Invandrare — ett globalt problem

”VI ÅKER till Johannesburg för att tjäna pengar, eftersom det inte finns något jobb här”, sade en man från den sydafrikanska landsbygden. Han sade konstaterande: ”Om det fanns jobb här, skulle vi inte bry oss om att flytta till Johannesburg.” Hans gripande förklaring skildrar i ett nötskal det dilemma som många invandrare och gästarbetare ställs inför.

Den enorma omfattning som in- och utvandringen fått under de senaste decennierna skrämmer emellertid somliga människor. (Se rutan, sidan 5.) Den spanska dagstidningen El País rapporterar till exempel: ”Rasism och xenofobi [fruktan för främlingar] har plötsligt dykt upp igen i det nya Tyskland.” Våldsamma pöbelhopar, som i pressen beskrivs som ”nynazistiska skinheads”, har gått till angrepp mot invandrare.

Representanter för immigrationsmyndigheterna i somliga länder erkänner att de bedriver en regelrätt utestängningspolitik. En företrädare för immigrationsmyndigheterna i ett asiatiskt land förklarade att hans uppgift var att ”hålla utlänningar borta”. Tidskriften Time citerar också en högt uppsatt tjänsteman som säger beträffande den senaste tidens flyktingvåg från ett visst östeuropeiskt land: ”Vi vill inte att de skall trivas alltför bra, eftersom vi vill att de skall åka hem igen.”

Ännu mer kritisk var en journalist i Frankrike, som hävdade att invandrarna där i landet utgjorde ”ett hot”. Varför det? Därför att de tillhör en ”annan ras, [talar] andra språk [och har] andra värderingar”. Vilken slutsats drog han av detta? ”Vi bör utvisa så många vi kan och isolera resten.”

Med tanke på sådana utlänningsfientliga åsikter är det inte så underligt att invandrare ofta möts av en mur av fördomar från ortsbefolkningen, som känner sig hotad av den plötsliga tillströmningen av främlingar. En upprörd israel beklagade sig till exempel över att ”hyresvärdarna föredrar sovjetiska immigranter”, eftersom regeringen ger dessa ett visst penningbidrag när de bosätter sig i Israel. Följden har blivit att hyrorna har trissats upp, så att den inhemska befolkningen ibland har tvingats flytta från sina bostäder.

Det är ingen hemlighet att invandrare ofta tilldelas enkla arbetsuppgifter, som landets egna invånare ser ner på. Många av dem måste följaktligen arbeta under hårda förhållanden och för undermåliga löner — i synnerhet om de har tagit sig in i landet illegalt. Dessutom blir invandrare ofta utsatta för diskriminerande behandling på arbetsplatsen på grund av sin utländska härkomst.

Oavsett vilka de är eller vart de flyttar måste de flesta invandrare genomgå den plågsamma processen att läka sina avhuggna rötter och bygga upp ett nytt liv. Tidskriften U.S.News & World Report rapporterar att många invandrare till en början känner sig ”isolerade och apatiska”. För somliga är omställningsprocessen alltför svår. Som det vidare sägs i rapporten: ”Den tragedi som det innebär att förlora sitt gamla hem förvärras när man misslyckas med att finna ett nytt.” För många är denna känsla av desorientering intimt förbunden med den ofantliga uppgiften att lära sig ett nytt språk.

Hur säger man . . . ?

Har du någon gång varit tvungen att lära dig ett nytt språk och anpassa dig till en ny kultur? Hur upplevde du det? Förmodligen kände du det på samma sätt som den polske författaren Stanislaw Baranczak, numera bosatt i Förenta staterna, som konstaterar: ”Slutresultatet av ens möda är en gnagande känsla av bristfällighet.” Ja, att kunna landets språk är nödvändigt om man skall fylla en funktion i samhället. Att lära sig ett nytt språk kan vara en mycket påfrestande del av integreringen, i synnerhet för den äldre generationen.

För dessa invandrare är språkinlärningen ofta en ond cirkel. Tidskriften Aging förklarar att när en person inte klarar av den språkliga och kulturella förlusten, ger detta ofta upphov till depression, vilket i sin tur gör att han har svårt att koncentrera sig på den utmaning som det innebär att lära sig ett nytt språk. Så småningom blir han mer och mer ovillig att ta sig an den svåra och ibland förödmjukande uppgiften att lära sig det nya språket. Problemet förvärras ytterligare då barnen tillägnar sig värdlandets språk och kultur mycket snabbare än sina föräldrar. Detta leder ofta till slitningar och en generationsklyfta hos invandrarfamiljer med barn.

