Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • ”Därför har vi enats”
    Vittna grundligt om Guds rike
    • KAPITEL 14

      ”Därför har vi enats”

      Den styrande kretsen kommer fram till ett beslut som skapar enhet bland församlingarna

      Bygger på Apostlagärningarna 15:13–35

      1, 2. a) Vilka allvarliga frågor måste den styrande kretsen i det första århundradet ta ställning till? b) Vilken hjälp får bröderna att fatta rätt beslut?

      ALLA i rummet är spända av förväntan. Apostlarna och de äldste som har samlats i det här rummet i Jerusalem tittar på varandra och inser att de har kommit fram till ett avgörande ögonblick. Diskussionen om omskärelsen har väckt några mycket viktiga frågor. Måste de kristna följa Moses lag? Gör Jehova skillnad på judiska och icke-judiska kristna?

      2 Bröderna har granskat många bevis. De har sett på profetior i Guds ord och även på övertygande ögonvittnesskildringar som visar att Jehova har välsignat icke-judiska kristna. Alla har fått säga sitt. Bevismaterialet är omfattande och tydligt. Det råder inget tvivel om att Jehovas ande visar vägen. Men kommer de att följa den vägledningen?

      3. Vilken nytta har vi av att undersöka skildringen i Apostlagärningarna, kapitel 15?

      3 Det krävs tro och mod att följa andens ledning i det här fallet. De riskerar nämligen att bli ännu mer hatade av de judiska religiösa ledarna. Dessutom får de räkna med motstånd från dem i församlingen som försöker få Guds folk att börja följa Moses lag igen. Hur ska den styrande kretsen hantera den här situationen? Det ska vi se närmare på. Samtidigt ska vi se hur de här bröderna gav ett mönster som Jehovas vittnens styrande krets följer i vår tid. Det är ett mönster som vi också vill följa när vi ska fatta beslut och hantera olika situationer i livet.

      ”Detta stämmer med det profeterna har skrivit” (Apg. 15:13–21)

      4, 5. Vilka verser citerade Jakob?

      4 Den som först tog till orda var lärjungen Jakob, Jesus halvbror.a Det verkar som om han var ordförande vid det här mötet. Det han sa sammanfattade antagligen hela den styrande kretsens beslut. Han sa till dem som var samlade: ”Simeon har nu berättat utförligt om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till andra nationer, för att från dem ta ut ett folk som ska bära hans namn. Och detta stämmer med det profeterna har skrivit.” (Apg. 15:14, 15)

      5 Det kan ha varit det Simeon, det vill säga Simon Petrus, och Barnabas och Paulus hade sagt som fick Jakob att tänka på en del skriftställen som kastade ljus över frågan. (Joh. 14:26) Jakob började med att säga: ”Detta stämmer med det profeterna har skrivit”, och sedan citerade han Amos 9:11, 12. Amos bok räknades till den del av de hebreiska skrifterna som vanligtvis kallades ”profeterna”. (Matt. 22:40; Apg. 15:16–18) Som du ser skiljer sig Jakobs citat från det vi läser i Amos bok i dag. Det beror på att Jakob antagligen citerade Septuaginta, som är en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna.

      6. Hur fick bröderna hjälp att förstå vad som var Jehovas vilja?

      6 Jehova hade använt profeten Amos för att förutsäga att det skulle komma en tid då han skulle återuppbygga ”Davids ... hus”, det vill säga den kungliga släktlinje som ledde fram till det messianska riket. (Hes. 21:26, 27) Skulle Jehova bara låta judar uppfylla den här profetian? Nej. Profetian säger vidare att ”folk från alla andra nationer” skulle förenas till ett ”folk som bär ... [Guds] namn”. Kom ihåg att Petrus just hade sagt att Jehova inte gjorde någon ”skillnad mellan oss [kristna judar] och dem [kristna icke-judar], utan han renade deras hjärtan genom tron”. (Apg. 15:9) Med andra ord är det Guds vilja att både judar och icke-judar ska bli rikets arvingar. (Rom. 8:17; Ef. 2:17–19) Det står ingenstans i Bibelns profetior att troende icke-judar måste omskära sig eller bli proselyter först.

      7, 8. a) Vad sa Jakob? b) Hur ska vi förstå Jakobs ord?

      7 Bevisen från Skrifterna och de tydliga ögonvittnesskildringarna fick Jakob att säga: ”Därför menar jag att vi inte ska göra det svårare för människor från andra nationer som vänder sig till Gud, utan bara skriva till dem att de ska hålla sig borta från kött som har blivit orent genom avgudar, från sexuell omoral, från köttet från kvävda djur och från blod. Tiderna igenom har ju det som Mose skrev predikats i alla städer, eftersom man läser hans ord i synagogorna varje sabbat.” (Apg. 15:19–21)

      8 Försökte Jakob, som tydligtvis var ordförande, sätta sig över de andra bröderna och själv besluta vad man skulle göra? Inte alls. Det grekiska uttryck som har återgetts med ”menar jag” visar att han bara gav dem ett förslag att överväga – ett förslag som var grundat på de bevis man hade hört och på vad Skrifterna sa i frågan.

