Abortfrågan — Är 60 miljoner mord lösningen?

FÖRVIRRAD, rädd och gråtande ser en 15-årig flicka sin pojkvän gå sin väg i vredesmod. Han tyckte att hon var dum som blev med barn. Hon trodde att de älskade varandra.

En kvinna blir förtvivlad när hon märker att hon väntar sitt sjätte barn. Hennes man är arbetslös, och hennes småttingar får gå hungriga till sängs varje kväll. Hur skall de kunna ta hand om ännu ett barn?

”Det kunde inte ha kommit olägligare”, förklarar en elegant klädd kvinna för sin läkare. Hon är äntligen färdig med sin ingenjörsexamen och skall just påbörja sin nya karriär. Hennes man är helt uppslukad av sitt arbete som advokat. Hur skall de få tid med ett barn?

Dessa tre kvinnor lever i olika världar och ställs inför olika problem, men de väljer samma lösning: abort.

Abort är en av de mest brännbara tvistefrågorna under det här decenniet, en som har väckt våldsam debatt på de politiska, sociala, medicinska och teologiska områdena. I Förenta staterna demonstrerar förkämpar för de oföddas rättigheter under parollen ”pro-life” (”för liv”). Abortförespråkarna, som kallar sig ”pro-choice” (”för valfrihet”), står på frihetens och den kvinnliga valfrihetens mark. De båda lägren kämpar mot varandra i politiska val, i rättssalarna, i kyrkorna och till och med på gatorna.

Miljontals människor vet inte på vilken sida de skall stå i denna dragkamp, bombarderade som de är av lidelsefulla argument från ömse håll. Själva termerna ”pro-choice” och ”pro-life” är omsorgsfullt valda för att fria till de obeslutsamma. Vem är inte ”för valfrihet” i detta frihetens tidevarv? Men vem är, å andra sidan, inte ”för liv”? Abortförespråkarna viftar med klädhängare för att åskådliggöra hur förtryckta kvinnor dött då de underkastat sig farliga illegala aborter. De abortfientliga visar upp burkar med aborterade foster som en makaber påminnelse om miljontals ofödda barns död.

Detta tragiska, dödsbringande dilemma beskrivs på ett träffande sätt av Laurence H. Tribe i boken Abortion: The Clash of Absolutes: ”Många som har lätt att föreställa sig fostrets konkreta mänsklighet, som håller dess fana högt och gråter, ser knappast kvinnan som bär det och hennes situation. ... Många andra, som har lätt att föreställa sig kvinnan och hennes kropp, som högljutt kräver att hon skall ha rätt att bestämma över sitt eget livsöde, ser knappast fostret i kvinnans moderliv och kan inte föreställa sig det liv som det skulle ha haft möjlighet att leva.”

Medan detta moraliska krig rasar, offras årligen mellan 50 och 60 miljoner ofödda barns liv på rättigheternas slagfält.

Vilken ståndpunkt intar du i denna känsloladdade debatt? Hur skulle du besvara följande viktiga frågor: Är det en kvinnas självklara rättighet att träffa detta avgörande? Är en abort berättigad under vilka som helst omständigheter? När börjar en människas liv? Och den viktigaste frågan av alla, även om den inte ställs så ofta: Hur ser vår Skapare, upphovet till livet och barnafödandet, på abort?

Aborter är inget nytt. Bland antikens greker och romare var sådana ingrepp vanligt förekommande. Under medeltiden och renässansen var aborter tillåtna i Europa fram till den tidpunkt då fostret ”kvicknar i moderlivet”, det vill säga då modern börjar känna de första fosterrörelserna. I och med den sexuella revolutionen fick man också skörda konsekvenserna — miljontals oönskade graviditeter.

Under 1960-talet vann kvinnorörelsen allt större inflytande, och en av grundstenarna i denna rörelse är kvinnans rätt att själv råda över sin fortplantningsförmåga. Somliga menar att abort bör tillåtas för kvinnor som blivit gravida genom våldtäkt eller incest samt då moderns hälsa står på spel. Den medicinska tekniken har gjort det möjligt att kika in i livmodern och uppdaga eventuella sjukdomar hos barnet och även fastställa dess kön. Många havandeskap avbryts enbart på grund av en läkares pessimistiska prognos. Kvinnor som är över 40 år gamla kanske oroar sig över att barnet de bär skall vara missbildat.