Splittrade familjer

En av de minst dokumenterade och mest tragiska följderna av den omfattande migrationen är dess förödande verkan på familjesammanhållningen. Mycket ofta splittras familjen när den ena eller båda föräldrarna lämnar barnen hos släktingar för att försöka finna bättre ekonomiska framtidsutsikter någon annanstans. En undersökningsrapport betitlad Second Carnegie Inquiry Into Poverty and Development in Southern Africa konstaterar att denna typ av migration ”bryter ner . . . familjestrukturen”. Rapporten ger en omfattande dokumentation av hur familjer har splittrats när de enskilda familjemedlemmarna har flyttat var för sig.

Detta är bara några av de svårigheter som invandrare möter runt om i världen. Därtill kommer naturligtvis sådana problem som reskostnaderna, pappersexercisen och beslut som har med hälsa, bostad, utbildning och andra familjemedlemmar att göra.

Varför lämnar då så många människor sitt hemland, trots alla dessa svårigheter?

[Ruta på sidan 4]

Ömsesidiga fördelar

ÄVEN om en okontrollerad tillströmning av utländska medborgare är förenad med vissa problem, finns det också mycket som pekar på att invandrare i många fall är en tillgång för sitt nya hemland.

”Västtyskland och dess utländska arbetskraft har haft påtaglig nytta av varandra”, konstaterar tidskriften Time och tillägger: ”Stålverken i Ruhrområdet och monteringsbanden i Mercedesfabriken i Stuttgart drivs av gästarbetare.” Tidskriften National Geographic hävdar också att ”New Yorks konfektionsindustri skulle ha kollapsat”, om man inte haft tillgång till utländsk arbetskraft.

Ekonomer erkänner att invandrarna utgör en verklig tillgång för sina värdländer. Trots alla fördomar har turkar, pakistanier och algerier i Europa lärt sig att anpassa sig. ”De lyckas hanka sig fram”, förklarar U.S.News & World Report, och kommer att fortsätta att göra det ”tills Europa . . . upptäcker, av rent ekonomiska skäl, att det behöver dem”.

Invandrare är i regel oerhört angelägna om att lyckas bra i sitt nya hemland och är därför mer benägna att klara sig själva och mindre benägna att utnyttja det sociala servicenätet än landets egna invånare. ”Ingenting är så obefogat som att påstå att invandrare lever på socialbidrag”, sade en amerikansk invandrarkonsulent som har haft kontakt med över 3.000 invandrare.

På många platser har hela bostadsområden rustats upp av utländska medborgare som försökt förbättra sin närmiljö. När Sydafrika upplevde en plötslig tillströmning av portugisiska flyktingar sedan krig brutit ut i Angola och Moçambique, övertog den portugisiska kolonin hela förorter i Johannesburg och snyggade upp dessa.

[Ruta på sidan 5]

Några axplock ur migrationsstatistiken:

▸ 4,5 miljoner invandrare, däribland 1,5 miljoner nordafrikaner, utgör tillsammans 8 procent av Frankrikes befolkning

▸ Utmed en viss sträcka av gränsen mellan USA och Mexico arresterar 800 gränsvakter varje natt i genomsnitt 1.500 personer som försöker ta sig över gränsen illegalt

▸ Cirka 20 procent av Australiens befolkning är född utanför landet

▸ Antalet polacker som arbetar illegalt i Västeuropa uppgår förmodligen till en miljon

▸ Under ett av de senaste åren flyttade sammanlagt 350.000 kontraktsanställda män till Sydafrika under legala former. Den illegala invandringen uppgick till omkring 1,2 miljoner

▸ Minst 185.000 sovjetiska judar utvandrade till Israel år 1990

▸ Över 900.000 sydöstasiater har emigrerat till Förenta staterna sedan år 1975

▸ Minst 1.000 emigranter lämnar Hongkong varje vecka

Invandrare — Varför flyttar de?

”INGEN kan föreställa sig vilka strapatser vi får utstå i tredje världens länder . . . och vilka svårigheter vi får utstå här bara för att få det att gå ihop och kunna försörja våra familjer där hemma”, skrev Elizabeth, en invandrare från Afrika, till tidskriften National Geographic. Hennes ord visar i ett nötskal varför miljoner människor är villiga att rycka upp sina bopålar och börja ett nytt liv i ett främmande land.