      9. Vilka fördelar hade Jakobs förslag?

      9 Var Jakobs förslag bra? Tydligen, för apostlarna och de äldste godtog det. Vilka fördelar hade förslaget? Å ena sidan skulle beslutet inte ”göra det svårare” för kristna icke-judar, eftersom de inte behövde följa Moses lag. (Apg. 15:19) Å andra sidan skulle beslutet ta hänsyn till samvetet hos kristna judar, som genom åren hade hört Moses ord högläsas ”i synagogorna varje sabbat”.b (Apg. 15:21) Beslutet skulle säkert göra att judar och icke-judar i den kristna församlingen kom närmare varandra. Men framför allt skulle Jehova godkänna beslutet, eftersom det var i linje med hans avsikter. Vilket fint sätt att lösa ett problem som hotade friden och enheten bland Guds folk! Och vilket bra exempel det här är för oss i dag!

      Albert Schroeder håller tal under en internationell sammankomst 1998.

      10. Hur följer den styrande kretsen i dag mönstret från det första århundradet?

      10 Som nämndes i förra kapitlet gör Jehovas vittnens styrande krets i dag precis som den styrande kretsen i det första århundradet gjorde: De vänder sig till Jehova, den högste i universum, och till Jesus Kristus, församlingens huvud, för att få vägledning i alla frågor.c (1 Kor. 11:3) Hur går de till väga? Albert Schroeder, som tjänade i den styrande kretsen från 1974 tills han slutade sitt jordiska liv i mars 2006, berättar: ”Den styrande kretsen träffas på onsdagar, och man börjar mötet med att be om Jehovas andes vägledning. Man anstränger sig verkligen för att se till att varje sak som behandlas och varje beslut som fattas är i enlighet med Guds ord, Bibeln.” Milton Henschel, som tillhörde den styrande kretsen i många år innan han slutade sitt jordiska liv i mars 2003, ställde en viktig fråga till eleverna i den 101:a klassen vid Vakttornets bibelskola Gilead: ”Finns det någon annan organisation på jorden där de som har ledningen rådfrågar Guds ord, Bibeln, innan de fattar viktiga beslut?” Svaret är uppenbart.

      ”Utse några män och skicka dem” (Apg. 15:22–29)

      11. Hur informerades församlingarna om den styrande kretsens beslut?

      11 Den styrande kretsen i Jerusalem hade kommit fram till ett enhälligt beslut i frågan om omskärelsen. Men för att bevara enheten i församlingarna behövde de informera om beslutet på ett tydligt och uppmuntrande sätt. Hur skulle man lyckas med det? I skildringen sägs det: ”Apostlarna, de äldste och hela församlingen [bestämde] att de skulle utse några män och skicka dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, ledande män bland bröderna.” Dessutom skrev man ett brev som bröderna tog med sig för att det skulle läsas upp i alla församlingarna i Antiokia, Syrien och Kilikien. (Apg. 15:22–26)

      12, 13. Vilken positiv verkan fick det att man skickade a) Judas och Silas? b) ett brev från den styrande kretsen?

      12 Judas och Silas var ”ledande män bland bröderna”, så de var mycket kvalificerade att vara representanter för den styrande kretsen. De fyra bröderna skulle klart och tydligt visa att budskapet inte bara var ett svar på den ursprungliga frågan, utan ny vägledning från den styrande kretsen. Att Judas och Silas fick ingå i gruppen skulle hjälpa de kristna icke-judarna i de olika församlingarna att komma närmare de kristna judarna i Jerusalem. Vilken vis och kärleksfull anordning! Den hade utan tvivel en positiv inverkan på friden och harmonin bland Guds folk.

      HUR ÄR DEN STYRANDE KRETSEN ORGANISERAD I VÅR TID?

      Jehovas vittnen vägleds precis som de första kristna av en styrande krets som består av smorda bröder. Den styrande kretsen samlas en gång i veckan. Den är uppdelad i sex kommittéer, som var och en har sitt eget ansvarsområde.

      • Författarkommittén ansvarar för arbetet med att framställa andlig mat till församlingarna och allmänheten. Den svarar också på frågor om Bibeln, har tillsyn över det världsvida översättningsarbetet och godkänner sådant som dramamanuskript och föredragsdispositioner.

      • Personalkommittén ansvarar för att medlemmarna i betelfamiljen som arbetar på Jehovas vittnens avdelningskontor runt om på jorden får vad de behöver både andligt och materiellt. Dessutom har kommittén tillsyn över arbetet med att inbjuda nya medlemmar att tjäna vid avdelningskontoren.

      • Samordningskommittén ansvarar för juridiska frågor och kontakten med media när vi behöver använda dem för att ge en rätt bild av vår tro. Den hanterar också situationer som uppstår i samband med katastrofer och förföljelse och andra allvarliga krissituationer som påverkar Jehovas vittnen på olika platser i världen.

      • Tjänstekommittén har tillsyn över predikoarbetet och sådant som gäller församlingsäldste, kretstillsyningsmän, missionärer och pionjärer. Kommittén inbjuder elever till Gileadskolan, där eleverna utbildas för att kunna ge stöd och stabilitet till den världsvida verksamheten.