I fattiga länder, där människor har begränsad tillgång till preventivmedel, tycker många kvinnor att de inte kan ta hand om fler barn. Och somliga havande kvinnor tänjer ytterligare på principen om valfrihet och väljer att abortera ett foster bara för att de tycker att tidpunkten för graviditeten inte är den rätta eller därför att de har fått reda på det ofödda barnets kön och helt enkelt inte vill ha det.

Många av de hätska argument som avfyras i denna konflikt har att göra med frågan om när livet börjar. Få människor förnekar att en befruktad äggcell lever, men frågan är: som vad lever den? Är den bara ett stycke vävnad? Eller är den en mänsklig varelse? Är ett ekollon en ek? Är ett foster en människa? Har det några rättigheter? Hårklyverierna fortsätter i all oändlighet. Hur ironiskt är det inte att läkare på ett och samma sjukhus kan göra frenetiska ansträngningar för att rädda ett förtidigt fött barn, samtidigt som de tar livet av ett foster som är lika gammalt! Lagen kan tillåta dem att döda ett barn inne i livmodern, men det är mord om barnet befinner sig utanför livmodern.

De mest högljudda kraven på legala aborter kommer från moderna, ”frigjorda” kvinnor, som har obegränsad tillgång till preventivmedel av olika slag. De gör lidelsefullt anspråk på rätten att bestämma över sina fortplantningsförmågor, när de i själva verket redan har gjort bruk av sin förmåga att fortplanta sig och frambringa avkomma. Vad de egentligen kräver är rätten att omintetgöra denna fortplantning. Under vilken förevändning? ”Det är min kropp!” Men är det verkligen det?

Boken Abortion—A Citizens’ Guide to the Issues förklarar att under de 12 första graviditetsveckorna är ”den lilla geléartade vävnadsanhopningen ... mycket lätt att avlägsna”. Är en abort verkligen detsamma som att ”avlägsna en vävnadsklump” eller ”eliminera resultatet av befruktningen”? Eller är dessa förskönande omskrivningar avsedda att göra den obehagliga sanningen mer lättsmält och döva oroade samveten?

Detta oönskade vävnadsfragment är ett växande, pulserande liv med en egen kromosomuppsättning. Som en profetisk självbiografi ger den en detaljerad skildring av en unik individ i vardande. Den kände forskaren och professorn i fetologi, A. W. Liley, förklarar: ”Från biologisk synpunkt sett kan vi inte i något skede skriva under på att fostret är blott och bart ett bihang till modern. Genetiskt sett är modern och barnet åtskilda personer alltifrån befruktningen.”

Ett ansvarslöst beteende

På platser där det är lätt att få abort känner emellertid många inte något större behov av att skydda sig mot oönskade graviditeter. De föredrar att använda sig av abort som ett sätt att gardera sig mot de små ”olyckshändelser” som kan inträffa.

Statistiken visar att pubertetsåldern har sjunkit under detta århundrade. Följden har blivit att allt yngre barn blir i stånd att sätta barn till världen. Har de blivit upplysta om det stora ansvar som följer med detta privilegium? Genomsnittsamerikanen förlorar sin oskuld vid 16 års ålder, och 1 av 5 gör det före 13 års ålder. Omkring en tredjedel av alla gifta män och kvinnor har eller har haft utomäktenskapliga förbindelser. Bland promiskuösa finns många som gärna företar abort. Ibland framförs det krav på en legalisering av prostitutionen för att minska spridningen av aids. På liknande sätt har legaliseringen av aborter kanske bidragit till att ingreppen blivit mindre riskabla medicinskt sett, men de har i ännu högre grad bidragit till att skapa en miljö i vilken moraliska sjukdomar kan grassera — och gör det.

Offer för våld eller olyckliga omständigheter?

Intressant nog visar rapporter att graviditeter på grund av våldtäkt är mycket sällsynta. I en undersökning som omfattade 3.500 våldtäktsfall i Minneapolis i USA blev inte ett enda av offren havande. Av 86.000 aborter som utfördes i det forna Tjeckoslovakien under en viss tid förekom endast 22 våldtäktsfall. Det är således bara en liten del av alla abortsökande som åberopar sådana skäl.