Situationen skiljer sig naturligtvis från person till person. Somliga har, precis som Elizabeth, emigrerat för att komma ifrån de svåra levnadsförhållanden som råder i hemlandet. William Hance förklarar i sin bok Population, Migration, and Urbanization in Africa att sådana faktorer som sjukdom, angrepp av skadeinsekter, utarmade jordar, torka, översvämningar, svält, krig och stamfejder är de främsta orsakerna till våra dagars massflykt från Afrika. Andra delar av jorden, där situationen är lika desperat, har också blivit en grogrund för omfattande emigration.

Sociologer har emellertid konstaterat att denna önskan att komma ifrån svåra levnadsförhållanden endast är en del av förklaringen till våra dagars massutvandring.

Push-pull-effekten

Den dragningskraft som utövas av sådana länder som kan erbjuda bättre framtidsutsikter utgör också en stark bevekelsegrund för att flytta. Tillsammans med den ovan nämnda önskan att komma ifrån dåliga levnadsförhållanden frambringar den något som brukar kallas ”push-pull-effekten” (av de engelska orden för ”skjuta” respektive ”dra”). Svårigheterna i hemlandet tenderar att skjuta på, och det nya landets företräden tenderar att dra eller locka personen i fråga att utvandra. Ett typiskt exempel är Nguyen Van Tue, en vietnamesisk flykting i Japan. Trots att han har fått utstå stora svårigheter på grund av sin utländska status, medger han: ”Jag är nöjd. Jag har min familj med mig, och vi lever och mår bra i ett land som åtnjuter frihet och fred.”

Ekonomiska faktorer är den största attraktionen för många invandrare. Beträffande den italienska befolkningen i en engelsk stad skriver författaren John Brown i sin bok The Un-melting Pot: ”Deras främsta syfte har alltid varit att tjäna pengar.” Han tillägger att de uppnått detta mål genom att arbeta ”hårt och samvetsgrant”. När man tänker på de enorma skillnader som råder mellan lönenivåerna i olika länder, är det inte så underligt att människor utvandrar. Tidskriften National Geographic säger till exempel beträffande mexikanska arbetare i Förenta staterna: ”En timmes arbete söder om gränsen inbringar mellan en femtedel och en tiondel av vad det ger i utbyte i Förenta staterna.”

Den dragningskraft som vänner och släktingar utövar

Många flyttar naturligtvis bara för att komma närmare familjemedlemmar och vänner som har utvandrat före dem. Ett stort antal sovjetiska judar har således emigrerat till Israel, därför att de känner sig tryggare när de är omgivna av andra judar. Somliga har till och med varit villiga att slå ner sina bopålar på den av strider hemsökta Västbanken.

Rekommendationer från vänner och släktingar har också fått många att emigrera. Många blivande emigranter har exempelvis uppmuntrats att flytta till Australien. I dag är närmare 22 procent av invånarna där födda utanför landet.

En man från Barbados som utvandrat till Förenta staterna sade under ett besök i hemlandet till en av sina vänner: ”Du tror att du har det bra här”, men försäkrade sedan att hans vän bara ”spillde . . . tid” på att stanna kvar på ön. Många år senare erkände hans vän att dessa ord sådde det frö av missnöje som så småningom fick honom att emigrera.

Tyvärr är det ofta så att den blivande emigranten bara får höra den positiva sidan av saken. Så här säger Ron, en ung man som flyttade till Canada för att komma ifrån de tilltagande oroligheterna i Sydafrika: ”Vänner och släktingar har en tendens att bara berätta om allt som är bra . . . och utelämnar förståeligt nog de negativa sidorna.”

Vilket motiv invandrare än har för att lämna sitt hemland får de i många fall utstå stora svårigheter. När den fulla innebörden av flyttningen går upp för dem, vill många helst av allt återvända hem. Vad kan då en invandrare göra för att anpassa sig till sin nya miljö och övervinna sådana svårigheter som hemlängtan, avklippta familjeband, kulturchocken, ett nytt språk och en lång rad därmed sammanhängande problem?