      • Undervisningskommittén har tillsyn över den undervisning som ges vid sammankomster och församlingsmöten, och den ansvarar för produktionen av videor och ljudinspelningar. Kommittén utarbetar kursplaner för Gileadskolan, Pionjärskolan och andra skolor, och den förbereder det andliga programmet för dem som arbetar på avdelningskontoren.

      • Utgivarkommittén har tillsyn över det som har att göra med tryckning, utgivning och distribution av vår bibliska litteratur. Den ansvarar för alla tryckerier och fastigheter som ägs och drivs av de sammanslutningar som Jehovas vittnen använder och byggandet av avdelningskontor och av Rikets salar och sammankomsthallar. Kommittén har också tillsyn över hur de frivilliga bidragen används.

      De som ingår i den styrande kretsen litar på Guds heliga andes vägledning. De ser inte sig själva som ledare för Jehovas folk. I stället följer de ”lammet [Jesus Kristus] vart det än går”, precis som alla smorda kristna på jorden gör. (Upp. 14:4)

      13 Brevet gav kristna icke-judar tydliga anvisningar i frågan om omskärelsen, men det visade också vad de behövde göra för att få Jehovas godkännande och välsignelse. En viktig del av brevet löd: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen beslutat att inte lägga någon ytterligare börda på er utöver detta nödvändiga: att ni avhåller er från kött som är offrat åt avgudar, från blod, från köttet från kvävda djur och från sexuell omoral. Om ni undviker allt sådant kommer det att gå bra för er. Vi önskar er allt gott!” (Apg. 15:28, 29)

      14. Hur kan Jehovas folk vara enade i en så splittrad värld?

      14 Vi Jehovas vittnen är enade världen över. Vi tror likadant och utför samma arbete, trots att det sammanlagt finns mer än 8 000 000 vittnen i mer än 100 000 församlingar. Hur är det möjligt, med tanke på att det är så mycket splittring och oroligheter i världen i dag? I första hand beror det på att vi får klar och tydlig vägledning från Jesus Kristus, församlingens huvud, genom ”den trogne och förståndige tjänaren”, det vill säga den styrande kretsen. (Matt. 24:45–47) Det beror också på att bröderna och systrarna världen över villigt följer den styrande kretsens vägledning.

      Då ”kände de sig glada och uppmuntrade” (Apg. 15:30–35)

      15, 16. Vad ledde beslutet om omskärelsen till, och vad var nyckeln till att det gick så bra?

      15 Skildringen i Apostlagärningarna berättar att när bröderna från Jerusalem kom till Antiokia samlade man ”alla lärjungarna och överlämnade brevet”. Hur reagerade bröderna och systrarna när de fick höra anvisningarna från den styrande kretsen? ”De [kände] sig glada och uppmuntrade.” (Apg. 15:30, 31) Dessutom sägs det att Judas och Silas ”uppmuntrade ... bröderna och systrarna med många tal och styrkte dem”. På det här sättet var de ”profeter”, precis som Barnabas, Paulus och andra kallades profeter – en benämning som används om dem som tillkännagav eller offentliggjorde Guds vilja. (Apg. 13:1; 15:32; 2 Mos. 7:1, 2)

      16 Det var tydligt att Jehova välsignade hela den här anordningen, och det gjorde att församlingarna blev uppmuntrade. Vad var nyckeln till att det gick så bra? Det berodde på att den styrande kretsen gav tydlig vägledning i rätt tid och att den grundade sig på Guds ord och den heliga andens ledning. Det berodde också på att församlingarna informerades om beslutet på ett så kärleksfullt och omtänksamt sätt.

      17. Vilket mönster följer kretstillsyningsmän i vår tid?

      17 Jehovas vittnens styrande krets i vår tid följer samma mönster och ger vägledning i rätt tid till den världsvida brödraskaran. När de har fattat beslut informeras församlingarna om det på ett klart och tydligt sätt. Det sker bland annat genom kretstillsyningsmännen. De här osjälviska bröderna reser från församling till församling och ger vägledning och uppmuntran. Precis som Paulus och Barnabas använder de mycket tid i tjänsten tillsammans med vännerna och förkunnar de goda nyheterna. (Apg. 15:35) Och precis som Judas och Silas uppmuntrar och styrker de bröderna och systrarna ”med många tal”.

      18. Vad måste vi göra för att få Jehovas välsignelse även i fortsättningen?

      18 Hur kan församlingarna jorden runt bevara friden och harmonin när världen är så splittrad? Kom ihåg att det var lärjungen Jakob som senare skrev: ”Visheten från ovan är framför allt ren, men dessutom fridsam, resonlig, redo att lyda ... Och rättfärdighetens frukt blir sådd under fredliga förhållanden för dem som skapar frid.” (Jak. 3:17, 18) Vi vet inte om Jakob tänkte på mötet i Jerusalem när han skrev de här orden. Men den här genomgången av händelserna i Apostlagärningarna, kapitel 15, har tydligt visat att vi måste vara enade och följa anvisningar från dem som har ledningen för att få Jehovas välsignelse.

      19, 20. a) Vad visade att det rådde frid och enhet i församlingen i Antiokia? b) Vad kunde Paulus och Barnabas göra nu?