Hur är det då med alla skrämmande förutsägelser om svårt missbildade barn med obotliga fysiska defekter? Vid första tecken på problem är många läkare snara att rekommendera abort. Men kan de vara absolut säkra på att de ställt rätt diagnos? Många föräldrar kan intyga att sådana dystra förutsägelser kan ha varit helt ogrundade, och de har friska, lyckliga barn som bevis för sitt påstående. Andra, som har barn som betraktas som handikappade, är ändå glada över att vara föräldrar. Faktum är att endast 1 procent av alla som söker abort i Förenta staterna gör detta på grund av att de fått veta att det kan vara något fel på barnet.

Under den tid som det tagit dig att läsa den här artikeln har emellertid hundratals ofödda barns liv utsläckts. Varför? Och hur påverkar detta de människors liv som berörs av det?

[Infälld text på sidan 4]

Modern: ”Det är min kropp!”

Barnet: ”Nej! Det är min kropp!”

Aborternas tragiska tribut

MELLAN 50 och 60 miljoner ofödda barns liv utsläcks varje år genom abort. Kan du föreställa dig den siffran? Det skulle vara som att utplåna Hawaiiöarnas hela befolkning varje vecka!

Det är svårt att få tag i exakta uppgifter, eftersom de flesta länder inte är så noga med att föra statistik över antalet utförda aborter. Och i de länder där aborter är tillåtna endast i begränsad omfattning eller är helt förbjudna kan experterna bara gissa sig till det verkliga antalet. Men globalt sett ser abortstatistiken ut ungefär så här:

I Förenta staterna är abort det vanligaste kirurgiska ingreppet näst tonsillektomi. Varje år utförs över 1,5 miljon aborter. Det stora flertalet av kvinnorna är ogifta — omkring 4 av 5. Ensamstående kvinnor avbryter graviditeten dubbelt så ofta som de fullföljer den, medan gifta kvinnor fullföljer graviditeten tio gånger så ofta som de genomgår abort.

Central- och Sydamerika — med övervägande katolsk befolkning — har världens strängaste abortlagar. Trots detta utförs mängder av illegala aborter, som utsätter kvinnorna för allvarliga hälsorisker. I Brasilien, till exempel, genomgick omkring fyra miljoner kvinnor abort förra året. Över 400.000 av dessa kvinnor var tvungna att söka läkarhjälp på grund av tillstötande komplikationer. I Latinamerika avbryts omkring en fjärdedel av alla graviditeter.

I Afrika är lagarna också mycket restriktiva. Skador och dödsfall är vanligt förekommande, i synnerhet bland fattiga kvinnor som söker hjälp hos illegala abortörer.

Många länder i Mellersta Östern har stränga lagar på papperet, men aborter söks allmänt av kvinnor som har råd att betala de höga avgifterna och beviljas ofta.

I större delen av Västeuropa är aborter tillåtna i viss utsträckning — den liberalaste abortlagstiftningen har de skandinaviska länderna. Den allmänna hälso- och sjukvården i Storbritannien har fört statistik över antalet aborter ända sedan de legaliserades år 1967. Man har kunnat konstatera att antalet abortingrepp fördubblats, samtidigt som antalet utomäktenskapliga barn, sexuellt överförda sjukdomar, prostitution och en mängd olika sjukdomar i fortplantningsorganen ökat i omfattning.

De östeuropeiska länderna är för närvarande stadda i omvandling, och det är också abortlagarna i dessa länder. I det forna Sovjetunionen beräknas antalet aborter uppgå till 11 miljoner årligen — en av de högsta siffrorna i världen. På grund av bristen på preventivmedel och ekonomiska bekymmer är det inte ovanligt att en kvinna i dessa områden genomgår mellan sex och nio aborter under sin livstid.

Den allmänna trenden i Östeuropa går mot en ökad liberalisering av abortlagstiftningen. Ett drastiskt exempel är Rumänien, där den gamla regimen förbjöd såväl aborter som preventivmedel i syfte att främja befolkningsökningen. Rumänska kvinnor var tvungna att föda minst fyra barn för att fylla kvoten, och år 1988 översvämmades de rumänska barnhemmen av övergivna barn. När den revolutionsregering som upprättades år 1989 släppte dessa restriktioner, fick Rumänien Europas högsta abortfrekvens; nu slutar 3 graviditeter av 4 med abort.

