Efter Saras död köpte Abraham en familjegravplats av Efron, en av Hets söner, och han följde då vissa formaliteter. (1Mo 23:3–20; 49:29–32)

Som ett uttryck för hövlighet böjde sig Abraham ner innan han lade sitt anbud. Abraham var inte intresserad av att köpa Efrons fält, utan bara grottan som låg i ”utkanten av hans marker”. Efron kom med ett motförslag. Det är osäkert om han gav sken av orientalisk frikostighet genom att säga att han ville ge Abraham egendomen (1Mo 23:7–11) eller om han, som några menar, bara gav uttryck åt att han var villig att avstå från den, dvs. överlåta den mot betalning. Men en sak är säker – han insisterade på att både grottan och fältet skulle ingå i uppgörelsen. Man träffade en överenskommelse, priset nämndes, köpet gjordes upp, och beloppet vägdes noggrant upp, ”400 siklar silver, gångbara hos köpmännen” (7 600 kr). (1Mo 23:16) På den tiden hade man inte präglade mynt, utan pengarna vägdes upp på en våg. ”Fältet och grottan som var på det och alla träd som var på fältet, de som fanns inom alla dess gränser runt om”, blev så överlåtna ”på Abraham som hans förvärvade egendom”. Hela transaktionen ägde rum i båda parternas närvaro och i närvaro av vittnen, ja ”inför Hets söners ögon bland alla som gick in i porten till hans stad”. (1Mo 23:17, 18)