      19 Nu rådde det frid och enhet i församlingen i Antiokia. Bröderna i Antiokia argumenterade inte längre emot bröderna från Jerusalem, utan de var glada för Judas och Silas besök. Skildringen säger: ”De stannade där en tid, och sedan tog bröderna farväl av dem. Och de återvände till dem som hade sänt ut dem”, det vill säga tillbaka till Jerusalem.d (Apg. 15:33) Vi kan vara övertygade om att bröderna i Jerusalem också blev glada när Judas och Silas berättade om sin resa. Tack vare Jehovas generösa omtanke hade deras uppdrag lyckats!

      20 Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiokia när frågan om omskärelsen var löst. Efter det kunde de inrikta sig på att ta ledningen i predikoarbetet. I vår tid gör kretstillsyningsmän samma sak när de besöker församlingarna. (Apg. 13:2, 3) Vilken välsignelse de är för Jehovas folk! Men hur fortsatte Jehova att använda och välsigna Paulus och Barnabas? Det ska vi se i nästa kapitel.

      En mamma och hennes dotter är på sammankomst och tittar i band 2 av boken ”Ungdomar frågar – svar som fungerar”.

      Vi drar nytta av de andliga anordningar som den styrande kretsen och dess representanter gör.

      JAKOB – ”HERRENS BROR”

      Jakob var son till Josef och Maria, och han nämns först i uppräkningen av Jesus yngre halvbröder. (Matt. 13:54, 55) Han kan därför ha varit Marias näst äldsta barn. Jakob växte upp tillsammans med Jesus, såg honom predika och kände till hans underverk, även om han kanske inte var ögonvittne till dem. Men Jakob och hans bröder ”trodde faktiskt inte på” Jesus under hans jordiska tjänst. (Joh. 7:5) Jakob kan till och med ha haft samma uppfattning som några andra i familjen, som sa så här om Jesus: ”Han har förlorat förståndet.” (Mark. 3:21)

      Jakob läser från en bokrulle.

      Men allt förändrades i och med Jesus död och uppståndelse. I de grekiska skrifterna nämns ytterligare fem med namnet Jakob, men det var troligtvis för sin halvbror Jakob som Jesus visade sig personligen under de 40 dagarna efter sin uppståndelse. (1 Kor. 15:7) Den upplevelsen kan ha hjälpt Jakob att förstå vem hans äldre bror egentligen var. I vilket fall som helst befann sig Jakob, hans mor och hans bröder i en sal på övervåningen tillsammans med apostlarna för att be mindre än tio dagar efter Jesus himmelsfärd. (Apg. 1:13, 14)

      Jakob blev så småningom en mycket respekterad broder i församlingen i Jerusalem, och han betraktades tydligen som en apostel (”en som sänds ut”) för den församlingen. (Gal. 1:18, 19) Att Jakob hade en framträdande ställning framgår av det Petrus sa till lärjungarna när han mirakulöst hade befriats ur fängelset: ”Berätta allt det här för Jakob och de andra bröderna.” (Apg. 12:12, 17) När frågan om omskärelsen behandlades av ”apostlarna och de äldste” i Jerusalem tycks Jakob ha varit ordförande. (Apg. 15:6–21) Och Paulus sa att Jakob tillsammans med Kefas (Petrus) och Johannes ”räknades som pelare” i församlingen i Jerusalem. (Gal. 2:9) Även när Paulus flera år senare kom tillbaka till Jerusalem från sin tredje missionsresa gick han och rapporterade ”till Jakob, där alla de äldste hade samlats”. (Apg. 21:17–19)

      Den här Jakob, som Paulus kallade ”Herrens bror”, skrev tydligtvis det brev, det vill säga den bibelbok, som bär hans namn. (Gal. 1:19) I det brevet är han ödmjuk och omtalar inte sig som en apostel eller Jesus bror, utan som ”Guds och Herren Jesus Kristus tjänare”. (Jak. 1:1) Brevet visar att Jakob precis som Jesus noga iakttog skaparverket och den mänskliga naturen. Han använde olika saker i naturen för att illustrera andliga sanningar, till exempel vindpinade hav, den upplysta himlen, den stekande solen, sköra blommor, skogsbränder och olika djur. (Jak. 1:6, 11, 17; 3:5, 7) Eftersom Gud gav honom insikt om människors attityder och handlingar kunde han ge fina råd om hur man får bra relationer till andra. (Jak. 1:19, 20; 3:2, 8–18)

      Paulus ord i 1 Korinthierna 9:5 antyder att Jakob var gift. Bibeln säger inget om när eller hur Jakob dog. Men den judiske historikern Josefus skrev att översteprästen Ananus (Ananias) ”samlade Sanhedrins domare och förde fram för dem en man vid namn Jakob, bror till den Jesus som kallades Kristus, och några andra”. Det här ska ha hänt kort efter den romerske ståthållaren Porcius Festus död omkring år 62 och före efterträdaren Albinus tillträde. Enligt Josefus anklagade Ananus dem för att ha överträtt lagen och beordrade att de skulle stenas.

      a Se rutan ”Jakob – ’Herrens bror’”.

      b Jakob hänvisade förståndigt nog till Moses skrifter. Där ingick inte bara lagen utan även skildringar som visade vad Guds vilja för människor var innan lagen kom. Första Moseboken visar till exempel tydligt hur Gud ser på blodet, äktenskapsbrott och avgudadyrkan. (1 Mos. 9:3, 4; 20:2–9; 35:2, 4) På det här sättet gav Jehova människor principer som gäller alla, såväl judar som icke-judar.

      c Se rutan ”Hur är den styrande kretsen organiserad i vår tid?”.

      d I vers 34 har vissa översättningar en upplysning om att Silas valde att stanna kvar i Antiokia. (Karl XII:s bibel) Men de orden tycks vara ett senare tillägg.

