Att lära sig kärlekens förträffliga väg

Kosovo, Libanon och Irland. Detta är namn som ofta har dykt upp i nyheterna under de senaste åren. De frammanar i människors sinnen bilder av blodsutgjutelse, bombattentat och dödande. Våldsamma konflikter orsakade av motsättningar på grund av religion, ras, etnisk tillhörighet eller andra olikheter är naturligtvis inget nytt. Historiens blad är faktiskt fyllda med sådant, och det har fört med sig oändligt mycket lidande för människor.

MÅNGA som har sett hur det har varit krig historien igenom har kommit till den slutsatsen att krig faktiskt är något oundvikligt och att det är naturligt för människor att hata varandra. Sådana uppfattningar är emellertid fullständigt i strid med det som Guds ord, Bibeln, lär. Den förklarar otvetydigt: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärlek.” (1 Johannes 4:8) Det är tydligt att Skaparen vill att människor skall älska varandra.

Bibeln visar också att människan skapades till Guds avbild. (1 Moseboken 1:26, 27) Detta betyder att människor är utrustade med förmågan att återspegla Guds egenskaper, varav den mest framträdande är kärlek. Om det är så, varför har då människor misslyckats så förtvivlat i att visa kärlek till varandra historien igenom? Återigen ger Bibeln oss insikt i saken. Orsaken är att det första människoparet, Adam och Eva, gjorde uppror mot Gud och föll i synd. Till följd av det ärvde deras avkomlingar synd och ofullkomlighet. Romarna 3:23 förklarar: ”Alla har ... syndat och är i saknad av Guds härlighet.” Vår gudagivna förmåga att hysa kärlek är störd av vår nedärvda synd och ofullkomlighet. Betyder detta att människor nu är oförmögna att visa kärlek till varandra? Vilket hopp finns det om att vi en dag kommer att få åtnjuta ett fridfullt, kärleksfullt förhållande till våra medmänniskor?

Vi måste lära oss att älska Gud

Jehova Gud vet att trots att människorna är ofullkomliga, så har de fortfarande förmåga att visa kärlek. Det är därför han kräver att alla som önskar behaga honom skall visa kärlek efter bästa förmåga. Detta krav gjordes tydligt av Guds Son, Jesus Kristus, när han blev tillfrågad om vilket som var det största budet i Lagen, som gavs till israeliterna. Han sade: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet.” Sedan tillade han: ”Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ På dessa två bud hänger hela Lagen.” — Matteus 22:37–40.

Många människor känner emellertid att det är mycket svårt att älska någon som de inte kan se, och vi människor kan inte se Jehova Gud, eftersom han är en ande. (Johannes 4:24) Ändå berörs vi varje dag av det Gud gör, eftersom vi alla är beroende av de många goda ting han har skapat till vår nytta. Aposteln Paulus pekade på detta faktum när han sade: ”[Gud har] inte låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet.” — Apostlagärningarna 14:17.

Trots att alla på ett eller annat sätt drar nytta av det som Skaparen förser oss med, är det förhållandevis få som känner tacksamhet mot honom eller som drivs att tacka honom. Därför behöver vi granska och skaffa oss en uppfattning om alla de goda ting som Gud har gjort för oss och meditera över de underbara egenskaper som sätter sin prägel på allt han gör. Genom att göra så borde det vara möjligt för oss att urskilja den vördnadsbjudande vishet och makt som vår store Skapare besitter. (Jesaja 45:18) Framför allt bör det hjälpa oss att se vilken kärleksfull Gud han är, i det att han inte bara har gett oss livet, utan också har gjort det möjligt för oss att njuta av de många glädjeämnena i livet.

Tänk till exempel på den oändliga mångfald av vackra blommor som Gud har skapat på jorden. Så underbart för oss att han också har utrustat oss med förmågan att se och att finna stort behag i denna skönhet! På liknande sätt har Gud försett oss med allehanda sorters närande föda för vårt uppehälle. Så omtänksamt av honom att också skapa oss med ett smaksinne, så att vi kan uppleva den njutning det är att äta! Är inte detta talande bevis för att Gud verkligen älskar oss och vill vårt bästa? — Psalm 145:16, 17; Jesaja 42:5, 8.

Förutom att Skaparen uppenbarar sig själv för oss genom ”naturens bok”, visar han oss, genom sitt ord, Bibeln, vad slags Gud han är. Där finns många av de kärleksfulla ting Jehova Gud har gjort i det förgångna upptecknade tillsammans med de talrika välsignelser han har lovat att skänka mänskligheten i den nära framtiden. (1 Moseboken 22:17, 18; 2 Moseboken 3:17; Psalm 72:6–16; Uppenbarelseboken 21:4, 5) Framför allt uppenbarar Bibeln för oss det största uttrycket för Guds kärlek till mänskligheten — det att han gav sin enfödde Son till att bli vår återlösare, så att vi kan bli befriade från slaveriet under synd och död. (Romarna 5:8) Det är verkligen så att ju mer vi lär oss om vår kärleksfulle Skapare, desto mer föranleder det oss att älska honom av vårt hjärta.

Vi måste lära oss att älska våra medmänniskor

Som Jesus framhöll bör vi, förutom att älska Gud med hela vårt hjärta, vår själ och vårt sinne, också älska vår nästa som oss själva. Det är faktiskt så att kärleken till Gud förpliktar oss att älska våra medmänniskor. Aposteln Johannes förklarade: ”Ni älskade, om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” Han framhöll vidare: ”Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom, att den som älskar Gud, han skall älska sin broder också.” — 1 Johannes 4:11, 20, 21.