Asien svarar för det största antalet aborter i världen. Folkrepubliken Kina, med sin ettbarnspolitik och sina obligatoriska aborter, toppar listan med 14.000.000 aborter per år. I Japan smyckar kvinnor små statyetter med haklappar och leksaker till minne av sina aborterade barn. De flesta japanskor är rädda för att använda p-piller, och abort är den vanligaste barnbegränsningsmetoden.

I stora delar av Asien, och i synnerhet i Indien, har den medicinska tekniken försatt kvinnosakskämparna i ett besvärligt predikament. Med hjälp av sådana tekniker som fostervattensprov och ultraljudsundersökningar kan man nu fastställa barnets kön i ett allt tidigare skede av graviditeten. I den orientaliska kulturen har man av hävd satt större värde på söner än på döttrar. På de platser där både könsbestämningsteknik och aborter finns att tillgå för dem som så önskar aborteras därför kvinnliga foster i mycket stor utsträckning, vilket gör att det föds en oproportionerligt stor procent pojkar. Feministrörelsens anhängare befinner sig nu i den paradoxala situationen att de kämpar för kvinnans rättighet att abortera ett kvinnligt foster.

Hur modern känner det

Liksom fallet är med andra medicinska åtgärder är aborter förenade med vissa risker och obehag. Under graviditeten är livmodermunnen tätt sluten för att det lilla barnet skall vara i säkert förvar. Att vidga den och föra in instrument kan vara både smärtsamt och traumatiskt. Att suga ut fostret tar i regel omkring 30 minuter, och under ingreppet upplever somliga kvinnor måttliga till kraftiga smärtor och kramper. Vid aborter med hjälp av saltlösning framkallas en förtidig födelse, ibland med hjälp av prostaglandin, ett ämne som sätter i gång värkarbetet. Sammandragningarna kan vara i timmar eller till och med dagar och kan vara smärtsamma och känslomässigt utarmande.

Bland de komplikationer som kan uppstå i samband med en abort märks blödningar, bristningar i livmoderhalsen, punktion av livmodern, blodpropp, anestesireaktioner, kramper, feber, frossbrytningar och kräkningar. Risken för infektioner är särskilt stor om delar av fostret eller moderkakan blir kvar i livmodern. Detta är inte ovanligt, och i sådana fall kan ett kirurgiskt ingrepp behöva göras för att avlägsna de kvarvarande vävnaderna eller kanske till och med hela livmodern. Undersökningar som utförts av statliga instanser i Förenta staterna, Storbritannien och det forna Tjeckoslovakien visar att aborter för med sig avgjort ökade risker för sterilitet, utomkvedshavandeskap, missfall, förtidig nedkomst och medfödda missbildningar.

Som förre chefen för den allmänna hälsovården i Förenta staterna, C. Everett Koop, konstaterade, har ingen gjort ”en vetenskaplig undersökning av den känslomässiga reaktionen eller skuldmedvetenheten hos en kvinna som har genomgått en abort och nu intensivt önskar sig ett barn som hon inte kan få”.

Vid undersökningar rörande abort borde kontrollgrupperna också inbegripa kyska unga kristna som bevarar sin oskuld av respekt för livet självt och för Guds lagar. Man skulle då finna att dessa ungdomar åtnjuter sundare relationer, större självaktning och bestående sinnesfrid.

Hur det ofödda barnet känner det

Hur känns det för ett ofött barn att ligga tryggt inbäddat i mammas varma livmoder och sedan plötsligt bli överfallet, misshandlat och dödat? Vi kan bara gissa oss till svaret, för ingen som varit med om det kommer någonsin att kunna tala om det för oss.

De flesta aborter utförs under de tolv första graviditetsveckorna. Vid det laget kan det lilla fostret andas och svälja, och dess hjärta har börjat slå. Det kan böja på sina små tår, knyta händerna, slå kullerbyttor i sin våta värld — och känna smärta.

Många foster rycks loss från livmodern och dras ut i en behållare med hjälp av en vakuumsug med skarp spets (sugkyrett). Metoden kallas sugaspiration. Det kraftiga suget (som är 29 gånger kraftigare än en dammsugares) sliter sönder den lilla kroppen. Andra aborter utförs genom dilatation och skrapning. Med hjälp av en ögleformig kniv avlägsnas livmoderslemhinnan, och barnet skärs i stycken.