  • ”Efter en hel del diskuterande”
    Vittna grundligt om Guds rike
    • KAPITEL 13

      ”Efter en hel del diskuterande”

      Frågan om omskärelsen läggs fram för den styrande kretsen

      Bygger på Apostlagärningarna 15:1–12

      1–3. a) Vilken utveckling hotar att splittra den nybildade kristna församlingen? b) Vilken nytta har vi av att studera den här skildringen i Apostlagärningarna?

      PAULUS och Barnabas har just återvänt till den syriska staden Antiokia från sin första missionsresa, och de sprudlar av glädje. De är så glada över att Jehova har ”öppnat trons dörr för andra nationer”. (Apg. 14:26, 27) Ja, i Antiokia talar många entusiastiskt om de goda nyheterna, och många som inte är judar sluter sig till församlingen här. (Apg. 11:20–26)

      2 Den spännande nyheten om den här tillväxten når snart Judeen. Men det är inte alla som blir glada över den här utvecklingen. I stället riktas uppmärksamheten på en fråga där det råder delade meningar. Hur ska förhållandet vara mellan troende judar och troende icke-judar, och hur ska icke-judarna se på den mosaiska lagen? Frågan skapar en oenighet som blir så allvarlig att den hotar att splittra den kristna församlingen. Hur ska det här problemet lösas?

      3 Vi kommer att få många värdefulla lärdomar när vi granskar den här skildringen i Apostlagärningarna. Det vi får lära oss kan hjälpa oss att handla förståndigt om det i vår tid skulle uppstå frågor som skulle kunna orsaka splittring.

      ”Om ni inte blir omskurna” (Apg. 15:1)

      4. Vilken felaktig uppfattning höll vissa troende fast vid, och vilken fråga väcker det?

      4 Lukas skrev: ”Några män kom ner [till Antiokia] från Judeen och började undervisa bröderna: ’Om ni inte blir omskurna enligt Moses lag kan ni inte bli räddade.’” (Apg. 15:1) Skildringen talar inte om för oss om männen från Judeen hade varit fariséer innan de blev kristna. Men de tycks i alla fall ha varit påverkade av fariséernas strikta syn på lagen. Dessutom kan de felaktigt ha påstått sig representera apostlarna och de äldste i Jerusalem. (Apg. 15:23, 24) Men varför höll troende judar fortfarande fast vid omskärelsen hela 13 år efter det att Petrus hade vägletts av Jehova till att ta emot oomskurna icke-judar i den kristna församlingen?a (Apg. 10:24–29, 44–48)

      5, 6. a) Varför kan vissa kristna judar ha velat hålla fast vid omskärelsen? b) Var omskärelseförbundet en del av det abrahamitiska förbundet? Förklara. (Se fotnoten.)

      5 Det kan ha funnits många skäl. Det var till exempel Jehova som hade bestämt att pojkar skulle omskäras, och omskärelsen var ett tecken på att man hade ett särskilt förhållande till honom. Och de första som blev befallda att låta omskära sig var Abraham och hans hushåll. Den här sedvänjan hade alltså införts före lagförbundet, men blev senare en del av det.b (3 Mos. 12:2, 3) Under Moses lag var även invandrare tvungna att bli omskurna innan de kunde få del av vissa privilegier, till exempel att äta påskmåltiden. (2 Mos. 12:43, 44, 48, 49) För judarna var en oomskuren man oren och kunde inte tjäna Jehova. (Jes. 52:1)

      6 Det krävdes därför tro och ödmjukhet av judar som blev kristna att anpassa sitt tänkesätt efter Jehovas tänkesätt. Lagförbundet hade ersatts av det nya förbundet, och därför blev man inte automatiskt en del av Guds folk bara för att man föddes som jude. Och för de kristna judar som bodde i judiska samhällen – som de troende i Judeen gjorde – krävdes det mod att vara en efterföljare till Jesus och godta oomskurna icke-judar som medtroende. (Jer. 31:31–33; Luk. 22:20)

      7. Vilka sanningar hade männen från Judeen inte förstått?

      7 Guds normer hade naturligtvis inte förändrats. Ett bevis på det var att andan i den mosaiska lagen fanns i det nya förbundet. (Matt. 22:36–40) När det till exempel gällde omskärelsen skrev Paulus längre fram: ”Jude är man på insidan, för det är hjärtat som blir omskuret, och det blir omskuret genom ande, inte genom en skriven lag.” (Rom. 2:29; 5 Mos. 10:16) Männen som kom från Judeen till Antiokia hade inte förstått dessa sanningar, utan menade att Jehova aldrig hade upphävt lagen om omskärelsen. Skulle de ge med sig?