[Infälld text på sidan 6]

Ekonomiska faktorer är den största attraktionen för många invandrare

[Infälld text på sidan 6]

”Jag är nöjd. Jag har min familj med mig, och vi lever och mår bra i ett land som åtnjuter frihet och fred.” — En vietnamesisk invandrare i Japan

[Infälld text på sidan 7]

När man tänker på de enorma skillnader som råder mellan lönenivåerna i olika länder, är det inte så underligt att många människor utvandrar

[Bild på sidan 7]

För den nyanlände invandraren verkar allting svårt och främmande

Invandrare — Hur kan de klara av sin situation?

”HÖR nu”, replikerade 17-årige Jaroslav, som hade tröttnat på att bli retad därför att han kommer från Ukraina, ”mina föräldrar kom hit som flyktingar.” Han förklarade att de hade förlorat sitt eget hemland och att de inte kunde åka tillbaka nu, även om de skulle vilja. Denna erfarenhet, som författaren John Brown beskriver i sin bok The Un-melting Pot, är ett typiskt exempel på hur många invandrare och flyktingar måste kämpa för att bli accepterade. Denne 17-åring hade genom egen bitter erfarenhet fått lära sig att det inte hjälpte att komma med ursäkter för sitt utländska ursprung. Han beslöt sig till sist för att använda taktiken ”ni får ta mig som jag är” — och det fungerade!

Fördomar, misstänksamhet och intolerans är realiteter som invandrare måste leva med. Men om du själv är invandrare, finns det vissa positiva åtgärder som du kan vidta för att underlätta anpassningen.

Motiv och attityder

När du vet att du kommer att stöta på fördomar och kanske också avoghet i ditt nya liv, kan du anpassa dina reaktioner därefter. Rosemary, en engelsk kvinna som numera är bosatt i Japan, talar av egen erfarenhet, när hon ger rådet: ”Bli inte upprörd när den inhemska befolkningen kommer med sarkastiska kommentarer om ditt hemland.” Hon tillägger: ”Stå emot den starka impulsen att försvara dig själv, ditt land och din bakgrund. Med tiden kommer folk att döma dig efter ditt sätt att tänka och handla i det dagliga livet och ändra sin fördomsfulla inställning. Men det kan ta många år.”

Tänk på att den lokala befolkningen är mycket känslig när det gäller ditt motiv till att vilja bo i deras land. En av Vakna! :s korrespondenter i Tyskland, där det nu finns ett stort antal invandrare från Östeuropa, säger: ”Om man skall kunna anpassa sig till det nya landets förhållanden eller inte beror på ens motiv för att utvandra. De som gör detta av goda skäl och önskar göra det nya landet till sitt hem känner sig i regel motiverade att lära sig språket och gör sitt bästa för att passa in. De som betraktar flyttningen som tillfällig eller som endast tänker på de ekonomiska fördelarna blir emellertid snart besvikna. De gör därför inte någon större ansträngning att anpassa sig, vilket leder till missräkning både för dem själva och för andra som har med dem att göra.” Detta innebär naturligtvis inte att invandrare aldrig bör återvända till sitt hemland om de önskar göra detta.

Invandrarens inställning och motiv är emellertid avgörande för assimilationsprocessen. Om du är invandrare, tänk då på att det bland den inhemska befolkningen kan finnas en stark övertygelse att ”utlänningar upplöser de etniska band som håller samman nationen”, som U.S.News & World Report uttrycker det. Men när du visar vad du går för och bidrar till det allmännas bästa, kommer människor i ditt värdland att ha mycket lättare att acceptera dig och visa dig vänlighet. Rosemary, som nämndes tidigare i artikeln, förklarar: ”De vill att man skall uppföra sig som en utlänning, men de vill också att man skall gilla det som de gillar.”

En del av de problem som du kommer att möta som invandrare kan du förutse, om inte rentav undvika, genom att lära dig så mycket som möjligt om det land som du skall flytta till. Att du läser, studerar och talar med andra om landets seder och kultur kan i hög grad hjälpa dig att klara av den kulturchock som du oundvikligen kommer att få uppleva.

Att se till att flyttningen sker under legala former är givetvis en viktig faktor när det gäller att vinna den inhemska befolkningens respekt. Personer som invandrat illegalt är i mångas ögon ett irritationsmoment och ett hot. I bästa fall betraktas de som billig arbetskraft som bara väntar på att bli utnyttjad. Invandrare som lyckats väl med sin anpassning säger att det lönar sig att göra sitt bästa för att få alla papper i ordning. När du intervjuas av immigrationsmyndigheterna bör du också tänka på att ett välvårdat yttre är nödvändigt för att göra ett gott intryck. Var samarbetsvillig. Svara inte undvikande.

