Gud är inte partisk

1–3. Vilken syn får Petrus, och varför är det viktigt att vi förstår innebörden i den?

DET är år 36. Höstsolen värmer Petrus medan han ber på det platta taket på ett hus vid havet i hamnstaden Joppe. Han har varit gäst i det här huset i några dagar nu. Att han kan tänka sig att bo här visar att han till viss del är fri från fördomar. Husets ägare heter Simon och är garvare, och det är inte alla judar som skulle bo hemma hos en sådan man.a Men Petrus ska snart få lära sig mer om hur opartisk Jehova är.

² Medan Petrus ber faller han i trans. Den syn han ser skulle göra vilken jude som helst upprörd. Han ser något som liknar ett skynke med djur som är orena enligt Moses lag komma ner från himlen. När han blir uppmanad att slakta och äta svarar han: ”Jag har aldrig ätit något som är otillåtet eller orent.” Inte bara en gång, utan tre gånger, blir han tillsagd: ”Sluta kalla det som Gud har renat för orent.” (Apg. 10:14–16) Synen gör Petrus fundersam, men han ska snart få en förklaring.

³ Vad betydde Petrus syn? Det är viktigt att vi förstår det, eftersom den lär oss något viktigt om hur Jehova ser på människor. Vi kan inte vittna grundligt om Guds rike om vi inte lär oss att se på människor som han gör. För att ta reda på vad Petrus syn betyder ska vi undersöka de spännande händelserna i samband med den.

Han ”bad ofta innerliga böner till Gud” (Apg. 10:1–8)

4, 5. Vem var Cornelius, och vad hände medan han bad?

⁴ Vad Petrus inte visste var att en man som hette Cornelius föregående dag också hade fått en syn. Cornelius bodde i Caesarea, omkring fem mil norr om Joppe. Han var centurion i den romerska armén och beskrivs som en ”uppriktigt troende man”.b Han var också en bra familjefar, för ”han och hans hushåll hade djup respekt för Gud”. Även om han var en oomskuren icke-jude visade han omtanke om fattiga judar och gav dem materiell hjälp. Det står också att han ofta bad ”innerliga böner till Gud”. (Apg. 10:2)

⁵ Klockan var omkring tre på eftermiddagen när Cornelius bad till Gud. Då fick han en syn där en ängel sa till honom: ”Gud har hört dina böner och sett gåvorna du ger till de fattiga.” (Apg. 10:4) Ängeln sa åt honom att skicka i väg några män för att hämta Petrus, och det gjorde han. Cornelius skulle snart gå in genom en dörr som tidigare hade varit stängd för honom. Han, som var en oomskuren icke-jude, skulle snart få lyssna till budskapet om räddning.

6, 7. a) Berätta en erfarenhet som visar att Jehova besvarar böner från människor som verkligen vill få reda på sanningen om honom. b) Vad kan vi dra för slutsats av sådana erfarenheter?

⁶ Även i vår tid besvarar Jehova böner från människor som verkligen vill få reda på sanningen om honom. Vi kan nämna ett exempel. En kvinna i Albanien tog emot ett exemplar av Vakttornet som innehöll en artikel om barnuppfostran.c Hon sa till förkunnaren som besökte henne: ”Kan du tänka dig! Jag bad faktiskt till Gud om hjälp att uppfostra mina döttrar. Han måste ha sänt dig till mig! Du gav mig exakt det jag behövde.” Kvinnan och hennes döttrar började studera, och längre fram även hennes man.

⁷ Är det här ett unikt exempel? Inte alls! Sådant här händer om och om igen världen över och alldeles för ofta för att det bara ska vara tillfälligheter. Vad kan vi då dra för slutsats? För det första att Jehova besvarar böner från uppriktiga människor som söker honom. (1 Kung. 8:41–43; Ps. 65:2) För det andra att änglarna hjälper oss i predikoarbetet. (Upp. 14:6, 7)

”Petrus ... var förvirrad” (Apg. 10:9–23a)

8, 9. Vad fick Petrus reda på genom anden, och hur reagerade han?