      JUDAISTERNAS LÄRA

      Även efter det att den styrande kretsen i det första århundradet hade avgjort frågan om omskärelsen, var det några så kallade kristna som envist höll frågan vid liv. Paulus kallade dem ”falska bröder” och sa att de ville ”förvränga de goda nyheterna om Kristus”. (Gal. 1:7; 2:4; Tit. 1:10)

      De här judaisternas mål var tydligen att vara judarna till lags och minska deras våldsamma fientlighet mot kristendomen. (Gal. 6:12, 13) Judaisterna hävdade att man uppnådde rättfärdighet genom att följa den mosaiska lagen när det gällde sådant som kost, omskärelse och judiska högtider. (Kol. 2:16)

      De som hade det här synsättet tyckte naturligtvis inte om att vara tillsammans med icke-judiska kristna. Tyvärr var det även några av de ansedda kristna med judisk bakgrund som hade den här inställningen. När till exempel medlemmar av församlingen i Jerusalem besökte Antiokia ville de inte vara tillsammans med sina icke-judiska medtroende. Till och med Petrus, som fram till dess hade umgåtts öppet med icke-judar, drog sig undan och åt inte ens tillsammans med dem. Ja, han handlade tvärtemot de principer som han tidigare hade försvarat. På grund av det fick han mycket bestämda råd av Paulus. (Gal. 2:11–14)

      ”En hel del diskuterande” (Apg. 15:2)

      8. Varför fördes frågan om omskärelsen vidare till den styrande kretsen i Jerusalem?

      8 Lukas fortsatte: ”Paulus och Barnabas höll inte med dem [männen från Judeen], och efter en hel del diskuterande blev det bestämt att Paulus, Barnabas och några av de andra skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem och lägga fram saken för dem.”c (Apg. 15:2) Att det blev ”en hel del diskuterande” visar att det fanns starka känslor och bestämda åsikter på båda sidor, och man kunde inte lösa problemet i församlingen i Antiokia. För fridens och enhetens skull ordnade församlingen förståndigt nog så att frågan skulle föras vidare till ”apostlarna och de äldste i Jerusalem”, som utgjorde den styrande kretsen. Vad kan vi lära oss av de äldste i Antiokia?

      Kristna i Jerusalem under det första århundradet diskuterar med Paulus och Barnabas.

      Vissa hävdade bestämt: ”Det är nödvändigt att ... säga till dem [icke-judarna] att hålla Moses lag.”

      9, 10. På vilket sätt är bröderna i Antiokia och även Paulus och Barnabas fina exempel för oss?

      9 En värdefull lärdom är att vi måste lita på Guds organisation. Tänk på det här: Bröderna i Antiokia visste att alla i den styrande kretsen var kristna med judisk bakgrund. Ändå litade de på att de här bröderna skulle avgöra frågan om omskärelsen i överensstämmelse med Skrifterna. Varför gjorde de det? Församlingen var övertygad om att Jehova skulle leda saker och ting genom sin heliga ande och genom huvudet för den kristna församlingen, Jesus Kristus. (Matt. 28:18, 20; Ef. 1:22, 23) När allvarliga frågor uppstår i vår tid vill vi efterlikna de kristna i Antiokia och lita på Guds organisation och den styrande kretsen, som består av smorda kristna.

      10 Vi blir också påminda om hur viktigt det är med ödmjukhet och tålamod. Paulus och Barnabas hade personligen blivit utsedda av den heliga anden till att gå till nationerna, men de använde sig ändå inte av den myndigheten för att själva avgöra omskärelsefrågan där i Antiokia. (Apg. 13:2, 3) Dessutom skrev Paulus längre fram: ”Jag reste dit [till Jerusalem] på grund av en uppenbarelse.” (Gal. 2:2) Tydligen fick han alltså vägledning från ovan som hjälpte honom att veta hur han skulle agera. De äldste i dag anstränger sig för att ha samma ödmjuka och tålmodiga inställning när det uppstår frågor som skulle kunna orsaka splittring. I stället för att insistera på att de själva har rätt litar de på Jehova genom att vända sig till Bibeln och granska de anvisningar och råd som den trogne tjänaren har gett. (Fil. 2:2, 3)

      11, 12. Varför är det viktigt att vänta på Jehova?

      11 Ibland kanske vi får vänta en tid innan Jehova hjälper oss att förstå vissa saker. Kom ihåg att bröderna på Paulus tid fick vänta till omkring år 49 innan Jehova såg till att frågan om omskärelsen av icke-judar blev avgjord. Då hade det gått cirka 13 år sedan Cornelius hade blivit smord år 36. Varför dröjde Jehova så länge? Han kanske ville ge uppriktiga judar tid att anpassa sig till den här stora förändringen. Det var trots allt ingen liten sak att det 1 900 år gamla omskärelseförbund som hade slutits med deras älskade förfader Abraham hade upphört. (Joh. 16:12)

      12 Det är en stor förmån att få bli undervisad och formad av vår tålmodige och omtänksamme himmelske Far. Det leder alltid till goda resultat och är alltid till vårt bästa. (Jes. 48:17, 18; 64:8) Vi vill därför aldrig vara stolta och tänka för högt om våra egna uppfattningar. Och vi vill inte heller reagera negativt på organisatoriska förändringar eller på nya förklaringar av bibelställen. (Pred. 7:8) Om du upptäcker minsta spår av en sådan tendens hos dig själv, varför då inte be till Jehova och tänka på det vi har lärt oss av skildringen i Apostlagärningarna, kapitel 15?d

