?

[Ruta/Bilder på sidan 4]

FÖDA BARNET ELLER GÖRA ABORT

År 2006 gjordes en undersökning av hur det hade gått för ett stort antal kvinnor som hade blivit gravida i tonåren. Hälften av dem födde sitt barn, medan den andra hälften gjorde abort. Undersökningen visade att ”sannolikheten för att de som föder sitt barn ska behöva psykologisk rådgivning, få problem med sömnen eller börja röka marijuana är mindre än för dem som gör abort”. (Journal of Youth and Adolescence)

En annan rapport visade ”resultaten av de fyra mest omfattande undersökningarna i världen”. Vad visade dessa undersökningar? ”Kvinnor som gjort abort drabbas oftare av psykiska problem av olika slag än kvinnor som inte gjort abort.” (Report of the South Dakota Task Force to Study Abortion—2005)

När börjar en människas liv?

”MIN biologiska mamma var 17 år och hade varit gravid i 7 1/2 månad när hon beslöt sig för att göra abort med hjälp av saltlösning”, förklarade Gianna.a Och så tillade hon: ”Jag är den som aborterades. Jag överlevde och dog inte.”

Så berättade 19-åriga Gianna 1996 inför en statlig kommitté i USA i en utfrågning som gällde abortfrågan. När Gianna hade varit sju och en halv månad i sin mammas mage var hennes kroppsdelar fullt utvecklade. Du håller troligen med om att hon då verkligen var en individ, eftersom hon kunde fortsätta att leva utanför sin mammas livmoder.

Men hur var det då efter fem veckor när Gianna var ett embryo och bara var en centimeter lång? Hennes kroppsdelar var visserligen inte fullt utvecklade, men anlagen för hennes nervsystem, inbegripet hennes hjärna, fanns där. Hon hade ett hjärta som slog 80 slag i minuten och förde ut blod i blodkärlen. Om Gianna alltså var en individ efter sju och en halv månad i livmodern, kan man då inte helt logiskt dra den slutsatsen att hon var en individ när hon var fem veckor – även om inte allt hos henne var fullt utvecklat?

Befruktningen – ett underverk

Utvecklingen av ett embryos alla delar börjar vid befruktningen, när kvinnans äggcell blir befruktad av en av mannens spermier. Med hjälp av ny teknik har forskare kunnat se de förunderliga förändringar som sker i den befruktade äggcellens kärna. De molekyler som utgör faderns och moderns DNA (deoxiribonukleinsyra) förenar sig och skapar ett mänskligt liv som inte har funnits till tidigare.

Denna första enda cell påbörjar den helt fantastiska processen med att bygga upp en fullt utvecklad människa. Hur det här ”byggandet” går till bestäms av våra gener, som är segment av DNA. Dessa styr praktiskt taget allt i fråga om oss. De bestämmer längden, ansiktsdragen, färgen på ögonen och håret och tusentals andra karakteristiska drag.

Den fullständiga genetiska koden kopieras sedan in i varenda ny cell som bildas sedan den första cellen delat sig. Det häpnadsväckande är att var och en av dessa celler är programmerade så att de kan utvecklas till vilket slags celler som än behövs. Det kan vara hjärtceller, hjärnceller, benceller, hudceller och till och med celler som bildar genomskinlig vävnad till ögonen. Den initiala programmeringen i den första cellen för utvecklingen av en unik ny individ har förståeligt nog ofta kallats ”ett underverk”.

”En människa är redan i första stadiet, när hon bara är en enda cell, fullt programmerad för den tillväxt och utveckling som kommer att ske under hela hennes liv”, säger dr David Fu-Chi Mark, en berömd molekylärbiolog. Han drog slutsatsen: ”Det kan inte längre råda något tvivel om att varje människa är helt unik ända från befruktningsögonblicket då hon blir till.”

En individ redan i livmodern?

Barnet är ända från befruktningen en separat individ, inte bara en del av sin mammas kroppsvävnad. Hennes kropp betraktar barnet som något främmande. Det skulle snabbt stötas bort om inte den ”skyddade värld” som skapats i mammans livmoder fanns. Detta nya människoliv – som är skilt från sin mamma genom ett skyddande hölje – är en individ med ett unikt DNA.

