Utbetalandet av denaren skedde inte vid Jesu död, utan vid pingsten år 33 v.t., när Kristus, den ”betrodde” mannen, göt ut helig ande över sina lärjungar. Jesu lärjungar liknade ”de sista”, dem som började arbeta vid elfte timmen.

Denaren representerade inte den heliga andens gåva i sig själv. Denaren var något som lärjungarna skulle använda här på jorden — något som gav dem livsuppehälle, som gav dem evigt liv. Det var privilegiet att få vara en andlig israelit, smord till att predika om Guds rike.

Men i själva verket är det just dessa, de som prästerskapet har sett ner på, som har fått motta denaren — äran att få tjäna som smorda ambassadörer för Guds himmelska rike.