      13. Hur kan vi efterlikna Jehovas tålamod i tjänsten?

      13 Vi kan behöva visa tålamod när vi studerar Bibeln med sådana som har svårt att överge felaktiga uppfattningar eller obibliska traditioner som de har hållit fast vid länge. I sådana fall kan vi behöva låta det gå en rimlig tid, så att Guds ande får möjlighet att påverka hjärtat hos den som studerar. (1 Kor. 3:6, 7) Dessutom är det bra att vi ber om saken. På ett eller annat sätt och i rätt tid kommer Jehova att hjälpa oss att förstå vad vi ska göra. (1 Joh. 5:14)

      JEHOVAS VITTNEN BYGGER SINA TROSUPPFATTNINGAR PÅ BIBELN

      Den sanna tillbedjans historia är en skildring av hur det andliga ljuset har blivit allt klarare, något som utvecklingen i den första kristna församlingen är ett tydligt exempel på. (Ords. 4:18; Dan. 12:4, 9, 10; Apg. 15:7–9) Även i dag justerar Jehovas folk sina trosuppfattningar så att de stämmer överens med den sanning som Jehova uppenbarar. De försöker alltså inte få det som står i Bibeln att passa ihop med det de själva tycker. Det här är något som opartiska iakttagare har lagt märke till. Jason David BeDuhn, docent i teologi vid Northern Arizona University i USA, skriver att Jehovas vittnen studerar Bibeln ”med ett slags oskuldsfullhet och bygger sina trosuppfattningar och tillvägagångssätt på Bibelns råmaterial utan att i förväg ha bestämt sig för vad Bibeln säger”. (Jason David BeDuhn, 2003: Truth in Translation)

      De berättade uppmuntrande erfarenheter ”i detalj” (Apg. 15:3–5)

      14, 15. Vad gjorde församlingen i Antiokia för att visa Paulus, Barnabas och de andra bröderna ära, och på vilket sätt uppmuntrade dessa bröder sina medtroende?

      14 Lukas skildring fortsätter: ”Församlingen följde med dem en bit på vägen. Sedan fortsatte männen vidare genom Fenicien och Samarien och berättade i detalj hur folk från andra nationer hade blivit omvända, och bröderna och systrarna blev mycket uppmuntrade.” (Apg. 15:3) Det var kärlek som motiverade församlingen att följa med Paulus, Barnabas och de andra en bit på vägen. På det här sättet visade man dem ära och att man önskade att Jehova skulle välsigna dem. Återigen är bröderna och systrarna i Antiokia ett fint föredöme för oss! Visar du dina andliga bröder och systrar ära, ”särskilt de [äldste] som arbetar hårt med tal och undervisning”? (1 Tim. 5:17)

      15 Under resan till Jerusalem uppmuntrade bröderna sina medkristna i Fenicien och Samarien genom att ”i detalj” berätta erfarenheter om predikandet bland icke-judar. Bland dem som lyssnade fanns kanske troende judar som hade flytt till de här områdena efter Stefanus martyrdöd. Det är på liknande sätt i vår tid. Rapporter om hur Jehova välsignar arbetet med att göra lärjungar är mycket uppmuntrande, särskilt för dem som genomgår prövningar. Drar du nytta av sådana rapporter genom att vara med vid församlingsmöten och sammankomster och genom att läsa erfarenheter och levnadsskildringar, antingen i vår tryckta litteratur eller på jw.org?

      16. Vad visar att omskärelsen hade blivit en allvarlig stridsfråga?

      16 Efter en resa på omkring 55 mil söderut nådde delegationen från Antiokia till sist sitt mål. Lukas skriver: ”När de kom fram till Jerusalem blev de varmt välkomnade av församlingen, apostlarna och de äldste. De berättade om allt som Gud hade uträttat genom dem.” (Apg. 15:4) Men som svar på det här reste sig ”några från fariséernas parti som hade blivit troende ... och sa: ’Det är nödvändigt att omskära dem och säga till dem att hålla Moses lag.’” (Apg. 15:5) Det är uppenbart att frågan om omskärelsen av kristna icke-judar hade blivit en allvarlig stridsfråga, och den behövde avgöras.

      ”Apostlarna och de äldste samlades” (Apg. 15:6–12)

      17. Vilka utgjorde den styrande kretsen i Jerusalem, och av vilket skäl kan några andra äldste ha ingått i den styrande kretsen?

      17 ”Vishet finns hos dem som söker råd”, står det i Ordspråksboken 13:10. I linje med den principen samlades ”apostlarna och de äldste ... för att behandla frågan” om omskärelsen. (Apg. 15:6) ”Apostlarna och de äldste” agerade som representanter för hela den kristna församlingen, precis som den styrande kretsen gör i vår tid. Vi ser att några andra äldste tjänade tillsammans med apostlarna. Varför hade man ordnat det så? Vi kommer ihåg att aposteln Jakob hade blivit avrättad och att aposteln Petrus åtminstone under en period hade varit fängslad. Skulle något liknande hända de andra apostlarna? Att andra kvalificerade smorda män var närvarande gjorde att det även i fortsättningen skulle finnas bröder som kunde öva tillsyn.

