• Vem skall styra världen?
    Ge akt på Daniels profetia!

    • Undervisningen genom Aristoteles slutade tvärt år 340 f.v.t., när den 16-årige prinsen återvände till Pella för att styra Makedonien i sin fars frånvaro. Kronprinsen lät ingen tid gå förlorad. Han utmärkte sig snart genom sina militära bravader. Till Filips förtjusning kuvade han snabbt maiderna, en upprorisk thrakisk stam, tog deras huvudstad genom stormning och gav den namnet Alexandroúpolis efter sig själv.

      UT PÅ ERÖVRINGSTÅG

      Mordet på Filip år 336 f.v.t. ledde till att den 20-årige Alexander ärvde Makedoniens tron. Våren år 334 f.v.t. gick Alexander med en liten men effektiv här på 30.000 fotsoldater och 5.000 ryttare över Hellesponten (nu Dardanellerna) in i Asien och gav sig ut på erövringståg. Hären åtföljdes av ingenjörer, lantmätare, arkitekter, vetenskapsmän och historiografer.

      Vid floden Granikos i nordvästra hörnet av Mindre Asien (nu Turkiet) vann Alexander sitt första slag mot perserna. Följande vinter erövrade han västra Mindre Asien. Hösten därpå stod det andra avgörande slaget mot perserna vid Issos i sydöstra hörnet av Mindre Asien. Där kom den persiske storkonungen Darius III emot Alexander med en här på omkring en halv miljon man. Den segervisse Darius hade tagit med sig sin mor, sin hustru och andra medlemmar av sin familj för att de skulle få bevittna det som han trodde skulle bli en spektakulär seger. Men perserna var oförberedda på makedoniernas plötsliga och häftiga anfall. Alexanders styrkor tillfogade den persiska hären ett förkrossande nederlag. Darius flydde och övergav sin familj, som föll i Alexanders händer.

      I stället för att förfölja de flyende perserna marscherade Alexander söderut längs Medelhavskusten och erövrade de baser som användes av den mäktiga persiska flottan. Men östaden Tyros vägrade att kapitulera. Alexander var fast besluten att inta staden och inledde en belägring som varade sju månader. Det var under denna belägring som Darius kom med det erbjudande om fred som omnämndes tidigare. Erbjudandet var så attraktivt att Alexanders betrodde rådgivare, Parmenion, uppges ha sagt: ”Om jag var Alexander, skulle jag anta det.” Men den unge fältherren svarade skarpt: ”Det skulle jag också, om jag var Parmenion.” Alexander vägrade att förhandla, fortsatte belägringen och ödelade denna stolta stad, havets drottning, i juli 332 f.v.t.

      Alexander skonade Jerusalem, som kapitulerade för honom, och ryckte vidare söderut och erövrade Gaza. I Egypten, där invånarna var trötta på det persiska styret, hälsades han som en befriare. I Memfis offrade han till tjuren Apis och vann därigenom de egyptiska prästernas gunst. Han grundade också staden Alexandria, som senare blev en rival till Athen som lärdomscentrum och som fortfarande bär hans namn.

      Därefter vände Alexander åt nordöst, drog fram genom Palestina och vidare mot floden Tigris. År 331 f.v.t. utkämpade han det tredje stora slaget mot perserna, vid Gaugamela, inte långt från de söndervittrande ruinerna av Nineve. Här segrade Alexanders 47.000 man över en reorganiserad persisk här på minst 250.000 man! Darius flydde och blev senare mördad av sina egna.

      Segerdrucken vände Alexander söderut och intog den persiska vinterhuvudstaden Babylon. Han intog också huvudstäderna Susa och Persepolis, lade beslag på den väldiga persiska skattkammaren och brände Xerxes storslagna palats. Till slut föll också huvudstaden Ekbatana för honom. Denne snabbe erövrare nådde sedan så långt österut som till floden Indus i våra dagars Pakistan och underkuvade därmed resten av perserriket.

      När Alexander hade gått över Indus i gränstrakten till den persiska provinsen Taxila, mötte han en respektingivande rival, den indiske monarken Poros. Mot honom utkämpade Alexander sitt fjärde och sista stora slag, i juni 326 f.v.t. Poros här på 35.000 man hade 200 elefanter, som skrämde makedoniernas hästar. Striden blev våldsam och blodig, men Alexanders styrkor segrade. Poros kapitulerade och blev Alexanders bundsförvant.

      Det hade nu gått mer än åtta år sedan den makedoniska hären ryckte in i Asien. Soldaterna var trötta och led av hemlängtan. Den häftiga striden mot Poros hade tärt på krafterna, och de ville återvända hem. Alexander var till en början ovillig, men gav sedan efter för deras önskan. Grekland hade verkligen blivit ett världsvälde. I de erövrade länderna upprättades grekiska kolonier, vilket gjorde att det grekiska språket och den grekiska kulturen spred sig i hela området.