En del framför det argumentet att många befruktade ägg spontant stöts bort på grund av missbildningar. De säger: Varför skulle då inte en läkare kunna avbryta en graviditet? Det är stor skillnad mellan spontan abort och avsiktlig abort. I ett land i Sydamerika dör 71 av 1 000 barn under sitt första levnadsår. Men skulle det vara rätt att döda ett barn som är mindre än ett år gammalt bara därför att det är så många barn som dör i förtid? Naturligtvis inte!

Bibeln säger betecknande nog att en människas liv börjar redan i moderlivet. Psalmisten David skrev om Gud: ”Dina ögon såg mig då jag var ett embryo, i din bok var alla dess delar uppskrivna.” (Psalm 139:16) David säger inte bara ”ett embryo” utan han säger ”då JAG var ett embryo” och visar därmed helt riktigt att hans liv började när han avlades, dvs. långt innan han föddes. Under inspiration av Gud visade David dessutom att hans kroppsdelar utvecklades från befruktningsögonblicket enligt en bestämd plan, eller enligt detaljerade ”uppskrivna” instruktioner, som gjorde honom till den individ han var.

Lägg också märke till att Bibeln inte säger att en kvinna blir gravid med en bit vävnad. Den säger i stället: ”En man har blivit avlad!” (Job 3:3) Det här visar också att ett barn enligt Bibeln finns till som en individ ända från befruktningsögonblicket. Ja, det är då en människas liv börjar.

[Fotnot]

Bilder på sidorna 6, 7]

Ett fem veckor gammalt embryo av en människa är inte bara en bit vävnad. I embryot finns anlagen till alla organ som en vuxen människa har.

(Naturlig storlek)

Varför vi inte gjorde abort

VICTORIA, som omnämndes i den första artikeln, sade till sin pojkvän, Bill, att hon inte skulle göra abort. ”Jag kände att jag bar på ett liv”, säger Victoria. ”Och eftersom jag förstod att Bill inte skulle vara till hjälp och stöd för mig under graviditeten, lämnade jag honom.”

Längre fram tänkte Bill om och frågade Victoria om hon ville gifta sig med honom. Men det var verkligen inte lätt för dem att ta hand om sin nyfödde son. ”Vi hade inga pengar, nästan inga kläder och knappt någonting annat heller”, berättar Victoria. ”Bill hade ett lågavlönat arbete, och vi fick nöja oss med en billig, enkel bostad, men vi höll ut.”

Det finns andra som också har fått svåra problem på grund av oplanerade graviditeter, men också de har vägrat att göra abort. Hur har de kunnat stå fast vid sitt beslut och klarat av att fostra upp ett oplanerat eller rentav oönskat barn med de påfrestningar det medför? Svaret ligger i att de har följt de visa råd som finns i Bibeln.

Gör inget förhastat – tänk praktiskt

Bibeln säger: ”Den flitiges planer leder till vinning, lika säkert som att allt hastverk leder till armod.” (Ordspråksboken 21:5)

För Connie, som är mamma till tre pojkar, varav en är funktionshindrad, var tanken på att få ett barn till överväldigande. ”Vi behövde inte en mun till att mätta”, säger hon. ”Därför övervägde vi att göra abort.” Men innan hon fattade ett förhastat beslut talade hon med sin arbetskamrat Kay. Hon hjälpte Connie att förstå att hon bar på en ofödd individ. Det fick Connie att tänka om.

Men Connie behövde hjälp att lägga upp en plan som kunde fungera i praktiken. Hon hade en moster som bodde i närheten, och därför föreslog Kay att Connie skulle kontakta henne. Connie gjorde det, och hennes moster blev glad att få hjälpa till. Dessutom tog Connies man ett extra arbete, och de flyttade till en billigare lägenhet. På det sättet kunde de ta hand om ett barn till.