⁸ Petrus var fortfarande kvar på taket och ”var förvirrad och grubblade över vad synen kunde betyda” när Cornelius sändebud kom till huset. (Apg. 10:17) Skulle Petrus, som tre gånger hade sagt att han vägrade att äta mat som var oren enligt Moses lag, vara villig att följa med männen hem till en icke-jude? Jehova använde sin heliga ande för att hjälpa Petrus att förstå vad han ville att han skulle göra. Anden sa: ”Tre män söker dig. Så res dig, gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har skickat dem.” (Apg. 10:19, 20) Synen hade utan tvivel gjort honom redo att följa den heliga andens ledning.

⁹ När Petrus fick veta att Cornelius hade fått anvisningar av Jehova att hämta honom, bjöd han in de icke-judiska sändebuden, ”och de stannade som hans gäster”. (Apg. 10:23a) Petrus höll redan på att anpassa sig till det som nu visade sig vara Guds vilja.

10. Hur leder Jehova sitt folk, och vilka frågor är det bra att ställa sig?

¹⁰ Än i dag leder Jehova sitt folk framåt undan för undan. (Ords. 4:18) Han använder sin heliga ande för att vägleda ”den trogne och förståndige tjänaren”. (Matt. 24:45) Ibland får vi en klarare förståelse av något i Guds ord eller blir informerade om organisatoriska förändringar. Det är bra att fråga sig: Hur reagerar jag på sådana här förbättringar? Följer jag villigt Guds andes ledning i sådana frågor?

Petrus ”befallde ... att de skulle döpas” (Apg. 10:23b–48)

11, 12. Vad gjorde Petrus när han kom till Caesarea, och vad hade han lärt sig?

¹¹ Dagen efter det att Petrus hade fått sin syn gick han i väg till Caesarea tillsammans med nio andra – Cornelius tre sändebud och de ”sex [judiska] bröderna” från Joppe. (Apg. 11:12) Eftersom Cornelius väntade att Petrus skulle komma hade han samlat ”sina släktingar och nära vänner”, som troligen alla var icke-judar. (Apg. 10:24) När Petrus kom fram gjorde han något som tidigare hade varit helt otänkbart för honom – han gick in i en oomskuren icke-judes hem! Han sa: ”Ni vet ju mycket väl att det är förbjudet för en jude att umgås med någon från ett annat folk eller att besöka honom. Men Gud har visat mig att jag inte ska kalla någon människa oren.” (Apg. 10:28) Vid det här laget hade han förstått att tanken med synen inte bara var att lära honom vilken sorts mat som var tillåten att äta. Han insåg att den handlade om människor och att han inte skulle ”kalla någon människa oren”.

¹² De som väntade på Petrus var väldigt intresserade av vad han hade att säga. ”Nu är vi alla samlade inför Gud för att höra vad Jehova har gett dig i uppdrag att säga”, förklarade Cornelius. (Apg. 10:33) Föreställ dig hur du skulle känna det om en intresserad person hade sagt så till dig. Petrus började med de här kraftfulla orden: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte är partisk. Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör.” (Apg. 10:34, 35) Han hade lärt sig att hudfärg, nationalitet och andra yttre faktorer inte har någon som helst inverkan på hur Jehova ser på människor. Petrus fortsatte sedan med att vittna om Jesus tjänst, död och uppståndelse.

13, 14. a) Vad var det som var speciellt med det som hände år 36? b) Varför ska vi inte döma någon utifrån deras yttre?

¹³ Nu hände något som aldrig tidigare hade hänt. ”Innan Petrus hade talat klart” fick de här människorna, som kom ”från andra nationer”, den heliga anden. (Apg. 10:44, 45) Det här är det enda exemplet i Bibeln på att anden utgöts före dopet. Petrus förstod att det var ett tecken på Guds godkännande, och han ”befallde ... att de skulle döpas”. (Apg. 10:48) Det som hände vid det här tillfället år 36 markerade slutet på den period då Jehova hade visat judarna särskild ynnest. (Dan. 9:24–27) På det här sättet använde Petrus den tredje och sista av ”himmelrikets nycklar”. (Matt. 16:19) Den nyckeln öppnade dörren för oomskurna icke-judar att bli smorda kristna.

¹⁴ Vi som predikar om Guds rike i dag inser att Jehova inte är partisk. (Rom. 2:11) Han vill att ”alla slags människor ska bli räddade”. (1 Tim. 2:4) Vi får därför aldrig döma någon utifrån deras yttre. Vårt uppdrag är att vittna grundligt om Guds rike, och det innebär att vi ska förkunna för alla människor, oavsett deras nationalitet, hudfärg, utseende eller religiösa bakgrund.