Satan var också närvarande, och han riktade anklagelser mot Job. (Läs Job 1:6–11.) Även om Satan nämnde Jobs ägodelar, var det i första hand Jobs ostrafflighet han ifrågasatte. Ordet ”ostrafflighet” förmedlar tanken på att vara oförvitlig, rättrådig, oklanderlig, rättfärdig och fläckfri. När människors ostrafflighet omnämns i Bibeln avser det fullständig hängivenhet för Jehova.

5. Vad påstod Satan beträffande Job?

⁵ Satan påstod att Job tillbad Gud på grund av själviskhet, inte därför att han var ostrafflig. Han gjorde gällande att Job skulle vara lojal mot Jehova endast så länge Gud fortsatte att belöna och beskydda honom. För att ge ett svar på Satans anklagelse tillät Jehova honom att angripa denne trogne man. Job fick veta att hans boskap stulits eller dödats, att de flesta av hans tjänare dödats och att hans tio barn förlorat livet, allt på en och samma dag. (Job 1:13–19) Fick Satans angrepp Job att bryta sin ostrafflighet? Den inspirerade redogörelsen beskriver hur Job reagerade på alla dessa olyckor: ”Jehova gav, och Jehova tog. Må Jehovas namn vara välsignat.” (Job 1:21)

6. a) Vad hände vid en annan sammankomst i himlen? b) Vilka tänkte Satan på när han ifrågasatte Jobs ostrafflighet mot Jehova?

⁶ Längre fram hölls en annan sammankomst i himlen. Återigen riktade Satan anklagelser mot Job och sade: ”Hud för hud; en människa ger allt hon äger för sin själ. Men jag ber dig: Sträck för en gångs skull ut din hand och rör vid hans ben och hans kött och se om han inte kommer att förbanna dig rakt i ansiktet.” Lägg märke till att Satan nu innefattade andra i sina anklagelser. Genom att säga att ”en människa ger allt hon äger för sin själ” ifrågasatte Djävulen ostraffligheten inte bara hos Job, utan hos varje ”människa” som tillber Jehova. Därefter tillät Gud Satan att slå Job med en plågsam sjukdom. (Job 2:1–8)

Djävulen hade påstått att den ostrafflige Job inte skulle förbli lojal om han förlorade sina stora rikedomar. Job klarade prövningen och förblev lojal. Sedan påstod Satan att vilken människa som helst skulle vända sig bort från Gud om hon utsattes för fysiskt lidande. Job fick lida, men han bröt inte sin ostrafflighet. När det gällde denne trogne men ofullkomlige man visade sig Satan alltså vara en lögnare.

Mellan den sammankomst i himlen som omtalas i Job 1:6 och den som beskrivs i Job 2:1 gick det en tid. Hur lång den var anges inte. Under den perioden utsattes Job för grymma prövningar. Jobs trohet gjorde att Jehova kunde säga till Satan: ”Ännu håller han [Job] fast vid sin ostrafflighet, fastän du eggar upp mig mot honom till att uppsluka honom utan orsak.” Men Satan erkände inte att hans anklagelser mot Job var falska. Han begärde tvärtom att Job skulle sättas på ytterligare ett svårt prov. Job prövades därigenom av Djävulen både när han var rik och när han var utblottad. Det står helt klart att Satan inte känner något medlidande ens med dem som är fattiga eller drabbas av tragedier. Han hatar dem som är ostraffliga. (Job 2:3–5) Men Jobs trohet visade att Satan är en lögnare.