Foster som är äldre än 16 veckor kan aborteras med hjälp av saltlösning. Fosterhinnan punkteras med en lång nål, och en del av fostervattnet tappas ut och ersätts med koncentrerad saltlösning. När barnet sväljer och andas, tränger den giftiga lösningen ner i de små lungorna. Barnet vrider sig i krampryckningar. Det frätande giftet bränner bort det översta lagret av huden, så att den blir skrynklig och sårig. Ibland uppstår blödningar i hjärnan. En plågsam död kan inträffa efter några timmar, men ibland händer det att värkarbetet inte sätter i gång förrän efter några dagar, och modern föder fram ett levande men döende barn.

Om graviditeten är så långt gången att fostret inte kan dödas med hjälp av dessa eller liknande metoder, återstår ett alternativ — hysterotomi, ett kejsarsnitt, fast med ett annat syfte: att utsläcka ett liv i stället för att rädda det. Buken och livmodern öppnas genom ett operativt ingrepp, och nästan alltid lyfts ett levande barn ut. Det händer till och med att det gråter. Men det måste lämnas att dö. En del dödas avsiktligt genom att kvävas eller dränkas eller genom andra metoder.

Hur läkaren känner det

I hundratals år har läkare hyllat de principer som kommer till uttryck i den vördade hippokratiska läkareden, i vilken det bland annat sägs: ”Jag skall icke giva dödande gift till någon ens om jag blir ombedd; ej heller skall jag föreslå en dylik åtgärd, likaledes skall jag icke giva en kvinna något fosterfördrivande medel, utan utöva mitt yrke med samvete och värdighet.”

Vilket etiskt dilemma ställs de läkare inför som utsläcker ofödda barns liv? Doktor George Flesh beskriver situationen på följande sätt: ”Mina första aborter, som utfördes när jag som läkarkandidat bodde på sjukhuset, förorsakade mig inga känslomässiga problem. ... Min motvilja började efter det att jag hade utfört hundratals aborter. ... Varför ändrade jag inställning? I början av min bana som praktiserande läkare kom ett ungt par till mig och ville ha abort. Eftersom patientens livmoderhals var så hård och spänd, kunde jag inte vidga den tillräckligt för att utföra ingreppet. Jag bad henne komma tillbaka efter en vecka, då livmoderhalsen skulle vara mjukare. En vecka senare återvände paret och sade att de hade ångrat sig. Jag förlöste kvinnan sju månader senare.

Några år senare lekte jag med lille Jeffrey i swimmingpoolen vid tennisklubben där både hans föräldrar och jag var medlemmar. Han var så söt och glad. Jag blev skräckslagen när jag tänkte på att det bara var ett tekniskt hinder som hade hindrat mig från att utplåna Jeffreys möjligheter till liv. ... Att slita sönder ett utvecklat foster lem för lem, bara därför att modern begär det, är enligt min mening en moraliskt fördärvlig handling, som samhället inte borde tillåta.”

En sjuksköterska som slutade upp att assistera vid aborter berättar om sitt arbete på en abortklinik: ”En av våra uppgifter var att räkna delarna. ... Om flickan har delar av barnet kvar i livmodern när hon åker hem, kan det bli allvarliga problem. Jag brukade ta alla delar och gå igenom dem för att förvissa mig om att det fanns två armar, två ben, en kropp, ett huvud. ... Jag har fyra barn. ... Det blev en enorm konflikt mellan mitt yrkesliv och mitt personliga liv som jag inte klarade av. ... Abort är något som det är svårt att förlika sig med.”

[Bild på sidan 7]

I Asien, där människor av tradition föredrar söner framför döttrar, utsläcks tusentals kvinnliga fosters liv genom abort

[Bildkälla]

Foto: Jean-Luc Bitton/Sipa Press

[Bild på sidan 8]

Nyhetsreporter vid en abortfientlig demonstration fotograferar ett 20 veckor gammalt foster som avlägsnats genom legal abort

[Bildkälla]

Foto: Nina Berman/Sipa Press

[Bild på sidan 8]

En abortvänlig demonstration i Washington

[Bildkälla]

Foto: Rose Marston/Sipa Press

[Bild på sidan 9]

I Förenta staterna är 4 av 5 abortsökande kvinnor ogifta

Liv – en gåva som vi bör sätta värde på

NÄR Jehova Gud gav den mänskliga familjen privilegiet att få sätta barn till världen, vilken storslagen gåva var då inte detta! Ett vackert litet barn skulle födas och skulle tas emot med öppna armar av två lyckliga människor som älskade varandra och var beredda på att ta väl vara på detta lilla liv, som var frukten av deras äktenskapliga förening. Idel glädjeämnen väntade familjen när barnet sedan växte upp.