Kay hjälpte också Connie att få kontakt med organisationer som hjälper kvinnor som oplanerat blivit gravida. I många länder finns det sådana organisationer som bistår nyblivna mammor som behöver hjälp. För att hitta sådana organisationer kan man söka på Internet eller i telefonkataloger. Att söka sådan hjälp kan kräva stora ansträngningar, men ”den flitiges planer” har framgång.

Inse att det gäller ett liv

Bibeln säger: ”Den vise har ögon i huvudet, den enfaldige vandrar i fullständigt mörker.” (Predikaren 2:14)

En verkligt vis kvinna blundar inte för verkligheten och ”vandrar” inte i ”mörker”. Hon använder sina ”ögon i huvudet” till hjälp för sina intellektuella förmågor, och hon kan räkna ut vilka konsekvenser hennes handlingar får. Hon handlar alltså tvärtemot den kvinna som blundar för vad som i verkligheten händer i hennes livmoder. Hon har stor medkänsla med det embryo, det liv, som finns i henne och vill göra allt hon kan för att skydda det.

Stephanie, som var gravid och funderade på att göra abort, fick se en ultraljudsbild av det två månader gamla barn hon bar på. Hon berättar: ”Jag började gråta och tänkte: Varför vill jag döda något som lever?”

Denise är en annan ogift ung kvinna som var gravid och som också kom att inse att hon bar på en levande individ. När hennes pojkvän gav henne pengar och sade till henne att hon skulle ”ta hand om det”, svarade hon: ”Göra abort? Det skulle jag aldrig kunna göra!” Så hon vägrade att döda sitt barn.

Vad människofruktan kan leda till

De som kanske känner sig pressade av andra till att göra abort kan tänka på följande ordspråk i Bibeln: ”Fruktan för människor lägger en snara, men den som förtröstar på Jehova blir beskyddad.” (Ordspråksboken 29:25)

Sjuttonåriga Monica blev gravid genom sin pojkvän strax innan hon skulle börja på en handelsskola. Hennes mamma, som är änka och har fem barn, blev förtvivlad. Hon hade önskat att hennes dotter skulle lära sig ett yrke så att hon inte behövde fortsätta att leva i fattigdom. I ren desperation försökte mamman få Monica att göra abort. ”När läkaren frågade om jag ville göra abort, sade jag: ’Nej!’” berättar Monica.

Monicas mamma blev förkrossad när hon såg Monicas lovande framtid gå upp i rök och tänkte på all den stress som ytterligare ett barn skulle medföra. Hon tvingade därför Monica att flytta hemifrån. Monica fick då möjlighet att bo hos en moster. Efter några veckor mjuknade Monicas mamma och lät henne flytta hem igen och föda sitt barn. Monicas mamma hjälpte henne att ta hand om den nyfödde Leon, och hon kom snart att älska den lille pojken innerligt.

En gift kvinna som heter Robin utsattes för press från ett annat håll. ”Innan man visste att jag var gravid, behandlades jag för en njurinfektion av min läkare”, säger Robin. ”Sedan fick jag veta att risken var stor att mitt barn skulle födas med svåra förståndshandikapp.” Läkaren uppmanade henne därför att göra abort. ”Jag förklarade Bibelns syn på livet för honom och talade om att jag absolut inte kunde göra abort”, berättar Robin.

Även om läkarens oro var förståelig, var det ingen omedelbar fara för Robins liv.a ”När min dotter hade fötts tog man prover, och de visade att hon bara var lindrigt utvecklingsstörd och hade en mild form av cerebral pares (CP). Hon klarar sig relativt bra. Hon är nu 15 år och läser bättre och bättre. Hon betyder så mycket för mig, och jag tackar Jehova många gånger varje dag för att hon finns”, tillägger Robin.

Vänskap med Gud ger kraft

Bibeln säger: ”De som fruktar Jehova har hans förtroliga vänskap.” (Psalm 25:14)

Det som får många att vägra att göra abort är att de tänker på hur deras Skapare ser på saken. Det som är viktigast för dem är vänskapen med Gud och att han finner behag i det de gör. Så var det för Victoria som nämndes tidigare. Hon säger: ”Jag trodde fullt och fast att Gud är den som ger liv och att jag inte hade rätt att ta det liv som han hade gett.”