      18, 19. Vilket kraftfullt uttalande gjorde Petrus, och vilken slutsats borde hans åhörare ha dragit?

      18 Lukas fortsatte: ”Efter en lång och intensiv diskussion reste sig Petrus och sa: ’Bröder, ni vet mycket väl att Gud från början utvalde mig bland er för att folk från andra nationer skulle få höra de goda nyheterna genom mig och komma till tro. Gud, som känner hjärtat, visade att han godkände dem genom att ge dem helig ande, precis som han gav oss helig ande. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, utan han renade deras hjärtan genom tron.’” (Apg. 15:7–9) Enligt en ordbok kan det grekiska ord som i vers 7 har översatts med ”intensiv diskussion” också avse en ”undersökning”, ”utfrågning”. (W.E. Vine, M.F. Unger och W. White, 1996: Vine’s Complete Expository Dictionary of Old and New Testament Words) Bröderna hade uppenbarligen olika uppfattningar som de öppet gav uttryck åt.

      19 Det Petrus sa påminde alla om att han själv hade varit med när de första oomskurna icke-judarna – Cornelius och hans hushåll – blev smorda med helig ande år 36. Så om Jehova inte längre gjorde skillnad på judar och icke-judar, vilken rätt hade då människor att göra det? Dessutom var det genom att tro på Jesus, och inte genom att följa Moses lag, som människors hjärtan kunde renas. (Gal. 2:16)

      20. På vilket sätt utmanade de som förespråkade omskärelse Gud?

      20 Jehovas vägledning och hans sätt att använda den heliga anden gjorde saken tydlig. Därför avslutade Petrus med att säga: ”Så varför utmanar ni Gud genom att lägga en börda på lärjungarna som varken våra förfäder eller vi har klarat av att bära? Nej, vi tror att vi blir räddade genom Herren Jesus generösa omtanke på samma sätt som de.” (Apg. 15:10, 11) De som förespråkade omskärelse utmanade i själva verket Gud, eller prövade hans tålamod. De försökte få icke-judar att leva efter en lag som judarna själva inte helt och fullt kunde hålla och som därför dömde dem till döden. (Gal. 3:10) De judar som lyssnade till Petrus borde i stället ha varit tacksamma för Guds generösa omtanke, som kom till uttryck genom Jesus.

      21. Vad bidrog Barnabas och Paulus med till diskussionen?

      21 Petrus budskap gick tydligen fram, för alla blev tysta. Därefter berättade Barnabas och Paulus om ”alla tecken och under som Gud hade gjort genom dem bland nationerna”. (Apg. 15:12) Nu äntligen kunde apostlarna och de äldste utvärdera alla vittnesmål och fatta ett beslut som klart och tydligt återspeglade Jehovas vilja i frågan om omskärelsen.

      22–24. a) På vilket sätt följer den nutida styrande kretsen den första styrande kretsens exempel? b) Hur kan alla äldste visa respekt för teokratisk myndighet?

      22 När den styrande kretsens medlemmar i vår tid samlas vänder de sig också till Guds ord för att få vägledning och ber innerligt om den heliga andens hjälp. (Ps. 119:105; Matt. 7:7–11) För att de ska kunna fatta beslut som återspeglar Jehovas vilja får de alla en dagordning i god tid, så att de kan be och tänka över frågorna. (Ords. 15:28) Under mötet uttrycker de här smorda bröderna sina åsikter öppet och respektfullt, och de använder Bibeln mycket.

      23 De äldste bör följa det här exemplet. Och om de har behandlat en viktig fråga under ett äldstemöte men inte kommit fram till en lösning kan de vända sig till avdelningskontoret eller dess representanter, till exempel kretstillsyningsmännen. Avdelningskontoret kan i sin tur skriva till den styrande kretsen om det skulle behövas.

      24 Ja, Jehova välsignar dem som respekterar den teokratiska ordningen och som är ödmjuka, lojala och tålmodiga. Som vi ska se i nästa kapitel belönar han dem med frid, enhet och framgång.

      a Se rutan ”Judaisternas lära”.

      b Omskärelseförbundet var ingen del av det abrahamitiska förbundet, som gäller än i dag. Det abrahamitiska förbundet trädde i kraft 1943 f.v.t. när Abraham (då Abram) gick över floden Eufrat på väg mot Kanaan. Han var då 75 år. Omskärelseförbundet ingicks senare, 1919 f.v.t., när Abraham var 99 år. (1 Mos. 12:1–8; 17:1, 9–14; Gal. 3:17)

      c En av dem som ingick i gruppen som begav sig till Jerusalem kan ha varit Titus. Han var en kristen grek som senare blev en pålitlig medarbetare till Paulus och använd som hans sändebud. (Gal. 2:1; Tit. 1:4) Han var ett fint exempel på en oomskuren icke-jude som var smord med helig ande. (Gal. 2:3)

Svenska publikationer (1950–2026)
Logga ut
Logga in
  • Svenska
  • Dela
  • Inställningar
  • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
  • Användarvillkor
  • Sekretesspolicy
  • Sekretessinställningar
  • JW.ORG
  • Logga in
Dela