Adams och Evas synd medförde emellertid tragiska konsekvenser för de barn som skulle komma att födas i den mänskliga familjen. På grund av synd dömdes den första kvinnan att föda sina barn med vånda och fysisk smärta, och den syndfulla miljö i vilken deras avkomlingar kom att växa upp gjorde att det blev en verklig utmaning för föräldrar att fostra sina barn. I dagens komplicerade värld är det därför inte så underligt att ett barns tillblivelse ofta hälsas med allt annat än glädje. Vad är då Skaparens syn på de ofödda? Har den förändrats i takt med den allmänna moralens föränderliga vindar? Inte alls. Hans syn på och omsorg om världens ofödda barn förblir oförändrade.

Bibeln visar tydligt att det foster som utvecklas i moderlivet är en unik individ. Livet börjar vid befruktningen. Barnets födelse innebär bara att människor nu kan se det Gud redan har sett. Hesekiel talar om ”varje barn som öppnade moderlivet”. (Hesekiel 20:26) Job nämner ”dörrarna till min mors liv” och beskriver missfall som ”barn som inte har sett ljuset”. — Job 3:10, 16.

Lägg märke till vilka ömma känslor Jehova hyser för det lilla liv som växer i moderns inre. Han sade till Jeremia: ”Innan jag formade dig i moderlivet kände jag dig, och innan du började komma fram ur modersskötet helgade jag dig.” (Jeremia 1:5) David sade: ”Benen i min kropp var inte dolda för dig, när jag gjordes i det hemliga, när jag vävdes i jordens djupaste delar. Dina ögon såg till och med embryot av mig.” (Psalm 139:15, 16) Job kallade Gud ”Den som gjorde mig i moderlivet ... och ... som har gripit sig an med att bereda oss i modersskötet”. — Job 31:15.

Men hur betraktar då Gud en förtvivlad, havande kvinna som inte vill ha sitt barn? Om någon är medveten om det tunga ansvar som föräldraskapet för med sig, så är det vår Skapare. Om en havande kvinna, även om hon befinner sig i en svår situation, väljer att behålla barnet av respekt för Guds krav, skulle han då inte välsigna hennes beslut? En förälder kan och bör med rätta be Gud om hjälp att fostra ett lyckligt barn. I sitt ord har Gud redan gett föräldrar de bästa råd som finns att tillgå när det gäller barnuppfostran. Att man tillämpar Bibelns principer i familjelivet ger alltid goda resultat. De glädjeämnen och belöningar som det för med sig att uppfostra gudaktiga barn uppväger mer än väl de uppoffringar som man kan behöva göra, vilket varje stolt förälder kan vittna om.

Ser Jehova annorlunda på saken om barnet tillkommit genom våldtäkt eller incest? Även om det som modern blivit utsatt för är en kriminell handling, är detta inte barnets fel. Att utsläcka dess liv skulle vara detsamma som att försöka motverka en våldshandling med en annan. Jehova, om någon, vet vilken traumatisk upplevelse ett sådant övergrepp kan vara för offret och kan hjälpa mor och barn att klara av efterverkningarna på ett balanserat sätt.

Men hur är det då om en läkare säger till en havande kvinna att det skulle vara förenat med stora risker för henne att bära fram barnet? Doktor Alan Guttmacher förklarar: ”I dag är det möjligt för nästan vilken patient som helst att klara av ett havandeskap, såvida hon inte lider av en dödlig sjukdom, till exempel cancer eller leukemi, och i sådana fall skulle en abort inte förlänga, långt mindre rädda, hennes liv.” I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Eftersom de flesta kvinnor kan klara av ett havandeskap även om de har allvarliga medicinska problem, är det få aborter som kan sägas vara nödvändiga för att skydda moderns hälsa. De flesta aborter söks därför att man inte vill ha barnet.” Sådana fall är följaktligen mycket sällsynta. Men om en sådan situation skulle uppstå vid tidpunkten för förlossningen, måste föräldrarna välja mellan moderns liv och barnets. Det är ett beslut som de själva måste fatta.