När Victoria började studera Bibeln på allvar, blev hennes vänskap med Gud allt starkare. Hon konstaterar: ”När jag beslöt mig för att behålla mitt barn, kände jag att jag kom närmare Gud, och jag ville behaga honom i allt jag gjorde. Och när jag bad om hans vägledning, ordnade sig allt annat.”

Vänskapen med Gud, som är livets källa, gör att vi får större respekt för det liv som finns i livmodern. (Psalm 36:9) Dessutom kan Gud ge en kvinna och hennes familj ”kraft som är över det normala” och hjälpa dem att klara av en oplanerad graviditet. (2 Korinthierna 4:7) När de som visade respekt för Guds syn på livet tänker tillbaka på det beslut de fattade, hur känner de det nu?

Ångrar det inte

De här föräldrarna plågas inte av skuldkänslor, och de känner inte heller saknad och sorg. De kom med tiden att betrakta ”moderlivets frukt” som en belöning, inte som en förbannelse. (Psalm 127:3) Connie, som nämndes tidigare, kände det så bara två timmar efter det att hon hade fött sitt barn! Hon blev så upprymd att hon ringde upp sin arbetskamrat Kay och berättade att hon tyckte att det kändes fantastiskt att nu få möjlighet att fostra upp sin lilla flicka. Connie var strålande glad och sade vidare: ”Det är verkligen sant att Gud välsignar dem som gör hans vilja.”

Varför har man nytta av att handla i överensstämmelse med Guds syn på livet? Därför att Gud som är livets källa ger oss lagar och normer i Bibeln som är till vårt bästa. (5 Moseboken 10:13)

Enligt Victoria och Bill, som omnämndes i början av både den här artikeln och den första, blev beslutet att inte göra abort en vändpunkt i deras liv. De förklarar: ”Vi använde droger och skulle troligen ha dött om vi hade fortsatt med det. Men respekten för vårt ofödda barns liv fick oss att sluta med drogerna och att börja fundera på vårt eget liv. Med Jehovas vittnens hjälp kunde vi ändra livskurs.”

Deras son, Lance, är nu 34 år och har varit gift i över 12 år. Han berättar: ”Ända sedan jag var liten har mina föräldrar lärt mig att jag ska grunda mina beslut på Bibeln. Det har varit till nytta för mig, min fru och vårt barn, och ingenting skulle ha kunnat göra oss lyckligare.” Hans pappa, som från början ville att Victoria skulle göra abort, säger: ”Vi ryser när vi tänker på hur nära det var att vi inte hade haft vår älskade son nu.”

Sedan har vi Monica som vägrade att göra abort trots påtryckningarna från sin mamma. Hon berättar: ”Två veckor efter det att min son hade fötts fick jag kontakt med Jehovas vittnen. De lärde mig att leva helt enligt Guds normer. Jag började snart lära min son Leon hur viktigt det är att lyda Gud, och han har under årens lopp utvecklat en stark kärlek till Gud. Leon tjänar nu som resande tillsyningsman bland Jehovas vittnen.”

Leon säger så här när han tänker på vad hans mamma gjorde: ”Hon älskade mig så mycket att hon lät mig leva, trots den press hon stod under. Det har fått mig att vilja använda livet på bästa möjliga sätt för att visa Gud hur mycket jag uppskattar denna underbara gåva.”

Många som har lärt känna Guds syn på livet ångrar inte att de fattade beslutet att de skulle föda det barn som de nu värdesätter så mycket. De kan av hela sitt hjärta med tacksamhet säga: ”Vi gjorde inte abort!”

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

När Stephanie fick se en ultraljudsbild av sitt två månader gamla barn bestämde hon sig för att inte göra abort.

(Konturerna är tillagda.)

[Bild på sidan 8]

Victoria och Lance.

[Bild på sidorna 8, 9]

Victoria och Bill med Lance och hans familj.

[Bild på sidan 9]

Monica och hennes son Leon är mycket tacksamma för att hon inte gav efter för pressen att göra abort för 36 år sedan.