I dag lever vi i en värld där de flesta visar en ”jag först”-inställning och är ”egenkära”, precis som Bibeln förutsagt. (2 Timoteus 3:2) Därför måste vi, om vi vill lära oss kärlekens förträffliga väg, verkligen anstränga oss kraftigt för att göra om våra sinnen och efterlikna vår kärleksfulle Skapare i stället för att ta efter det själviska sätt som människor i allmänhet har. (Romarna 12:2; Efesierna 5:1) Gud är också ”omtänksam om de otacksamma och onda”, och han ”låter ... sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”. Eftersom vår himmelske Fader är ett sådant storslaget exempel för oss, bör vi sträva efter att vara vänliga och hjälpsamma mot alla. Genom att göra så kan vi bevisa oss vara söner av vår kärleksfulle himmelske Fader. — Lukas 6:35; Matteus 5:45.

Ibland leder sådana kärleksfulla gärningar till att människor blir hjälpta att bli tillbedjare av den sanne Guden. För några år sedan försökte en hemmafru som är ett Jehovas vittne dela med sig av Bibelns budskap till sin granne, bara för att bli bestämt avvisad. Hon lät sig emellertid inte nedslås av reaktionen. I stället fortsatte hon att visa vänlighet och försöka vara hjälpsam mot grannen. En gång hjälpte hon sin granne att flytta till ett annat hus. Vid ett annat tillfälle ordnade hon med att någon skulle följa med grannen till flygplatsen för att möta hennes släktingar. Senare gick denna granne med på att studera Bibeln, och hon blev så småningom en nitisk kristen trots mycket svårt motstånd från sin man. Ja, dessa uttryck för kärlek lade grunden till bestående välsignelser.

Om vi är ärliga måste vi medge att Guds kärlek till oss inte beror på att vi har ett överflöd av förträffliga egenskaper. Det är tvärtom så att han älskar oss trots våra många fel och tillkortakommanden. Eftersom det är så, bör vi på samma sätt lära oss att älska våra medmänniskor trots deras många fel och brister. Om vi övar oss i att urskilja och uppskatta de goda egenskaper som andra har i stället för att leta efter deras fel och brister, kommer vi att finna det mycket lättare att hysa kärlek till dem. Det vi känner för dem kan till och med komma att sträcka sig längre än till den kärlek som är styrd av principer och komma att inbegripa den varma känsla och tillgivenhet som finns mellan nära vänner.

Låt din kärlek växa

Kärlek och vänskap måste vårdas och odlas, och några av de nödvändiga komponenter som behövs för detta är uppriktighet och ärlighet. Somliga försöker dölja sina tillkortakommanden i avsikt att göra ett gott intryck på de människor de vill vara vänner med. Ett sådant tillvägagångssätt får ofta motsatt verkan, eftersom andra så småningom upptäcker hur saker och ting verkligen är och stöts bort av sådan oärlighet. Därför bör vi inte vara rädda för att låta andra lära känna oss som vi verkligen är — fastän vi har brister som vi strävar efter att övervinna. Detta kan hjälpa oss i att upprätta vänskapsförhållanden med dem.

Ett exempel är en äldre syster i en församling i Fjärran Östern som har fått mycket lite utbildning. Hon försöker dock aldrig dölja verkligheten för andra. Till exempel erkänner hon öppet att hon inte är kapabel att visa för andra hur man med hjälp av Bibelns profetior och historia räknar ut och bevisar att hedningarnas tider slutade 1914.a Hon är emellertid ett sådant fint exempel såväl när det gäller att vara nitisk i förkunnartjänsten som i att visa kärlek och generositet mot bröderna att hon tillgivet betraktas som en pärla i församlingen.

I en del kulturer ser man med ogillande på detta att öppet visa sina känslor; människor är lärda att uppträda artigt och formellt när de har med andra att göra. Det är alltid bra att vara hövlig och hänsynsfull, men vi bör inte låta vår artighet kväva eller dölja våra känslor för andra. Jehova skämdes inte för att tillkännage sin kärlek till sitt utvalda folk, det forntida Israel, utan sade till dem: ”Med en kärlek till obestämd tid har jag älskat dig.” (Jeremia 31:3) På liknande sätt sade aposteln Paulus till sina medtroende i Thessalonike: ”Då vi ... har öm tillgivenhet för er, fann vi stort behag i att inte bara ge er av Guds goda nyheter utan också av våra egna själar, eftersom ni blev oss kära.” (1 Thessalonikerna 2:8) Så när vi strävar efter att odla äkta kärlek till våra medmänniskor, är det mer i överensstämmelse med Bibelns lära att uttrycka sådana känslor på ett naturligt sätt än att undertrycka dem.

Det fordras ständig ansträngning

Att lära sig att känna och visa kärlek mot andra är en fortgående process. Att göra så kräver stor ansträngning från vår sida, eftersom vi måste arbeta hårt för att både övervinna våra egna ofullkomligheter och motstå den starka påverkan från denna kärlekslösa värld. De rika belöningar det medför gör det emellertid verkligen värt besväret. — Matteus 24:12.

Även i denna synnerligen ofullkomliga värld kan vi glädjas åt bättre förhållanden till våra medmänniskor, vilket leder till att både vi själva och andra kan känna stor glädje, frid och tillfredsställelse. Genom att göra en sådan ansträngning kan vi visa oss värda det underbara hoppet att få leva för evigt i Guds nya värld. Framför allt kan vi, genom att lära oss kärlekens förträffliga väg, förvärva godkännande och välsignelser från vår kärleksfulle Skapare, både nu och för evigt!

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 10]

Kristen kärlek kan komma till uttryck genom vänliga handlingar

[Bildkälla på sidan 8]

UN PHOTO 186226/M. Grafman