• Ozonminskningen — Fördärvar vi vår egen sköld?
    Vakna! – 1989 | 22 januari

    • År 1974 började vetenskapsmän misstänka att CFC-föreningar, eller klor-fluor-kolväten (halogenerade kolväten, eller i vardagligt tal freoner), är ozonnedbrytande gaser. Men dessa freoner finns överallt. De används vid tillverkning av alla slags skumplastprodukter, från isoleringsmaterial till bägare och förpackningar för snabbmat. De utnyttjas som drivgas i sprejburkar, som kylvätskor i luftkonditioneringssystem och kylskåp och som lösningsmedel vid rengöring av elektronisk utrustning.

      En vetenskapsman som sände ut en rapport om faran erinrar sig: ”Det kom aldrig något ögonblick då jag utropade: ’Heureka!’ Jag kom bara hem en kväll och sade till min hustru: ’Allt fungerar mycket bra, men det ser ut att innebära världens ände.’” Men alltsedan freonerna uppfanns år 1930 har många prisat dem för att vara giftfria och anmärkningsvärt stabila. Hade de fel?

      Det förutsagda hotet

      Nej. Av allt att döma hade de alltför rätt. Det är just på grund av att freoner är så stabila som de har så bestående skadeverkningar. När freonerna läcker ut från kasserade luftkonditioneringssystem och hopknycklade bägare av skumplast, passerar de långsamt upp till atmosfären. Där bombarderas de av ultravioletta strålar, sönderdelas så småningom och frigör en verklig ozondråpare: klor. Klormolekylerna dansar en dödsmenuett med de sköra ozonmolekylerna, förstör dem och virvlar själva oskadade i väg för att finna någon ny olycklig partner. En enda klormolekyl kan fortsätta sin dans på det här sättet i mer än hundra år och utplåna hundra tusen ozonmolekyler.

      Oroade forskare höjde ramaskrin över den främsta användningen av freoner — drivmedel till aerosolsprejer. Redan år 1978 förbjöd Canada, Sverige och Förenta staterna användningen av freoner i aerosoler, men få andra länder följde deras exempel. Ännu värre var att man fann ytterligare användningsområden för de hållfasta kemikalierna, och därför fortsatte produktionen av dem att öka. Förenta staterna svarar fortfarande för en fjärdedel av världens årliga förbrukning.