Men det finns mycket mer som du som utlänning kan göra för att underlätta anpassningen till de nya förhållandena.

Vidga dig

Den naturliga tendensen för de flesta nykomlingar är att hålla ihop med andra av samma nationalitet. I New York, till exempel, finns det hela stadsdelar som nästan uteslutande bebos av ett enda folkslag — de italienska kvarteren, Chinatown och den judiska sektorn, för att bara nämna några få av dem. Sådana kolonier utgör ett socialt kontaktnät som får invandraren att känna sig hemma — en plattform varifrån han kan utforska nya horisonter.

Men tyvärr börjar somliga redan på ett tidigt stadium isolera sig och utestänga sig själva från möjligheter och förmåner som verkligen skulle kunna bli till nytta för dem. Som tidskriften Psychology of Women Quarterly uttrycker det: ”Om avståndstagande och reservation mot värdlandets kultur blir det självvalda sättet att se på den nya . . . livsstilen, kanske anpassningsprocessen aldrig kan genomföras på ett framgångsrikt sätt.”

De flesta av de invandrare som varit vidsynta nog att göra sitt bästa för att smälta in i sin nya miljö framhåller emellertid att deras liv i hög grad har blivit berikat av detta. En grupp amerikanska studenter som ägnade några veckor åt jämförande etnografiska studier på den mikronesiska ön Guam förklarade samstämmigt att resan gett dem en mer fördomsfri syn på andra kulturer. ”Jag betraktar olikheterna med intresse och nyfikenhet och inte som ett hot”, erkänner en student. En annan säger: ”Jag börjar se min egen kultur i ett vidare perspektiv. . . . Jag ifrågasätter värderingar och saker som jag tidigare har betraktat som självklara. . . . Jag har mycket att lära av dem.”

För att man skall kunna öppna möjligheternas dörr måste emellertid vissa grundläggande förutsättningar uppfyllas.

En nyckel till framgångsrik anpassning

”Att invandraren lär sig värdlandets språk gör att anpassningen går snabbare och lättare . . ., eftersom det gör det möjligt att få intimare kontakt med samhället i stort”, konstaterar tidskriften Psychology of Women Quarterly. Men pass på — att lära sig ett nytt språk är inte det lättaste. ”I början var det en verklig pärs”, berättar George, som numera är bosatt i Japan. ”Alla skrattade när jag gjorde fel, men ingen hjälpte mig till rätta.” George lät sig emellertid inte avskräckas, utan tog med sig en bärbar radio vart han gick och lyssnade på japanska program. Han tillägger: ”Jag läste också mycket, och det hjälpte mig att lära mig språket.”

Ett lands språk är inkörsporten till dess kultur. Även om man så småningom kanske lyckas lära sig språket, är det mycket svårare att anamma en ny kultur. Detta innebär i viss mån en balansgång för invandraren. Om han vill smälta in i samhället måste han försöka sätta sig in i den nya kulturen, samtidigt som han bevarar sin egen personlighet och självaktning intakt. Som den jugoslaviske författaren Milovan Djilas uttrycker det: ”En människa kan överge allting — sitt hem, sin jord, sitt hemland — men hon kan inte överge sig själv.” Det är en verklig uppfordran att klara av denna balansgång.

Sammanhållningen inom familjen

Alla människor reagerar på sitt sätt när de konfronteras med en ny miljö. Äldre personer finner av naturliga skäl att deras hemlands kultur och språk är djupt rotade i dem. Barn tillgodogör sig det nya landets språk och kultur mycket snabbare. Det dröjer inte länge förrän de kanske måste tjäna som tolkar åt sina föräldrar, och föräldrarna befinner sig plötsligt i den situationen att de måste rådfråga sina barn. Dessa ombytta roller leder ofta till konflikter inom familjen. Föräldrarna kanske tycker att de förlorar barnens respekt, och barnen blir indignerade när deras föräldrar försöker påtvinga dem sin ”gammalmodiga” kultur. Vad kan då invandrarfamiljer göra för att klara av dessa ökade påfrestningar?