Bör vi förvåna oss över att livets upphovsman har stakat ut klara riktlinjer för hur vi skall använda våra fortplantningsförmågor? Att ge liv åt ett barn som man inte har för avsikt att ta hand om är synd i Skaparens ögon, alldeles som det är synd att ta ett liv.

Abortdebatten kommer med all säkerhet att fortsätta att rasa till den här världsordningens slut. Men för livets upphovsman, Jehova Gud, och för dem som troget håller fast vid hans lagar är detta inte någon tvistefråga. Ett människoliv är dyrbart — en gåva som måste vårdas och skyddas ända från början.

[Ruta på sidan 11]

Att betrakta abort på Guds sätt

HUR är det om en ung flicka blir med barn utan att vara gift och är fullständigt oförberedd på sin roll som mor? Bör hon få sätta ett barn till världen? Guds känslor för barnet förändras inte bara för att dess mor har handlat oförnuftigt och omoraliskt. Ett barns födelse kan faktiskt hjälpa modern att inse de naturliga följderna av sitt omoraliska handlingssätt och inskärpa hos henne hur förståndigt det är att lyda Guds lagar. Att undanröja konsekvenserna av hennes otillåtna könsumgänge skulle kunna ge henne samvetskval eller uppmuntra henne att fortsätta att begå omoraliska handlingar.

Om det inte finns någon far som hon kan dela ansvarsbördan med, kommer det inte att bli lätt för henne att ta hand om barnet. Men ett gott förhållande till vår himmelske Fader kan ge en mor den moraliska och känslomässiga styrka, det stöd och den vägledning hon behöver för att göra detta. Den kristna församlingen kan också hjälpa till att lätta på den börda som ensamstående föräldrar har att bära.

Har dessa religioner lösningen?

NÄR människor ställs inför det moraliska dilemma som abortfrågan utgör, söker många vägledning hos sina religiösa ledare. Vilket svar har då dessa att ge?

Romersk-katolska kyrkan är avgjort emot abort och lär att livet börjar vid befruktningen. En del katolska präster är politiskt engagerade och kräver att påven skall exkommunicera katolska politiker som röstar för en legalisering av aborter. Trots detta är många katoliker för abort och kräver att abortlagstiftningen skall liberaliseras.

Presbyterianska kyrkan i Förenta staterna rapporterar att 46 procent av prästerna ”inte anser att Bibeln lär att abort är orätt”. Kyrkans officiella hållning är abortvänlig.

United Church of Christ fastslog vid sitt 16:e allmänna kyrkomöte att alla män och kvinnor har rätt att få tillgång till ”lämplig barnbegränsningsservice och riskfria legala aborter, om de så önskar”.

Evangelisk-lutherska kyrkans officiella hållning är att abort ”bör väljas endast som en sista utväg”; man vägrar emellertid att betrakta abort som ”synd” eller att säga att ”livet börjar vid befruktningen”.

De baptistiska kyrkorna är splittrade. Southern Baptist Convention är avgjort emot abort, men American Baptist Church förklarar: ”Det råder delade meningar om vilken hållning kyrkan bör inta gentemot de statliga myndigheterna i abortfrågan. Vi tillerkänner därför den enskilda individen rätten att öppet förespråka den ståndpunkt i abortfrågan som återspeglar hans eller hennes egen uppfattning.”

Inom judendomen går åsikterna också isär; ortodoxa judar intar på det hela taget en abortfientlig ståndpunkt, medan reformjudar och konservativa judar i regel är för abort.

Islam tillåter abort av vilken orsak som helst under de 40 första dagarna efter befruktningen, men därefter endast om graviditeten utgör ett hot mot moderns liv. I Hadith sägs det att fostret ”i 40 dagar har formen av ett frö, därefter är det en blodklump under lika lång tid, därefter ett stycke kött under lika lång tid, därefter ... sänds till det en ängel som blåser livets andedräkt in i det”.

Inom shintoismen har man ingen officiell ståndpunkt, utan låter den enskilda individen själv fatta beslut i frågan.

Hinduer, buddister och sikher har i allmänhet fått lära sig att hysa respekt för livet. Men de är inte involverade i abortdebatten, eftersom de tror på reinkarnationsläran; en abort gör bara att det ofödda barnet återföds i en annan kropp.