Naturligtvis behövde Agora en egen skyddsgud. Det var Zeus Agoraios, den gud man menade främjade vältaligheten och åt vilken man tillägnat ett vackert altare av dyrbar pentelisk marmor. (Jämför Apostlagärningarna 14:11, 12.) I närheten låg ett altare tillägnat gudarnas moder, och det omgavs av en imponerande samling hjältemonument.

Tvärs över gatan finner vi resterna av de tolv gudarnas altare.