För det första bör föräldrarna ta hänsyn till den verkan som den nya miljön har på deras barn. Detta innebär att de skall försöka växa in i den nya miljön tillsammans med sina barn — inte förvänta att barnen skall leva i en kultur och samtidigt vara lojala mot en annan. Denna eftergift kräver urskillning och förståelse från föräldrarnas sida men betyder mycket när det gäller att minska spänningarna i hemmet. I Bibeln finns en princip som lyder: ”Genom vishet kommer ett hushåll att bli uppbyggt, och genom urskillning kommer det att visa sig vara fast grundat.” — Ordspråksboken 24:3, NW.

Barnen bör också inse att även om deras föräldrar kommer från en annan kultur, har de ändå gått igenom ”livets skola” och har därför långt större erfarenhet än de. Att barnen visar dem tillbörlig respekt bidrar i hög grad till ett fridfullt familjeliv.

Även om assimileringen i det nya samhället är en komplicerad process, finns det således mycket som du som invandrare kan göra för att dra nytta av denna erfarenhet. Tony, en ung portugisisk invandrare, sammanfattar det på det här sättet: ”Även om jag har stött på många problem, har det varit en berikande upplevelse i det långa loppet. Att förstå två språk och två kulturer har gett mig en mer vidsynt livsinställning.”

[Ruta på sidan 10]

Vad invandrare kan göra för att underlätta anpassningen

Man bör:

▸ Lära sig landets språk

▸ Försöka acceptera och förstå den nya kulturen

▸ Anpassa sig efter lokala sedvänjor

▸ Studera sin nya miljö och ställa frågor om den

▸ Försöka växa in i den nya miljön som familj

▸ Samarbeta med myndigheterna; göra vad man kan för att legalisera sin status

Man bör akta sig för att:

▸ Isolera sig från den inhemska befolkningen

▸ Betrakta sin egen kultur som överlägsen

▸ Låta pengar och materiella ting få första platsen i livet

▸ Förvänta att ens barn skall hålla fast vid föräldrarnas gamla kultur

▸ Se ner på sina föräldrar därför att de har en annan bakgrund

▸ Flytta utan sin familj, om man kan undvika det

[Bild på sidan 9]

Om du lär dig landets språk, kommer du att öka dina kontaktmöjligheter

Invandrare — Hur kan du hjälpa dem?

JOURNALISTEN Günter Wallraff låtsades för några år sedan vara turkisk invandrare och tog anställning i ett tyskt stålverk. När han publicerade sina rön beträffande behandlingen av gästarbetare, blev allmänheten både chockad och uppbragt. Han dokumenterade fall efter fall av flagrant diskriminering och förnedrande fördomsfullhet riktad mot utländska arbetare. Vid ett tillfälle bevittnade han hur turkiska invandrare blev beordrade att arbeta på en mycket farlig plats, trots larmsirener och blinkande röda varningsljus. När en av männen blev rädd och ville lämna området, hotade man honom med uppsägning.

Wallraffs erfarenheter visade på ett mycket drastiskt sätt hur många invandrare har det. Allteftersom välvilligt inställda medborgare blir mer och mer medvetna om de problem som utlänningar möter, är det många som undrar vad de kan göra för att hjälpa dem och deras familjer.

Acceptera oss som vi är

Undvik förutfattade meningar. Ingenting kan så snabbt bygga upp en mur av misstänksamhet och intolerans mellan den inhemska befolkningen och invandrare som oförblommerad fördomsfullhet. ”[Den egna kulturen] förvränger vår syn på hur andra människor gör saker och ting, i synnerhet när deras sedvänjor skiljer sig . . . från våra accepterade normer”, förklarar författaren Ben Levitas i sin bok Tribal Life Today (Stamliv i vår tid). Han säger att dessa skillnader ”ofta gör att vi blir kritiska mot andra människors handlingssätt”. Helen, en koreansk invandrare i Canada, kommer tydligt ihåg hur hennes lärarinna en dag skällde på henne för att hon inte hade gjort en uppgift som klassen hade blivit tillsagd att göra. ”Hon fattade inte att jag inte förstod henne”, säger Helen, som kände sig mycket sårad när det hände.

Missförstånd och förutfattade meningar om andra nationaliteter grundar sig ofta på inbillning snarare än på fakta. Författarna Mildred Sikkema och Agnes Niyekawa-Howard berättar i sin bok Cross-Cultural Learning & Self-Growth om en amerikansk professor som brukade pröva sina utländska studenter genom att berätta en rolig historia och se hur de reagerade. De som inte skrattade skickades omedelbart i väg till engelskundervisning. ”[Professorn] insåg tydligen inte att man för att förstå ett amerikanskt skämt måste känna till inte bara språket, utan också den amerikanska kulturen”, säger författarna och tillägger: ”Sådant som människor från en kultur tycker är roligt kan av . . . [andra] betraktas som smaklöst.” Sådana välmenta handlingar från den inhemska befolkningens sida tyder på bristande förståelse för invandrarnas situation.

Om du accepterar invandraren precis som han är, utan fördomar, kommer han att uppskatta dig för det. Ett sådant handlingssätt är också i harmoni med en princip som Jesus uppmanade sina lärjungar att leva efter: ”Du skall älska . . . din nästa som dig själv.” (Lukas 10:27) En advokat i Tokyo, Yasushi Higashisawa, som har mycket med invandrare att göra, förklarar att ”nära kontakt med människor av andra kulturer är det bästa botemedlet mot fördomar”. Sådan kontakt kan också vara till hjälp för invandraren på många andra sätt.

Praktisk hjälp

Det är mycket en invandrare behöver veta om sitt nya land — hur han skall gå till väga för att få tag i bostad, lära sig språket, skriva in barnen i skolan, få del av sjukvård och andra sociala förmåner. Du kan bespara honom många onödiga bekymmer och besvär genom att dela med dig av vad du vet.

Skulle du till exempel kunna hjälpa en invandrare att få kontakt med en organisation eller myndighet som kan hjälpa honom att stifta bekantskap med landets språk och kultur? Eller skulle du kanske kunna följa med en invandrarkvinna de första gångerna hon går och handlar och hjälpa henne att hitta olika matvaror och hushållsartiklar? Eller kan du kanske erbjuda dig att hjälpa en invandrarfamilj att klara av den ofta komplicerade pappersexercis som rör deras uppehållstillstånd, arbetstillstånd, självdeklaration och liknande formaliteter? — Se fotnoten i rutan.

Någon att lita på

Det är alltid bra att fråga sig själv: Om jag var i ett annat land, hur skulle jag då vilja bli behandlad? ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem”, säger Jesus i den berömda ”gyllene regeln”. (Matteus 7:12) Att ha en vän som man kan lita på under den besvärliga anpassningsprocessen är något som många invandrare skulle uppskatta. Sådan vänlighet och gästfrihet är till glädje för båda parter. Som en annan biblisk princip framhåller: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Apostlagärningarna 20:35.

Om du är ett Jehovas vittne, är möjligheten att få tillhöra ett endräktigt brödraskap den bästa gåva du kan ge en invandrare. Du kan säkert få tag i någon publikation som delger honom detta uppmuntrande hopp på hans eget språk.

Ansvaret för att flyttningen skall bli framgångsrik vilar naturligtvis i första hand på invandraren själv. Men om du tänker efter, finns det säkert mycket du kan göra för att få honom att känna sig hemmastadd och göra flyttningen till en mindre traumatisk, kanske rentav glädjande, erfarenhet.

[Infälld text på sidan 11]

”Vi utgår från att människor med annan kultur . . . ser, känner och tänker som vi gör. . . . Många missförstånd förorsakas av att vi tar för givet att våra egna reaktioner är universella.” — Cross-Cultural Learning & Self-Growth

[Infälld text på sidan 12]

Så här sade en amerikansk student efter att ha tillbringat någon tid på ön Guam: ”Jag har blivit mer tolerant när det gäller nya eller annorlunda sätt att göra saker och ting.” — Cross-Cultural Learning & Self-Growth

[Ruta på sidan 12]

Du kan hjälpa en invandrare att . . .

▸ känna sig hemmastadd genom att vara en gästfri granne

▸ klara av kontakten med myndigheterna beträffande uppehållstillstånd etc.a

▸ fylla i deklarationsblanketter

▸ kontakta organisationer som ger undervisning i landets språk och kultur

▸ skaffa bostad

▸ få tillgång till sjukvård och sociala förmåner

▸ skriva in barnen i skolan

▸ göra nödvändiga inköp till rimliga priser

▸ få tag i ett arbete

[Fotnot]